Se där, ett litet "Elfält B" problem (eller kanske Elkrets C).
Vi kan börja i definitionen av "effektiv apertur" för varje antenn när vi försummar sidoloberna;
Ae = G*lambda^2/(4*pi), G är direktivitetsvinsten.
I direktivitetsvinsten har det tagits med att halva effekten som når det matade elementet kommer att återstrålas.
De infallande plana vågorna har effekttätheten S.
Varje antenn levererar en effekt Pr = Ae*S, och förutsatt att aperturerna inte överlappar varandra och fasningskablagen
är lika långa kommer bidragen att sammansätta sig i fas. Alltså blir den tillgängliga effekten N*Pr där N är antalet antenner.
Skulle någon av antennernas aperturer blockeras av ett hinder inom Fraunhoferavståndet uppstår en amplitudobalans, en fasobalans eller bådadera. Vid en fullständig blockering av en apertur så kommer bidraget från den antennen att helt utebli, och då kommer effekten från den/de övriga att delas mellan lasten och den antenn som numera inte ger något bidrag.
Alltså, om bidraget från den ena antennen i en två-stack helt utebli så kommer en spänningsdelning mellan 50 ohm källimpedans från den ena grenen, och 17 ohm resulterande lastimpedans från 50 ohm parallellt med 25 ohm och 25 ohm till 1/4-vågstransformatorn att uppstå.
Detta innebär att 1/3 av effekten från den ena antennen går tillbaka till den andra, och 2/3 kommer till mottagaren.
Sedan har vi förlorat ytterligare 3 dB i och med att den effektiva aperturen har halverats.
En "speceriräkning" säger detta:
1/3 av effekten = -1,8 dB
1/2 av effekten = 3 dB
Alltså skulle man förlora dryga 4 dB om man kunde blockera en antenn fullständigt eller ersätta den med en konstlast.
Nu går inte det, i synnerhet inte utanför Fraunhoferavståndet, 2D^2/lambda, utan blockeringen där kan räknas i enstaka procent, vilket nog kan försummas i sammanhanget.
Formeln är från https://en.wikipedia.org/wiki/Near_and_far_field