Amatörradio i övningsområde

Johan Persson

Well-Known Member
För snart 10 år sedan grep hemvärnet en radioamatör, som man misstänkte använde sin radio för att bedriva någon form av spionage i ett natura 2000 område i närheten av ett övningsfält. Det uppmärksammades i media, det verkade som att man saknade lagstöd för gripandet.

Är riskerna för att detta ska hända igen större nu när säkerhetsläget har blivit sämre och militären börjat att rusta upp? Jag misstänker att dagens soldater som är födda på 2000-talet har ganska dålig koll på vad amatörradio är.

https://www.ssa.se/se-till-att-han-...mator-kvarhallen-och-fotograferad-av-militar/
 
På frågan "Är riskerna större..." skulle jag personligen välja att svara "kanske", eller både ja och nej.

Just den beskrivna situationen känns som om den inte skulle vara mer sannolik. Miin upplevelse av HV är nog att man numera har en bättre attityd till "allmänheten" och att befälen har bättre kunskap om gränssnittet mellan militärt område/militär verksamhet och civilsamhället. Jag misstänker starkt att en HV-soldat i den situationen idag, troligen skulle föra en mer konstruktiv dialog med en upphittad radioamatör, än vad jag tycker framgår av artikeln, kanske lyssnat mer aktivt och att befäl på platsen (som det normalt finns) kunnat hantera det hela "smidigare".

Å andra sidan, så finns ju en uppenbar risk att det blir vanligare att illvilliga personer smyger omkring på känsliga objekt/områden för att inhämta information om var man bäst sätter in en sabotageåtgärd. Knappast i ett naturskyddsområde, men det finns ju känsliga ställen "i naturen", där det också bedrivs militära övningar då och då, av olika skäl (man bekantar sig med terräng som är runt ett skyddsobjekt etc).

Jag är lite tveksam till om enskilda soldater kan "gripa" någon, om det inte är fråga om poster på ett bevakat objekt, knappast i fredstid iaf, så berättelsen låter som nån sorts övergrepp, fast utan "ont uppsåt". Men det är ju verkligen inte god ton när beväpnad militär går över sina befogenheter, det skapar lätt dålig stämning...
 
Det borde väl vara rätt uppenbart att en person med "onda avsikter" inte upprättar en station med stor antenn och sitter och pratar. Betydligt smidigare med mobilkamera och GPS.
 
Rent allmänt är det så att personer i olika former av maktpositioner ofta
har ett "flexibelt förhållande till lagarna", helt enkelt därför att de räknar med
att "systemet" kommer att stå bakom dem i fall det upptäcks.
Därför kan sådana frestas att göra saker som är direkt olagliga, eftersom de vet med sig
att motparten vanligen har mycket små möjligheter att hävda sin rätt.

För att anknyta till ursprungsfrågan är min mening att vi kommer att få se mer
av sådant i ett alltmer polariserat och militariserat samhälle.

"Inter Armas enim Silent Leges" som man sade redan i det antika Rom...
 
Last edited:
Förr hade jag alltid med mig en kopia av tillståndet. En förminskad kopia i plånboken .
När jag nu ser på detta tillstånd, från 1990, utfärdat av TELEVERKET....
Så uppstår ju frågan om det fortfarande gäller.
Samt om dagens nya radioamatör har någon form av dokument som stärker vad man är för en Nisse.

För ett par år sen var jag i Karlsborg, med husbil. På bilen har jag ett 2,7 meter långt stålspröt, som "sticker ut" lite. Avstämt med en AH-2 bak vid cykelhållaren.
Vi stod vid fästningen, på grusplanen vid DC-3:an. Och hade promenerat lite.
Som vanligt patrullerade militärpolisen omkring, och smög lie bakom oss.
Till slut kom de och knackade på, och sade sig vara nyfikna på min antenn och vd jag höll på med.
Jag förklarade att jag var radioamatör, och bak på bilen står min anropssignal, menade jag. Amatörradio har ni väl inom fästningen oxo sade jag.
De nöjde sig och körde vidare.

Så det kan hända...

För övrigt är det väl inga spioner som kör kortvåg idag......
Det finns ju mobiler etc.
Eller inser man att kortvåg ändå är obevakat numera.

De
SM4FPD
 
Den där historien beskrevs inte helt korrekt i amatörmedia. En anmälan gjordes till Justitieombudsmannen, som i stort inte fann några skäl att kritisera hemvärnets agerande. JO konstaterade dock att hemvärnsbefälet saknade lagstöd för att avvisa radioamatören från platsen. https://www.jo.se/app/uploads/resolve_pdfs/895380_5822-2014.pdf

I amatörmedia beskrevs Justitieombudsmannens avgörande som en hundraprocentig framgång för den klagande radioamatören.
 
När jag nu ser på detta tillstånd, från 1990, utfärdat av TELEVERKET....
Så uppstår ju frågan om det fortfarande gäller.
Samt om dagens nya radioamatör har någon form av dokument som stärker vad man är för en Nisse.
Giltighetstiden står förmodligen utskriven på tillståndet, om du läser vidare. Mot slutet utfärdades tillstånden på tio år i taget.
Eftersom vi är skyldiga att hålla oss informerade om gällande regler, vet alla radioamatörer att PTS slutade att utfärda tillstånd den 1 oktober 2004 och att certifikaten nu gäller som tillstånd. På mitt sista tillstånd angavs att det var giltigt till och med 31 december 2014. Det utfärdades 29 juli 2004 och var alltså överspelat redan efter två månader.

De certifikat som för närvarande utfärdas har obegränsad giltighetstid och anger på fyra olika språk följande:

"Amatörradiocertifikatet ger rätt att använda amatörradiosändare i Sverige i enlighet med det vid tidpunkten för användandet gällande regelverk. Vid tidpunkten för utfärdandet av detta amatörradiocertifikat gällde Post- och telestyrelsens föreskrifter (PTSFS 2022:19) om undantag från tillståndsplikt för användning av vissa radiosändare."

Den som har ett gammalt certifikat och behöver ett med den nutida ordalydelsen kan få ett nytt utfärdat av SSA.

Certifikatet är på A4-format, vilket är lite opraktiskt att ha i plånboken. Det har framförts önskemål till SSA om något slags kompletterande kort i kreditkortsformat, men man har bedömt att det skulle vara svårt att få plats med all fyrspråkig text.
 
Last edited:
Nej ingen giltighetstid på mitt tillstånd.
Men de äldre som jag hade sedan 70 talet var det tid på och de ersattes efterhand som jag höjde certikatnivå.
Så då får väl detta från 1990 duga då......

SM4FPD
 
Jag har faktiskt aldrig sett något lagkrav att vi behöver legitimera oss och visa att vi har tillstånd för amatörradiotrafik vid "kontroll" så som gäller för körkort. Dock kan jag inse att det är praktiskt att ha ett plastkort eller papper att visa upp för t ex militärer, tull och säkerhetskontroller på flyplatser eller kanske vanliga poliser som inte vet vad som gäller och inte har en aning om vad en radioamatör är och håller på med.

När jag varit på radiosemester i utlandet har jag alltid med mig kopia på det gamla ursprungliga Tillståndet från Televerket, Certifikatet, det senaste nya amatörradiocertifikatet från PTS, ett papper på engelska från PTS som säger våra tillstånd gäller på livstid att samt några papper till. Allt i en plastficka. Ju fler papper och stämplar desto bättre har jag lärt mig. Dokumenten har kommit till skarp användning två gånger. I USA där en övernitisk filur i säkerhetskontrollen var väldigt misstänksam när han såg min militärgröna låda för KX3-an men töade upp när han fick en hel bibba papper att bläddra igenom tillsammans med sin överordnade som tydligen var en CB-operator och sen önskade mig lycka till med radiokörningen. Det andra tillfället var på St Lucia isl i Karribien där det räckte med att visa att jag hade någon form av papper och att apparaten gick att slå igång och visade siffror på displayen. Kan tänka mig att det kunde bli väldigt krångligt om man inte har några papper alls att visa upp och råkar på fel tullgubbar eller spionjagande poliser som DJ6SI gjorde. Den storyn är verkligen skrämmande.

Hur är det med vapenlicens? Måste sådan medföras vid övningar eller jakt?
 
Nej ingen giltighetstid på mitt tillstånd.
Men de äldre som jag hade sedan 70 talet var det tid på och de ersattes efterhand som jag höjde certikatnivå.
Så då får väl detta från 1990 duga då......

SM4FPD
På mitt certifikat från 1991, finns ingen tidsbegränsning utsatt. På den licens man ju också skulle ha, står att den förnyas automatiskt varje år, under förutsättning att man erlägger årsavgiften. Senare licens, "tillståndsbevis", från 1996 anges att den gäller till 2006. Så det har ju varit lite dynamiskt under en period.
 
Så då får väl detta från 1990 duga då......
Det kan inte vara ditt senaste tillstånd. Någon gång efter 1990 bör du ha fått ett tioårigt tillstånd, precis som SM0UAN fick 1996 och som jag fick 1997. Om du vill kunna vifta med något som är giltigt idag så är det ett HAREC-certifikat och/eller det där pappret på engelska från PTS som SM7EQL nämner. Jag har för mig att det förr stod på tillståndsbeviset att det var giltigt endast tillsammans med kvitto på att man hade betalt årsavgiften. Ett tillstånd från 1990 lär vara ungefär lika användbart som en tiokronorssedel från 1990.
På mitt certifikat från 1991, finns ingen tidsbegränsning utsatt.
Certifikaten har mig veterligen aldrig haft någon tidsbegränsning.
 
Last edited:
För snart 10 år sedan grep hemvärnet en radioamatör, som man misstänkte använde sin radio för att bedriva någon form av spionage i ett natura 2000 område i närheten av ett övningsfält. Det uppmärksammades i media, det verkade som att man saknade lagstöd för gripandet.

Är riskerna för att detta ska hända igen större nu när säkerhetsläget har blivit sämre och militären börjat att rusta upp? Jag misstänker att dagens soldater som är födda på 2000-talet har ganska dålig koll på vad amatörradio är.

https://www.ssa.se/se-till-att-han-...mator-kvarhallen-och-fotograferad-av-militar/
Delar av inlägget tycker jag är bra, den delen att klanka ner på dagens unga förstår jag inte syftet med.
Att dagens unga skulle ha sämre kunskaper om samhället jmf med de som är födda på 40-talet tror jag inte på, dagens unga är minst lika tekniskt bevandrade jmf med tidigare generationer, titta på hanteringen av mobiler, datorer, nätverk och för att inte tala om dagens lego. De har bra grepp på den digitala världen, så att en amatörradio skulle vara några konstigheter för dem tror jag inte på.
 
Amatörradio som företeelse torde vara helt okänt för dagens 20-25 åringar.
En viss vägledning om detta kan ges av ålderprofilen hos nyexaminerade:

1704639634946.png

2022 fanns det strax under 1,2 miljoner ungdomar i SM med åldrarna 15-25 år
och av dem blev totalt 15 radioamatörer...

Man kan jämföra med sent 70-tal, då fanns det 1,1 miljon och av dessa blev 451 radioamatörer, en faktor 30 fler.
 
Hur är det med vapenlicens? Måste sådan medföras vid övningar eller jakt?
Det är riktigt känsligt. Man måste alltid ha den med både vid färd och jakt. Man kan förstås ha ett krångligt intyg https://www.jagarexamen.se/pdf/vapenlicens.pdf

Dessutom krav på säker förvaring under färd, Gör man bort sig på något sätt så kan det vara godnatt med den hobbyn direkt.

Känner att jag måste göra något liknande som dig med papper vid nästa resa.. (Bra tips!) i höstas på kos, var jag lite försiktig med att skylta för mycket. En del poliser i vissa länder är inte alls lika roliga som i gamla SM.
 
Amatörradio som företeelse torde vara helt okänt för dagens 20-25 åringar.
En viss vägledning om detta kan ges av ålderprofilen hos nyexaminerade:

View attachment 11370

2022 fanns det strax under 1,2 miljoner ungdomar i SM med åldrarna 15-25 år
och av dem blev totalt 15 radioamatörer...

Man kan jämföra med sent 70-tal, då fanns det 1,1 miljon och av dessa blev 451 radioamatörer, en faktor 30 fler.
Dagens ungdomar har mobiltelefoner och datorer, de skulle inte ha något problem att förstå att det var amatörradio och rätt många skulle kunna använda den också.
 
Där har du nog fel.
För att kunna utöva amatörradio så behöver man veta vad som händer i
systemet i stort, alltså ha insikter i det som är väl dolt för användaren i mobiltelefoner
och datorer. Ingen tänker åt användarna i detta fall.

Det tekniska intresset har varit i avtagande bland ungdomar i ett par decennier,
och ett tekniskt intresse ingår i själva definitionen av "amatörradio".

Och, om de inte ens känner till att amatörradio existerar, hur skulle de då kunna förstå och använda den?
 
Jag reste en del i tjänsten förr, och hade med mig amatörradioutrustning kanske 10-15 gånger. Enda tillfället jag hade problem var när jag skulle lämna Sarajevo. Jag hade redan satt mig i planet när jag blev återkallad och fick förklara vad det var för apparater och sladdar jag hade i incheckat bagage.

Lite speciellt var att personen jag förklarade för tittade mera på mitt ansikte än på radion! Uppenbarligen var jag inte tillräckligt nervös för att vara misstänkt, så jag fick gå tillbaka till planet. Radion kom hem den med.
 
Ju fler papper och stämplar desto bättre har jag lärt mig.
Jag körde långtradare i östblocket bakom järnridån innan muren föll. Första resan körde jag jämte en finsk chaffis som blev min mentor. Han hade en massa olika stämplar i portföljen att använda v.b. Jag fick lära mig exakt det du skriver. "Ju fler papper och stämplar desto bättre". Sen att papperen är skrivna på svenska, vilket ingen begriper, har ingen betydelse. Var påstridig, visa obegripliga papper, vägra tala något annat språk än svenska, ännu hellre finska :-)
 
Pappersexercis och oväntade kontroller är inte bara nåt som kan drabba en radioamatör, det är eller har varit del av resekulturen i många länder. Minns när jag skulle köra genom Algeriet under 1980-tal, att man behövde en mängd olika dokument rörande både sig själv och bilen... Det var pass, vaccinationsbevis (på papper på den tiden...), försäkringsbrev på grönt papper, internationellt körkort, ett speciellt "carnet" för bilen, där man deklarerade dess värde och intygade att man tänkte ta med bilen hem och dessutom diverse deklarationer av hur mycket pengar man medförde och en del annat. Dessutom blev man spontant stoppad på de mest oväntade ställen av tullen (inom landet, bevars!), där man utfrågades om lasten (mest reservdelar, mat, vatten och bränsle). Jag minns dessutom att man tvingades teckna en särskild, nationell bilförsäkring utöver den man redan hade. Vid gränspassager var det ofta en fråga om att tömma bilen helt, för inspektion av varenda pryl man hade med sig. Minns särskilt en passage in i Niger, där chefstullaren inledde en bisarr konversation:

- Ni har väldigt många knivar, monsieur, ska ni mörda någon?
- Nej, det har jag inte tänkt!
- Ni har väldigt många knivar, vad ska ni med dem alla?
- Jag ser nu att jag har en kniv för mycket, skulle ni vilja ha denna fina Morakniv?
- Den ser bra ut, tack. Ni kan packa bilen och fortsätta.

Till saken hör, att vi hade en gammal, oskarp Morakniv i verktygslådan som rent bänd/bryt/skrapverktyg, en kökskniv (en gammal bajonett) och en fin, oanvänd Morakniv, vilken alltså exporterades (ofrivilligt) till utlandet.

Så nitiska byråkrater kan man råka ut för varsomhelst, rörande vadsomhelst.

Angående dagens ungdom och teknikkunskaper, så är jag nog lite mer skeptisk än vad andra anmält som sin uppfattning. Det som jag faktiskt ännu minns ingick i fysikundervisningen i klass 9, exempelvis strömmar genom ledare och magnetfält runt dessa, har inte lämnat några spår i minnet på de barn jag har haft att göra med. Antingen är det förträngd kunskap, eller så har den aldrig bibringats dem. Det säger en del om "tekniska kunskaper" hos "yngre generationer".
 
Back
Top