"599"- rapporter
- Thread starter SM6APQ
- Start date
RST
Rätt använt är RST ett utmärkt sätt att berätta för motstationen hur jag "upplever" hans signaler.
Läsbarhetssiffran missbrukas. R 5 är väl egentligen bara den lokala FM-stationen?
Läsbarhet 4 betyder ju att jag läser motstationen utan svårigheter.
Beträffande "missbruket" med 599 i tester så kunde man ju slopa dessa tre siffror som i detta sammanhang inte fyller någon funktion.
Varför inte med ett tvåsiffrigt tal i tester ange sin ålder eller kanske det år (fyrsiffrigt) man fick sin anropssignal?
Lite "off subject". En känd copntestare var besök hos mig för några år sedan, Han berättade hur han njöt av den snabba morsetelegrafikommunikation under contesterna, i ibland 160-takt. Jag frågade om han verkligen kunde ta emot denna takt och skriva ner den?
Svar: Inga som helst problem.
Jag rattade då in 4XO på 4 MHz som sänder 5-ställiga codegrupper i ungefär 80-takt.
Han försökte och kastade ifrån sig pennan...
73
Bengt
SM6APQW
Rätt använt är RST ett utmärkt sätt att berätta för motstationen hur jag "upplever" hans signaler.
Läsbarhetssiffran missbrukas. R 5 är väl egentligen bara den lokala FM-stationen?
Läsbarhet 4 betyder ju att jag läser motstationen utan svårigheter.
Beträffande "missbruket" med 599 i tester så kunde man ju slopa dessa tre siffror som i detta sammanhang inte fyller någon funktion.
Varför inte med ett tvåsiffrigt tal i tester ange sin ålder eller kanske det år (fyrsiffrigt) man fick sin anropssignal?
Lite "off subject". En känd copntestare var besök hos mig för några år sedan, Han berättade hur han njöt av den snabba morsetelegrafikommunikation under contesterna, i ibland 160-takt. Jag frågade om han verkligen kunde ta emot denna takt och skriva ner den?
Svar: Inga som helst problem.
Jag rattade då in 4XO på 4 MHz som sänder 5-ställiga codegrupper i ungefär 80-takt.
Han försökte och kastade ifrån sig pennan...
73
Bengt
SM6APQW
Om man ska ange S så borde alla använda en standardiserad RX-antenn. Annars blir det ju som att läsa av ett OSC utan att veta probens omsättning..
Då det råder så mycket tvivelaktigheter hur man ska köra radio, med vad, vilka band och moder, effekt, RST, testmeddelanden, plast, trä eller spikradio, när man ska ha tagit cert o.s.v. så föreslår jag att vi lägger amatörradion på is tills detta är utrett.
Då det råder så mycket tvivelaktigheter hur man ska köra radio, med vad, vilka band och moder, effekt, RST, testmeddelanden, plast, trä eller spikradio, när man ska ha tagit cert o.s.v. så föreslår jag att vi lägger amatörradion på is tills detta är utrett.
Ja problemet kom ju när B90 kom och det skrevs att man skulle använda bästa tillgängliga teknik och frekvensinstabila och cirpande hemmabyggen i princip förbjöds. Nu fortsätter den utstakade vägen med kravet på CE-märkning för 5MHz och det blir tydligt hur framtiden ser ut..
Intressant att veta hur "känd“ denne "contestare" är... Beskrivningen du ger stämmer inte in alls på de kända svenska contestare jag känner
Dessutom är sannerligen inte 160-takt så märkvärdig hastighet, vare sig i huvudet eller på tangentbordet... Möjligen med gåspennan.
Last edited:
SM3BDZ
Well-Known Member
Intressant att veta hur "känd“ denne "contestare" är... Beskrivningen du ger stämmer inte in alls på de kända svenska contestare jag känner
Dessutom är sannerligen inte 160-takt så märkvärdig hastighet, vare sig i huvudet eller på tangentbordet... Möjligen med gåspennan.
Hmm... Det beror kanske på vad vi menar med att "ta emot". Om det gäller anropssignaler och contestmeddelanden, kan det nog även få gå fortare än 160-takt utan besvär. Gäller det däremot att ta emot och skriva ned löpande text- och teckenmassa under, säg 3-5 minuter, anser jag nog att det är "märkvärdigt"!
73/Lasse
Det är helt korrekt Lasse. Endast under min FRA-tid lyckades vi komma upp till de hastigheterna med löpande text och blyertspenna (med skrivstil för att optimera ännu mer). Efter 170-takt kände jag att skrivmaskinen (ej dator på den tiden) var ett krav. Då jag då som nu inte var en virtuos på skrivmaskin fick det stanna vid den hastigheten på papper i alla fall.
Det vi dock nu diskuterade var korta anropssignaler och sifferkombinationer i contestsammanhang och då är det definitivt inget märkvärdigt med den hastigheten. De som ligger i världstopen = inte undertecknad... kommer upp i närmast otroliga hastigheter runt 1000-takt för anropssignaler och korta B5 siffergrupper.
Men då talar vi inte om vanliga amatörer utan supertalanger...
Vi (jag) har glidit iväg litet från trådens ursprungliga ämne. Ber om ursäkt för det... Jag kan hålla med APQ om att 599 i contestsammanhang är tveksamt.
Det finns ett par tester som har slutat med detta och ersatt det med betydligt mer utmanande kombinationer.
RAEM-testen till minne av Ernst Krenkel är det bästa exemplet i mitt huvud. Testmeddelande är där löpnummer och geografiska koordinater, typ:
001 57N85O: 001 är QSO nummer, 57N and 85O är geografiska koordinater. O betyder i detta fall Ost och inte E (East) då Krenkels modermål var tyska innan han lärde sig ryska.
De som tycker att contesting är tveksamt då det gäller telegrafi och förutsägbara saker som 599, ITU eller CQ zon, ska definitivt pröva på att köra RAEM-testen! En riktig höjdare och superkul aktivitet som utmanar både huvudet och fingrarna.
Last edited:
SM0AOM
Well-Known Member
Som alla med yrkes- eller militärtelegrafistbakgrund vet är det en fundamental skillnad mellan att
skriva ner trafiken och att "ta i huvudet". När man "tar i huvudet" så följer man innehållet i konversationen och då behövs inte den eftersläpning som gör kontinuerligt nedskrivande i takter över c:a 60 - 70 praktiskt möjligt.
För att kunna ta emot och skriva ner i riktigt hög takt måste man helt frigöra sig från att intressera sig för det mottagna och handen måste kunna ligga flera tecken efter örat.
Den som försöker att skriva ner tecknen i samma ögonblick som de tas emot finner att
det slutar fungera runt 80-takt, ibland tidigare.
När jag gjorde "lumpen" ställdes det som krav vid pristelegrafering för guldmärket att kunna skriva ner obehindrat i 100-takt; både 5-ställiga kryptogrupper, svensk klartext samt "parisertext".
Ville man försöka sig på högre takter för "medaljen" var skrivmaskin ett tillåtet hjälpmedel, men den som försökte med "pekfingervalsen" utan korrekt fingersättning fick riktiga problem.
Har man bara kommit över "tröskeln" med skrivmaskin är 180-200 takt helt inom ramen för det realiserbara, de flesta yrkestelegrafister jag träffat på SDJ under åren kunde ta emot i denna hastighet.
73/
Karl-Arne
SM0AOM
skriva ner trafiken och att "ta i huvudet". När man "tar i huvudet" så följer man innehållet i konversationen och då behövs inte den eftersläpning som gör kontinuerligt nedskrivande i takter över c:a 60 - 70 praktiskt möjligt.
För att kunna ta emot och skriva ner i riktigt hög takt måste man helt frigöra sig från att intressera sig för det mottagna och handen måste kunna ligga flera tecken efter örat.
Den som försöker att skriva ner tecknen i samma ögonblick som de tas emot finner att
det slutar fungera runt 80-takt, ibland tidigare.
När jag gjorde "lumpen" ställdes det som krav vid pristelegrafering för guldmärket att kunna skriva ner obehindrat i 100-takt; både 5-ställiga kryptogrupper, svensk klartext samt "parisertext".
Ville man försöka sig på högre takter för "medaljen" var skrivmaskin ett tillåtet hjälpmedel, men den som försökte med "pekfingervalsen" utan korrekt fingersättning fick riktiga problem.
Har man bara kommit över "tröskeln" med skrivmaskin är 180-200 takt helt inom ramen för det realiserbara, de flesta yrkestelegrafister jag träffat på SDJ under åren kunde ta emot i denna hastighet.
73/
Karl-Arne
SM0AOM
SM3BDZ
Well-Known Member
Sant. Men nog är det ändå lite "märkvärdigt"!
Minns från min lumpartid att det var slitigt innan jag lyckades texta 125-takt, två krypto- och två klartextmeddelanden felfritt.
Med goda skrivmaskinskunkaper hade det säkert varit betydligt enklare att använda en sådan...
73/Lasse
Nu tror jag att trådarna har tvinnat sig.
Håller vi på att göra telekabel?
Mångtrådig sådan
Jag var bara tvungen att försvara oss testnördars existensberättigande och se att vi också är flexibla till att anpassa oss till kritiken
Intressant diskussion det här! När Ludwig Wittegnstein för 60-70 år sedan gjorde sina logiska och språkfilosofiska undersökningar presenterade han inledningsvis en teori som innebar att språket på ett exakt sätt kan avbilda verkligheten och att språkets betydelse byggdes upp och bestämdes av små beståndsdelar (elementarsatser). Genom sina fortsatta undersökningar tvingades han senare att överge denna syn på språket och dess betydelse, till förmån för en syn på språket som innebär att orden får sin betydelse av det sätt vi använder dem. Vi deltar i olika språkliga gemenskaper (språkspel) och kommer medvetet eller omedvetet överens om hur vi kan förstå varandra genom att använda orden på vissa sätt, i olika tider och i olika sammanhang. Den senare Wittgensteins syn på språket är nog accepterad av de flesta språkvetare nuförtiden.
I den här diskussionen förekommer lite olika syn på användningen av begreppen signalrapport, och särskilt 599. Spännvidden är från att se det som ett exakt mätvärde till att se det som att man hälsar på varandra "Hej, på dig du!", är snälla mot varandra eller helt enkelt bara vill visa samhörighet när man säger 599.
Jag tycker precis som några också skriver, att det kan vara klokt att anpassa sig. I de sammanhang då alla andra säger 599 kan man väl också göra det? Det viktiga är väl att man är överens om vad det betyder i det sammanhanget, inte att hävde sin egen exklusiva uppfattning om vad 599 borde betyda. Det finns knappast någon risk för missuppfattningar om man ger rapporten 599 i CQWW. Alla (nästan) som deltar vet att det inte är ett absolut mätvärde.
I andra sammanhang är det accepterat att det mer handlar om ett mätvärde. Om jag vill jämföra två olika antenner och ber någon kolla på S-metern och rapportera tillbaka, får jag sällan till svar att antenn 1 går 599 och antenn 2 går 599. Ja, möjligtvis om det inte är någon skillnad då. men signalrappoerten får definitivt en annan betydelse.
Jo, jag kan själv reta upp mig på det jag tycker vara felaktig språkanvändning. Ordet "rumpa" betydde för mig detsamma som "svans". Nu betyder det tydligen något annat. Jag retar också upp mig på när hudvårdsprodukter uppges ha en ny "formula" eller då vissa tror att radioapparater eller dammsugare kan vara "kompetenta"! Men varför i allsin dar reta upp sig på sånt, egentligen ... eller då någon kallar en antennsystemsavstämningsenhet för en "tuner" eller en liggande loop för "tysk quad" eller något liknande? Det viktiga är väl att vi förstår varandra?
Sture
(som med anledning av värsta ryggskottet på år och dar inte kan göra mycket vettigare saker just nu ... ;-)
I den här diskussionen förekommer lite olika syn på användningen av begreppen signalrapport, och särskilt 599. Spännvidden är från att se det som ett exakt mätvärde till att se det som att man hälsar på varandra "Hej, på dig du!", är snälla mot varandra eller helt enkelt bara vill visa samhörighet när man säger 599.
Jag tycker precis som några också skriver, att det kan vara klokt att anpassa sig. I de sammanhang då alla andra säger 599 kan man väl också göra det? Det viktiga är väl att man är överens om vad det betyder i det sammanhanget, inte att hävde sin egen exklusiva uppfattning om vad 599 borde betyda. Det finns knappast någon risk för missuppfattningar om man ger rapporten 599 i CQWW. Alla (nästan) som deltar vet att det inte är ett absolut mätvärde.
I andra sammanhang är det accepterat att det mer handlar om ett mätvärde. Om jag vill jämföra två olika antenner och ber någon kolla på S-metern och rapportera tillbaka, får jag sällan till svar att antenn 1 går 599 och antenn 2 går 599. Ja, möjligtvis om det inte är någon skillnad då. men signalrappoerten får definitivt en annan betydelse.
Jo, jag kan själv reta upp mig på det jag tycker vara felaktig språkanvändning. Ordet "rumpa" betydde för mig detsamma som "svans". Nu betyder det tydligen något annat. Jag retar också upp mig på när hudvårdsprodukter uppges ha en ny "formula" eller då vissa tror att radioapparater eller dammsugare kan vara "kompetenta"! Men varför i allsin dar reta upp sig på sånt, egentligen ... eller då någon kallar en antennsystemsavstämningsenhet för en "tuner" eller en liggande loop för "tysk quad" eller något liknande? Det viktiga är väl att vi förstår varandra?
Sture
(som med anledning av värsta ryggskottet på år och dar inte kan göra mycket vettigare saker just nu ... ;-)
Det var en väldigt intressant reflektion. Min första tanke är att vi använder det här varje dag.
Frågan "Hur mår du?" är i mina öron en hälsningsfras som bör besvaras med: "Jotack bra, själv då?", inte alls: "Min cancer sprider sig och jag har 37.6 i feber"
Precis som du säger. Ser man 599 som ett förväntat svar i ett "protokoll", då funkar det ju bra.
Men precis som vi ibland vill ha riktiga RST-värden så kan vi i verkliga livet ibland vilja veta hur en (oftast nära) vän mår på riktigt. Vi tycks ju kunna skilja på de två olika betydelserna i vardagen, vi borde kunna skilja dessa även via radio.
73 de SM0RVV
SM0AOM
Well-Known Member
"Was sich überhaupt sagen lässt, lässt sich klar sagen;
und wovon man nicht reden kann, darüber muss man schweigen"
73/
Karl-Arne
SM0AOM
SM7EQL
Kortvågs- och UKV-tekniker
Jag tycker nog det är OK att ge RS(T) rapporter men det är viktigt att inkludera en känd referens. T ex -Du är 59, G5RV, Höjd över marken 6 m, radhus. Då vet motstationen vad som avses och det finns inte mer att diskutera om den saken.
Det är ju precis så man gör i professionella sammanhang när nivåer mäts upp. Referens till något spårbart eller begripligt. Varje mottagare kan ses som en "kompetent" högpresterande selektiv nivåmeter och det går alldeles utmärkt att kalibrera, eller ännu bättre justera, S-metern efter IARU:s S-meter standard. Bäst blir det i dBm.
Tiotusenkronorsfrågan är varför radioamatören i gemen är så förbenat slarvig med något som egentligen är en väldigt viktig upplysning i de vetenskapliga vågutbredningsförsöken som trots allt utförs.
Men i 99%, dvs alla icke tekniska och icke vetenskapliga radioförbindelser skulle det räcka med att tala om -Öhh, du hörs bra, ganska bra eller -Jag hör dig ganska dåligt så repetera allt... etc.
/Bengt
Det är ju precis så man gör i professionella sammanhang när nivåer mäts upp. Referens till något spårbart eller begripligt. Varje mottagare kan ses som en "kompetent" högpresterande selektiv nivåmeter och det går alldeles utmärkt att kalibrera, eller ännu bättre justera, S-metern efter IARU:s S-meter standard. Bäst blir det i dBm.
Tiotusenkronorsfrågan är varför radioamatören i gemen är så förbenat slarvig med något som egentligen är en väldigt viktig upplysning i de vetenskapliga vågutbredningsförsöken som trots allt utförs.
Men i 99%, dvs alla icke tekniska och icke vetenskapliga radioförbindelser skulle det räcka med att tala om -Öhh, du hörs bra, ganska bra eller -Jag hör dig ganska dåligt så repetera allt... etc.
/Bengt
Last edited:
Jag har läst fram och tillbaka i den här tråden men kan inte riktigt förstå om vi ska uppleva rapporteringar som ett problem eller inte?
QSA, QRK och QRI är trögt att använda. De används faktiskt i MRD. Senast var det förra året då det var 100 år sedan Titanic sjönk.
Se gärna MRD - Maritime Radio Day 2013
Telegraferingshastighet är väl inget att diskutera alls egentligen, eller? Det finns ju liksom inga hastighetsbegränsningar som när vi kör vår bil på vägarna.
Störningar har väl ingen läsbarhet? Ett datorvirus är per definition en programvara som hindrar datoroperatören (vill jag minnas man säger). En störning är väl då snarare ett radiovirus? Med dagens, och framtidens, fabrikskonstruerade radiostationer blir kanske datorvirus ett större problem? De kan vi väl då inte ge signalrapport heller, kan jag tänka.
Fast signalstyrkan på ditten datten är ju intressant förstås. Men det finns ju notch.... i alla fall för smalbandiga störningar. De bredbandiga har faktiskt också en avstörare; den stora strömbrytaren på radion, eller bandomkopplaren.
Det är lite grand som förr (...i tiden...) när folk ringde in till Sveriges Television, som då hade en klagomur, för att tycka än det ena än det andra om ett TV-program som sänts.
SSA fungerar som en utomordentlig klagomur för alla de av oss amatörer som lider av störningar. Genom sitt utomordentliga arbete med bland annat PTS och Elsäkerhetsverket. Stöd SSA! (...jag hukar mig!...).
Likadant tillverkar vi själva störningar. Den glade amatören som köper en QRP-rigg som saknar ALC-kompetens (där kom det ordet) och ett transistoriserat slutsteg. Vad håller han på med? Kanske producerar "59-störningar"? På sidorna av sin inställda QRG.
Det är ett tufft liv att vara radioamatör. Nästan som om bara det var en tävling i sig.
QSA, QRK och QRI är trögt att använda. De används faktiskt i MRD. Senast var det förra året då det var 100 år sedan Titanic sjönk.
Se gärna MRD - Maritime Radio Day 2013
Telegraferingshastighet är väl inget att diskutera alls egentligen, eller? Det finns ju liksom inga hastighetsbegränsningar som när vi kör vår bil på vägarna.
Störningar har väl ingen läsbarhet? Ett datorvirus är per definition en programvara som hindrar datoroperatören (vill jag minnas man säger). En störning är väl då snarare ett radiovirus? Med dagens, och framtidens, fabrikskonstruerade radiostationer blir kanske datorvirus ett större problem? De kan vi väl då inte ge signalrapport heller, kan jag tänka.
Fast signalstyrkan på ditten datten är ju intressant förstås. Men det finns ju notch.... i alla fall för smalbandiga störningar. De bredbandiga har faktiskt också en avstörare; den stora strömbrytaren på radion, eller bandomkopplaren.
Det är lite grand som förr (...i tiden...) när folk ringde in till Sveriges Television, som då hade en klagomur, för att tycka än det ena än det andra om ett TV-program som sänts.
SSA fungerar som en utomordentlig klagomur för alla de av oss amatörer som lider av störningar. Genom sitt utomordentliga arbete med bland annat PTS och Elsäkerhetsverket. Stöd SSA! (...jag hukar mig!...).
Likadant tillverkar vi själva störningar. Den glade amatören som köper en QRP-rigg som saknar ALC-kompetens (där kom det ordet) och ett transistoriserat slutsteg. Vad håller han på med? Kanske producerar "59-störningar"? På sidorna av sin inställda QRG.
Det är ett tufft liv att vara radioamatör. Nästan som om bara det var en tävling i sig.
