"Men varför är det antalet QSO det som tycks räknas då?"
Ja du Roy det är verkligen en befogad fråga.
Man kan nog bara konstatera att de allra flesta av oss som kör radio nu förtiden är överdrivet intresserade av snabba korta förbindelser utan konkret innehåll. Nya amatörer som kommer in i hobbyn lyssnar och tar efter.
Den information som utväxlas i en radioförbindelse är alltid signalrapporterna. Därefter kommer förnamnet på operatören. Däremot finns det väldigt många som utelämnar uppgifter om sitt QTH och ytterst få lämnar någon stationsbeskrivning. De som trots allt offrar tid på att beskriva sin station meddelar ofta att dom kör med en ICOM eller YAESU till någon form av enkel antenn. Thats it. Fullständigt ointressant information - eller?
Med den vetskap vi har om radioamatörer generellt, d v s att en klar majoritet inte är särskilt intresserade av radio på ett djupare plan så förstår väl var och en att renodlad radioteknik, antennteknik och radiovågutbredningsfenomen inte tillhör de vanligaste samtalsämnena på amatörradiobanden. Att diskutera alldagliga saker som politik, familj, resor, mat, flugfiske och andra intressen gör man nog inte heller på morsetelegrafi. Särskilt inte med någon från ett annat land som man knappt känner eller inte ens vill lära känna för allt smör i Småland. Vad är det för vits med att känna en Vlad från Ukraina eller en Manfred i Hamburg?
Vad återstår då mer än att försöka avveckla så många radioförbindelser som möjligt per tidsenhet, jaga så många länder som möjligt, köra så många kommuner som möjligt, leta efter nya öar till IOTA-diplomet, jaga bergstoppar, delta i allehanda tävlingar för att köra så många QSO dom möjligt. Inte inom något av dessa områden av amatörradiotrafiken finns utrymme att ödsla tid på att utväxla onödig eller oviktig information. Det gäller att vara så effektiv som möjligt helt enkelt. När anropssignaler och RST utväxlats är radioförbindelsen tekniskt sett komplett och kan avslutas och loggas.
När det gäller telefoni kommer saken i ett annat läge. På telefoni finns betydligt större möjligheter att kommunicera med varandra på ett naturligt telefonliknade sätt. Men inte heller här kretsar samtalen om radio. Den övervägande delen av trafiken är någon sorts tomgångstrafik där väder och vind står högt upp på ämneslistan följt av vilken ICOM-radio man har och kanske några ord om den tillhörande PC:n och hur mycket minne den har eller info om annan periferiutrustning.
Trots dessa fina möjligheter till naturliga och normala samtal så tycks ändå den största delen av radiotrafiken handla om mängdkontakter på något sätt. Många snabba QSO:n av typen goddag, signalrapport och adjö igen.
Amatörradio är förmodligen en av världens fattigaste hobbies sett till själva innehållet, substansen i hobbyn. Men kul har vi med våra apparater eller hur?
/Bengt
Hur har det blivit så inom amatörradion, vad det är för mänsklig drivkraft som ligger bakom? Om det är tävling där det gäller att ha så många olika kontakter som möjligt under viss tid förstår jag det, men annars? Kanske är det något liknande som ornitologer gör, när de samlar fågel observationer.