Man ska ha klart för sig hur förlusterna uppstår i en kabel.
På "låga" frekvenser så är det I^2*R förluster i innerledaren som dominerar,
så ju lägre strömmar desto mindre förluster så länge som kabellängden är mindre än våglängden/8.
De "reflektionsförluster" som uppstår är inte förlorad energi så länge som de återreflekteras från generatorn.
En titt i Smith-diagrammet visar varför:
Om man kunde åstadkomma en förlustfri transformation mellan 50+j0 ohm och 1,075-j62,5 ohm så skulle all energi överföras utom den som förbrukas som värme i kabel, därför att den "reflekterade effekten" skulle återreflekteras i rätt fasläge för att kunna adderas till den framåtgående.
För att inse det behöver vi tänka i reflektionsfaktorer, vilket är hur stor del av energin som reflekteras från lasten.
Antar vi en sändareffekt av 100 W och att 68 W reflekteras kommer 32 W att överförs första gången och av dessa har 1,8 W förbrukats, sedan kommer ytterligare 1,2 W att förbrukas nästa gång, 0,8 W nästa gång osv. Detta blir summan av en konvergent geometrisk serie, ungefär 6 W, vilka alla gått förlorade i värme.
Tar vi med förlusterna i anpassningsnätet så kommer c:a 90% av den inmatade energin att till sist strålas ut från antennen även när den inte är i resonans.
Det blir alltså en mycket liten skillnad, bråkdelar av dB, mellan att ha anpassningsnätet vid antennen i form av en serieinduktans, eller att ha det i änden av 5 m RG-58.