Bahnhof vill att "radioentusiaster" ska sända nyheter på Ryska

Status
Not open for further replies.
"Hear!,Hear!"

Jag kan inte se något mer effektivt sätt att förlora amatörradioprivilegierna på medellång och längre sikt än att låta dem användas för imperialistisk och neokolonial propaganda av missriktad välvilja.

Det kommer en tid efter denna, och då blir omvärldens dom hård över radioamatörerna.
 
Last edited:
EQL: håller med dig, men vill se greppa lödkolven som något bildligt :)

Det viktiga som jag ser det är att i fred som ofred göra sitt bästa för att göra nytta. Den som har tummen mitt i handen kanske är en lysande operatör?

Jag hävdar att alla behövs, och att den riktiige amatören jobbar för att tillföra något för helheten, och i förlängningen vårt samhälle osvsett form :)
 
SM6VJE said:
Den som har tummen mitt i handen kanske är en lysande operatör?
Click to expand...
Problemet är bara att ingen efterfrågar sådant längre.

Till skillnad mot de flesta som gärna uttalar sig om saken så kan jag luta mig emot den undersökning i ämnet som ESR gjorde i samband med IARU:s "Foresight Project" år 2009.

Ett frågeformulär om radioamatörers eventuella nytta i företag och organisationer sändes ut till
ett stort antal "HR-funktioner" i både små och stora verksamheter.

Bland de som besvarade formuläret var det ingen (0) som angav att de ansåg sig ha nytta av radioamatörernas ev. operativa kunskaper, däremot stod elektronikkunskaper högre i kurs.

Systemutveckling, inom vilken jag varit aktiv i flera roller, har gått ut på att i görligaste mån eliminera operatörsmellanledet, i synnerhet när det gäller "minutoperativ ledning".

Att leda t.ex. sjöräddningsoperationer i realtid via M-blanketter, ordonnanser och radiooperatörer faller numera på sin orimlighet, och detta visade sig med all önskvärd tydlighet redan på 70-talet när Marinen vill ta över den svenska sjöräddningen, och organisera den enligt den modell som fanns i bl.a. Danmark där lednings- och kommunikationsfunktioner var separerade och dessutom hierarkiskt anordnade.

Ett par "sjöräddningsspel" med de olika organisationsmodellerna iscensattes, med Sjöräddningssällskapets ordförande kapten Hansson som domare, och i båda fallen utgick Televerkets modell som segrare, primärt genom sin större kapacitet, flexibilitet och korta responstider.

En befälhavare eller räddningsledare som står i direktkontakt med sina underställda gör ett mycket bättre och effektivare arbete än den som tvingas gå via mellanhänder, primärt därför att "situation awareness" förbättras.

På MRCC Stockholm var det anordnat så att man hade medhörning på 500 kHz nödfrekvensen via dokumentationsbandspelaren, så räddningsledaren som skulle ha telegrafistcertifikat, också följde med vad som hände där och vid behov kunde ingripa. Dock kunde operationer på 500 kHz räknas på ena handens tumme under de 30 år jag jobbade där.

Hela GMDSS, som tagit intryck av hur man utformat lednings- och kommunikationssystem inom civilflyget, har varit inriktat mot att eliminera den speciella radiooperatören.

Jag har en känsla av att frågeställningen i hög grad bygger på att radioamatörerna gärna lever i det förgångna...
 
Last edited:
Svar till APZ:

Sändarna är skrotade och lokalerna i stort sett tomma. Mycket metall gick till återvinningen. En del attiraljer finns sparade för eftervärlden på Hörby Radiomuseum och en del andra saker finns här hos mig som minne av en epok. Telefunken kristalloscillatorn med original 1179 kHz kristallen i ugn används i en 250 W PEP MV-sändare som jag byggde åt Hörby Radiomuseum och som luftas då och då i samband med VeteranLjuddagarna.

Jag räddade också de tre fina korsvisande Telefunken uteffektmetrarna som specialtillverkats med gradering av skalorna för 600 kW nominell uteffekt. Passar fint till mina 144 MHz och KV PA även om jag nu bara kör lågeffekt 1 kW (som visas som 600 kW på skalan). Fasmetern för de två antenntornen - en kul sak - är också räddad och kanske kan komma till nytta i nåt framtida onödigt projekt?

Ack ja, det var bättre förr.
 
Appropå "lysande operatör"... finns taxiradio kvar fortfarande? Den som skötte radiotrafiken under de bråda timmarna en fredag/lördagkväll kunde ofta avverka rejäla mängder radiotrafik och hålla bilarna rullande maximalt. När jag tänker efter så var det nog länge sedan man hörde radiotrafik i bakgrunden vid taxiresor i modern tid. Jag förmodar att det har datoriserats med GPS mm. Även "tornfrekvensen" på en större flygplats kan bjuda på ganska mycket radiotrafik. För taxitrafiken tror jag iofs att det nog främst var stresstålighet och förmåga till "flera bollar i luften" utan att det blev kaos som var avgörande, kanske hade en contester passat in där? För flyget verkar det vara inrutade rutiner som gäller, säkert är det bra att vara stresstålig där med.

En gång i tiden var nog radioamatörers elektronik- och radiokunskaper något att komma med. Nu hör man ganska ofta att det är snudd på hopplöst att få tag på folk med radiokompetens och där borde ju radioamatörer kunna bidra. Synd bara att det verkar vara ganska dåligt ställt med det numera efter veckoslutskurser av korvstoppningstyp. En vanlig och ganska trist inställning verkar vara att radioteknik är helt onödigt "eftersom ingen bygger något längre". Men även fast man inte bygger själv så behövs systemtänkandet eftersom man får härja såpass fritt som radioamatör.
 
Nej ordergivning för taxi är datoriserat idag, på gott och ont. Radio finns inte ens som backup när datornäten dyker. Ungefär som EQL och AOM ständigt hävdar så har samma sak hänt med taxi som med amatörradio. Jag arbetade först som dräng på taxi i Sundsvall och senare, innan avregleringen av taxi, hade jag själv fem bilar. Detta var före tiden både för mobiltelefoner och gps, om du gav en erfaren taxichaufför en adress kunde han säga vilken färg det var på huset.... Lokalkännedom och koll på tågtider, flygtider etc. satt i ryggmärgen.

Senare, när taxi avreglerades, var jag klok nog att sälja mina tillstånd och en tid arbetade jag i taxiväxeln i Sundsvall. Vi var tre operatörer som hanterade tre radiokanaler, en för Sundsvall, en för Kvissleby/Njurunda och Timrå som tillika hanterade färdtjänsten taxi utförde, samt en för Härnösand. På helgerna tillkom en person för att hjälpa till att svara i telefon för Sundsvallsdelen.

Skiften var ofta tio-tolv timmar och man var mör i rösten efter helgpassen. Som radiooperatör krävdes helst ännu bättre lokalkännedom än för taxichaufförerna. Dels för att om man ropade ut en adress så kunde flera bilar svara, uppgivandes sin egen position. Direkt hade radiooperatören att bestämma vilken som var närmast och tilldela denne körningen. Och ve den operatör som missade med två meter.......

Vidare så beställdes körningar som saknade gatunätsadress, här gällde det att ha koll på var Svensson i Bällsta bodde och dessutom kunna dirigera mindre kunniga chaufförer till adressen.

Men det var kul och full action hela tiden, inte bara normala körningar utan akuta sjukresor, förlossningsresor och diverse annat kunde öka pulsen. Ibland ringde vi polisen och utverkade fri fart för kritiska akutresor.
 
När jag jobbade på flygplats var radiodisciplin livsviktigt. Det sitter fortfarande i ryggmärgen att läsa tillbaka och hålla reda på exakt vad tornet sagt åt en att göra...

Här i Gbg kör åtminstone Minitaxi gammaldags radiodirigering
 
Så har det blivit.

Primärt genom att yrkesradio och amatörradio, från att ha varit ganska lika blivit alltmer
fjärmade från varandra. 1946 kunde en radioamatör både använda och "serva" den materiel som användes i fält, och trafikprocedurerna var också liknande.,

Sedan har också kunskapsnivån urholkats rent allmänt.

Det går inte att jämföra den kompetensnivå som en genomsnittsamatör hade, säg 1950, efter att ha gått genom C-B-A certifikaten och samtidigt byggt sin utrustning samt skaffat sig relevanta erfarenheter under tiden med den nivå som en korvstoppningsutbildad stickproppsamatör bibringas idag.

Alla radioamatörer kunde dessutom telegrafi, vilket passade in i dåtidens "sambandsdoktriner".

Det här med taxiradio mm. är ganska intressant. Man kan jämföra taxidirigenten med vad en sjöräddningsledare gör, det är inte "radiokommunikationen i sig" utan problemlösning i realtid och under tidspress som utförs. Gör gärna tankeexperimentet att taxi skulle dirigeras via M-blanketter och ordonnanser samt "radiooperatörer" som inte förstod något av de meddelanden som de befordrade.

Den utveckling vi har sett inom t.ex. transportdirigering är att det som tidigare krävdes mänskliga hjärnor till har kunnat ersättas av datorer, och i 99 fall av 100 går det bra, därför att de flesta transportfall är ganska stereotypa.
kunskaper
 
SM0AOM said:
"Hear!,Hear!"

Jag kan inte se något mer effektivt sätt att förlora amatörradioprivilegierna på medellång och längre sikt än att låta dem användas för imperialistisk och neokolonial propaganda av missriktad välvilja.

Det kommer en tid efter denna, och då blir omvärldens dom hård över radioamatörerna.
Click to expand...
Det finns ju alltid en risk att gå utanför det gängse protokollet, men ibland kanske det behövs?

Jag tycker det finns något uppfriskande i nya idéer. Som i detta fall med tanken på en "svärm" med små och svaga radiosändare i stället för en en eller några stora och starka. Upphovsmannen hade inte koll och det kommer inte att funka, men även de idéer som inte visar sig kunna användas direkt kan vara nyttiga. De rör om i grytan och ger nya perspektiv som i sin tur kan ge en riktigt bra och användbar idé.

Så funkar den kreativa processen. Men vi radioamatörer är inte speciellt öppna för nyskapande, verkar det som. Säg gärna emot mig om jag har fel.
Jag tror att nya idéer och öppenhet för förändring är lika viktiga som att greppa lödkolven om amatörradion ska utvecklas mot något som är relevant för dagens unga.

Kan du förresten utveckla det där med "neokolonial" och "imperialistisk"? Det förstod jag inte riktigt.
 
När det gäller taxi så har jag observerat taxi i norra Bayern och då speciellt kring Bamberg.
I städerna finns det radiodirigerad analog taxi men droskägarna på landsbygden förlitar sig på att kunderna ringer direkt till förarens mobil.

Antagligen är taxinäringen i Franken mera oorganiserad och många små entreprenörer som inte tillhör någon taxiväxel.
 
En bra idé kan vara uppfriskande. Men Bahnhofidén kanske inte var så bra, knappast bra att använda amatörradio.
Det som radioamatörer möjligen kunde bidra med, och som säkert skulle kunna fungera rent tekniskt, vore att möjliggöra samband för att t ex utväxla meddelanden mellan folk som flytt till andra länder som vill ha kontakt med anhöriga. Även här är man väl ute på lite gråzoner. Tredjepartstrafik har ju inte ansetts ok men är det verkligen förbjudet enligt lagen om elektronisk kommunikation? I gamla B90 var det väl klart skrivet att det inte var tillåtet. Det faller i alla fall utanför definitionen av amatörradio och det borde väl normalt vara skäl att låta bli. Sedan har man förbjudit amatörradio i Ukraina så där blir det definitivt olagligt och dessutom utsätter man sig säkert för livsfara om man man trots det håller på med det. En sak att göra en sådan sak under en pågående naturkatastrof, en helt annan sak under krig.
 
Jag ler lite när jag ser att Karl-Arne flera gånger tar upp fenomenet M-blanketter, förmodligen som något typiskt för äldre tiders konventionella radiotrafik. Jag har själv ägnat mig ganska mycket åt contesting och under åren läst åtskilliga upprörda inlägg från traditionalister som hävdat att anropssignaler skall sändas såväl i början som slutet av en förbindelse.

Contesttrafik handlar ju många gånger om att hantera mycket stora mängder trafik, då i synnerhet vid goda conds på högre band, där det kan röra sig om uppåt 200 QSO:n i timmen. Varje gång jag då läst upprörda kommentarer från traditionalister o a vänner av ordning, har åtminstone jag för mig själv tänkt på dem som ”M-blankettens vänner”. :)

Off topic? Ja, kanske det.

73,
Rolf
 
Det kan jag gärna utveckla.

Det torde vara bekant att USA tillsammans med sina lydstater strävar efter världsherravälde, och har aktivt gjort det i ett drygt århundrade, med början i sin "bakgård", Latinamerika.

Som en vital komponent i detta finns ett systematiskt försvagande av sina motståndare.

Man började redan 1918, när Tsar-Ryssland höll på att falla sönder, och skickade trupper till båda fronterna i väster och öster. Sedan upptäckte storkapitalet att man trots allt kunde göra goda affärer i den begynnande Sovjetstaten så man handlade med dem under senare 20-talet och 30-talet.

Sedan anföll Hitler den 22 juni 1941, och USA väntade på vad som skulle hända härnäst.
Man väntade sig att Sovjet skulle falla samman och att man därefter skulle kunna utöva sitt inflytande genom att stödja nya statsbildningar vilka skulle vara "västvänliga" efter en tysk seger. Pearl Harbor och Tysklands krigsförklaring ett par dagar senare gjorde att USA kom in i kriget på de allierades sida utan att egentligen vilja det. Genom "Lend-Lease" gjorde amerikansk krigsindustri goda affärer, och bidrog till att kämpa ner Tyskland på två fronter.

Men redan innan dammet lagt sig i Europa fanns ambitioner att utvidga sitt inflytande där. Många, med den nye presidenten Truman i spetsen, såg Sovjet-Ryssland som den nya fienden.
USA startade Marshall-hjälpen och andra program, inklusive inblandning i tidigare allierades inrikespolitik, för att vinna européerna över på sin sida.

Samtidigt började man demonisera sina motståndare, och understödde olika underjordiska organisationer. Detta varade hela "kalla kriget". Positionerna under detta var ganska låsta, och det var svårt att flytta fram sina positioner annat än marginellt.

Berlinmurens fall 1989 och Sovjets upplösning ett par år senare blev nästa chans.
Sannolikt hoppades USA på en liknande utveckling i Ryssland som i Jugoslavien, där det gick att skapa lydstater tämligen enkelt (Slovenien och Kroatien var de-facto tyska lydstater ganska länge). Nu ser man ett nytt tillfälle att kunna få Ryssland att falla sönder.

Kontentan av denna långa utläggning är att det verkar finnas en inneboende strävan hos starka länder att lägga under sig svagare, och därmed få billiga råvaror och arbetskraft, vilket kallas kolonialism.

När detta utförts så att det finns ett stort antal lydstater och kolonier på olika kontinenter har man skapat ett imperium, företeelsen kallas då imperialism.

Anledningarna till att sådant numera ses med oblida ögon i det internationella samfundet är primärt att ingen vet vem som står härnäst på listan över länder som ska underkuvas. Dessutom är en stor fraktion av FN:s medlemsstater sådana som tidigare stått under kolonialvälde. Skulle det bli en allmän uppfattning inom t.ex. ITU att radioamatörer görs till verktyg i verksamheter vilka riktar sig mot andra stater kan man lätt tänka sig att stödet till radioamatörer minskar eller upphör helt.

Detta är på intet sätt ett försvar för Rysslands aggression, men man ska alltid ha de smutsiga aspekterna av geopolitik i bakhuvudet när till synes altruistiska motiv särskådas.

Ingen kan få mig att tro att det finns "rena motiv" bakom att söndra Ryssland. "Väst" väntar mer eller mindre tålmodigt på sin chans att "härska genom att söndra", på samma sätt som man gjorde 1918, 1941, 1993 och slutligen nu.

De stora förlorarna i detta spel är som vanligt de ukrainska och ryska folken. De är "vana att lida", men har förtjänat ett bättre öde...
 
Last edited:
När jag läste om AOM's M-blanketter så kom jag att tänka på tågledningen hos Trafikverket som fortfarande använder blanketter om än i elektronisk form.
För att tillåta färd på en sträcka där signalsystemet inte fungerar kan det behövas en massa olika "blanketter"
 
SM5MX said:
Jag ler lite när jag ser att Karl-Arne flera gånger tar upp fenomenet M-blanketter, förmodligen som något typiskt för äldre tiders konventionella radiotrafik.
Click to expand...
Jag använder "M-blanketten" som ett exempel på den av hårda formkrav styrda meddelandetrafiken, som fungerade alldeles utmärkt när man inte hade särskilt bråttom och så länge personal inget kostade.

Problemen uppstår när ett element av realtid som inte kan bortses från smugit sig in i det som man håller på med, och när man tvingas betala sin personal.
 
Last edited:
Ja, Trafikverket... Att besluta att släppa fram ett tåg förbi en signal som visar "Stopp" är ingen småsak, men blanketterna är ju inget beslutsstöd, precis, bara en dokumentation av beslutet. Som kan vara fel, ibland...
 
SM0AOM said:
Det kan jag gärna utveckla.

Det torde vara bekant att USA tillsammans med sina lydstater strävar efter världsherravälde, och har aktivt gjort det i ett drygt århundrade, med början i sin "bakgård", Latinamerika.

Som en vital komponent i detta finns ett systematiskt försvagande av sina motståndare.

Man började redan 1918, när Ryssland höll på att falla sönder, och skickade trupper till båda fronterna i väster och öster. Sedan upptäckte storkapitalet att man kunde göra goda affärer i den begynnande Sovjetstaten så man handlade med dem under senare 20-talet och 30-talet.

Sedan anföll Hitler den 22 juni 1941, och USA väntade på vad som skulle hända härnäst.
Man väntade sig att Sovjet skulle falla samman och att man därefter skulle kunna utöva sitt inflytande genom att stödja nya statsbildningar vilka skulle vara "västvänliga" efter en tysk seger. Pearl Harbor och Tysklands krigsförklaring ett par dagar senare gjorde att USA kom in i kriget på de allierades sida utan att egentligen vilja det. Genom "Lend-Lease" gjorde amerikansk krigsindustri goda affärer, och bidrog till att kämpa ner Tyskland på två fronter.

Men redan innan dammet lagt sig i Europa fanns ambitioner att utvidga sitt inflytande där. Många, med den nye presidenten Truman i spetsen, såg Sovjet-Ryssland som den nya fienden.
USA startade Marshall-hjälpen och andra program, inklusive inblandning i tidigare allierades inrikespolitik, för att vinna européerna över på sin sida.

Samtidigt började man demonisera sina motståndare, och understödde olika underjordiska organisationer. Detta varade hela "kalla kriget". Positionerna under detta var ganska låsta, och det var svårt att flytta fram sina positioner annat än marginellt.

Berlinmurens fall 1989 och Sovjets upplösning ett par år senare blev nästa chans.
Sannolikt hoppades USA på en liknande utveckling i Ryssland som i Jugoslavien, där det gick att skapa lydstater tämligen enkelt (Slovenien och Kroatien var de-facto tyska lydstater ganska länge). Nu ser man ett nytt tillfälle att kunna få Ryssland att falla sönder.

Kontentan av denna långa utläggning är att det verkar finnas en inneboende strävan hos starka länder att lägga under sig svagare, och därmed få billiga råvaror och arbetskraft, vilket kallas kolonialism.

När detta utförts så att det finns ett stort antal lydstater och kolonier på olika kontinenter har man skapat ett imperium, företeelsen kallas då imperialism.

Anledningarna till att sådant numera ses med oblida ögon i det internationella samfundet är primärt att ingen vet vem som står härnäst på listan över länder som ska underkuvas. Dessutom är en stor fraktion av FN:s medlemsstater sådana som tidigare stått under kolonialvälde. Skulle det bli en allmän uppfattning inom t.ex. ITU att radioamatörer görs till verktyg i verksamheter vilka riktar sig mot andra stater kan man lätt tänka sig att stödet till radioamatörer minskar eller upphör helt.

Detta är på intet sätt ett försvar för Rysslands aggression, men man ska alltid ha de smutsiga aspekterna av geopolitik i bakhuvudet när till synes altruistiska motiv särskådas.

Ingen kan få mig att tro att det finns "rena motiv" bakom att söndra Ryssland. "Väst" väntar mer eller mindre tålmodigt på sin chans att "härska genom att söndra", på samma sätt som man gjorde 1918, 1941, 1993 och slutligen nu.

De stora förlorarna i detta spel är som vanligt de ukrainska och ryska folken. De är "vana att lida", men har förtjänat ett bättre öde...
Click to expand...
Tack för att du utvecklade.
Det råder ingen tvekan om att länder som är starka har en tendens att vilja bygga den styrkan ytterligare med alla möjliga medel. Det verkar vara ett inneboende drag hos människan att söka världsherravälde. Det är inte ett nutida fenomen. Det romerska imperiet är ett exempel med några tusen år på nacken. Dagens storspelare med imperieambitioner är USA, Ryssland och Kina och jag håller med om att dessa imperiebyggande länder alla har en ganska smutsig historia.

Med det sagt tycker jag kanske ditt resonemang är lite väl fokuserat på det s.k. storkapitalet. Kändes som en fläkt från 70-talet (på den tid det både fanns FNL-rörelse och riktiga radio-amatörer ;-) ).
Jag är ingen stor vän av USA, men om jag skulle välja någon av dessa länder att bo i så är det definitivt USA. USA kan åtminstone kallas demokrati och medborgarna väljer sin president och sina lagstiftare. Än så länge...

Sen håller jag verkligen inte med om att detta initiativ som redaktionellt sett skulle styras av journalister som jobbat på Sveriges Radio skulle vara imperialistiskt eller kolonialt. Då är nog även Dagens Eko det.
Bahnhofs tankar lär inte bli verklighet, men skulle de bli det, så ser jag det som en motståndsrörelse mot den imperialism som du rätteligen förfäktar.

Nu åter till lödkolven.
73 de ZTT
 
Status
Not open for further replies.
Back
Top