SM6XYY
Well-Known Member
Jag blir alltid lika förvånad när någon säger att kunskap är onödigt eller dumt
Han kanske inte vill köra radiobilarna på Grönalund hela livet
All kunskap är intelligens befrämjande och ALDRIG onödig
Enfaldigt & enformigt otänkt
- Thread starter SM7EQL
- Start date
Jag blir alltid lika förvånad när någon säger att kunskap är onödigt eller dumt
Han kanske inte vill köra radiobilarna på Grönalund hela livet
All kunskap är intelligens befrämjande och ALDRIG onödig
Jag blir alltid lika förvånad när någon säger att kunskap är onödigt eller dumt
Han kanske inte vill köra radiobilarna på Grönalund hela livet
All kunskap är intelligens befrämjande och ALDRIG onödig
Det har jag aldrig påstått. Men jag har sett du gjort samma vinkling ett antal gånger tidigare.
Nu tillbaka till ämnet.
Min åsikt är att man ska ha en radio där man kan dra maximal nytta av opertörens kunskaper. Har man fler justeringsmöjligheter så har man både möjlighet och incitament för att lära sig mer om vad som händer på insidan.
![dil20130426[1].gif](/data/attachments/2/2132-79540502a4ff7e393525ff094cb17c32.jpg?hash=eVQFAqT_fj){kind=small}
SM6XYY
Well-Known Member
Dilbert tankar
Aha, då förstår jag varför det finns då många "medelmåttor" i amatör-radio-familjen
SM6XYY
Well-Known Member
Ja, om du tror att jag skall ändra uppfattning i denna fråga så misstar du dig.
Hur ofta får man inte höra av 'operatören' att han inte har läst manualen därför att han inte förstår vad det står (den är ju ofta på engelska)!
Då kvittar det hur många rattar han har på radion
SM7TJC
Well-Known Member
SM6XYY:71340 said:Hur ofta får man inte höra av 'operatören' att han inte har läst manualen därför att han inte förstår vad det står (den är ju ofta på engelska)!
Då kvittar det hur många rattar han har på radion
Det är ju dessutom ganska ovanligt att texten på knappar och i menyer är på svenska.
Ja, om du tror att jag skall ändra uppfattning i denna fråga så misstar du dig.
Hur ofta får man inte höra av 'operatören' att han inte har läst manualen därför att han inte förstår vad det står (den är ju ofta på engelska)!
Då kvittar det hur många rattar han har på radion
Problemet med engelskkunskaper lär vara snabbt på utdöende.
Visst är det en fördel att en amatör lär sig om allt möjligt. Hobbyn är ju ganska bred med allt i från blanda cement till löda SMD... Men det jag menade är att jag har svårt att se vad en opertör som kör komersiell kanaltrafik på en komersiell apparat med två rattar ska med en massa radioteknisk utbildning till? Det som oftast händer när personalen är överutbildad är att den tröttnar och byter jobb. Bra för individen dåligt för arbetsgivaren som månste "köra in" ny personal..
Men nu tycker jag det ämnet är avklarat. I alla fall i denna tråden... Starta gärna en ny om du vill diskutera äment, eller det kanske finns någon gamma tråd att väcka till liv?
SM7EQL
Kortvågs- och UKV-tekniker
Det blev en spretig diskussion det här. Jag tycker att många inlägg är både enfaldiga och otänkta, precis som det står i rubriken.
Ibland undrar jag var alla riktiga debattörer finns. Dom som kan bidra med konstruktiva förslag, som kan analysera och föra diskussionerna framåt. Dom som kan läsa utan att missförstå allt de läser. Vad skall vanligt folk, i den mån de hittar hit, tro om "de där radioamatörerna"?
Inledningsvis tryckte jag på att en bra radio bara behöver ett fåtal rattar och vred. Om en sådan radio sätts i händerna på en erfaren operatör så finns nog inte många tillfällen som fler rattar verkligen behövs. Men om och när de behövs, vilka är de mest användbara funktionerna och hur kan de grupperas och rangordnas inbördes? Vi börjar med de som används frekvent och ofta, inte bara en gång om året.
En "finess" som samtliga (?) mottagare som tillverkats de senaste kanske 30 åren saknar är möjligheten att snabbt kunna ratta över banden och samtidigt behålla den visuella känslan av var på kortvågsområdet man befinner sig. Kanske är detta inget som efterfrågas av dagen operatörer eller så är det en finess som av tekniska skäl är svår att implementera i de nya mottagarkonstruktionerna.
What say?
/Bengt
Ibland undrar jag var alla riktiga debattörer finns. Dom som kan bidra med konstruktiva förslag, som kan analysera och föra diskussionerna framåt. Dom som kan läsa utan att missförstå allt de läser. Vad skall vanligt folk, i den mån de hittar hit, tro om "de där radioamatörerna"?
Inledningsvis tryckte jag på att en bra radio bara behöver ett fåtal rattar och vred. Om en sådan radio sätts i händerna på en erfaren operatör så finns nog inte många tillfällen som fler rattar verkligen behövs. Men om och när de behövs, vilka är de mest användbara funktionerna och hur kan de grupperas och rangordnas inbördes? Vi börjar med de som används frekvent och ofta, inte bara en gång om året.
En "finess" som samtliga (?) mottagare som tillverkats de senaste kanske 30 åren saknar är möjligheten att snabbt kunna ratta över banden och samtidigt behålla den visuella känslan av var på kortvågsområdet man befinner sig. Kanske är detta inget som efterfrågas av dagen operatörer eller så är det en finess som av tekniska skäl är svår att implementera i de nya mottagarkonstruktionerna.
What say?
/Bengt
SM0KBW
Well-Known Member
Det finns ju egentligen ingen motsättning mellan en enkel layout av fronten och en avancerad teknik i bakgrunden. Tror att den explosion av ny teknik som DSP med mera det senaste åren har lett till att tillverkarna vill visa att just deras station har alla dessa finesser.
De visar det med att ha en mängd knappar/rattar på fronten. När den "nya" tekniken blivit standard så kan man hoppas att de åter börjar titta på design och användbarhet, vilket är de klassiska kvaliteér som en kund vill ha.
Att ha en färgskärm verkar vara en trend på de senaste riggarna, det öppnar ju för spectrum men även frekvensskalor med mera.
Gick häromdagen förbi en audiofilbutik på Kungsholmen, bilden visar den hetaste anläggningen som stod mitt i fönstret och "retro" designen är slående
De visar det med att ha en mängd knappar/rattar på fronten. När den "nya" tekniken blivit standard så kan man hoppas att de åter börjar titta på design och användbarhet, vilket är de klassiska kvaliteér som en kund vill ha.
Att ha en färgskärm verkar vara en trend på de senaste riggarna, det öppnar ju för spectrum men även frekvensskalor med mera.
Gick häromdagen förbi en audiofilbutik på Kungsholmen, bilden visar den hetaste anläggningen som stod mitt i fönstret och "retro" designen är slående
Attachments
SM0AOM
Well-Known Member
GOC-operatören utbildas till en nivå vilken är anpassad för att kunna ha helhetsansvar för kommunikationen på ett oceangående fartyg.
Nivån innehåller inte kunskaper på komponentnivå, utan utöver det rent operativa sådant som kan behövas för att kunna förstå funktionen hos hela system och kunna göra första linjens felsökning och reparationer, inklusive att kunna beräkna och tillverka en reservantenn för VHF.
Allmänt sett är utbildningen praktiskt inriktad.
Däremot är radioamatörens utbildning i Sverige mycket fragmenterad, vilket gör att alltför många saknar den helhetssyn och överblick som är nödvändig för att komma framåt.
Applicerar vi detta resonemang på hur en mottagare eller transceiver skulle vara beskaffad för att passa olika användarkategorier finner vi att de som är rena"kommunikatörer" skulle klara sig alldeles utmärkt med en radio med en volymkontroll samt en kanalväljare. Denna kategori träffas gärna på fasta kanalfrekvenser som ogärna varieras. Utvidgar vi defintionen på "kommunikatör" lite kommer vi till de som ägnar sig åt en något mer avancerad verksamhet där "split" eller i den professionella världen "semi-duplex" används.
Inget hindrar att kanalväljaren då generaliseras så att skilda sändar- och
mottagarfrekvenser kan användas, gärna direkt hämtade från DX-clustren.
Någon signalstyrkeindikering kommer inte att behövas, eftersom alla rapporter är "59" ändå. Utrustningen kan i detta fall lika gärna vara fabrikstillverkad och CE-märkt, eftersom denna kategori inte sysslar med "amatörradio" enligt ITU-definitionen. Det "radiotekniska intresset"saknas.
Detta utgör den ena motpolen i spektrat av apparatkomplexitet.
Den andra utgörs av det fall där radioamatören ägnar sig åt att gräva fram svaga signaler ur bruset med telegrafi, och där riktigt starka grannkanalsignaler kan förekomma. I detta fall kan valet och utformningen av manöverorganen vara kritisk. Dessa trafikfall liknar signalspanarens arbetssätt, där både operatör och materiel ställs på svåra prov för att lösa uppgiften.
För att försöka välja manöverorgan och rangordna dem blir man tvungen att tänka igenom hur olika trafikfall ser ut.
Manöverorgan som man inte klarar sig utan i mer avancerade trafikfall:
- Frekvensinställning
- Emissionsomkopplare, med eller utan bandbreddsval integrerat
- BFO pitch (vid telegrafimottagning)
- HF volymkontroll
- Ingångsdämpare, gärna i 10 dB steg eller mindre
- AGC till/från
Manöverorgan som är "bra att ha":
- LF volymkontroll
- Val av AGC-tidskonstant
- Passbandsavstämning (kan ersättas av ett intelligent användande av BFO Pitch)
- Notchfilter (kan ersättas av ett intelligent användande av BFO Pitch)
- Audioselektivitet till/från
Manöverorgan som kan vara kontraproduktiva:
- Noise blanker
För sändare:
- "Mic gain"
- Olika former av klippning och kompression där man inte tagit hänsyn till
grannkanalundertryckningen.
När det gäller frågan hur den "visuella känslan" ska åstadkommas finns det flera skolor i ämnet.
Signalspanare för en generation sedan framhöll gärna hur den analoga filmskalan på t.ex. Racal RA-17/117 samt Plessey PR-155 var till stor hjälp för att kunna visualisera hur ett givet frekvensområde var "belagt" av olika radionät.
Samma funktion kan erhållas i dagens "vattenfallsdisplayer" vilka är en vidareutveckling från "plåtradions" ganska primitiva spektrumdisplay eller panadapter. Frågan är dock hur operatören ska kunna välja ut det som är relevant ur den störtflod av data som en "vattenfallsdisplay" återger.
Detta ställer stora krav på en grundläggande förståelse för radio i allmänhet.
Jag vill sammanfatta det hela i resonemanget att en skicklig operatör inte behöver speciellt många inställningsorgan på sin radio för att kunna lösa sin uppgift, men samtidigt har vederbörande goda möjligheter att produktivt använda eventuella avancerade funktioner när sådana finns.
Däremot kommer ett stort urval av avancerade funktioner att bara förvirra en mindre driven radioanvändare.
73/
Karl-Arne
SM0AOM
Nivån innehåller inte kunskaper på komponentnivå, utan utöver det rent operativa sådant som kan behövas för att kunna förstå funktionen hos hela system och kunna göra första linjens felsökning och reparationer, inklusive att kunna beräkna och tillverka en reservantenn för VHF.
Allmänt sett är utbildningen praktiskt inriktad.
Däremot är radioamatörens utbildning i Sverige mycket fragmenterad, vilket gör att alltför många saknar den helhetssyn och överblick som är nödvändig för att komma framåt.
Applicerar vi detta resonemang på hur en mottagare eller transceiver skulle vara beskaffad för att passa olika användarkategorier finner vi att de som är rena"kommunikatörer" skulle klara sig alldeles utmärkt med en radio med en volymkontroll samt en kanalväljare. Denna kategori träffas gärna på fasta kanalfrekvenser som ogärna varieras. Utvidgar vi defintionen på "kommunikatör" lite kommer vi till de som ägnar sig åt en något mer avancerad verksamhet där "split" eller i den professionella världen "semi-duplex" används.
Inget hindrar att kanalväljaren då generaliseras så att skilda sändar- och
mottagarfrekvenser kan användas, gärna direkt hämtade från DX-clustren.
Någon signalstyrkeindikering kommer inte att behövas, eftersom alla rapporter är "59" ändå. Utrustningen kan i detta fall lika gärna vara fabrikstillverkad och CE-märkt, eftersom denna kategori inte sysslar med "amatörradio" enligt ITU-definitionen. Det "radiotekniska intresset"saknas.
Detta utgör den ena motpolen i spektrat av apparatkomplexitet.
Den andra utgörs av det fall där radioamatören ägnar sig åt att gräva fram svaga signaler ur bruset med telegrafi, och där riktigt starka grannkanalsignaler kan förekomma. I detta fall kan valet och utformningen av manöverorganen vara kritisk. Dessa trafikfall liknar signalspanarens arbetssätt, där både operatör och materiel ställs på svåra prov för att lösa uppgiften.
För att försöka välja manöverorgan och rangordna dem blir man tvungen att tänka igenom hur olika trafikfall ser ut.
Manöverorgan som man inte klarar sig utan i mer avancerade trafikfall:
- Frekvensinställning
- Emissionsomkopplare, med eller utan bandbreddsval integrerat
- BFO pitch (vid telegrafimottagning)
- HF volymkontroll
- Ingångsdämpare, gärna i 10 dB steg eller mindre
- AGC till/från
Manöverorgan som är "bra att ha":
- LF volymkontroll
- Val av AGC-tidskonstant
- Passbandsavstämning (kan ersättas av ett intelligent användande av BFO Pitch)
- Notchfilter (kan ersättas av ett intelligent användande av BFO Pitch)
- Audioselektivitet till/från
Manöverorgan som kan vara kontraproduktiva:
- Noise blanker
För sändare:
- "Mic gain"
- Olika former av klippning och kompression där man inte tagit hänsyn till
grannkanalundertryckningen.
När det gäller frågan hur den "visuella känslan" ska åstadkommas finns det flera skolor i ämnet.
Signalspanare för en generation sedan framhöll gärna hur den analoga filmskalan på t.ex. Racal RA-17/117 samt Plessey PR-155 var till stor hjälp för att kunna visualisera hur ett givet frekvensområde var "belagt" av olika radionät.
Samma funktion kan erhållas i dagens "vattenfallsdisplayer" vilka är en vidareutveckling från "plåtradions" ganska primitiva spektrumdisplay eller panadapter. Frågan är dock hur operatören ska kunna välja ut det som är relevant ur den störtflod av data som en "vattenfallsdisplay" återger.
Detta ställer stora krav på en grundläggande förståelse för radio i allmänhet.
Jag vill sammanfatta det hela i resonemanget att en skicklig operatör inte behöver speciellt många inställningsorgan på sin radio för att kunna lösa sin uppgift, men samtidigt har vederbörande goda möjligheter att produktivt använda eventuella avancerade funktioner när sådana finns.
Däremot kommer ett stort urval av avancerade funktioner att bara förvirra en mindre driven radioanvändare.
73/
Karl-Arne
SM0AOM
SM0KBW
Well-Known Member
Jag upplever det som att antalet knappar/inställningsmöjligheter nästan lagbundet står i omvänd proportion till användarens kunskaper när det gäller val av station
Det kan vara olika anledningar, man är osäker och tror att alla dessa knappar är ett tecken på en "god" radio eller att man tror att man imponerar med den, vilket förmodligen inom gruppen även är sant
Det kan vara olika anledningar, man är osäker och tror att alla dessa knappar är ett tecken på en "god" radio eller att man tror att man imponerar med den, vilket förmodligen inom gruppen även är sant
Last edited:
SM0AOM
Well-Known Member
"Specen" för panellayouten eller människa-maskin interfacet hos CR91 kommer mycket riktigt från FRA...
CR91 var tänkt att vara så "intuitiv" som möjligt för genomsnittsanvändaren, samt ha ett större urval av möjligheter för den avancerade användaren.
73/
Karl-Arne
SM0AOM
Det finns nog lite att grunna på när det gäller nya radioapparater.
Konstruerandet av en modern radio som:
När det gäller manövrering av radion så är ”power” den mest använda knappen på mina stationer. Därefter följer VFO-ratt och knappen för vox. Det händer även att jag använder mikrofonens PTT, speciellt under tester på högre frekvenser. På VHF, UHF och SHF kommer ”mode” knapparna oftare till användning.
Jag använder frekvent endast ett fåtal manöverorgan på mina radiostationer. Övriga kontroll- och inställningsmöjligheter används sällan.
Trots vad som sägs i några tidigare inlägg anser jag att en S-meter/uteffektmätare kan göra nytta på en amatörradiostation och använder själv ofta den visuella information instrumentet ger.
Karl-Arne –AOM skrev ”intuitiv” om CR91 och en sådan konstruktionsparameter är något jag saknar på moderna riggar. Det är ganska frustrerande att man ofta ”inte direkt” kan manövrera en obekant radio utan att tända en extra lampa för att kunna läsa texten på knapparna eller behöver ta fram manualen för att byta mode.
En modern radio ska kanske vara adaptiv så att de kontroller som behövs för radions vanligaste användning är programmerbara och lätt åtkomliga på radions front.
Jag tror däremot inte på pekskärmar och stora färgdisplayer med frekvensvattenfall, då det flera gånger visat sig att en normal människa har svårt att tillgodogöra sig en stor samtidig informationsflod.
Bengt –EQL skrev om finessen med den visuella känslan av att veta var på bandet man är och det är något som jag tror skulle göra nytta för många, speciellt om presentationen automatiskt kan kopplas till aktuell bandplan.
Så hur ska då en modern adaptiv radio manövreras?
Ett förslag är då:
Två knappar och en ratt vertikalt placerade på var sin sida av radions front. Däremellan plats för display, S-meter och framåtriktad högtalare.
73 de SM7NTJ Lorentz
Konstruerandet av en modern radio som:
- kan användas för de vanligaste trafiksätten,
- inte kräver en 100 sidig manual för användandet,
- kan användas av både höger och vänsterhänta,
- inte behöver manövreras med en speciell pekpenna,
- kan användas både i dagsljus och i ett mörkt schack och
- inte kostar 5 hela avlöningar.
När det gäller manövrering av radion så är ”power” den mest använda knappen på mina stationer. Därefter följer VFO-ratt och knappen för vox. Det händer även att jag använder mikrofonens PTT, speciellt under tester på högre frekvenser. På VHF, UHF och SHF kommer ”mode” knapparna oftare till användning.
Jag använder frekvent endast ett fåtal manöverorgan på mina radiostationer. Övriga kontroll- och inställningsmöjligheter används sällan.
Trots vad som sägs i några tidigare inlägg anser jag att en S-meter/uteffektmätare kan göra nytta på en amatörradiostation och använder själv ofta den visuella information instrumentet ger.
Karl-Arne –AOM skrev ”intuitiv” om CR91 och en sådan konstruktionsparameter är något jag saknar på moderna riggar. Det är ganska frustrerande att man ofta ”inte direkt” kan manövrera en obekant radio utan att tända en extra lampa för att kunna läsa texten på knapparna eller behöver ta fram manualen för att byta mode.
En modern radio ska kanske vara adaptiv så att de kontroller som behövs för radions vanligaste användning är programmerbara och lätt åtkomliga på radions front.
Jag tror däremot inte på pekskärmar och stora färgdisplayer med frekvensvattenfall, då det flera gånger visat sig att en normal människa har svårt att tillgodogöra sig en stor samtidig informationsflod.
Bengt –EQL skrev om finessen med den visuella känslan av att veta var på bandet man är och det är något som jag tror skulle göra nytta för många, speciellt om presentationen automatiskt kan kopplas till aktuell bandplan.
Så hur ska då en modern adaptiv radio manövreras?
Ett förslag är då:
Två knappar och en ratt vertikalt placerade på var sin sida av radions front. Däremellan plats för display, S-meter och framåtriktad högtalare.
73 de SM7NTJ Lorentz
SM0AOM
Well-Known Member
Hur en "intuitiv" radio ska se ut tarvar åskilligt med funderande.
Man kanske ska titta på hur stilbildande apparater som t.ex. National HRO var beskaffade. Där fanns det en stor frekvensinställningsratt rakt framför användaren, samt ett mindre antal manöverorgan symmetriskt placerade runt frekvensratten på ömse sidor.
Egentligen är det bara en, möjligen två, av dessa rattar som är oundgänglig, när man undantar "till/från" omkopplaren; HF-gain kontrollen samt BFO-pitch.
Den erfarne operatören kunde placera alla andra manöverorgan i ett statiskt läge och använda DSP-enheten "mellan öronen" för resten av signalbehandlingen. Närmare en helt "intuitiv" mottagare är det nog svårt att komma.
Exemplet SRT CR91 är intressant eftersom det innehåller ett förstadium till "adaptivitet"
Den kundkrets som SRT hade skaffat sig genom åren var lite ambivalent när det gällde "kopplade" manöverorgan som t.ex. den kombinerade bandbredds-och emissionsomkopplaren hos CR30x. Några ansåg att kopplingen mellan bandbredd och emission var bra, andra inte. Erfarenheten från CR90, där det inte fanns någon koppling alls var inte alldeles positiv.
Då bestämde konstruktörerna av CR91 att man skulle ha en "lös koppling", där en given emission eller vågtyp skulle motsvaras av ett utpekat filter i mottagaren, men att operatören enkelt skulle kunna välja ett annat filter.
Genom att sedan tillåta omprogrammering "i fält" kunde operatören tilldela varje emission en filterbandbredd efter eget skön.
Det är märkligt att en sådan enkel, och uppskattad, funktion inte återfanns tidigt på amatörmateriel som innehåller mikroprocessorer.
Slutligen undrar jag lite över vad de som ger alla motstationer "59" som rapport använder S-metern till...
73/
Karl-Arne
SM0AOM
Man kanske ska titta på hur stilbildande apparater som t.ex. National HRO var beskaffade. Där fanns det en stor frekvensinställningsratt rakt framför användaren, samt ett mindre antal manöverorgan symmetriskt placerade runt frekvensratten på ömse sidor.
Egentligen är det bara en, möjligen två, av dessa rattar som är oundgänglig, när man undantar "till/från" omkopplaren; HF-gain kontrollen samt BFO-pitch.
Den erfarne operatören kunde placera alla andra manöverorgan i ett statiskt läge och använda DSP-enheten "mellan öronen" för resten av signalbehandlingen. Närmare en helt "intuitiv" mottagare är det nog svårt att komma.
Exemplet SRT CR91 är intressant eftersom det innehåller ett förstadium till "adaptivitet"
Den kundkrets som SRT hade skaffat sig genom åren var lite ambivalent när det gällde "kopplade" manöverorgan som t.ex. den kombinerade bandbredds-och emissionsomkopplaren hos CR30x. Några ansåg att kopplingen mellan bandbredd och emission var bra, andra inte. Erfarenheten från CR90, där det inte fanns någon koppling alls var inte alldeles positiv.
Då bestämde konstruktörerna av CR91 att man skulle ha en "lös koppling", där en given emission eller vågtyp skulle motsvaras av ett utpekat filter i mottagaren, men att operatören enkelt skulle kunna välja ett annat filter.
Genom att sedan tillåta omprogrammering "i fält" kunde operatören tilldela varje emission en filterbandbredd efter eget skön.
Det är märkligt att en sådan enkel, och uppskattad, funktion inte återfanns tidigt på amatörmateriel som innehåller mikroprocessorer.
Slutligen undrar jag lite över vad de som ger alla motstationer "59" som rapport använder S-metern till...
73/
Karl-Arne
SM0AOM
Attachments
SM7TJC
Well-Known Member
Det är ju tydligt att olika användare prioriterar olika funktioner/finesser/rattar/knappar.
Jag använder t.ex. HF-gain väldigt mycket medan andra aldrig rör den (på vissa riggar går den bara att komma åt genom att knappa i menyer).
Många inställningsmöjligheter och funktioner borde ju vara bra. Men de allra flesta ställer man in en gång och sedan aldrig mer.
Det perfekta vore kanske då en radio med en mängd inställningar, vilka hanteras via en ansluten dator. Sedan några rattar som man kan konfigurera efter eget önskemål. Det skulle då räcka med några få rattar på frontpanelen.
Ju fler rattar, desto större risk att något blir fel.
Jag använder t.ex. HF-gain väldigt mycket medan andra aldrig rör den (på vissa riggar går den bara att komma åt genom att knappa i menyer).
Många inställningsmöjligheter och funktioner borde ju vara bra. Men de allra flesta ställer man in en gång och sedan aldrig mer.
Det perfekta vore kanske då en radio med en mängd inställningar, vilka hanteras via en ansluten dator. Sedan några rattar som man kan konfigurera efter eget önskemål. Det skulle då räcka med några få rattar på frontpanelen.
Ju fler rattar, desto större risk att något blir fel.
SM0KBW
Well-Known Member
@SM7TJC:
"Datorn" håller redan på att flytta in i stationerna med grafiska displayer och rätt kraftfulla styrprocessorer så det hela kan ske internt i riggen.
Man kan tänka sig adaptiva AI baserade program som studerar användarens beteende och föreslår hur riggen ska uppträda vid givna tillfällen. Då skulle man komma ifrån dagens tradiga menysystem som ingen verkar uppskatta.
På datorsidan har man numer kommit en bra bit på väg i moderna OS och deras användargränsnitt, dessa befriar användaren från en massa pillande i systemet för att få allting att fungera, våra riggar borde vara "enkla" att använda på liknande sätt.
Är medveten om att det i verkligheten finns en massa brister i systemen, men här är det "Visioner" som gäller
"Datorn" håller redan på att flytta in i stationerna med grafiska displayer och rätt kraftfulla styrprocessorer så det hela kan ske internt i riggen.
Man kan tänka sig adaptiva AI baserade program som studerar användarens beteende och föreslår hur riggen ska uppträda vid givna tillfällen. Då skulle man komma ifrån dagens tradiga menysystem som ingen verkar uppskatta.
På datorsidan har man numer kommit en bra bit på väg i moderna OS och deras användargränsnitt, dessa befriar användaren från en massa pillande i systemet för att få allting att fungera, våra riggar borde vara "enkla" att använda på liknande sätt.
Är medveten om att det i verkligheten finns en massa brister i systemen, men här är det "Visioner" som gäller
Last edited:
SM0KBW
Well-Known Member
Det är bra att vi har ideér om hur en station ska se ut och fungera - men hur kan vi nå de som faktiskt designar nya stationer att bli varse dem?
Misstänker att det är med stor "hemlighet" som nya modeller tas fram. Är det någon som vet om ens man har användarpaneler som utvärderar och ger feedback under utvecklingsprocessen?
Om man ser på vad som kommer från de stora drakarna så verkar inte användarvänligheten vara i fokus för designen.
Misstänker att det är med stor "hemlighet" som nya modeller tas fram. Är det någon som vet om ens man har användarpaneler som utvärderar och ger feedback under utvecklingsprocessen?
Om man ser på vad som kommer från de stora drakarna så verkar inte användarvänligheten vara i fokus för designen.
När kommer den första MacHam transceivern?
Ett avskalat yttre ala Macintosh Classic, kanske i vitt utförande ... Sedan ett intuitivt grafiskt användar gränssnitt på en lagom stor färgpekskärm, naturligtvis har den sedan kanske bara några få rattar o omkopplare (två små, en stor för Vfo?) och funktionen hos dessa väljer förstås användaren själv genom att klicka på en ikon.
Grundtanke; funktion och användarvänlighet före flärd
/J
Ett avskalat yttre ala Macintosh Classic, kanske i vitt utförande ... Sedan ett intuitivt grafiskt användar gränssnitt på en lagom stor färgpekskärm, naturligtvis har den sedan kanske bara några få rattar o omkopplare (två små, en stor för Vfo?) och funktionen hos dessa väljer förstås användaren själv genom att klicka på en ikon.
Grundtanke; funktion och användarvänlighet före flärd
/J
SM0KBW
Well-Known Member
När kommer den första MacHam transceivern?
Ett avskalat yttre ala Macintosh Classic, kanske i vitt utförande ... Sedan ett intuitivt grafiskt användar gränssnitt på en lagom stor färgpekskärm, naturligtvis har den sedan kanske bara några få rattar o omkopplare (två små, en stor för Vfo?) och funktionen hos dessa väljer förstås användaren själv genom att klicka på en ikon.
Grundtanke; funktion och användarvänlighet före flärd
/J
Skulle nickat instämmande om jag inte upplevt just MAC som ett ganska slutet och låst system
Nej det ska nog vara skallin(ux)or och (d)X-windows om jag ska bli nöjd