Alla antenner är alltid "resonanta"
- Thread starter M0DFI
- Start date
SM5XUN
░░░░░░░
Dipmeter i all ära men den presenterar inte return loss i dB 
Jag inflikar försynt att det ligger lite i sakens natur att antennen måste vara grundresonant på arbetsfrekvensen för att ha en god chans att vara effektiv, SWR må vara bra men visar inte huruvida objektet absorberar och radierar den energi som matas in,
om matarkabeln är 100m lång bit vattenfylld RG-58 från Kjell o Co så spelar det inte mycket roll om antennen är resonant eller ej.
Utöver SWR som en indikation i ett i övrigt friskt system så är return loss ett utmärkt sätt att konstatera om det finns något resonant i antennkabelns ände eller ej, kurvformen avslöjar hur det står till med antennen, den avslöjar också om antennkabeln är vattenfylld.
Nackdelen med moderna instrument jämfört med dipmeter och SWR-meter typ Bird är att en sändartät radiosite kan göra instrumenten "döva" då instrumentets ekon druknar i annat utsänt skräp som följer med ner till instrumentet men med ett par svep så får man oftast en god indikation på om mätresultatet är rimligt eller ej.
Det är också lätt att glömma att det finns många andra faktorer som har betydelse för helheten, strålningsdiagram, parasitiska objekt och absorption från andra resonanta antenner nära, reflektioner, resistiva och dielektriska förluster i materialet, övergångs- och kabelförluster usw.
Jag inflikar försynt att det ligger lite i sakens natur att antennen måste vara grundresonant på arbetsfrekvensen för att ha en god chans att vara effektiv, SWR må vara bra men visar inte huruvida objektet absorberar och radierar den energi som matas in,
om matarkabeln är 100m lång bit vattenfylld RG-58 från Kjell o Co så spelar det inte mycket roll om antennen är resonant eller ej.
Utöver SWR som en indikation i ett i övrigt friskt system så är return loss ett utmärkt sätt att konstatera om det finns något resonant i antennkabelns ände eller ej, kurvformen avslöjar hur det står till med antennen, den avslöjar också om antennkabeln är vattenfylld.
Nackdelen med moderna instrument jämfört med dipmeter och SWR-meter typ Bird är att en sändartät radiosite kan göra instrumenten "döva" då instrumentets ekon druknar i annat utsänt skräp som följer med ner till instrumentet men med ett par svep så får man oftast en god indikation på om mätresultatet är rimligt eller ej.
Det är också lätt att glömma att det finns många andra faktorer som har betydelse för helheten, strålningsdiagram, parasitiska objekt och absorption från andra resonanta antenner nära, reflektioner, resistiva och dielektriska förluster i materialet, övergångs- och kabelförluster usw.
Last edited:
Antenn är i resonans till 100% för vald frekvens, Impedans är anpassad till mataren med 100%, I det hela är linan totalt anpassad och för RX och TX, vad mer kan man begära,? De flesta ambasader i väst använder någon form av Carolina Windom, eller Windom, Kan det vara för att den är så effektiv??
Antenn är i resonans till 100% för vald frekvens, Impedans är anpassad till mataren med 100%, I det hela är linan totalt anpassad och för RX och TX, vad mer kan man begära,? De flesta ambasader i väst använder någon form av Carolina Windom, eller Windom, Kan det vara för att den är så effektiv??
Under mina 13 år i Afrika och 4 år i Mellersta Östern som radiotekniker har jag haft tillfälle att besöka många svenska och nordiska ambassader. Den vanligaste antennen för förbindelse med hemlandet var en log.periodisk riktantenn. I en del fall fanns också en dipolantenn skuren för en frekvens avsedd för QSO med en ambassad i ett grannland.
Jag har ALDRIG sett någon typ av Carolina Windom på något ambassadtak. Jag kan inte tänka mig att UDs tekniker skulle kunna sjunka så djupt!
En hastig blick på nätet där Carolina Windom beskrivs.
Antennen matas osymetriskt och en stump av 22´(fot) koaxialkabel påstås bidra med vertikal strålning. Ännu en gång - hur djupt kan man sjunka?
Ingen vettig radiotekniker skulle välja eller bygga sådant skräp.
73
Bengt/SM6APQ
Under mina 13 år i Afrika och 4 år i Mellersta Östern som radiotekniker har jag haft tillfälle att besöka många svenska och nordiska ambassader. Den vanligaste antennen för förbindelse med hemlandet var en log.periodisk riktantenn. I en del fall fanns också en dipolantenn skuren för en frekvens avsedd för QSO med en ambassad i ett grannland.
Jag har ALDRIG sett någon typ av Carolina Windom på något ambassadtak. Jag kan inte tänka mig att UDs tekniker skulle kunna sjunka så djupt!
En hastig blick på nätet där Carolina Windom beskrivs.
Antennen matas osymetriskt och en stump av 22´(fot) koaxialkabel påstås bidra med vertikal strålning. Ännu en gång - hur djupt kan man sjunka?
Ingen vettig radiotekniker skulle välja eller bygga sådant skräp.
73
Bengt/SM6APQ
SM5MX
Well-Known Member
God morgon,
>>Jag kan inte tänka mig att UDs tekniker skulle kunna sjunka så djupt!
Den som i princip valde all utrustning på UD:s sambandsavdelning i modern tid var Olle, SM0KV. Och, Bengt, jag tror jag står på mycket fast grund när jag instämmer: Olle, SM0KV, skulle aldrig ha valt en Carolina Windom e dyl
73,
Rolf
SM5MX
(UD-tjm i 32 år)
>>Jag kan inte tänka mig att UDs tekniker skulle kunna sjunka så djupt!
Den som i princip valde all utrustning på UD:s sambandsavdelning i modern tid var Olle, SM0KV. Och, Bengt, jag tror jag står på mycket fast grund när jag instämmer: Olle, SM0KV, skulle aldrig ha valt en Carolina Windom e dyl
73,
Rolf
SM5MX
(UD-tjm i 32 år)
SM0AOM
Well-Known Member
"Radiofolket" på UD kom med få undantag från Televerket Radio.
De flesta hade fartygsradiobakgrund och ett par-tre även från fast radio.
Flera av mina kollegor från Rom Öa gick till UD Radio när fartygsradion privatiserades 1988.
Ingen av dessa omdömesgilla människor hade satt upp en OCFD för diplomatisk trafik.
Det närmaste som man nog kom var att T2FD användes på en del ställen,
och att en trap-dipol för 4 fartygsradioband konstruerades i mitten av 80-talet för "MARITEX på land" eller STATEX.
Denna användes vid två eller tre STATEX-stationer i Mellanöstern där man inte ville använda en LP-antenn.
Ska återkomma med vad jag anser i "resonans-frågan". Stay tuned...
73/
Karl-Arne
SM0AOM
De flesta hade fartygsradiobakgrund och ett par-tre även från fast radio.
Flera av mina kollegor från Rom Öa gick till UD Radio när fartygsradion privatiserades 1988.
Ingen av dessa omdömesgilla människor hade satt upp en OCFD för diplomatisk trafik.
Det närmaste som man nog kom var att T2FD användes på en del ställen,
och att en trap-dipol för 4 fartygsradioband konstruerades i mitten av 80-talet för "MARITEX på land" eller STATEX.
Denna användes vid två eller tre STATEX-stationer i Mellanöstern där man inte ville använda en LP-antenn.
Ska återkomma med vad jag anser i "resonans-frågan". Stay tuned...
73/
Karl-Arne
SM0AOM
SM5MX
Well-Known Member
APQ de MX
Nej, tyvärr inte. Då arbetade jag vid ambassaden i Tokyo. Dessutom hade jag formellt inget med UD:s radiokommunikationer att göra, men såsom radioamatör brukade jag tillkallas när något krånglade på de tjänstgöringsorter där ambassaden hade radio.
73,
Rolf
SM5MX
Nej, tyvärr inte. Då arbetade jag vid ambassaden i Tokyo. Dessutom hade jag formellt inget med UD:s radiokommunikationer att göra, men såsom radioamatör brukade jag tillkallas när något krånglade på de tjänstgöringsorter där ambassaden hade radio.
73,
Rolf
SM5MX
SM5MX
Well-Known Member
God morgon Bengt,
>>Mitt minne är inte det allra bästa - men har vi inte träffats
>>en gång på 70-talet hemma hos Olle, SM5KV
Samma här, men jag tror inte det. Då bodde jag alltså i Japan.
Kanske bäst vi avslutar den diskussionen här, innan "vän av ordning" påstår att vi avviker från trådens rubrik.
73,
Rolf
SM5MX
>>Mitt minne är inte det allra bästa - men har vi inte träffats
>>en gång på 70-talet hemma hos Olle, SM5KV
Samma här, men jag tror inte det. Då bodde jag alltså i Japan.
Kanske bäst vi avslutar den diskussionen här, innan "vän av ordning" påstår att vi avviker från trådens rubrik.
73,
Rolf
SM5MX