Amatörradio i övningsområde

Det finns skribenter här på forumet vilka är
lärare i tekniska ämnen som nog kan förmedla förstahandsuppgifter
om intresset för och kunskaperna om hos ungdomar när det gäller teknik.
 
Det kom ganska ofta studiebesök till den "Nationella Forskningsanläggningen" (Onsala Rymdobservatorium). Besöken var i allmänhet högstadie/gymnasieelever. Vid ett tillfälle frågade jag en av de lärare som följde med bussen om elevernas intressen för teknik och vetenskap.

Av 20~30 elever var det en tredjedel som inte var speciellt intresserade. En tredjedel följde intresserat med förevisaren. Av dessa återstod sedan 2-5 st vars intresse fångades.

Min äldsta systerdotter är skärpt och hade bra betyg. Således sökte jag plantera intresse för teknik där. Böcker om rymden. "Byggare Bob". Rutade kollegieblock, osv. Allt förgäves. Hon är konstintresserad och bra på att teckna (hela släkten är full av konstnärer.) Då försökte jag med Chalmers Arkitektur med motivationen att många konstnärer tjänar sina pengar efter att dom dött och att en ariktetkt kan vara konstnär men oftast inte tvärtom. Det hjälpte inte heller. Nu läser hon en kandidatexamen på Valand/Konstfack i Göteborg.
 
Angående dagens ungdom och teknikkunskaper, så är jag nog lite mer skeptisk än vad andra anmält som sin uppfattning. Det som jag faktiskt ännu minns ingick i fysikundervisningen i klass 9, exempelvis strömmar genom ledare och magnetfält runt dessa, har inte lämnat några spår i minnet på de barn jag har haft att göra med. Antingen är det förträngd kunskap, eller så har den aldrig bibringats dem. Det säger en del om "tekniska kunskaper" hos "yngre generationer".
Innan min pensionering jobbade jag inom gymnasieskolan som lärare inom elektronik, system- och mätteknik på skolans fordonsprogram, men hade en del att göra med natur-, teknik- och el-programmet och kan inte annat än skriva under på det ovan. Helt klart har det skett en kursändring bland eleverna som enklast kan förklaras med ordet olust inför att över huvud taget lära sig teknik och inte minst ellära och elektronik.

De prov vars svar som måste skrivas ner med penna - tyvärr med en stil som mer eller mindre, åldern till trots, påminner om en 5-årings - ger på handen ett väldigt påvert intresse för ämnet och det med ett fantastiskt, minimalt ordantal; tyvärr gäller också detta om de skriver i Word - dock sköter valt typsnitt snygghetsgraden i texten på ett eminent sätt! Nåja, eleverna var i vart fall jättefina, men saknade väldigt mycket att de ville fördjupa sig i mina ämnen och framför allt ställa frågor som skvallrar om viss kunskapstörst, men tyvärr fick jag endast uppleva den glädjen vid fåtalet tillfällen.

Med orden "förträngd kunskap" men mest ovilja och med det skrivet så hamnar vi nog nära dagens sanning.
 
Det minskande antalet sökande till de tekniska högskoleutbildningarna,
trots lägre antagningskrav, se t.ex. UHR statistik från 2023 nedan:

1704700822785.png

Saken diskuteras även ganska ofta inom organ som
SNRV och NRS.

Min egen uppfattning är att utbildningsinriktningar där innehåll är prioriterat över
form får svårt att attrahera intresserade i det allt mer ytliga samhället.
Varför anstränga sig med att lära sig Maxwells ekvationer eller von Mises flytningskriterium, när man i stället kan bli influencer eller dagispopstjärna?
 
Jag undrar om inte skolsystemet blivit en sorts sorteringsanstalt där de som klarar av att hålla käften och sitta still i bänken, har förmågan att memorera saker och ting, kan avancera framåt medan de mer praktiskt lagda fått det tråkigare. Alla de praktiska ämnena som fysik, kemi, slöjd osv verkar bedrivas genom att berätta för eleverna hur de skall göra snarare än att låta dem själv göra jobbet med som på vår tid Norsteds laborationsutrustning i elektroteknik och fysik, provrör med farliga syror och en väl utrustad slöjdsal med allehanda maskiner. Några som jag hade dessutom metallslöjd.
 
Skolan har alltid varit en "sorteringsmaskin".

August Strindberg skrev om saken i sin
"Lilla katekes för underklassen" redan 1884,
och i mer modern tid sjöng Blå Tåget om den 1972:

"Skolans uppgift är som sig bör att skola arbetskraften
Om kvastarna ska sopa bra får man inte slarva med skaften
Spärrar och kvoter och testprogram, det är ett system för att sålla
Agnarna från vetet och föra var och en till hans rätta fålla
"

Målet för skolan att "sortera" var mycket påtagligt fram till 60 och 70-talen,
men blev mer diffust senare. När industrin fortfarande var på frammarsch blev det vitalt att ha en någorlunda välutbildad arbetskraft, men på olika nivåer. Under "rekordåren" blev "klassresor" och "ståndscirkulation" verklighet i viss utsträckning.

Man började intala underklassen att den faktiskt kunde komma upp sig i samhället och att detta dessutom kunde ske utan att egentligen anstränga sig. Dessutom sammanföll det med omprioriteringar där resurser omfördelades inom skolan, mindre resurser tilldelades mer praktiska inriktningar inom utbildningarna. "Hands-on" inslag som laborationer och slöjd får stryka på foten. Detta sammanföll även med att läraryrkets status började dala på allvar.

I ännu mer modern tid så fick vi "friskolorna" där föräldrar numera bokstavligen kan köpa
sig till ganska höga betyg åt sina kanske inte så studiebegåvade telningar.
 
Målet för skolan att "sortera" var mycket påtagligt fram till 60 och 70-talen,
men blev mer diffust senare.

Jo det var där och då i grundskolan jag själv, utan att veta det då, sorterade in mig mot det mer praktiska hållet, som gav utrymme att behöva tänka själv, utveckla kreativiteten, fann behov av att stilla nyfikenheten på hur och varför saker och ting fungerade och fick lära mig hands on att med händerna hantera verktyg, först de enkla som sågar och stämjärn i träslöjden - under överinseende av slöjdläraren "Träjocke" och senare metallsvarv och div andra maskiner inkl plåtbearbetning. Allt detta var superkul och intressant och ledde vidare till el-tele-radio på gymnasiet.

Sett i backspegeln så fungerade de praktiska ämnena i skolan som katalysator för oss som hade svårt att sitta stilla i bänkarna för att under tvång memorera årtalet för slaget vid Lutzen att i stället intressera oss för väsentligheter som tillämpad teknik av olika slag. Jag fastnade som sagt för elektronik och radio men också för verkstadsteknik som är en synnerligen bra kombination för en experimenterande radioamatör när det skall byggas chassie till radioapparater. Andra skolkamrater leddes in på fordonstekniklinjen på gymnasiet och det finns elektriker inom styr- och reglerteknik osv bland de forna skolkamraterna. Några blev förlästa teoretiker genom hela livet och har behövt hjälp med det mesta praktiska som inte kan lösa med hjälp av långa matematiska formler utan defakto kräver verktyg och gott handlag. Man ser detta fenomen överallt inom samhället.

Men det kan nog vara så enkelt att den gamla skolan med ett stort inslag av praktiska ämnen väckte många tonåringars teknikintresse och då ända ner på komponentnivån vare sig det handlade om motstånd och kondensatorer eller kolvringar och vevlager. Numera är nog det teknikintresse som finns mer fokuserat till att köpa olika färdiga moduler på t ex Kjell & Company och koppla ihop dessa till större system. Alltså mer användarinriktat än som förr att själv bygga saker från scratch. Tur man slapp uppleva den moderna diffusa skolan och det totala förfallet.
 
Men det kan nog vara så enkelt att den gamla skolan med ett stort inslag av praktiska ämnen väckte många tonåringars teknikintresse och då ända ner på komponentnivån vare sig det handlade om motstånd och kondensatorer eller kolvringar och vevlager.
Detta är precis vad det handlar om.
Vi ser effekterna av detta inom amatörradion, numera så danas knappast några riktiga
radioamatörer alls, vilka behärskar de olika fasetterna inom amatörradion och därmed blir "självgående".
 
Jag tror inte att problemet gäller endast tekniska eller praktiska ämnen. Männinskan är av naturen lat och man vill varken plugga glosor, läsa skönlitteratur eller lösa ekvationer. Skillnaden mot förr är att numera är det lättare att slippa undan sådant som känns jobbigt.

Vad gäller just praktiska ämnen så finns dock ett intresse även från (vissa av) skolorna att få slippa undan. Praktiska ämnen kräver utrustning och ändamålsenliga lokaler, vilket kostar pengar. Då känns det lockande att ersätta fysiklabbarna med Youtube, skolbiblioteket med ett abonnemang på ljudböcker och att ägna sig åt teoretisk gymnastik.
 
Det första inlägget handlade inte om utbildningsnivån på dagens unga.
Frågan var om dagens unga kan förstå att det är en kommunikationsutrustning som kan användas för avlyssning eller ej.

Enligt mitt övertygelse har de inga problem att förstå det.
 
Det första inlägget handlade inte om utbildningsnivån på dagens unga.
Frågan var om dagens unga kan förstå att det är en kommunikationsutrustning som kan användas för avlyssning eller ej.

Enligt mitt övertygelse har de inga problem att förstå det.

Hej!

För att de unga och givetvis oavsett ålder, skall kunna göra den bedömningen så krävs det någon form av kunskapsnivå.
Jag är övertygad om att du har fel i ditt antagande.
Det handlar inte om en nedsättande attityd mot någon oavsett ålder.
Att avgöra om en utrusning är lämplig eller ens möjlig att använda för meningsfull avlyssning är inte så enkelt.
 
Skillnaden mot förr är att numera är det lättare att slippa undan sådant som känns jobbigt.
Och på något sätt återspeglas det i att intagningskraven för såväl högre utbildningar som till vissa yrkesgrupper steg för steg behövts skruvats ner så att de som egentligen inte är kvalificerade och inte har vad som krävs i form av grundutbildning ändå kan kvala in. Tyckte jag läste någonstans att man tummat på kraven för muskelstyrkan i pekfingret för att adepter till polisutbildningen inte orkade trycka av tjänstevapnet. Bra för de kriminella elementen så klart. Kanske det bara var en skröna men kunde lika gärna vara dagens sanning. Inte mycket som förvånar en idag.
 
Last edited:
Delar av inlägget tycker jag är bra, den delen att klanka ner på dagens unga förstår jag inte syftet med.
Att dagens unga skulle ha sämre kunskaper om samhället jmf med de som är födda på 40-talet tror jag inte på, dagens unga är minst lika tekniskt bevandrade jmf med tidigare generationer, titta på hanteringen av mobiler, datorer, nätverk och för att inte tala om dagens lego. De har bra grepp på den digitala världen, så att en amatörradio skulle vara några konstigheter för dem tror jag inte på.
Dagens unga är säkert
Det första inlägget handlade inte om utbildningsnivån på dagens unga.
Frågan var om dagens unga kan förstå att det är en kommunikationsutrustning som kan användas för avlyssning eller ej.

Enligt mitt övertygelse har de inga problem att förstå det.
Det var inte min avsikt att tala nedvärderande om unga, jag borde kanske ha varit lite tydligare. Jag menade bara att enligt min erfarenhet så är det många i 20 års åldern idag som inte vet vad amatörradio är, helt enkelt för att det inte är ett fenomen som förekommer i deras värld. Detta är alltså inte kopplat till begåvning, utan bara till vad man har upplevt under sitt liv. :)

En jämförelse skulle kunna vara att min farfar hade gård på landet, där hästar fortfarande användes ibland. Han visste exakt vad alla delar på en sadel/vagn kallades och användes till. Jag själv skulle inte kunna säga vad någon av dessa delar är till för, eller kallas, om jag träffade någon som hade dessa med sig i skogen. Detta trotts att jag åtminstone betraktar mig själv som normalbegåvad. Under min uppväxt i lägenhet fanns det inte några arbetshästar, mina kompisar hade inte några, och jag fick inte lära mig om det i skolan.

Det jag är rädd för skulle kunna hända är att en grupp med militärer ute i skogen ser någon radioamatör sända radio, dessa förstår att det är en radiosändare som skickar ut signaler, men har inte någon uppfattning om att detta är något folk gör för skojs skull. Och att detta leder till att man blir gripen, som hände för 10 år sedan.
 
Last edited:
Det är som sagt helt orimligt att några, oavsett ålder, ska kunna identifiera
något som de varken har hört talas om eller sett ens på bild eller i verkligheten.

"Radio" för 999 av 1000 personer idag är något mycket abstrakt och är nog närmast associerat till en primitiv form av podcast. Att det används "radio" i genomsnitts-tonåringens mobiltelefoner är något som dessa har mycket diffusa uppfattningar om.

Paradoxalt nog så använder snart sagt varje 5-åring och uppåt "radio" dagligen, men är vanligen helt omedvetna om detta. Det här med skillnaden mellan "trådbunden" och "trådlös" kommunikation upplevs som ganska esoteriskt.
 
Last edited:
Något man behöver fundera kring i samband med hur vi ser på ungdomar i dagens samhälle är att vi i över 150 år (säkert i flera tusen år, men det är dokumenterat i 150 år) har sagt att "ungdomen av idag är så okunnig om nödvändig teknik att vårt samhälle kommer att gå under...
Men vårt samhälle har en fantastisk förmåga att anpassa sig och finna nya vägar för allt mer utmanande teknik, och så kommer det (så klart) att bli även i den kommande framtiden.
Men det stärker vårt ego att tro på kommande undergång, för vi känner oss oumbärliga i nuet.

Man behöver även fundera kring att all den teknik vi använder för vår alldeles vanliga vardag är för den absoluta majoriteten av samhällsmedborgarna helt osynlig, hur skall man kunna se en trådlös anslutning som exempel.

Att försöka återskapa ett skolsystem som det var på 60 - 70 -talet kommer heller inte att fungera, då det samhälle vi hade på 60 - 70 -talet inte finns längre.

Är det några vi bör sätta på "de anklagades bänk" är det föräldrarna vi bör hantera. I de skolsituationer jag möter elever är det ganska tydligt vilka som fått "en god uppfostran". Har inte eleverna fått lära sig hemifrån hur man hanterar svårigheter, är det tämligen självklart att man enkelt undviker problem genom att göra något annat som känns roligt. Men konsekvenserna blir sanslöst märkbara när exempelvis hantverksskicklighet efterfrågas. Det märks tydligt vilka elever som uppfostrats med skärmen, när exempelvis eleverna skall koordinera fingrar och ögon vid lödning, är det inte ovanligt att många elever "missar" komponentbenen ock försöker löda 5mm bakom komponentbenet, de är uppvuxna i en "platt" 2D-värld.

Men från oss som kan löda ser det ganska hopplöst ut, så klart.

Men för vi som möter dessa ouppfostrade ungdomar kan det vara tämligen tråkigt att möta ointresset, det är ju ingen vuxen förälder som krävt något ansvar från ungdomarna, så varför börja att visa ansvar... När jag möter föräldrar och elever är det inte ovanligt att jag skapar "lite dålig stämning" med att säga till föräldrarna att med så dålig uppfostran hemifrån blir det inte bättre resultat... speciellt mammorna brukar bli upprörda.

Så vi behöver fundera kring hur vi gör vår osynliga teknik synlig att väcka intresse kring, och vi behöver fundera var den osynliga tekniken tar vägen i ett AI-landskap där även viss kunskap kommer att vara osynlig...

Hur nu detta hör hemma i en tråd om "Amatörradio i ett övningsområde" må man fundera kring, men det kanske vi får veta om hundra inlägg...

:cool:
 
När jag möter föräldrar och elever är det inte ovanligt att jag skapar "lite dålig stämning" med att säga till föräldrarna att med så dålig uppfostran hemifrån blir det inte bättre resultat... speciellt mammorna brukar bli upprörda.
XYL, som var skolledare innan pensioneringen, anser att alltför många föräldrar, vilka själva är barn intellektuellt sett, också försöker sig på uppfostran. Dock utan större framgång, och då överlåts uppgiften med varm hand på skolan, som dock saknar varken resurser eller mandat för det.
 
Last edited:
Kvällens bidrag till diskussionen...
(Teckat av den alltför tidigt bortgångne Hans Lindström vars site "Bonton" var en morgonritual tillsammans med kaffet...)
lindstrom_5_utbildning.gif
 
"Radio" för 999 av 1000 personer idag är något mycket abstrakt och är nog närmast associerat till en primitiv form av podcast. Att det används "radio" i genomsnitts-tonåringens mobiltelefoner är något som dessa har mycket diffusa uppfattningar om.

Som ordmärkare och tekniker kan man förfasas över betydelseglidningen i allmänspråket för ordet radio. Man (jag) kan också förfasas över att ordet "digital" numera verkar betyda ungefär nytt, modernt, via internet, i mobiltelefonen. Motsatsordet är "analog" där även det som var digitalt igår kan klumpas ihop. Exempel på analoga medier CD, DVD, DVB-T2!!
 
Lovö naturreservat är (av mig) inlagt i POTA, och där håller ju FRA till. Jag tog faktiskt och frågade en anställd där om de hade några synpunkter om det innan jag gjorde det, och de hade inga invändningar. Kanske blir någon anställd tillika amatör glad över att kunna aktivera litet POTA på lunchen.
 
Som ordmärkare och tekniker kan man förfasas över betydelseglidningen i allmänspråket för ordet radio. Man (jag) kan också förfasas över att ordet "digital" numera verkar betyda ungefär nytt, modernt, via internet, i mobiltelefonen. Motsatsordet är "analog" där även det som var digitalt igår kan klumpas ihop. Exempel på analoga medier CD, DVD, DVB-T2!!
Hej!

Ja, ord och dess betydelse...
Digital kompetens har jag hört talas om...
 
Back
Top