SM7EQL
Kortvågs- och UKV-tekniker
Efter en veckas studium av olika mottagares frontpaneler och dess kontroller undrar jag varför skillnaderna inte är större än de faktiskt är. Å ena sidan finns inte två mottagare som är exakt lika till utseendet men å andra sidan så ser det ut som att den ena mottagaren bara är en blek kopia eller i bästa fall en variant av den andra eller tvärt om. Apparaterna som studerats representerar främst tidsperioden 1930-1960.
Frekvensskalorna verkar dock ha utvecklats från att ha varit stora runda rattar med indexstreck till halvrunda bandindelade skalor graderade direkt i frekvens, MHz eller kHz. I slutet av perioden ökar andelen rektangulära liggande skalor och mer krut läggs på bandspridning, loggskalor och införande av kristallkalibratorn - allt för att kunna ställa in frekvensen på en kHz när eller bättre.
Men i övrigt är det väldigt sparsamt med nytänkande tycker jag. Nästan alla apparater har de där "vanliga" kontrollerna såsom bandomkopplare, LF-volym, RF-gain och BFO. Vissa påkostade mottagare för professionellt och militärt bruk har kompletterats med kontroller för limiter, selektivitet, antenntrimmer och liknande.
Kikar man sedan på apparaternas formfaktor så ser de flesta järnlådorna ut att ha stöpts i samma gjutform från 1930. Ungefär 19" breda. Förhållandevis höga och ofta väldigt djupa. Klumpiga tunga åbäken som kräver rejäl bordsyta och ett stabilt underrede.
Och vad har egentligen hänt med designen från 1960-talet och fram till nutid. Inte så mycket faktiskt. Fortfarande är det samma slitna placeringsmallar som gäller med samma grundfunktioner på reglagen. Formatet på lådorna har dock krymt i och med transistorernas intåg och radiorören fasades ut under 70-talet. Därefter har också de flesta elektromekaniska reglagen ersatts med billiga plastknappar och underliggande menyer liksom den riktiga skalan med skalsnöre och visare ersatts av sifferdisplayer.
Samma slitna mönster kan skönjas i nästan all amatörbyggd utrustning. Frontpaneler i form av en liggande rektangel och ett fåtal kontroller för frekvens, frekvensband, volym och kanske något filter.
Hur skulle en radio med måtten 100 mm bred, 500 mm hög och 150 mm djup te sig på radiobordet, eller en liggande modell 1 m bred, 100 mm hög och 100 mm djup. Sändare i samma stuk kunde då placeras vid sidan om mottagaren eller ovanför.
Finns det någon skarptänkt här på Ham.se som kan slita sig från glim- och glödlampsdiskussionerna för att bjuda på några kreativa idéer om hur framtidens radioapparater borde designas. Ergonomi, användarvänlighet, vilka kontroller som absolut måste finnas med och vilka som mer hör till kategorin kyrkklockor och visselpipor... d v s kan vara bra att ha men aldrig används eftersom de egentligen inte behövs.
/Bengt
Frekvensskalorna verkar dock ha utvecklats från att ha varit stora runda rattar med indexstreck till halvrunda bandindelade skalor graderade direkt i frekvens, MHz eller kHz. I slutet av perioden ökar andelen rektangulära liggande skalor och mer krut läggs på bandspridning, loggskalor och införande av kristallkalibratorn - allt för att kunna ställa in frekvensen på en kHz när eller bättre.
Men i övrigt är det väldigt sparsamt med nytänkande tycker jag. Nästan alla apparater har de där "vanliga" kontrollerna såsom bandomkopplare, LF-volym, RF-gain och BFO. Vissa påkostade mottagare för professionellt och militärt bruk har kompletterats med kontroller för limiter, selektivitet, antenntrimmer och liknande.
Kikar man sedan på apparaternas formfaktor så ser de flesta järnlådorna ut att ha stöpts i samma gjutform från 1930. Ungefär 19" breda. Förhållandevis höga och ofta väldigt djupa. Klumpiga tunga åbäken som kräver rejäl bordsyta och ett stabilt underrede.
Och vad har egentligen hänt med designen från 1960-talet och fram till nutid. Inte så mycket faktiskt. Fortfarande är det samma slitna placeringsmallar som gäller med samma grundfunktioner på reglagen. Formatet på lådorna har dock krymt i och med transistorernas intåg och radiorören fasades ut under 70-talet. Därefter har också de flesta elektromekaniska reglagen ersatts med billiga plastknappar och underliggande menyer liksom den riktiga skalan med skalsnöre och visare ersatts av sifferdisplayer.
Samma slitna mönster kan skönjas i nästan all amatörbyggd utrustning. Frontpaneler i form av en liggande rektangel och ett fåtal kontroller för frekvens, frekvensband, volym och kanske något filter.
Hur skulle en radio med måtten 100 mm bred, 500 mm hög och 150 mm djup te sig på radiobordet, eller en liggande modell 1 m bred, 100 mm hög och 100 mm djup. Sändare i samma stuk kunde då placeras vid sidan om mottagaren eller ovanför.
Finns det någon skarptänkt här på Ham.se som kan slita sig från glim- och glödlampsdiskussionerna för att bjuda på några kreativa idéer om hur framtidens radioapparater borde designas. Ergonomi, användarvänlighet, vilka kontroller som absolut måste finnas med och vilka som mer hör till kategorin kyrkklockor och visselpipor... d v s kan vara bra att ha men aldrig används eftersom de egentligen inte behövs.
/Bengt
Last edited: