Amatörradio i övningsområde

Man skulle kunna översätta "digital kompetens" med att antingen kan man något eller
så kan man inget alls... :)
 
Själv lärde jag mig bara precis så mycket teknik som krävdes för att få tillstånd att göra det jag verkligen ville: köra telegrafi på kortvågsbanden.
 
  • Like
Reaktioner: QRP
Amatörradio som företeelse torde vara helt okänt för dagens 20-25 åringar.
En viss vägledning om detta kan ges av ålderprofilen hos nyexaminerade:

View attachment 11370

2022 fanns det strax under 1,2 miljoner ungdomar i SM med åldrarna 15-25 år
och av dem blev totalt 15 radioamatörer...

Man kan jämföra med sent 70-tal, då fanns det 1,1 miljon och av dessa blev 451 radioamatörer, en faktor 30 fler.

En intressant bild. Jag har en annan rätt talande erfarenhet. Jag har varit på olika radiorelaterade konferenser i Sverige de senaste decennierna. På kortvågskonferenserna (senast 2010 för min del) har nog en fjärdedel varit radioamatörer. Där stod anropssignalen på namnskylten.

De två senaste åren har jag varit på konferenser inom EMC och mikrovågsteknik. Där skrev jag på anropssignalen med följd att en del trodde att jag arbetade på SAAB. Några andra inspirerades av mig och så lokaliserade jag nog en handfull till radioamatörer. Alla var över 50 år.
 
Där har du nog fel.
För att kunna utöva amatörradio så behöver man veta vad som händer i
systemet i stort, alltså ha insikter i det som är väl dolt för användaren i mobiltelefoner
och datorer. Ingen tänker åt användarna i detta fall.

Det tekniska intresset har varit i avtagande bland ungdomar i ett par decennier,
och ett tekniskt intresse ingår i själva definitionen av "amatörradio".

Och, om de inte ens känner till att amatörradio existerar, hur skulle de då kunna förstå och använda den?

Jag håller med Karl-Arne helt. Användningen av mobiltelefoner och datorer är ungefär som att skriva ett meddelande på ett papper, stoppa det i ett kuvert med frimärke och gå och posta det. Sedan får man svar. Enda skillnaden är att det går snabbare. Som användare vet man inte om hur processen sker.
 
Det minskande antalet sökande till de tekniska högskoleutbildningarna,
trots lägre antagningskrav, se t.ex. UHR statistik från 2023 nedan:

View attachment 11384

Saken diskuteras även ganska ofta inom organ som
SNRV och NRS.

Min egen uppfattning är att utbildningsinriktningar där innehåll är prioriterat över
form får svårt att attrahera intresserade i det allt mer ytliga samhället.
Varför anstränga sig med att lära sig Maxwells ekvationer eller von Mises flytningskriterium, när man i stället kan bli influencer eller dagispopstjärna?
Jag hade väl 15 åhörare på Svenska mikrovågsdagarna när jag förklarade Helmholtzspolar genom Maxwells ekvationer och numerisk integrering, så jag blev väl lite känd.
 
Det är som sagt helt orimligt att några, oavsett ålder, ska kunna identifiera
något som de varken har hört talas om eller sett ens på bild eller i verkligheten.

"Radio" för 999 av 1000 personer idag är något mycket abstrakt och är nog närmast associerat till en primitiv form av podcast. Att det används "radio" i genomsnitts-tonåringens mobiltelefoner är något som dessa har mycket diffusa uppfattningar om.

Paradoxalt nog så använder snart sagt varje 5-åring och uppåt "radio" dagligen, men är vanligen helt omedvetna om detta. Det här med skillnaden mellan "trådbunden" och "trådlös" kommunikation upplevs som ganska esoteriskt.
Radio tolkas av många som rundradio, som många ser som obsolet. (Inte jag, som har en högmast som orientering för att ta mig hem på kvällarna...)
 
Som ordmärkare och tekniker kan man förfasas över betydelseglidningen i allmänspråket för ordet radio. Man (jag) kan också förfasas över att ordet "digital" numera verkar betyda ungefär nytt, modernt, via internet, i mobiltelefonen. Motsatsordet är "analog" där även det som var digitalt igår kan klumpas ihop. Exempel på analoga medier CD, DVD, DVB-T2!!
Jag håller med dig som språkpolis. Det var försök med videoföreläsningar mellan Linköping och KTH på 1970-talet, som lades ner för att studenterna lärde sig för dåligt. Det var väl då analog teknik.
 
Man skulle kunna översätta "digital kompetens" med att antingen kan man något eller
så kan man inget alls... :)
Det påminner mig om diverse företags ansökningsservrar där man skulle bocka för vilka program och programmeringsspråk man kunde. Att jag hade lärt mig på egen hand ett av de större och programmerade yrkesmässigt i det fanns det ingen bra ruta för.
 
På frågan "Är riskerna större..." skulle jag personligen välja att svara "kanske", eller både ja och nej.

Just den beskrivna situationen känns som om den inte skulle vara mer sannolik. Miin upplevelse av HV är nog att man numera har en bättre attityd till "allmänheten" och att befälen har bättre kunskap om gränssnittet mellan militärt område/militär verksamhet och civilsamhället. Jag misstänker starkt att en HV-soldat i den situationen idag, troligen skulle föra en mer konstruktiv dialog med en upphittad radioamatör, än vad jag tycker framgår av artikeln, kanske lyssnat mer aktivt och att befäl på platsen (som det normalt finns) kunnat hantera det hela "smidigare".

Å andra sidan, så finns ju en uppenbar risk att det blir vanligare att illvilliga personer smyger omkring på känsliga objekt/områden för att inhämta information om var man bäst sätter in en sabotageåtgärd. Knappast i ett naturskyddsområde, men det finns ju känsliga ställen "i naturen", där det också bedrivs militära övningar då och då, av olika skäl (man bekantar sig med terräng som är runt ett skyddsobjekt etc).

Jag är lite tveksam till om enskilda soldater kan "gripa" någon, om det inte är fråga om poster på ett bevakat objekt, knappast i fredstid iaf, så berättelsen låter som nån sorts övergrepp, fast utan "ont uppsåt". Men det är ju verkligen inte god ton när beväpnad militär går över sina befogenheter, det skapar lätt dålig stämning...
Ett sk. envarsgripande kan alla personer göra men det är bra att ha tort på fötterna då. Rättegångsbalkens 24 kap. 7 §
 
Envarsgripande, absolut... om det finns fängelse i straffskalan och vederbörande tas på "bar gärning eller flyende fot", vissa villkor, alltså. Som sagt, man bör veta vad man gör, om man ägnar sig åt sådant...
 
Drar vi ut konsekvenserna av sådant finns möjligheten, eller risken, att beväpnade hobbymilitärer utan
legal förankring går runt och griper personer som de av en eller annan anledning anser "se misstänkta ut",
eller "bära sig misstänkt åt".

Sådant ger obehagliga associationer till vad som händer "när man sätter en skärmmössa på en bondpojke" som min
salig svärmor, med egna erfarenheter av Hitlerriket, ibland talade om...

Vi har polisstaten runt hörnet ändå, utan att behöva skynda på förloppet.
 
Nej vi behöver inte accelerera utvecklingen till en storebrorsstat. Att syssla med envarsgripanden som nån sorts hobbyverksamhet torde vara rätt riskabelt, för en själv om inte annat. Kriterierna är rätt stränga, men jag har haft anledning att ta ställning i frågan när man diskuterar vad exempelvis en väktare eller en tågkonduktör kan ta sig till i tjänsten, och med vilket stöd man kan tänkas agera. Man måste som nämnts se gärningen begås och veta att den kan ge fängelse.
 
Hade jag varit grön person i det här fallet hade jag pratat med personen i fråga lugnt och luskat artigt och trevligt. Verkar allt vara i sin ordning ingen skada skedd,
Misstänksam? Pratar på och tecken till kollegan en bit bort som tillkallar polis medan jag fortsätter tjöta.
Uppenbart, tex hen är beväpnad, skäl nog för envarsgripande.
 
Vi är på väg i en riktning som till sist leder till den indelning av mänskligheten
som en polismästare i Berlinförstaden Potsdam gjorde runt förra sekelskiftet:
"Verhaftet und noch nicht verhaftet" ("häktade och ännu inte häktade").
 
På övningsområden och skjutfält råder normalt allemansrätten utom då området är avlyst då får du inte vara där alls, Skyddsobjekt får du inte gå in på utan tillstånd.
Militärpolisen har, förenklat, samma befogenheter och skyldigheter som den civila svenska polisen, men endast inom Försvarsmakten, varmed avses såväl geografisk plats som person och materiell tillhörande Försvarsmakten.
En vanlig militär eller hemvärnsman kan inte arrestera någon, möjligen omhändertag tills polis anländer om du är på eller intill ett skyddsobjekt / avlyst område annars lär de inte bry sig...men
En av hemvärnets uppgifter är att bevaka skyddsobjekt och när de tränar/övar på det så är infiltration ett moment. Att som jägare med vapen gå fram till ett skyddsobjekt under övning är "onödigt" såvida du inte är B-styrka :)
Att tälta, ett dygn, och köra radio på ett skjutfält går utmärkt, viss risk för besök finns såklart.

finns mer att läsa här
 
Att som jägare med vapen gå fram till ett skyddsobjekt under övning är "onödigt"
Jag har lite svårt att föreställa mig en sådan situation i det praktiska livet,
eftersom det skulle innebära att ett skyddsobjekt skulle vara beläget inne på någons ägda eller arrenderade
jaktmark. Jägare förväntas inte gå runt med vapen framme någon annanstans.
 
Last edited:
Jag har lite svårt att föreställa mig en sådan situation i det praktiska livet,
eftersom det skulle innebära att ett skyddsobjekt skulle vara beläget inne på någons ägda eller arrenderade
jaktmark. Jägare förväntas inte gå runt med vapen framme någon annanstans.
Det var ett exempel på situationer som hemvärnet tränar på.
Ett skyddsobjekt kan troligen befinna sig i direkt anslutning till någons mark.
 
Back
Top