51J-familjen har dels ingen AGC för SSB/CW ...
"AGC", det är väl samma sak som "AVC" ?
Okej man menar att det känns obekvämt när en stark station i cw eller ssb plötsligt brakar in. Det har vi väl alla varit med om. Men det kan man nog överleva, tycker jag. AVCn använder jag bara när jag "patrullerar av" hela bandet. När jag väl pratar med en stark SSB-station stänger jag av AVCn för mer njutbar audio. (men det kan man förståss inte göra i en ring med olika starka signaler)
Men det är värre med den "flexibla" BFOn, tycker jag kanske. Det gäller att ligga rätt med den för att få bästa signastyrka och lägsta QRM.
Jag minns när jag var 16 år gammal och hälsade på SM2BAN/Hans i Gällivare-Malmberget (Numera SM2JKZ i Luleå). Han var lika ung och ivrig på radion som jag. Han hade då en gammal risig surplus-mottagare med nästan obefintlig selektivitet. Han ställde bara mottagaren mitt på 7mc bandets cw-del - sedan använde han BFOn
när han rattade in de olika signalerna som fanns på bandet. Det gick hur bra som helst
. LF-steget med sin enkla högtalare var så frekvenssmal att det fick fungera som "selektivitets-filter".
Hans hade också på den tiden en ombyggd "hets-modifierad" hf-sändare från Heathkit. Med nätaggregat av modell "bamse". Med allt detta matade han en slak VS1AA som hängde mellan det höga hyreshuset han bodde i och grannens. Och det var ju ett jättebra antennläge. 5 våningar högt och fritt.
Men Hf:ens energi ville dock inte alltid lämna sändaren för att snällt spridas ut via antennen. Man fick vara ytterst försiktig när man rattade sändaren. Även när man tafsade på handpumpens metallarm. Råkade man beröra frontplåten vid fel tillfälle brände man sig ordentligt. Då fräste det elakt och luktade stekt fläsk med svål
Bakom fronten fanns en hel del wattar som pumpades ut från det hysteriskt glödande slutröret
(som kunda vara en svårt plågad 807a eller 6146a, minns inte längre)... Dessa nätter var det kokhett inne i pojkrummet, men det var jättekul.
Grabbarna från öststaterna stod i kö för oss. Det var U-prefix av alla de sorter. Jag minns särskilt en UT5:a som hade en cw som kved som en stucken gris. Han saknade nog både ellyter och drosslar i sitt nätaggregat. Han drev också fruktansvärt i frekvens.
När han körde sitt pass fick man hela tiden följa efter med mottagaren. När han äntligen lämnade över var han nära den yttre bandkanten så man fick snabbt ratta tillbaks till sitt eget läge (för den egna medhörningens skull).
Men denna UT5:a startade ändå alltid på rätt frekvens
.
Det var förresten mitt allra första möte
med 7mcbandets cw-del