Varje gång jag medelst handapparat med gummpipinne på sitter i en bil tänker jag på det. Alltså den skärmande låda jag då sitter i.
Låga frekvenser går kasst - såklart med de starkt förkortade antenner som då kommer på fråga.
Lägre frekvens än säg 145MHz är knappt lönt alls ifall tänkt motstation är utom synhåll. Detta då även om man har på en hygglig antenn på 1/8 våglängd ca.
Kvitt samma om man liksom fäller sätena o placerar handapparaten ’mitt i bilen’ med maximalt avstånd till plåten eller andra objekt.
På 70cm och på PMR446 är det dock annorlunda. Där går det vanligen hur bra som helst med endast marginell förbättring ifall man ställer sej utanför bilen.
Inne i bilen kan apparaten ligga på instrumentbrädan eller ligga löst i sätet bredvid. Ifall man tar upp den och håller den ’bra’ är det högst marginell förbättring.
Jag inser såklart att burens hål i nätet, fönstrens storlek i förhållande till våglängd har stor betydelse. Kortare våglängder letar sig lättare ut genom dem.
Hur är det med plåten i sej då? Ngt absolut tvärstopp-vägg är det väl inte tal om…hur väl jordat det än är?
Jag tänker…att nog låga frekvenser tar sej genom plåten lättare än höga ?
Samtidigt blir det motsägelsefullt då koaxialdon för högre frekvenser vanligen har mkt kraftigare skärm. Jämför t.ex Plug259 som med sin gängade skärmhylsa mäter kanske 1,5mm tjocklek plus honkontakten Socket239 med sina kanske 2,0mm. 3,5mm tjock skärm totalt.
N kontakten vi använder för högre frekvenser har ju betydligt mer massa som skärm…dubbelskärmad dessutom.
Då faller det ju lite att låga frekvenser läcker genom plåt mer än höga…
Ett annat tillfälle är när jag klättrar i masten och av ngn anledning har med denna Ipad jag skriver på just nu. Jag skall fotodokumentera ngt fäste jag avser att konstruera om eller ngt. Plötsligt plingar det till på messenger…och jag skall kolla det. Nähepp, det går inte…wifi’t når väl inte ut hit..12m från villan.
Masten är en CueDee K600 vindmätnimgsmast. Invändigt klättringsbar fyrkantmast med 60cm mellan rambenen.
Den blir ju också lite ’Faraday’s bur-aktig’ tänker jag. Sträcker jag mej med enheten med armarna genom fackverket och håller den utanför masten är det inga problem men inne i den går det inte.
Jag har ändå testat att hålla enheten inne i masten på ’raka armar’ i mitten på masten för att närheten till den skall bli maximalt avstånd men nä…de går inte ändå.
När jag klättrar upp i toppen på 14m så funkar det igen.
Vetitusan vilken freq wifi’t går på men det är väl uppåt 1GHz eller så. Där är ju gluggarna i masten stora nog att den våglängden med lätthet tar sej genom.
Missförstå mej inte nu här. Jag har inte för avsikt att stå där ute och surfa eller köra handradio med antenn inuti bilar utan vill lära mej mer om hur man skall tänka med Faraday’s bur.
Jag har såklart kollat på nätet lite här o var men saknar ngn mer viktig parameter än bara storleken på burens gluggar kontra våglängd.
Låga frekvenser går kasst - såklart med de starkt förkortade antenner som då kommer på fråga.
Lägre frekvens än säg 145MHz är knappt lönt alls ifall tänkt motstation är utom synhåll. Detta då även om man har på en hygglig antenn på 1/8 våglängd ca.
Kvitt samma om man liksom fäller sätena o placerar handapparaten ’mitt i bilen’ med maximalt avstånd till plåten eller andra objekt.
På 70cm och på PMR446 är det dock annorlunda. Där går det vanligen hur bra som helst med endast marginell förbättring ifall man ställer sej utanför bilen.
Inne i bilen kan apparaten ligga på instrumentbrädan eller ligga löst i sätet bredvid. Ifall man tar upp den och håller den ’bra’ är det högst marginell förbättring.
Jag inser såklart att burens hål i nätet, fönstrens storlek i förhållande till våglängd har stor betydelse. Kortare våglängder letar sig lättare ut genom dem.
Hur är det med plåten i sej då? Ngt absolut tvärstopp-vägg är det väl inte tal om…hur väl jordat det än är?
Jag tänker…att nog låga frekvenser tar sej genom plåten lättare än höga ?
Samtidigt blir det motsägelsefullt då koaxialdon för högre frekvenser vanligen har mkt kraftigare skärm. Jämför t.ex Plug259 som med sin gängade skärmhylsa mäter kanske 1,5mm tjocklek plus honkontakten Socket239 med sina kanske 2,0mm. 3,5mm tjock skärm totalt.
N kontakten vi använder för högre frekvenser har ju betydligt mer massa som skärm…dubbelskärmad dessutom.
Då faller det ju lite att låga frekvenser läcker genom plåt mer än höga…
Ett annat tillfälle är när jag klättrar i masten och av ngn anledning har med denna Ipad jag skriver på just nu. Jag skall fotodokumentera ngt fäste jag avser att konstruera om eller ngt. Plötsligt plingar det till på messenger…och jag skall kolla det. Nähepp, det går inte…wifi’t når väl inte ut hit..12m från villan.
Masten är en CueDee K600 vindmätnimgsmast. Invändigt klättringsbar fyrkantmast med 60cm mellan rambenen.
Den blir ju också lite ’Faraday’s bur-aktig’ tänker jag. Sträcker jag mej med enheten med armarna genom fackverket och håller den utanför masten är det inga problem men inne i den går det inte.
Jag har ändå testat att hålla enheten inne i masten på ’raka armar’ i mitten på masten för att närheten till den skall bli maximalt avstånd men nä…de går inte ändå.
När jag klättrar upp i toppen på 14m så funkar det igen.
Vetitusan vilken freq wifi’t går på men det är väl uppåt 1GHz eller så. Där är ju gluggarna i masten stora nog att den våglängden med lätthet tar sej genom.
Missförstå mej inte nu här. Jag har inte för avsikt att stå där ute och surfa eller köra handradio med antenn inuti bilar utan vill lära mej mer om hur man skall tänka med Faraday’s bur.
Jag har såklart kollat på nätet lite här o var men saknar ngn mer viktig parameter än bara storleken på burens gluggar kontra våglängd.