Det går inte att köra DX med en dipol?

SM7EQL

SM7EQL

Kortvågs- och UKV-tekniker
Från en annan tråd saxar jag några rader från SA7AZQ;

"Blev häromdagen misstrodd av en amatör som menade på att jag inte kan ha kört VK7,VK, ZL, VE, JA mm med enkla dipoler "för med en dipol går det aldrig att köra dx"."

En helt vanlig simpel 1/2-vågsdipol är en av de i särklass vanligaste antennerna som används för DX-trafik på alla kortvågsband. En annan vanlig antenn är 1/4-vågs vertikalen med X-antal radialer utlagda på marken eller i form av multibands GP-antenn med några 1/4-våglängder långa radialer på varje band.

För att köra VK7,VK, ZL, VE, JA på valfritt band på kortvågen med 100 W och på SSB fungerar en horisontell 1/2-vågsdipol på c:a 10 m höjd över marken alldeles utmärkt och även på 5 m höjd fungerar det. Precis så ser det ju ut hos många av oss där dipolen antingen som enbandsantenn eller flerbandsantenn hänger lite på sniskan från skorstenen på villan till ett träd eller stolpe i trädgården. Givetvis går det bättre med större antenner som Yagis liksom mer effekt gör det lättare att nå fram.

När jag var ny radioamatör 1969 fick jag veta av" di gamle" att vertikaler och och GP-antenner gick bättre på DX än horisontella dipoler beroende på att vertikaler har lägre strålningsvinkel. Min alldeles för lågt hängande dipol för 80 m skulle vara helkass men trots det kördes massor av DX med mina 10 W kristallstyrt och på morse. På 40 m monterade jag så småningom upp en 1/4-vågs GP med fyra radialer på skorstenen på villan och den gick som ett spjut på DX tyckte jag. Sak samma på 15 m som vi C-amatörer fick köra. En GP i trädgården på ett 2 m maströr. Att en horisontell halvvågsdipol på 7,5 m höjd skulle vara hela 6 dB bättre än min GP hade jag ingen aning om. Jag litade blint på vad "di gamle" påstod. En dipol var kass för DX sa de....

Men faktum är att en helt vanlig horisontell dipolantenn på c:a 1/4-våglängd över marken är ungefär likvärdig med en vertikal med några få radialer direkt på marken eller en ordinär GP-antenn på ett villatak. Om den horisontella dipolen kan hängas upp på c:a en halv våglängds höjd över marken blir den i storleksordningen 5-6 dB bättre än en vertikal eller GP-antenn för DX. Inte fy skam eller hur? Detta gäller i dipolens huvudriktningar och i de elevationsvinklar som är vanligast förekommande för DX-trafik.

Dock finns det några specialfall då vertikalen vinner mest p g a det faktum att en horisontell antenn inte kan hängas upp tillräckligt högt ty det kan ju vara svårt att finna fästpunkter på 40-80 m höjd för den som vill ha en extremt bra DX-antenn för 80 m och 160 m. Om en 1/4-vågsvertikal på marken förses med väldigt många och långa radialer så kommer den garanterat att klå en "lågt hängande" horisontell dipolantenn i de allra lägsta strålningsvinklarna under säg 10-15 grader. Om vertikalen placeras i vattenbrynet eller en bit ut i havet fås en helt fantastisk DX-antenn men hur många bor så bra till. En klar fördel med vertikalen är att den är rundstrålande vilket så klart öppnar fler möjligheter till DX än en fast H-dipol gör som bara fungerar mycket bra i två huvudriktningar +/- c:a 45 grader och betydligt sämre än en vertikal i dess längdriktning.

För att summera vilken antenn som krävs för att köra VK7,VK, ZL, VE, JA på t ex 14-28 MHz banden så skulle jag vilja påstå att en ändmatad trådstump på 5 m snett ut från fönstret på andra våningen i en villa är tillräckligt. Det behövs inte ens 100 W och morsetelegrafi för att nå runt hela världen. 5 W SSB och goda konditioner, thats it.

Edit stavfel
 
Last edited:
Bra inlägg Bengt!
I många områden där man mer eller mindre behöver en livstid för att förstå all komplexa sammanhang så är man som nybörjare utlämnad til vad "di gamle" säger eller kanske nu för tiden "vad Internet säger".
Allt eftersom man får mer erfarenhet och kunskap så förstår man mer och mer men det sorgliga är att när man inte längre är nybörjare utan mer närmar sig området "full lärd" (väl medveten om det inte fins något sådant) så tenderar man att inte diskutera saker så högljutt med andra utan man håller det för sig själv eller pratar mest med likasinnade.
Det gör att information som finns tillgänglig för nybörjare ofta kommer från andra mer eller mindre nybörjare!

Jag märker det själv inom mitt område, datorer.
Jag brukar inte att spendera tid på nybörjare forum och i de fall man ändå svarar en nybörjare så tenderar ens information att drunkna i bruset från andra.
De riktigt intelligenta och kunskaps hungriga har iof. ofta förmågan att separera de kunniga från nybörjare på ödmjukheten i deras information.

Så ditt korta inlägg ovan är precis sådan information som är värdefull för oss som inte har spenderat ett liv med radio konstruktion och antenn experiment.
Tack för det!
Mycket bra timing nu när jag flyttat ut till hus på landet med möjlighet till antenner på tomten. :)
//Harry
 
Last edited:
Jag gillar den gamla devisen: "You need a hell of an antenna to beat a dipole". Speciellt när man räknar med kostnaden. Du behöver ungefär samma längd matningskabel, men sedan bara en rulle FK från Biltema. En dubbeldipol (fan dipole) för 80m och 40m är nästan lika enkel att förfärdiga, och då har du två band.

SM5OCI Per
 
En lika enkel och billig antenn som en dipol är en kvartsvågs trådvertikal med två eleverade radialer. Det enda som behövs för en 40-metersvertikal är en matningspunkt 13 meter upp (kanske ett rep spänt mellan två träd) samt idealt en 20 meter bred tomt för de båda radialerna. I värsta fall kan radialerna vinklas 90 grader från varandra, eller vikas litet för att ta mindre plats.

I årets ARRL DX CW lyckades jag köra 37 amerikanska stater och 5 kanadensiska provinser på 40 meter med en sådan trådvertikal (om än placerad runt en 12.5 meter glasfibermast). Jag var QRV cirka 7 timmar på 40 meter... (utan cluster eller Reverse Beacon Network)

Så stirra er inte enbart blinda på dipolen utan lek gärna med en nog så effektiv DX-antenn - kvartsvågsvertikalen.

Spontant är jag litet tveksam om jag erhållit samma resultat med en dipol på en kvarts våglängds höjd (10 meter)...

73 de RM2D, Mats
 
Last edited:
RM2D skrev: "Så stirra er inte enbart blinda på dipolen utan lek gärna med en nog så effektiv DX-antenn - kvartsvågsvertikalen. Spontant är jag litet tveksam om jag erhållit samma resultat med en dipol på en kvarts våglängds höjd (10 meter)..."
-----

Jo precis så trodde jag också i över 30 år tills jag började laborera med de tidiga versionerna av EZNEC och därefter testade olika antenner i verkligheten. Det visade sig ganska snabbt att mina forna "supereffektiva DX-vertikaler" inte alls fungerade så bra när de kunde jämföras med dipoler på rimligt bra höjder i riktiga A/B-tester, dvs antennerna kunde växlas sekundsnabbt när S-meter utslaget observerades.

Sedan dagarna före jul så har jag och några kompisar haft igång två radiofyrar på 21 MHz som sänt på en horisontell dipol resp en GP-antenn med fyra radialer. Provet har pågått i flera etapper och när vi nu kikar på insamlad rådata från Reverse Beacon Network så framgår det klart och tydligt att en horisontell dipol på 1/2-våglängd över marken är mellan 5-6 dB bättre än en GP-antenn med fyra radialer i 45 graders vinkel och med matningspunkten 3,5 m över marken. Detta gäller i riktningen för dipolens huvudlober som pekat på nordöstra USA och mot UA-land.

Om man simulerar dessa två antenner i EZNEC så visar det sig att även här vinner dipolen över GP-antennen med 3-8 dB beroende på DX-vinkeln. Dipolen är bättre för lite högre vinklar men faktiskt inte sämre än GP:n i de allra lägsta vinklarna som man kan förvänta sig att DX-stationer kommer in i.

Vidare gjordes ett antal veckolånga försök där den horisontella dipolen sänktes till först 1/4 våglängd över marken och resultatet blev ungefär likvärdig med GP-antennen med en knapp fördel till dipolen. På 1/8-våglängd över marken så kunde vi konstatera att dipolen var några dB sämre än GP-antennen i medeltal men det fanns också flera tillfällen där dipolen faktisk var klart bättre än GP-antennen.

1/8-våglängds höjs över marken motsvarar på 21 MHz 1,78 m vilket ju är ganska lågt eller hur. Ingen av oss kunde väl tro att en dipol på så låg höjd fungerar bra för DX på 21 MHz? Å andra sidan så motsvarar ju en höjd av 1/8-våglängd på 80 m bandet c:a 10 m och det är en synnerligen vanlig höjd för många av oss som bor i villa och som utan att fundera på om antennen fungerar eller ej kört hela världen på 80 m med 100 W. Även ZL på SSB eller hur?

Så ur de experimenten som jag drar slutsatser ur så kan jag för min del inte se att en enkel GP med 2 eller 4 radialer har möjlighet att klassa ut en simpel dipol på en höjd mellan 1/4 - 1/2 våglängd över marken. Vi skall fortsätta våra experiment via Reverse Beacon Network senare i vår och kanske då välja 10 eller 7 MHz för att se om differenserna blir de samma. Det skall påpekas att båda antennerna som använts tillverkats med stor omsorg och haft perfekt anpassning samt varit försedda med strömdrosslar nära matningspunkten samt monterade helt fritt från större störande objekt. Alltså ett experiment under kontrollerade former som kan återupprepas av andra tvivlare. :-)
 
Tag gärna del av den redovisning som finns på radiokretsen.se, med insamlande av data från RBN, där hor. dipol jämförs med vertikal. Upplysande tycker jag och bekräftar i någon mån min egen känsla efter många års egna experiment med olika antenner.

Även jag hade ärvt uppfattningen från "di gamle" att vertikalen skulle vara klart överlägsen en dipol för DX och att en dipol inte var att tänka på om man vill köra DX på lågbanden. Jag har idag en en relativt lågt hängande inv Vee dipol på 160m (apex c:a 15m) och kör ändå relativt lätt de DX jag hör... fast det ska sägas, jag har även kört med half- och foursquare och de går naturligtvis bättre men jag förvånas ändå att det fungerar så pass bra som det gör med dipolen!

/Lasse
 
Last edited:
I samma anda hängde jag upp en vertikalpolariserad deltaloop för 40m för att jämföra mot min vridbara dipol, som sitter 21 meter upp. Deltaloopens övre spets var på 17 till 18 meters höjd och den horisontella tråden hamnade ca 5 meter upp.

Jämförelse gjordes mot USA vid 5 olika tillfällen. Totalt blev det 33 st spots från gemensamma RBN-stationer och den genomsnittliga skillnaden var 4,75 dB till dipolens fördel.
Inget mönster för tid på dygnet kunde utläsas av så få tillfällen. En morgon var skillnaden kl 08 SNT 3,7 dB medan en annan morgon vid samma tid 6,0 dB. En kväll kl 22 SNT var skillnaden 3,3 dB medan en annan kväll vid samma tid 7 dB.

En deltaloop ska ha en förstärkning på någon dB jämfört med en kvartvågsvertikal eftersom den består av två fasade element. Så hade det i stället varit en enkel vertikal borde utfallet varit runt 5,5 dB till dipolens fördel.

/Roland
 
Jo Bengt, det är intressant att följa Era experiment med RBN.

Anledningen till att jag "vet facit" litet på mitt QTH är att jag i realtid kunde jämföra just vertikalen med en dipol som hängde aningen under 1/4 våglängds höjd på 40 meter (med bredsidan mot Nordamerika ungefär).

Skillnaden mellan vertikalen och denna dipol var i nio fall av tio runt 1 s-enhet till vertikalens fördel (mot varierande platser i USA). Störst skillnad märkte jag mot W7 och W6 (long path) där vertikalen var cirka 1,5 -2 s-enhet starkare än dipolen. I extremfallen ännu mer skillnad.

Om jag hade haft fysiska möjligheter att höja upp dipolen till 20 meter (1/2 våglängd) tror jag att den hade funkat minst lika bra som vertikalen.

Vi vet att EZNEC har sina svagheter precis som alla teoretiska modeller. Den ger en fingervisning, men inga 100-procentiga svar.

Vad jag vill med mitt inlägg är att belysa att dipolen inte för ersätta det som många av slentrian trott om vertikalen. Jag vidhåller fortfarande att en väl konstruerad vertikal med 2 eller 4 eleverade radialer kan vara nog så bra DX-antenn som dipolen med höjd 1/4-1/2 våglängd.

Att ha tillgång till båda typer av antenner ger dessutom ett tillskott för den som verkligen vill vara starkast på olika DX-avstånd vid olika strålningsvinklar.

Jag tar fram den gamla käpphästen om att en lågt hängande dipol till och med kan utmanövrera en 4 elements monobander på 40 meter mot USA precis i anslutning till soluppgången. Jag har sett det vid många olika och oberoende tillfällen under mina contestaktiviteter härifrån och har alltid en lågt hängande dipol i beredskap för att använda om konditionerna skulle bli sådana.

Det är inte EN PERFEKT antenn som är lösningen - utan MÅNGA olika och kanske inte alltid teoretiskt perfekta antenner som man kan växla mellan i realtid...

EZNEC i all ära, men jag baserar mina antennexperiment mer på praktiskt erfarenhet. Den funkar för mig bäst!


73 de RM2D, Mats
 
Last edited:
Som nybliven medlem i ESR (vem fn kunde trott det för ett halvår sedan) har jag tagit del av denna minst sagt märkliga "utvärdering". Efter att kört DX i "kompani" med Mats på ett flertal band, vid ett otal tillfällen, kan jag bara inte tro på denna minst sagt teoretiska i praktiska försök klädda "utvärdering" och dess föreslagna slutsatser.

Att Mats vertikaler gått sjuttan så mycket bättre än mina dipoler och även vertikala Delta loopar har jag inte minsta tvekan om efter att kört bokstavligt talat hundratals Qso "back to back". Teori och praktik, mina ärade teorikollegor, går sällan hand i hand, inte ens i amatörradions förlovade värld.

Jag skall därför utöka antennparken till sommaren med ett antal vertikaler baserat på de erfarenheter jag fått under vinterns DX körande. Mina dipoler, loopen och de vertikala Delta looparna får sitta kvar ett år för jämförelsens skull.

För inte tror jag att "Di Gamle" var helt ute och cyklade när de lyfte fram vertikalen som den bättre DX antennen visavi dipolen.

Förövrigt snackar ni bara CW och huvudsakligen resultat avlästa genom RBN spottar. Är det så absolut hugget i sten att en jämförelse vid SSB körning skulle ge samma resultat? Det körs faktiskt en hel del DX även på SSB förstår ni! Denna hemska SSB ... som så många av ni CW knuttar anser vara så oerhört underlägsen som modulations form. Den kanske just därför är mer avslöjande på vad som går bra i praktiken jämfört med teorin?

Vad är det för övrigt som säger att försök med dipoler spända över Skånsk jord skulle ge samma resultat någon annanstans i detta avlånga land?

Är det något jag tycker mig snappat upp efter några års praktiskt experimenterande så är det nog att man skall vara jämrans försiktig med generaliseringar typ "eftersom min dipol funkar bättre än en vertikal hos mig .. så gäller samma hemma hos dig .. "

Johan

Ps. ber att få återkomma med ytterligare kommentarer om ett år cirka, då har jag hunnit köra ett drygt halvår, hunnit utvärdera det hela utifrån min punkt på den stora avlånga Sverige kartan, med just mina markförhållanden.

Utifrån detta kommer jag sedan enbart att konstatera att "detta gäller hos mig" och inte göra någon cirkus av att det skulle ha någon sorts allmän bärighet, typ "knäpp era händer och säg amen, ty vad vi konstaterat äro sanningen och allt annat ni säge äro inget annat än fel och närmast hädelse" ...

Tillägg: såg att Mats skrev ungefär samtidigt med mig och är det något jag verkligen vill instämma i så är det att har man möjligheten att ha flera olika antenner för samma band - ja då har man verkligen en stor fördel vid DX.

Det är i alla fall en sanning som jag tror det flesta som är så lyckligt lottade och har haft denna möjlighet kan skriva under på. Som sagt, den perfekta antennen för alla förhållanden finns inte! Den perfekta antennen är många ;)
 
Last edited:
Markförhållandena är inte att förglömma! Bakom min dipol som sitter 15m upp finns ett brant berg, detta verkar i någon mån funka som en reflektor. Har provat dipolen bortanför detta berg i samma höjd men med åkrar bakom -Då med sämre resultat i motsatt riktning, för mig mot Nordamerika.
 
EQL de RM2D

Kort fråga Bengt angående "GP antennen".

Talar vi om en full kvartsvågsvertikal för just det band som vi testar, eller någon variant på vertikal.. ?

Bara för att jämföra äpplen med äpplen.

73 de RM2D, Mats
 
Visst är det så att lokala förhållanden och konditioner liksom variationer av dessa spelar en stor roll. Det står nog utom allt tvivel.
Det som jag tycker är intressant med just det experiment som genomförts av EQL m fl, är att antennerna befunnit sig på samma plats, över samma skånska mylla och som under kontrollerade former jämförts. Om modulationssättet är SSB eller CW är nog i jämförelse egalt!

Visst är det så att EZNEC och andra modelleringsprogram har sina begränsningar men även när man tar hänsyn till dessa kommer man ganska nära sanningen, förutsatt att modellen är väl utförd.

Teori och praktik går inte alltid hand i hand men som någon sa; om inte teori och praktik går ihop - är det i regel fel på praktiken! ;)

Att jämföra signalstyrkor när man bor så pass långt från varandra som Johan och Mats kan nog vara lite vanskligt. Jag drar mig till minnes en kväll för ett par år sedan när jag kompiskörde med Micke SJ2W på 20 m. Konditionerna var goda mot USA och jag med min 3 el Quad @20m var mellan 5 och 10 dB starkare på östkusten och midwest. Först när vi körde stationer på västkusten utjämnandes resultaten och något till Mickes fördel. Inte så konstigt kanske men kul var det och naturligtvis kunde jag inte avhålla mig från att retas lite och ifrågasätta varför han lade så mycket energi på 60m master med six over six over six over six när han kunnat nöja sig med en Quad... ;)

Ändå är det betydligt närmare mellan Häggenås och Burträsk än mellan Åre och Moskva. I övrigt håller jag med att man ska ha många olika antenner att välja på.

/Lasse
 
Last edited:
RM2D frågade; "Kort fråga Bengt angående "GP antennen". Talar vi om en full kvartsvågsvertikal för just det band som vi testar, eller någon variant på vertikal.. ? Bara för att jämföra äpplen med äpplen."
----

Det var en 1/4-vågs GP-antenn med 4 radialer med matningspunkten 3,5 m över marken helt fritt placerad och försedd med strömdrossel för att isolera bort matarkabelns inverkan.

Markförhållandena här i den skånska myllan är goda med hög konduktivitet. Sämre mark skulle ge lägre verkningsgrad för GP-antennen i de allra lägsta vinklarna. När det gäller horisontalpolariserade antenner så är skillnaden mellan bra och dålig mark små och i praktiken kan man bortse från dessa.

Experimentet som utförts är gjort under kontrollerade förhållanden där de felkällor som man kan tänka sig påverkar har reducerats till ett minimum. Anledningen till att vi valt CW beror på att skimmermottagarna i Reverse Beacon Network inte förmår att tolka SSB. Fördelen med skimmermottagarna och RBN är att de presenterar rådata i siffervärden och genom att samla in tusentals sådana värden från ett tiotal stationer i nordöstra USA (vårt målområde) och sedan medelvärdesbilda och rita grafer så fås ett resultat som entydigt visar c:a 5-6 dB fördel för den horisontella dipolen på 1/2-våglängd höjd över marken.

En simulering i EZNEC med exakt dessa förutsättningar ger ett resultat i samma härad och det finns goda skäl att anta att vi hamnat nära sanningen här.

Som jag skrev tidigare så avser vi fortsätta experimenten på lägre frekvensband och det blir spännande att se om vi får samma resultat även där. Om någon har bättre teorier om varför vi "mätt fel" så är det fritt fram att förklara varför GP-antennen inte fungerar bättre än dipolen. Vad gjorde vi för fel?

Jag trodde inte att denna fråga skulle vara särskilt känslig för läsarna men tydligen finns även här ömma tår man kan trampa på. Ta på stålhättorna! :-)
 
Inte det minsta känsligt alls Bengt!

Ser fram emot fortsatta tester och framför allt vore det intressant som Du säger att titta på lägre frekvensband. 80 meter i synnerhet, men kanske även 40. Skillnader skulle vara intressanta att se jämfört med 15 meter (under solfläcksmax).

Jag tror att testerna som gjorts även kan få en internationell publik intresserad, men det finns ju gott om tid att presentera resultatet, och som sagt var... 15 kontra 80 meter vore himla intressant.

Tills dess att du motbevisat mig på lägre frekvenser, håller jag en slant på att en kvartsvåg på 80 eller 40 meter med 2 eleverade radialer är en aningen bättre DX-antenn än en dipol på 1/4- 1/2 våglängds höjd (på mitt QTH i alla fall) :)

73 de RM2D, Mats
 
I mitt redovisade försök var deltaloopen vid några enstaka tillfällen bättre än dipolen, men i genomsnitt var dipolen bättre.

I andra försök har jag jämfört horisontella antenner på olika höjd och ibland har en dipol på 8 meters höjd varit ett par S-enheter bättre än en 3-elementare på 25 meter. De försöken var mot Japan på 17 metersbandet.

På 160m trodde jag på att en 28 meters vertikal skulle vara kanon. I stället är en inv vee med toppen på 20 meter oftast ett par S-enheter bättre i ZL och VK. Det hänger troligtvis ihop med att när man befinner sig på "Grey line" kommer signalerna "rakt uppifrån".

Och så kan jag hålla på efter 52 års antennexperimenterande......

Så det är en sanning att man aldrig kan ha för många antenner.

/Roland
 
SM3BDZ said:
Ändå är det betydligt närmare mellan Häggenås och Burträsk än mellan Åre och Moskva. I övrigt håller jag med att man ska ha många olika antenner att välja på.

/Lasse
Click to expand...

Jo Lasse, det finns litet fog för att vara litet försiktig då man med för litet statistiskt underlag jämför två olika QTH.

Nog är det dock så i detta specifika fall att det finns väldigt många QSO som vi kan väga in i jämförelsen. Speciellt har varit att tillsammans med Johan börja tidigt på morgonen hans tid och köra stationer österut, där föga förvånande jag har varit mycket starkare. Därefter har vi under kanske 5 tillfällen följt med konditionerna tämligen kontinuerligt västerut för att vid min solnedgång avsluta.

Testerna har gjorts på 10, 12, 15 och 17 meter huvudsakligen, där jag kör med monobandsvertikaler och där BYC kör med monobands deltaloopar eller dipoler.

Det finns ett ganska tydligt mönster i signalernas styrka både i ritkning JA, VK, söderut, och mot USA/VE.

Från att ha varit en oreserverad deltaloopsfantast har åtminstone herr BYC övertygats om att vilja testa vertikaler som alternativa antenner.

Med andra ord, syftet med vår hobby per ITU definition har uppfyllts: Radiotekniska experiment... :)

Jag ser fram emot sommaren då Johan har ett par vertikaler att testa med parallellt med deltalooparna och litet dipoler som förhoppningsvis hänger kvar.

En annan intressant diskussion som kanske kan vara komplement till denna... Varför fungerade OH8X stora 3 element yagi på 160 meter inte speciellt mycket bättre än de fyra fasade vertikaler som man förfogade över? Åtminstone fick jag den uppfattningen då jag pratade med folket i Arcala efter inledande testerna.De sa att vertikalerna i vissa fall överträffade yagin på mer än en halv våglängds höjd... och en 3 elements yagi har ju dessutom kanske 5-6 dB mer gain än en dipol på samma höjd.

73 de RM2D, Mats
 
Last edited:
Jag har en känsla av att en vertikalantenn installerad på den "genomsnittsliga" villatomten ger sämre resultat än en horisontell dipol.
Orsaken, tror jag, beror på det faktum att en vertikal ofta är omgiven av vertikala föremål såsom stolpar, stuprännor och framförallt träd med fuktiga (halvledande) kärnor.
Alla dessa föremål kanske absorberar RF-energin mer eller mindre?
Det är sant att en vertikal avger en låg strålningsvinkel men den "skjuter" ju också in i ditt, och kanske grannens, hus och garage med "lost radiation" som resultat.
Som mottagarantenn har den en benägenhet att plocka upp "man-made noise" från ditt och kanske grannens hus.
Horisontella dipoler är i allmänhet mer "tysta" i det avseendet.

Det är däremot en väsentlig skillnad på en vertikalantenn installerad på en udde i havet eller t ex på en segelbåt där inga främmande föremål som kan absorbera radioenergin existerar.

73
Bengt
SM6APQ
 
Ett yrkesliv med MF och HF "till lands,till sjöss och i luften" har bl.a. lärt mig att det gamla påståendet att
en vertikalantenn "strålar lika dåligt i samtliga riktningar" stämmer alltför bra.

Det är bara när de är monterade på jordplan med extremt bra ledningsförmåga
som havsytan som de får strålningsegenskaper som ens liknar de som förekommer i skolböckerna.

I de låga strålningsvinklarna som ska vara bra för DX medför markförlusterna och markreflexen, som för vertikaler
motverkar strålningen istället som vid horisontalpolariserade antenner förstärka den, att den utstrålade effekten sjunker
med 8-12 dB jämfört med dipolen.

De svårmodellerade markförlusterna i låga strålningsvinklar som är dominerande i vertikalantenner gör att man gärna undviker dem, i varje fall på högre band än 160 m. På de lägsta banden över bra ledande mark blir det vanskligt att generera horisontalpolariserade vågor, eftersom E-fältvektorn tenderar att kortslutas i marken p.g.a det stora inträngningsdjupet.

Det finns ingen fundamental skillnad att jämföra signalnivåer på CW eller SSB. Analysprogrammet bakom "CW-skimmer" ger ett normerat
S/N värde som är relaterat till en viss bandbredd, Det är bara att skala detta med bandbreddsfaktorn mellan en SSB-bandbredd och den använda bandbredden så får man vilket S/N som skulle finnas på SSB.

Normerade jämförelsevärden för olika modulationsslag finns i ITU-R rekommendationen F.339-8, och dessa anges i dB/Hz. Telegrafi för hörselmottagning kräver 31 dB/Hz, och SSB-telefoni under stabila och ostörda förhållanden 47 dB/Hz.

Värdena för telegrafi är angivna med ett ganska brett filter och utan speciell hänsyn till örats selektivitet, varför telegrafins övertag i praktisk användning kan vara ännu större än de 16 dB som skillnaden mellan de normerade värdena anger.

73/
Karl-Arne
SM0AOM
 
Last edited:
RM2D said:
Inte det minsta känsligt alls Bengt!

Ser fram emot fortsatta tester och framför allt vore det intressant som Du säger att titta på lägre frekvensband. 80 meter i synnerhet, men kanske även 40. Skillnader skulle vara intressanta att se jämfört med 15 meter (under solfläcksmax).

Jag tror att testerna som gjorts även kan få en internationell publik intresserad, men det finns ju gott om tid att presentera resultatet, och som sagt var... 15 kontra 80 meter vore himla intressant.

Tills dess att du motbevisat mig på lägre frekvenser, håller jag en slant på att en kvartsvåg på 80 eller 40 meter med 2 eleverade radialer är en aningen bättre DX-antenn än en dipol på 1/4- 1/2 våglängds höjd (på mitt QTH i alla fall) :)

73 de RM2D, Mats
Click to expand...

En vertikalpolariserad deltaloop är två fasade kvartvågsvertikaler med två eleverade radialer. Som bonus mot en ensam kvartvågsvertikal får man någon dB gain. Anledningen till att jag inte valde en enkel kvartvågsvertikal med eleverade radialer var att det är svårt att veta att man har lika ström i radialerna. Oftast kan det skilja mycket beroende på att markförhållandena under antennen inte är homogena. Med en loopantenn tvingar man strömmen att bli lika i de båda eleverade radialerna. Allt för att få en väldefinierad vertikalantenn som jämförelseobjekt mot min horisontella dipol.

På 80m har jag en kvartvågsvertikal med två eleverade radialer ca 8 meter över marken, en inv vee med toppen på 20 meter och en typ av sloper med en avstämd reflektor. Dessutom gammamatar jag min antennmast. Det är inte givet vilken antenn som är bäst utan man får skifta och lyssna vilken som för tillfället är ger högst signalstyrka.

/Roland
 
Last edited:
You must log in or register to reply here.
Back
Top