Får inte NVIS att fungera

M

Markus.Nilsson

Well-Known Member
Jag har provat att köra NVIS på 80m, med en trådantenn horisontellt placerad 2-4m över marken, tillsammans med en del jordtrådar, men lyckas inte få in några stationer inom ca 200km.

Är NVIS något som fungerar i teorin, med väldigt specialiserad utrustning, eller har jag gjort något fel?
 
Jag har lyssnat igenom en del av ringarna, men lyckas inte höra någon söder om göteborgstrakten. Eftersom jag bor i norra skåne hade jag väntat mig att få in sändningar från t.ex. Malmö, men inget hörs därifrån.
 
På morgon och kväll kan jag höra stationerna med en halv meter lång labbsladd i mitthålet på pl-honan på stationen så det måste funka.
 
Hur länge har du provat? Vid ett enstaka tillfälle kanske konditionerna vart sådär?
 
( Går hemifrån strax före 08, vi kan prova nån morron, QTH VF / GBG 5w longwire )
 
NVIS anses nog funka rent generellt. Det är grundidén i många viktiga förbindelser som ska användas av Hemvärnet, bl.a. Det är nog ingen hemlighet att man där använder allmänt tillgängliga prognoser för "högsta användbara frekvens" för att få till de branta reflexioner som används, samt att man har ALE-system som fortlöpande testar länkkvalitet för att lägga utrustningen på den frekvens som funkar bäst i ett visst tidsintervall. Det jag har varit med om är dock att man kör med dipoler, inte longwire. Det är vanligt med TFD-antenner eller dipolantenner som kan kortas beroende på vilket frekvensområde som är aktuellt (de senare kräver avstämmare, men TFD körs utan sådan).
 
När det inte finns någon aktivitet blir det svårt att höra några stationer...
Många av de som för 10-20 år sedan mer frekvent utbytte sin sjukdomshistoria, frukostgrötens smak och konsistens samt "lufttrycket i Ankvattnet" har bokstavligen fallit för åldersstrecket.

Dock borde det finnas åtminstone en och annan dansk som är aktiv.
Med dagens radiokonditioner så är väl 3,5 MHz på mornarna och 7 MHz mitt på dagen "det säkraste kortet"

Dagens jonogram från Juliusruh på Rügen, vilken är den närmaste jonosonden till Malmö,
visar att 3,5 MHz vid 0800 sommartid ger bra förbindelse inom åtminstone en 300 km radie,

1664970152350.png
medan 7 MHz mitt på dagen kan ge bättre signaler med lägre brus- och störnivå.

1664970301017.png

men båda situationerna förutsätter emellertid att det finns aktivitet...
 
Som AOM skriver så är aktiviteten på banden låg och snabbt avtagande. När ingen svarar så är det därför lätt att dra slutsatsen att antennen inte fungerar eller att konditionerna är för dåliga. Så är det inte.

Men om man vill optimera signalstyrkan i en s k NVIS-förbindelse så skall man använda en horisontell halvvågsdipol som hängs en kvarts våglängd över marken. För 3,5 MHz blir det då en antennhöjd om ca 20 m, för 5 MHz ca 15 m och 7 MHz ca 10 m. Höjden är inte särskilt kritisk.

Det som händer när antennhöjden minskas från den optimala höjden är att antennens effektivitet i de högre elevationsvinklarna som passar för trafik på korta avstånd via jonosfärreflektion också minskar. När antennhöjden närmar sig si så där 3-4 m på 3,5 MHz eller 2-3 m på 7 MHz blir antennen tämligen värdelös. Vill man ytterligare försämra prestandan kan man sänka antennen till 1-2 m höjd över marken och blir det inte dåligt nog så kan dipolen läggas direkt på marken eller grävas ner strax under markytan.

Även med antennen liggande på marken och 100 W går det faktiskt att få förbindelse inom en radie om ca 30-50 mil. Bäst på telegrafi och de digitala moderna men även SSB fungerar om de lokala störningarna hos motstationen inte är för kraftiga och om det finns någon motstation som lyssnar.

Om man hänger upp antennen högre än en kvarts våglängd så minskar signalstyrkan en aning på korta avstånd samtidigt som antennen blir allt mer lämpad för trafik på lite längre avstånd. Vid en antennhöjd av ca en halv våglängd över marken blir antennen ganska dålig för korta avstånd samtidigt som antennen nu är optimerad för långväga kontakter. En bästa kompromisshöjd för en 3,5 MHz dipol skulle därför kunna vara 30 m och för 7 MHz kring ca 15 m. Då får man en toppenbra antenn för både på korta och långa avstånd.

Det finns alltså ingen anledning att hänga en antenn, vilken som helst, lägre än de ev lite högre fästpunkter som skulle kunna användas.

Häng dom högt - antennerna!
 
SM0AOM said:
När det inte finns någon aktivitet blir det svårt att höra några stationer...
Många av de som för 10-20 år sedan mer frekvent utbytte sin sjukdomshistoria, frukostgrötens smak och konsistens samt "lufttrycket i Ankvattnet" har bokstavligen fallit för åldersstrecket.

Dock borde det finnas åtminstone en och annan dansk som är aktiv.
Med dagens radiokonditioner så är väl 3,5 MHz på mornarna och 7 MHz mitt på dagen "det säkraste kortet"

Dagens jonogram från Juliusruh på Rügen, vilken är den närmaste jonosonden till Malmö,
visar att 3,5 MHz vid 0800 sommartid ger bra förbindelse inom åtminstone en 300 km radie,

View attachment 8644
medan 7 MHz mitt på dagen kan ge bättre signaler med lägre brus- och störnivå.

View attachment 8645

men båda situationerna förutsätter emellertid att det finns aktivitet...
Click to expand...
Då tror jag även AOM får se över sina antenner. :)
Visst har det minskat men så dåligt är det inte.
Det går att lyssna på åtminstone 5-6 olika Svenska 80m-ringar dagligen på morgon/förmiddag.
 
Eftersom aktiviteten oftast är nära noll, utom möjligen på FT8, är ett sätt att kolla om man "går ut" att lyssna på en SDR ansluten till Internet på lämpligt avstånd. Man hittar några här och här . Om man använder telegrafi är ju Reverse beacon network utmärkt. Och såklart PSK reporter om man drar igång FT8.
För några år sedan (18/1 2014 mitt på dagen) gjorde jag ett försök med att ändra antennhöjden på en dipol för 40m och titta på SNR hos några Reverse Beacon-mottagare. Dipolen var orienterad med tråden NV/SO (men den blir nog rundstrålande på de här höjderna och avstånden):

1664979366120.png
 
Jag har aldrig insett vitsen med att försöka göra en så dålig antenn som möjligt, dvs en NVIS.
Ett minne jag har är från den tid då vi på SRS hjälpte Polarforskarna med radiokommunikation på Antarktis.
Man gjorde utflykter, långa, i dagar, kanske 100 - 500 km.
Man försökte sätta upp antenner, oft diopoler på skidstavar, dvs lågt sittande. Men isen är tjock och ren, dvs som en isolator, nästan som luft. Varvid antenn i princip satt 10 km över jord.
Och där ser vi ju vad KA skriver om högt monterade dipoler.
Till slut kom man på att lägga en jordplanstråd under antennen. Dvs antenn på skidstavar en tråd på isen, under, dvs en rätt dålig jord eller markspegel. Då gick det att få kontakt med baslägret.
Annars gällde kortvåg på fordonen som var Hägglunds bandvagnar, det finns sådan än idag med IC-735.....
Detta är vad jag fått berättat för mig, knappast så vetenskapligt då proven var mer sporadiska och enstaka experiment.
Dessutom är atmosfären och vågutbreedningen inte helt lika den som vi har här på våra breddgrader.
Min ide är att om man hade haft ett mer riktigt jordplan som vår gräsmttor, så hade man behövt upp 10 - 20 m med antennerna.

Hr i SM har vi alltid strävat efter att ha antenn så högt som möjligt, dvs i våra träd som finns att använda, 10 - 20 meter högt, på 3,7 MHz bandet.
Antenner på marken kan liknas vid att lägga ett lysrör (symboliserar dipolen) på diskbänken, mest ljus upp i taket, inget i tidningen vid frukostbordet.

Då varför en försöka med NVIS?

En del om NVIS kommer från invasionen av IRAK, då USA trupperna lade sina HF antenner i ökensanden. så sägs det i alla fall.
Räckvidden de behövde var nog markvåg, dvs 100 m till max 1 km.
Sen kom det att heta NVIS.

Man ser oxo att man knökar ihop VHF antenner för att slippa att de sticker upp på bärbar radio.
Dvs antenner är ett nödvändigt ont bara

Nej upp i träden med dipolerna särskilt för våglängder där kvartsvågen är 20 meter.

SM4FPD
 
SM6POP said:
Visst har det minskat men så dåligt är det inte.
Click to expand...
Jo precis så dåligt är det. Egentligen är det ännu värre.

Nu jämför vi så klart med hur banden lät under amatörradions storhetstid då en väldigt stor andel av radioamatörerna var unga och nybörjare och hade en otroligt stor aptit på att avancera i hobbyn. Inga dönickar då inte. Det fanns inga datorer som gjorde jobbet utan man fick som ny radioamatör själv ropa manuellt medelst handnyckel. Men det var lätt att få svar eftersom exakt samma omständigheter rådde i alla andra länder.

Idag hörs som bekant ytterst få nykomlingar och inte många av de nya kommer igång mer aktivt. De flesta som från tid till annan hörs på banden tillhör tyvärr kategorin tomtebloss som hörs någon vecka tills det inte var roligt längre. En viss aktivitet kan skönjas kring de skapade aktiviteterna där man jagar naturområden osv...

Kvar idag på 80 m finns ett antal havregrötsringar med pensionärer och andra ringar med nyare generationers amatörer som mest vill prata med sina kompisar och inte är överdrivet intresserade av att på allvar jaga DX och sätta upp större antenner och komma vidare i sin hobby. På CW delen är det inte mycket bättre.

Detta sagt mer som ett konstaterande baserat på verkligheten än kritik. Tiderna är annorlunda nu.
 
Hmm... Nu gör jag inte anspråk på äkta vetande här, men en dipol, fritt upphängd, är väl rundstrålande sett vinkelrätt mot "tråden". En vågrät dipol borde då ha en möjlighet att skapa en lob uppåt (mot reflekterade skikt) oavsett det finns ett jordplan eller ej under antennen. Sen kan jag tänka mig att ett jordplan kan skapa "flikar" i loben pga utsläckning från jordplansreflexer, som då går i olika riktningar (elevation) beroende på avståndet mellan antenn och "jord". En antenn som är nära jord jämfört med våglängden borde ändå kunna funka för att skapa NVIS-förbindelse. Inte den mest effektiva antennen, kanske, men ibland är det inte prio 1 med antennvinst.
 
* När man håller på med antenner så får man vara "ENVIS" - Hi,hi

- Själv lade jag i somras ut en 25m lång tråd, ändmatad med manuell tuner till radion, på marken(torr skogsmark, hygge) och blev förvånad över bra NVIS - kommunikation på 80m, 30-60 mil och naturligtvis beroende på kondsen i stunden. Bra lyssning och även sändning med endast 50w. Där får man en fördel av att mot-stationen har en bättre antenn. Det bästa var att jag inte hade några störningar lokalt eller annat QRM. - När den egna stör-nivån på QTH't överskrider S9 och man inte hör mot-station så är det inte roligt - hur bra antennen än är.

/Sven.
 
NVIS är helt orelaterat till "markvåg", utan är ett sätt att belysa jonosfären underifrån så att skipzoner undviks. Konceptet har sina rötter i slutfasen av WW2.

Markvåg på frekvenser över 3,5 MHz har mycket kort räckvidd med de antenner som amatörer kan sätta upp och med vanliga effektnivåer. I synnerhet horisontella antenner
blir extremt ineffektiva för markvåg, eftersom den ledande marken kortsluter den horisontella elektriska fältkomponenten. Erfarenhetsmässigt dominerar rymdvågen redan vid 15-20 km avstånd.

För att man ska kunna börja försumma markens inverkan på en horisontell dipolantenn bör man få upp den 1/2 våglängd över marken, medan 1/4 våglängd ger en mycket markerad strålningslob rakt upp, men markförlusterna börjar avta där. På lägre höjder blir antenndiagrammet i princip samma, men förlusterna i marken ökar dramatiskt.

En rimlig skattning är att en dipol 10 m över marken på 80m förlorar minst 6 dB i maximalriktningen jämfört med samma dipol 20 m över marken. När marken har dålig förlustvinkel blir det mer komplicerat, men det finns empiriska data som pekar mot att en typisk 2x21 m dipol i en villaträdgård ligger c:a 10 dB under den på 20 m höjd.

När det gäller mottagning har de höga förlusterna liten betydelse, eftersom både signaler och brus dämpas lika mycket.
 
Nu får jag in en ring på 3762kHz från min bostad i norra skåne. Det är inte alla som använder sina anropssignaler, men dom signaler jag hörde var SM3. Av dialekterna är döma är det en del västsvenskar också, men inte några skåningar eller smålänningar.

Är det kanske så att inte särskilt många skåningar använder ringarna? Jag använder en SDR Play med en longwire som är resonant på b.la. 3800kHz(ca 20-25m lång), och har ett litet jordplan.
 
Tiden eller tiderna är inte mer annorlunda idag än efter universums födelse. Däremot har vårt eget rum(planeten Tellus) och vår omvärld ständigt förändrats, för radioamatörer bara de senaste 100 åren. Det är något man får ta och göra det bästa av. - Lite filosofiskt!

/Sven.
 
Men en longwire, hurdan känslighetslob har en sån? Jag kan (möjligen helt felaktigt) ha uppfattat tanken med NVIS som att det bygger på "Near Vertical" lober, både avseende sändning och mottagning. Dvs att man måste "lyssna uppåt" för att fånga det som studsar neråt från uppåtriktad sändning. Är en longwire lämpad för detta öht?
 
En "longwire" som är kortare än våglängden saknar i princip riktningsdiagram både i azimut och elevationsled i höga elevationsvinklar Den fungerar dock bäst när den är horisontell.
 
Last edited:
You must log in or register to reply here.
Back
Top