Bra konditioner på både 10m och 6m!
- Thread starter SM0GLD
- Start date
SM7EQL
Kortvågs- och UKV-tekniker
Allt är relativt Roy.
Men även om kommande solfläcksmaximum skulle kunna mäta sig med topparna från förr så är det inte säkert att banden kokar av S9+ signaler från hela världen.
Antalet aktiva amatörer har minskat kraftigt och vi är inte många kvar med kW och stora antenner. Som exempel fanns här i Lund i början av 70-talet ca 15 amatörer med 3 ele Yagis för 14, 21 och 28 MHz samt två med Quad. Väldigt många andra var aktiva med vertikaler och dipoler högt och fritt placerade på höghustaken. Omöjligt att få antenntillstånd av fastighetsägare idag.
Idag finns vad jag kan komma på två kvar med Yagis på KV i Lund. Jag och SK7CE. Antalet vertikaler och dipoler är få och jag känner inte till någon som är aktiv på CW/SSB. Möjligen har någon gått över till FT8.
Det är väl inte osannolikt att motsvarande avfolkning skett i andra städer och i de flesta länderna runt om i världen?
Men vi får hoppas på att kommande maximum blir lika bra som förr. Jag minns också hur jänkare, VK och Sydamerika dånade in på 21 och 28 MHz. Någon enstaka watt till en GP räckte för att hålla sig sysselsatt. Obegripligt starka signaler.
Det var....
Men även om kommande solfläcksmaximum skulle kunna mäta sig med topparna från förr så är det inte säkert att banden kokar av S9+ signaler från hela världen.
Antalet aktiva amatörer har minskat kraftigt och vi är inte många kvar med kW och stora antenner. Som exempel fanns här i Lund i början av 70-talet ca 15 amatörer med 3 ele Yagis för 14, 21 och 28 MHz samt två med Quad. Väldigt många andra var aktiva med vertikaler och dipoler högt och fritt placerade på höghustaken. Omöjligt att få antenntillstånd av fastighetsägare idag.
Idag finns vad jag kan komma på två kvar med Yagis på KV i Lund. Jag och SK7CE. Antalet vertikaler och dipoler är få och jag känner inte till någon som är aktiv på CW/SSB. Möjligen har någon gått över till FT8.
Det är väl inte osannolikt att motsvarande avfolkning skett i andra städer och i de flesta länderna runt om i världen?
Men vi får hoppas på att kommande maximum blir lika bra som förr. Jag minns också hur jänkare, VK och Sydamerika dånade in på 21 och 28 MHz. Någon enstaka watt till en GP räckte för att hålla sig sysselsatt. Obegripligt starka signaler.
Det var....
SM4FPD
Well-Known Member
Jo visst har du rätt Bengt, tiderna har förändrats.
Men jag nämnde fyrarna på 28 oh 50 MHz de finns kvar och man kan år efter år solcykel efter solcykel jämföra signlerna fårn dessa.
Lyssnar man på 27 MHz ligger signalerna i brusnivån. Mängden stationer verkar ändå vara rätt stor.
Men klart att vi bara är i början v 25:an.
En tanke är hur skulle det ha sett ut när kortvåg började användas för exvis agentsändare, under 2:a världskriget.
Små 1 W hemliga agentstn i Norge exvis. Med jättelika mottagarstationer i England.
Idag med de klena kondsen skulle de inte ha kunnat göra sig hörda.
Allt skulle sett annorlunda ut.
Ibland funder man på om utsläpp av någon form förändrar vår atmosfär med reflektioner av radiosignaler.
Utsläpp har som bekant förstört osonskikt.
Någon forskning om detta finns mig veterligen inte.
De
SM4FPD
Men jag nämnde fyrarna på 28 oh 50 MHz de finns kvar och man kan år efter år solcykel efter solcykel jämföra signlerna fårn dessa.
Lyssnar man på 27 MHz ligger signalerna i brusnivån. Mängden stationer verkar ändå vara rätt stor.
Men klart att vi bara är i början v 25:an.
En tanke är hur skulle det ha sett ut när kortvåg började användas för exvis agentsändare, under 2:a världskriget.
Små 1 W hemliga agentstn i Norge exvis. Med jättelika mottagarstationer i England.
Idag med de klena kondsen skulle de inte ha kunnat göra sig hörda.
Allt skulle sett annorlunda ut.
Ibland funder man på om utsläpp av någon form förändrar vår atmosfär med reflektioner av radiosignaler.
Utsläpp har som bekant förstört osonskikt.
Någon forskning om detta finns mig veterligen inte.
De
SM4FPD
SM0HXO - Sven
Well-Known Member
När hela världen skriker i radion så gäller det att hänga med och inte låta sig dränkas i QRM eller annat noise..
/Sven.
/Sven.
SM4FPD
Well-Known Member
Ja Sven så var det förr, då det var bättre.....
Varje frekvens på 27 MHz visade S9+ på S-metern av hundratals stationer som alla sände på varje frekvens och det blev en "oljudshöjning" på varje 10 kHz steg. Ingen var läsbar.
På 28 - 29 MHz var det så fullt av S9+ stationer att de ofta dränkte varandra.
Även på 24 MHz amatörband kunde man höra många stn.
Det är som Bengt säger sällan man numera kan se hus med mast och 3 element Yagi.
Det är något som kan liknas vid utrotningshotade, eller rödlistade saker.
Men det gick ju att stämma av en järnsäng och få 59+ från alla världsdelar förr. Dygnet runt.....
Minns när jag skulle göra räckviddsprov med 27 MHz handapparater, stora klumpar med 10 st AA celler, och 3 - 5 W antenn lång som ett kastspö,100 meter mellan stationerna, 100 m räckvidd, och sen tog utländska stationer överhand.
Sådan radio är knappast känd för att ha någon form av mottagarkänslighet, ändå blev det så.
Förr när amatörradio var DRAKE, riskokare, typ FT-277 och TRIO TS510, TS515, så kan man nog säga att de vr 10 - 20 dB dövare på de högsta banden jämför med en 706:a idag. Ändå gick det....
Så jag skulle kalla dagens öppningar, för: "svag tillfällig öppning på 28 MHz" bra konditioner är något helt annat.
SM4FPD
Varje frekvens på 27 MHz visade S9+ på S-metern av hundratals stationer som alla sände på varje frekvens och det blev en "oljudshöjning" på varje 10 kHz steg. Ingen var läsbar.
På 28 - 29 MHz var det så fullt av S9+ stationer att de ofta dränkte varandra.
Även på 24 MHz amatörband kunde man höra många stn.
Det är som Bengt säger sällan man numera kan se hus med mast och 3 element Yagi.
Det är något som kan liknas vid utrotningshotade, eller rödlistade saker.
Men det gick ju att stämma av en järnsäng och få 59+ från alla världsdelar förr. Dygnet runt.....
Minns när jag skulle göra räckviddsprov med 27 MHz handapparater, stora klumpar med 10 st AA celler, och 3 - 5 W antenn lång som ett kastspö,100 meter mellan stationerna, 100 m räckvidd, och sen tog utländska stationer överhand.
Sådan radio är knappast känd för att ha någon form av mottagarkänslighet, ändå blev det så.
Förr när amatörradio var DRAKE, riskokare, typ FT-277 och TRIO TS510, TS515, så kan man nog säga att de vr 10 - 20 dB dövare på de högsta banden jämför med en 706:a idag. Ändå gick det....
Så jag skulle kalla dagens öppningar, för: "svag tillfällig öppning på 28 MHz" bra konditioner är något helt annat.
SM4FPD
SM7EQL
Kortvågs- och UKV-tekniker
FPD skrev; "
En tanke är hur skulle det ha sett ut när kortvåg började användas för exvis agentsändare, under 2:a världskriget.
Små 1 W hemliga agentstn i Norge exvis. Med jättelika mottagarstationer i England.
Idag med de klena kondsen skulle de inte ha kunnat göra sig hörda.
Allt skulle sett annorlunda ut."
I Wireless for the Warrior volym 4 (692 sidor) beskrivs 230 apparater innefattande WWII agentradio och liknande. Man kan se att huvuddelen av apparaterna täcker ca 3-8 MHz vissa upp till 10-18 MHz och några lite högre. När det gäller de agentradios som användes i Norge, Danmark, Holland, Belgien och Frankrike och som kommunicerade med England så användes frekvenser oftast i häradet 3-8 MHz. De mer närbelägna stationerna i Holland Belgien finns inom NVIS-område och de mer avlägsna t ex i Norge är inte längre bort än att det handlar om 1-hoppsförbindelser.
Så pass låga frekvenser och NVIS eller något längre 1-hoppsförbindelser påverkas mycket lite av solcykeln och antal solfläckar. Vi kan nog utgå ifrån att de "konditioner" som rådde under WWII 1939-45 är precis de samma som råder idag och de samma som kommer att råda om 200 år... Grundbrusnivån varierar däremot med årstiderna och det har funnits dagar då kommunikation varit svår eller omöjlig p g a åskstörningar etc. Men 1 W och morsetelegrafi till en kort tråd fungerade säkert lika bra 1944 som det gör idag på korta avstånd.
Om vi utgår ifrån att en fri frekvens används i nämnda frekvensområde så ger 1 W ca 20-30 dB marginal för att erhålla förbindelse och få igenom ett meddelande vid rätt tid på dygnet. Alltså 1-10 mW. Man kan själv testa att ropa CQ med låg effekt telegrafi och sen kika på Reverse Beacon Network för att se hur långt man hörs och i vilka länder. Men en halvvågs dipol någorlunda fritt på 7 MHz går en gräns vid ca -20 dBm (0,01 mW sändareffekt) där signalerna rapporteras från England, Holland, Belgien, Norge, Finland, Tyskland räknat från Skåne. Alltså på 1-hoppsavstånd.
Sänker man uteffekten till -30 dBm får man sporadiska träffar från några av de stationer som befinner sig i extrem tyst radiomiljö och har lite bättre mottagarantenner. Jag har gjort en hel del sådana experiment periodvis och kan inte se att det skiljer från år till år.
Men de högre banden 21-18 och 28 MHz är tämligen döda. Konditionerna är inte så bra som under solfläcksmaximum och banden är inte öppna så många timmar om dygnet. Men med 100 W och 4 ele Yagin här så får man massvis med träffar på Revers Beacon Network från i princip hela världen vid de tider på dygnet som är optimala. Dock kan man ropa CQ långa stunder utan att få svar. Lyssnar man över bandet mitt på dagen då bandet oftast är öppet så hörs en handfull på CW och lika många på SSB.
Jag kan tänka mig att de som hör mina CQ resonerar ungefär som jag själv. En SM som ropar CQ, Jaha, jag har kört många SM sen 1969 då jag började, DXCC listan ikryssad samma år, orkar inte svara. Vevar vidare...
En tanke är hur skulle det ha sett ut när kortvåg började användas för exvis agentsändare, under 2:a världskriget.
Små 1 W hemliga agentstn i Norge exvis. Med jättelika mottagarstationer i England.
Idag med de klena kondsen skulle de inte ha kunnat göra sig hörda.
Allt skulle sett annorlunda ut."
I Wireless for the Warrior volym 4 (692 sidor) beskrivs 230 apparater innefattande WWII agentradio och liknande. Man kan se att huvuddelen av apparaterna täcker ca 3-8 MHz vissa upp till 10-18 MHz och några lite högre. När det gäller de agentradios som användes i Norge, Danmark, Holland, Belgien och Frankrike och som kommunicerade med England så användes frekvenser oftast i häradet 3-8 MHz. De mer närbelägna stationerna i Holland Belgien finns inom NVIS-område och de mer avlägsna t ex i Norge är inte längre bort än att det handlar om 1-hoppsförbindelser.
Så pass låga frekvenser och NVIS eller något längre 1-hoppsförbindelser påverkas mycket lite av solcykeln och antal solfläckar. Vi kan nog utgå ifrån att de "konditioner" som rådde under WWII 1939-45 är precis de samma som råder idag och de samma som kommer att råda om 200 år... Grundbrusnivån varierar däremot med årstiderna och det har funnits dagar då kommunikation varit svår eller omöjlig p g a åskstörningar etc. Men 1 W och morsetelegrafi till en kort tråd fungerade säkert lika bra 1944 som det gör idag på korta avstånd.
Om vi utgår ifrån att en fri frekvens används i nämnda frekvensområde så ger 1 W ca 20-30 dB marginal för att erhålla förbindelse och få igenom ett meddelande vid rätt tid på dygnet. Alltså 1-10 mW. Man kan själv testa att ropa CQ med låg effekt telegrafi och sen kika på Reverse Beacon Network för att se hur långt man hörs och i vilka länder. Men en halvvågs dipol någorlunda fritt på 7 MHz går en gräns vid ca -20 dBm (0,01 mW sändareffekt) där signalerna rapporteras från England, Holland, Belgien, Norge, Finland, Tyskland räknat från Skåne. Alltså på 1-hoppsavstånd.
Sänker man uteffekten till -30 dBm får man sporadiska träffar från några av de stationer som befinner sig i extrem tyst radiomiljö och har lite bättre mottagarantenner. Jag har gjort en hel del sådana experiment periodvis och kan inte se att det skiljer från år till år.
Men de högre banden 21-18 och 28 MHz är tämligen döda. Konditionerna är inte så bra som under solfläcksmaximum och banden är inte öppna så många timmar om dygnet. Men med 100 W och 4 ele Yagin här så får man massvis med träffar på Revers Beacon Network från i princip hela världen vid de tider på dygnet som är optimala. Dock kan man ropa CQ långa stunder utan att få svar. Lyssnar man över bandet mitt på dagen då bandet oftast är öppet så hörs en handfull på CW och lika många på SSB.
Jag kan tänka mig att de som hör mina CQ resonerar ungefär som jag själv. En SM som ropar CQ, Jaha, jag har kört många SM sen 1969 då jag började, DXCC listan ikryssad samma år, orkar inte svara. Vevar vidare...
Last edited:
SM6MUY
Well-Known Member
Konditionerna och aktiviteten är måhända inte det bästa men mycket annat tar ju också tid. Som att skriva långa haranger på olika forum istället för att köra radio. Det behövde man inte tänka på innan internet....Sen som sagt är ju inte alla intresserade av ett QSO där detaljer avverkas utan vill mer utforska olika vågutredningar på diverse frekvenser. Och det kan ju ske med de moder som är lämpliga för stunden…Att ensidigt tala om hur dåligt det är, (med typ digitala moder) lockar knappast några nya amatörer till banden…Sen så verkar det finnas hundratals (stor) stationer bara i Europa som på typ 10m (säkert andra band också) bara är aktiva när det är tester. De hörs nästan utan några conds alls. De är bara intresserade av en 59 (599) rapport men inget mer. Helt ok för min del. De bidrar till aktiviteten i nån mening och kanske väger upp lite minskningen på CW/SSB moder på senare år. Men inget för den som vill slö-prata…
Last edited:
SM7EQL
Kortvågs- och UKV-tekniker
MUY skrev; "Sen som sagt är ju inte alla intresserade av ett QSO där detaljer avverkas utan vill mer utforska olika vågutbredningar på diverse frekvenser."
Inom just det området har teknikutvecklingen lett till att vi fått ett antal extremt kraftfulla verktyg som gör att vi inte behöver sitta klistrade vid radion och lyssna över banden fram och tillbaka långa stunder som förr i tiden. Redan när DX-clustren kom för många år sedan via Packet Radio minskade antalet aktiva amatörer på banden. Numera är spot-info och loggprogrammen integrerade så att loggprogrammet håller full koll på vilka bandländer eller moder som saknas. Loggprogrammen är i sin tur integrerat med transceivern som ställer ut frekvens och transceivern har interface för automatiskt antennval osv. Så under tiden vi skriver långa haranger på forumen så bevakas banden mer effektivt än vad som vore möjligt med manuellt arbete av operatören. Det är bra.
Lägger vi sedan till de digitala moderna så blir det än mer automatiserat och datorn har i mångt och mycket ersatt operatörens arbete. FT8-trafik reduceras till att klicka med musen på anropssignaler som dyker upp på skärmen. Ingen högtalare behövs och med tilläggsprogram så kan datorn själv svara och köra de stationer som hörs. Helt utan att någon operatör är närvarande. Loggen fylls på och den som själv kan programmera kan hitta på vad som helst. För de som gillar det sättet att "köra radio" är det toppenbra. FT8 och andra digitala moder medger radiokommunikation med låg effekt och små antenner. Perfekt för den som inte har möjlighet att sätta upp stora Yagis eller köra hög effekt.
Andra verktyg som är minst lika fantastiska är Reverse Beacon Network som jag själv använder regelbundet. Ett ganska stort antal mottagare spridda över hela världen håller stenkoll på vem som är igång på morsetelegrafi. Det räcker med ett enda CQ DE SM7EQL för att bli registrerad inom någon minut få bekräftat hur konditionerna är på valt band och åt vilket håll bandet är öppet. Svarar någon på CQ-anropet må det vara hänt men syftet är primärt att trigga de automatiska skimmermottagarna som är programmerade för att lyssna efter "CQ" och "TEST" i kombination med en anropssignal.
Själv använder jag kartfunktionen på RBN. Det är ett utmärkt sätt att följa hur vågutbredningen ser ut i realtid. Kolla här:
beta.reversebeacon.net
Man kan välja önskat/önskade band och andra parametrar efter behag. Så även om det krävs att "någon" är aktiv på banden och ropar CQ för att skapa spottarna så är verkligheten den att många nöjer sig med att titta på kartan precis som de som använder DX-cluster nöjer sig med att låta loggprogrammet hålla koll när DX-peditionen drar igång eller om något nytt land dyker upp. Just i skrivande stund är 28 MHz öppet för DX både i Europa och USA osv. Väljer man SM i menyn så ser man i realtid vilka SM som är igång vid varje givet tillfälle. En hypereffektiv automatisk signalspaning som inte missar ett pip.
Andra verktyg för oss som intresserar oss för det radiotekniska, antenner och vågutbredningsmekanismerna är WSPR. Här finns små billiga sändare att köpa, t ex från SotaBeams. Jag skaffade fem sådana sändare för några år sedan när jag höll på med experiment med portabelantenner på olika band. Precis som RBN så finns det ett stort antal mottagare utspridda över världen som i nära realtid rapporterar spottar till en central webbserver som man sedan kan vittja på information. Själv använder jag oftast några appar till iFånen där jag kan följa hur vågutbredningen varierar och hur olika antenner fungerar.
Mina antennexperiment med portabelantenner gick ut på att jämföra olika antennvarianter mot en fast referensantenn eller jämföra två olika lösningar mot varandra. Apparna har funktioner som ritar grafer och vill man djupstudera vågutbredningen kan hela databasen laddas ner och bearbetas.
Sedan några veckor tillbaka har jag en 200 mW WSPR-fyr igång till 7 MHz dipolen i masten. Det går att konstatera att mina signaler hörs av ett stort antal mottagare i USA, en hadfull i VK och även Sydamerika och Asien. Det är ett bekvämt sätt att utforska banden och vida överlägset det gamla sättet där vi tvingades att lyssna timma efter timma i bruset och ropa CQ och svara en massa stationer som i bästa fall avslöjade namn och QTH vilket inte behövs idag eftersom loggprogrammen ju är integrerade med databasen i QRZ.COM så att all relevant information dyker upp redan innan motstationen börjat sända sin standardiserade ramsa. TNX FER CALL osv...
En del av detta är bra medan annat starkt bidrar till avfolkning av banden och att amatörradio blir allt mer komplicerat och fragmenterat. Allt färre utövare sprids ut på allt fler moder och nischer inom hobbyn. Allt mer blir automatiserat och vi som står med ett ben i varje tid - gillar hembygge, morsetelegrafi och WWII-surplus samt inser att de nya verktygen är kraftfulla blir kanske lite villrådiga ibland? Loggning sker här på papper och DXCC-listan prickas av för hand. Morsetelegrafi körs antingen med handnyckel eller elbugg och för tillfället består huvudstationen av en nyrenoverad Drake C-line. Kanske L4B som står i förrådet kommer upp på bordet vad det lider.
Nog för nu. Idag skall det arbetas vidare med 14 MHz Yagin som förhoppningsvis skall komma upp inom kort.
Inom just det området har teknikutvecklingen lett till att vi fått ett antal extremt kraftfulla verktyg som gör att vi inte behöver sitta klistrade vid radion och lyssna över banden fram och tillbaka långa stunder som förr i tiden. Redan när DX-clustren kom för många år sedan via Packet Radio minskade antalet aktiva amatörer på banden. Numera är spot-info och loggprogrammen integrerade så att loggprogrammet håller full koll på vilka bandländer eller moder som saknas. Loggprogrammen är i sin tur integrerat med transceivern som ställer ut frekvens och transceivern har interface för automatiskt antennval osv. Så under tiden vi skriver långa haranger på forumen så bevakas banden mer effektivt än vad som vore möjligt med manuellt arbete av operatören. Det är bra.
Lägger vi sedan till de digitala moderna så blir det än mer automatiserat och datorn har i mångt och mycket ersatt operatörens arbete. FT8-trafik reduceras till att klicka med musen på anropssignaler som dyker upp på skärmen. Ingen högtalare behövs och med tilläggsprogram så kan datorn själv svara och köra de stationer som hörs. Helt utan att någon operatör är närvarande. Loggen fylls på och den som själv kan programmera kan hitta på vad som helst. För de som gillar det sättet att "köra radio" är det toppenbra. FT8 och andra digitala moder medger radiokommunikation med låg effekt och små antenner. Perfekt för den som inte har möjlighet att sätta upp stora Yagis eller köra hög effekt.
Andra verktyg som är minst lika fantastiska är Reverse Beacon Network som jag själv använder regelbundet. Ett ganska stort antal mottagare spridda över hela världen håller stenkoll på vem som är igång på morsetelegrafi. Det räcker med ett enda CQ DE SM7EQL för att bli registrerad inom någon minut få bekräftat hur konditionerna är på valt band och åt vilket håll bandet är öppet. Svarar någon på CQ-anropet må det vara hänt men syftet är primärt att trigga de automatiska skimmermottagarna som är programmerade för att lyssna efter "CQ" och "TEST" i kombination med en anropssignal.
Själv använder jag kartfunktionen på RBN. Det är ett utmärkt sätt att följa hur vågutbredningen ser ut i realtid. Kolla här:
RBN - Reverse Beacon Network
Man kan välja önskat/önskade band och andra parametrar efter behag. Så även om det krävs att "någon" är aktiv på banden och ropar CQ för att skapa spottarna så är verkligheten den att många nöjer sig med att titta på kartan precis som de som använder DX-cluster nöjer sig med att låta loggprogrammet hålla koll när DX-peditionen drar igång eller om något nytt land dyker upp. Just i skrivande stund är 28 MHz öppet för DX både i Europa och USA osv. Väljer man SM i menyn så ser man i realtid vilka SM som är igång vid varje givet tillfälle. En hypereffektiv automatisk signalspaning som inte missar ett pip.
Andra verktyg för oss som intresserar oss för det radiotekniska, antenner och vågutbredningsmekanismerna är WSPR. Här finns små billiga sändare att köpa, t ex från SotaBeams. Jag skaffade fem sådana sändare för några år sedan när jag höll på med experiment med portabelantenner på olika band. Precis som RBN så finns det ett stort antal mottagare utspridda över världen som i nära realtid rapporterar spottar till en central webbserver som man sedan kan vittja på information. Själv använder jag oftast några appar till iFånen där jag kan följa hur vågutbredningen varierar och hur olika antenner fungerar.
Mina antennexperiment med portabelantenner gick ut på att jämföra olika antennvarianter mot en fast referensantenn eller jämföra två olika lösningar mot varandra. Apparna har funktioner som ritar grafer och vill man djupstudera vågutbredningen kan hela databasen laddas ner och bearbetas.
Sedan några veckor tillbaka har jag en 200 mW WSPR-fyr igång till 7 MHz dipolen i masten. Det går att konstatera att mina signaler hörs av ett stort antal mottagare i USA, en hadfull i VK och även Sydamerika och Asien. Det är ett bekvämt sätt att utforska banden och vida överlägset det gamla sättet där vi tvingades att lyssna timma efter timma i bruset och ropa CQ och svara en massa stationer som i bästa fall avslöjade namn och QTH vilket inte behövs idag eftersom loggprogrammen ju är integrerade med databasen i QRZ.COM så att all relevant information dyker upp redan innan motstationen börjat sända sin standardiserade ramsa. TNX FER CALL osv...
En del av detta är bra medan annat starkt bidrar till avfolkning av banden och att amatörradio blir allt mer komplicerat och fragmenterat. Allt färre utövare sprids ut på allt fler moder och nischer inom hobbyn. Allt mer blir automatiserat och vi som står med ett ben i varje tid - gillar hembygge, morsetelegrafi och WWII-surplus samt inser att de nya verktygen är kraftfulla blir kanske lite villrådiga ibland? Loggning sker här på papper och DXCC-listan prickas av för hand. Morsetelegrafi körs antingen med handnyckel eller elbugg och för tillfället består huvudstationen av en nyrenoverad Drake C-line. Kanske L4B som står i förrådet kommer upp på bordet vad det lider.
Nog för nu. Idag skall det arbetas vidare med 14 MHz Yagin som förhoppningsvis skall komma upp inom kort.
Last edited:
SM4FPD
Well-Known Member
Det vi gör här på forumet och internet gjordes väl förr med brev och telefon, samt artiklar i tidningar.
Så kanske skillanden inte är så stor ändå..... mer än tiden det tar.... att framför gnäll och klagan.
Ja 2 - 8 MHz, kanske var det svårt att göra stabila radiostationer för högre frekvens för 75 år sen.
Jag håller inte med om att 2 -8 MHz är lika bra vad gäller signalstyrkor som förr heller.
Även där är det dåligt numera.
Kolla 5 MHz CW den hörs knappt numera.
Men visst går det men bara på vissa tider.
SM4FPD
Så kanske skillanden inte är så stor ändå..... mer än tiden det tar.... att framför gnäll och klagan.
Ja 2 - 8 MHz, kanske var det svårt att göra stabila radiostationer för högre frekvens för 75 år sen.
Jag håller inte med om att 2 -8 MHz är lika bra vad gäller signalstyrkor som förr heller.
Även där är det dåligt numera.
Kolla 5 MHz CW den hörs knappt numera.
Men visst går det men bara på vissa tider.
SM4FPD
SM7EQL
Kortvågs- och UKV-tekniker
Frekvensvalet 2-8 MHz för ”agentradio” styrdes främst av vilka förbindelseavstånd apparaterna var avsedda för. Låga frekvenser användes på natten och de högsta mitt på dagen. Trafiken under WWII var huvudsakligen inom omedelbara närområdet där markvåg når längst på låga frekvenser. För NVIS ligger 3-6 MHz bra till. Över 8 MHz passar bättre för 1-hoppsförbindelser på lite längre avstånd. Detta oberoende var vi befinner oss i solcykeln.
14 MHz och uppåt påverkas i allt högre grad av solfläckarna och hur högt FOT och MUF når.
De lägre banden 1,8 - 7 MHz fungerar bättre för långväga DX under solfläcksminimum då LUF är låg.
Sen kan man väl också tänka sig att de aktiva använder de låga banden mer under minimum och flyttar upp i frekvens när solfläcksmaximum närmar sig och banden börjar öppna upp ordentligt. Sådantspelar roll och låg aktivitet behöver inte betyda att konditionerna är dåliga.
14 MHz och uppåt påverkas i allt högre grad av solfläckarna och hur högt FOT och MUF når.
De lägre banden 1,8 - 7 MHz fungerar bättre för långväga DX under solfläcksminimum då LUF är låg.
Sen kan man väl också tänka sig att de aktiva använder de låga banden mer under minimum och flyttar upp i frekvens när solfläcksmaximum närmar sig och banden börjar öppna upp ordentligt. Sådantspelar roll och låg aktivitet behöver inte betyda att konditionerna är dåliga.
SM0AOM
Well-Known Member
2-8 MHz för "taktisk HF" är primärt dikterat av tradition.
Det är ett område som man kan få enkla antenner att fungera hyfsat i,
och man får hela spektrat av utbredningsformer, ytvåg i de lägsta intervallet, NVIS i mitten och 1-hopps F1/F2 i det högre.
Detta har HF-användare känt till sedan "hedenhös" och det är ingen tillfällighet
att frekvensområdena runt 5, 7 och 8 MHz var och är eftertraktade bland militärer.
Radiokonditionerna har förvisso varit "dåliga",men en stor del av upplevelsen ligger i att allt flera användare har allt svårare att förstå det här med frekvensval. Även när det är jonosfärstörningar eller få solfläckar går det att komma fram, men det kräver både omsorg, tålamod och fantasi.
Har för inte så länge sedan skrivit ett kompendium för piloter som HF-användare, och ska man döma av de kommentarer som kom vid "provflygningen" var HF något som man "behandlar med armbågen".
Samma reaktion kommer när man pratar med militärer, vilka dock har den relativa fördelen av att ha tillgång till helautomatiska system. Men då uppstår problemet istället vad man ska göra när det inte fungerar...
På något sätt har jag en känsla av att FT8 är amatörradion på kortvågs sista dödsryckning, ett "tomtebloss" som flammar upp innan det stora mörkret sänker sig vilket primärt ligger i att "anständiga" antenner blir helt omöjliga att få upp, och att "man-made" brus blir helt ohanterligt.
Vi som har framtiden bakom oss kan bara se på och konstatera att "det var roligt att fått vara med..."
Det är ett område som man kan få enkla antenner att fungera hyfsat i,
och man får hela spektrat av utbredningsformer, ytvåg i de lägsta intervallet, NVIS i mitten och 1-hopps F1/F2 i det högre.
Detta har HF-användare känt till sedan "hedenhös" och det är ingen tillfällighet
att frekvensområdena runt 5, 7 och 8 MHz var och är eftertraktade bland militärer.
Radiokonditionerna har förvisso varit "dåliga",men en stor del av upplevelsen ligger i att allt flera användare har allt svårare att förstå det här med frekvensval. Även när det är jonosfärstörningar eller få solfläckar går det att komma fram, men det kräver både omsorg, tålamod och fantasi.
Har för inte så länge sedan skrivit ett kompendium för piloter som HF-användare, och ska man döma av de kommentarer som kom vid "provflygningen" var HF något som man "behandlar med armbågen".
Samma reaktion kommer när man pratar med militärer, vilka dock har den relativa fördelen av att ha tillgång till helautomatiska system. Men då uppstår problemet istället vad man ska göra när det inte fungerar...
På något sätt har jag en känsla av att FT8 är amatörradion på kortvågs sista dödsryckning, ett "tomtebloss" som flammar upp innan det stora mörkret sänker sig vilket primärt ligger i att "anständiga" antenner blir helt omöjliga att få upp, och att "man-made" brus blir helt ohanterligt.
Vi som har framtiden bakom oss kan bara se på och konstatera att "det var roligt att fått vara med..."
Ja du Micke annat var det på den gamla goda tiden, solen styr allt. Vi kan ju hoppas att innan vi dör få uppleva den gamla goda tiden.Om man kollar dxmaps.com så är det full fart på både 10m och 6m vilket är jättekul men.......
När man bockar av "digital" mode så försvinner nästan alla kontakter.
Skulle man bara kolla "Phone" så ser man att det knappast är värt besväret att försöka få någon kontakt.
När man sedan lyssnar på bandet framstår det helt klart och tydligt att det handlar om FT8.......bara FT8 och inget annat utom CW ibland.
Jag ropar CQ (ssb) men det funkar oftast inte.
Inge kul alls tycker jag. Är det så här det ska vara i framtiden?
Namnet amatörradio är ju lite intressant i sig.
5W i skogen, 100W från köksbordet eller 40m mast med 8 stackade yagi med 1-3 kW?
Om man använder internet för sked eller kollar konds skall man nog inte ha så stora åsikter om digi- moder. När det gäller NAC osv sker ju minst halva QSO’t på KST, rätt eller fel….
5W i skogen, 100W från köksbordet eller 40m mast med 8 stackade yagi med 1-3 kW?
Om man använder internet för sked eller kollar konds skall man nog inte ha så stora åsikter om digi- moder. När det gäller NAC osv sker ju minst halva QSO’t på KST, rätt eller fel….
SM0GLD
Vänsterhänt
Jag har inte en aning. Contest finns inte i min värd, det är bara störningar.
SM7EQL
Kortvågs- och UKV-tekniker
GLD, Man kan köra contest utan att vara intresserad av tävlingsmomentet i sig. Det är det mest effektiva och snabbaste sättet att träna upp sin operatörsskicklighet, snabbhet i besluten, säkerheten, öva multi tasking och hålla hjärnan i god form. Särskilt om man väljer att logga i realtid i datorn och inte har kladdpapper och penna till hands. Lite svettigt kan det bli i början men det brukar gå över ganska snabbt.
Sen är det ju ett bra tillfälle för den som jagar DXCC-länder eller rutor eller IOTA-öar eller etc. Sak samma när det gäller DX-peditioner och andra jippon. Genom att ropa i pile upsen lär man sig att hemligheten till ett QSO ligger i att ropa i rätt tidslucka och på rätt frekvens och i synk med trafiken. Oerhört svårt i början då marginalerna för att komma igenom räknas i delar av sekunder upp till någon sekund. Ingen tid att vela, fundera och tänka här. Fullt ös gäller.
Ang NAC som jag kört sedan några år tillbaka på 144 MHz så har jag inte än använt KST-chatten. Inser att att det skulle ge mig betydligt fler långväga stationer och en ännu bättre placering i resultatlistan men jag tillhör de som tycker det är lite osportsligt att använda sig av doping och fuska i tävlingar. Här håller vi hårt på traditionerna.
Sen är det ju ett bra tillfälle för den som jagar DXCC-länder eller rutor eller IOTA-öar eller etc. Sak samma när det gäller DX-peditioner och andra jippon. Genom att ropa i pile upsen lär man sig att hemligheten till ett QSO ligger i att ropa i rätt tidslucka och på rätt frekvens och i synk med trafiken. Oerhört svårt i början då marginalerna för att komma igenom räknas i delar av sekunder upp till någon sekund. Ingen tid att vela, fundera och tänka här. Fullt ös gäller.
Ang NAC som jag kört sedan några år tillbaka på 144 MHz så har jag inte än använt KST-chatten. Inser att att det skulle ge mig betydligt fler långväga stationer och en ännu bättre placering i resultatlistan men jag tillhör de som tycker det är lite osportsligt att använda sig av doping och fuska i tävlingar. Här håller vi hårt på traditionerna.
SM0GLD
Vänsterhänt
Jag kan tyvärr inte tävla utan att bli drabbad av tävlingsstressen, det passar inte mig.
SM0AOM
Well-Known Member
Det är sorgligt att mer utbredda telegrafikunskaper kommer att försvinna med vår generation,
helt enkelt därför att det tvingar den blivande amatören att tidigt lära sig konsten att lyssna.
Genom att kunna lyssna uppstår möjligheten att ta till sig information och även förädla den.
Ser vi saken lite i perspektiv så finns det inte någon som helst anledning för myndigheterna
att upplåta radiospektrum för att låta hobbyisters datorer utbyta fragment av kommunikation med varandra.
FT8 och liknande "moder" medger helautomatisk amatörradiokommunikation vilket är så långt från riktig amatörradio
som man kan komma.
Genom att behärska telegrafi och kunna lyssna uppstår möjligheten att ha kontakter med låg effekt även
under dåliga konditioner och med störningar. Därför var C-certifikatet så ändamålsenligt.
helt enkelt därför att det tvingar den blivande amatören att tidigt lära sig konsten att lyssna.
Genom att kunna lyssna uppstår möjligheten att ta till sig information och även förädla den.
Ser vi saken lite i perspektiv så finns det inte någon som helst anledning för myndigheterna
att upplåta radiospektrum för att låta hobbyisters datorer utbyta fragment av kommunikation med varandra.
FT8 och liknande "moder" medger helautomatisk amatörradiokommunikation vilket är så långt från riktig amatörradio
som man kan komma.
Genom att behärska telegrafi och kunna lyssna uppstår möjligheten att ha kontakter med låg effekt även
under dåliga konditioner och med störningar. Därför var C-certifikatet så ändamålsenligt.
SM7EQL
Kortvågs- och UKV-tekniker
Helautomatisk amatörradiokommunikation, en- eller tvåvägs är i alla fall ett bekvämt sätt att skicka iväg och ta emot signaler. Datorerna och de digitala protokollen förenklar vågutbredningsstudier avsevärt. Telegrafi är häftigt på sitt sätt men för att bedöma konditioner och utforska vågutbredningens variationer är telegrafi liksom SSB tämligen värdelöst. De subjektiva lögnaktiga rapporterna man får från folk med okalibrerade S-metrar saknar helt värde. Det hade räckt att begränsa sig till att jag hör vad du säger resp jag hör dig inte tillräckligt bra.
Som tidigare nämnts så använder jag mig av ett antal WSPR-sändare som från tid till annan är anslutna till antennerna och där resultatet ibland bara kollas som hastigast via WSPR-appen i iFånen men ibland också studeras mer ingående. All insamlad data från mottagare i alla delar av världen finns ju tillgänglig att ladda ner.
För att få ett hum om hur konditionerna är och varierar över dygnet eller prova sin nya antenn så kan man låta en WSPR-sändare köra som radiofyr i en period. Det som kan vara intressant att notera är att även ganska låga effekter räcker för att överbrygga långa avstånd.
Här ser vi hur långt 1 milliwatt (0 dBm) sändareffekt på 14 MHz till 4 element Yagi-antennen på 20 m höjd nått under de senaste 12 timmarna. Antennriktningen var 310 grader under hela perioden. En del av stationerna rapporterade ganska höga SNR-värden så en minskning av effekten till 100 mikrowatt (-10 dBm) hade fortfarande gett några träffar.
Under samma tidsperiod hade jag en annan WSPR-sändare igång på 7 MHz. Uteffekten där var 100 uW (-10 dBm).
Signalerna har snappats upp av fyra olika stationer men som gett en stor mängd spottar ur vilka det går att utläsa vilken tid under perioden som SNR var bäst. Även här fanns det SNR-värden som skulle medge att uteffekten sänktes ytterligare ca 10 dB till 10 uW (-20 dBm).
Samma principer kan naturligtvis användas även på 10 m och 6 m som tråden egentligen handlar om. Fördelen med att använda låg effekt är att minsta lilla lyft i konditionerna visar sig tydligt. På 7 MHz med 10 uW får man träffar från Europa varje dag och ibland någon eller några träffar längre bort. Häromdagen hördes mina 10 uW på 7 MHz i USA av flera stationer. På 7 MHz använder jag en svagt inverterad dipol med matningspunkten 28 m över marken och bredsidan mot väster och öster.
Detta är ett utmärkt sätt att lära sig mer om vågutbredningsfenomenen och jämföra sina egna antenner mot andras. När WSPR-appen i iFånen visar massor av långväga träffar vet man med säkerhet att konditionerna är på topp. Då kan radion slås på och LM-Ericsson handpumpen från 1880 tas fram för att medelst en väl uppmjukad handled forma vackra morsetecken i hopp om svar. Svarar ingen så kan man i alla fall se träffbilden på RBN. Alltid något.
Som tidigare nämnts så använder jag mig av ett antal WSPR-sändare som från tid till annan är anslutna till antennerna och där resultatet ibland bara kollas som hastigast via WSPR-appen i iFånen men ibland också studeras mer ingående. All insamlad data från mottagare i alla delar av världen finns ju tillgänglig att ladda ner.
För att få ett hum om hur konditionerna är och varierar över dygnet eller prova sin nya antenn så kan man låta en WSPR-sändare köra som radiofyr i en period. Det som kan vara intressant att notera är att även ganska låga effekter räcker för att överbrygga långa avstånd.
Här ser vi hur långt 1 milliwatt (0 dBm) sändareffekt på 14 MHz till 4 element Yagi-antennen på 20 m höjd nått under de senaste 12 timmarna. Antennriktningen var 310 grader under hela perioden. En del av stationerna rapporterade ganska höga SNR-värden så en minskning av effekten till 100 mikrowatt (-10 dBm) hade fortfarande gett några träffar.
Under samma tidsperiod hade jag en annan WSPR-sändare igång på 7 MHz. Uteffekten där var 100 uW (-10 dBm).
Signalerna har snappats upp av fyra olika stationer men som gett en stor mängd spottar ur vilka det går att utläsa vilken tid under perioden som SNR var bäst. Även här fanns det SNR-värden som skulle medge att uteffekten sänktes ytterligare ca 10 dB till 10 uW (-20 dBm).
Samma principer kan naturligtvis användas även på 10 m och 6 m som tråden egentligen handlar om. Fördelen med att använda låg effekt är att minsta lilla lyft i konditionerna visar sig tydligt. På 7 MHz med 10 uW får man träffar från Europa varje dag och ibland någon eller några träffar längre bort. Häromdagen hördes mina 10 uW på 7 MHz i USA av flera stationer. På 7 MHz använder jag en svagt inverterad dipol med matningspunkten 28 m över marken och bredsidan mot väster och öster.
Detta är ett utmärkt sätt att lära sig mer om vågutbredningsfenomenen och jämföra sina egna antenner mot andras. När WSPR-appen i iFånen visar massor av långväga träffar vet man med säkerhet att konditionerna är på topp. Då kan radion slås på och LM-Ericsson handpumpen från 1880 tas fram för att medelst en väl uppmjukad handled forma vackra morsetecken i hopp om svar. Svarar ingen så kan man i alla fall se träffbilden på RBN. Alltid något.
SM0AOM
Well-Known Member
Drar vi ut konsekvenserna av detta så kan amatörradions "vågutbredningsstudiedel" fullständigt ersättas av ett antal snedjonosonder. Dessa mäter upp jonosfärens egenskaper i realtid, och kan även vid behov överföra mer information än FT8...
Snedjonosonder behöver ingen tilldelning av exklusivt spektrum, examinationer, tillståndsgivning eller tilldelning av "fåfängesignaler", har inga besvärliga föreningar, bråkar inte inbördes eller klagar hos myndigheterna över andra snedjonosonders samtalsämnen "på banden".
Sagt om amatörradio och spektrumfrågor alldeles nyligen på ett amerikanskt forum:
"Branschens socialhjälpstagare" är tyvärr en ganska träffande sammanfattning...
Last edited: