SM6GXV
QRV: HF, VHF, UHF
På Onsala rymdobservatorium byggdes en apparat som extraherade någon del av videosignalen från TV-sändaren i Brudaremossen så att den kunde användas som frekvensreferens. Det byggdes även en Loran-mottagare för att få till en frekvensreferens. Om den användes någon
längre tid vet jag inte. Jag såg den när jag Pryade där ca 1970 och när den skrotades 2021. Onsala köpte även en HP5065A Rubidiumstandard som jag såg då 1970 när jag var där. Den stod på en bänk med två innerslangar för bildäck som stötdämpare. Jag blev tillsagd att INTE pilla på den.
2008 när jag började min anställning på OSO stod 5065'an i skrotförrådet. Den hade gått sönder 1987 genom att värmeslingan till sändardelen i rubidiumkaviteten korstlutits mot chassiet. Efter det användes bara den 5 MHz oscillator som fanns i apparaten. Kortslutningsfel är de vanligaste som inträffar. Ett annat problem kan bli dom DTL-kretsar som finns i en tidig variant av den syntesoscillator som också finns i den.
När Cesiumnormaler kom på modet användes en sådan. Eftersom de har begränsad livslängd ersattes den av vätemasrar. När jag slutade fanns två ryska "Kvartz" HM-075 som hade mycket bra prestanda. Det finns ca 250 vätemasrar som skickar sina data till standardcentret i Paris. Där väljs de 10 bästa sedan ut alltefterssom och dessas medelvärde får sedan bli "UTC". OSO's masrar brukade höra till dom men den ena är tydligen på upphällningen och någon service utförs inte längre pga den nuvarande situationen. Ett utbyte av bägge är tydligen planerat framöver.
I samband med en stor utskrotning fick jag 5065'an och har sedan dess reparerat den upprepade gånger. Dels bytt kavitet, dels reparerat en ny dito. Jag har även förbättrat såväl ingångssteg för den fotocell som sitter i mottagaren som den analoga spänningsregleringen. Allt-som-allt har jag nog bytt ut samtliga diskreta halvledare i den.
Trots att dessa gamla instrument är andra-gradens frekvensnormaler iochmed att man kan finjustera frekvensen på dom betingar dom
hutlösa priser. Nyligen bjöds en trasig ut på eBay för USD 4000.
Men det är som med veteranbilar. De kan kosta hur mycket som helst. Men den modige kan hitta mycket matnyttigt när fyndet skall repareras...
Det kan vara frestande att hugga på en äldre rubidiumnormal på eBay men går den sönder och man inte är fingerfärdig nog att reparera kaviteten eller någon annan del i den ligger man pyrt till. för någon/några papp får man lika bra prestanda och då är Leo Bodnars precis lika användbara. Annars finns en hel del olika byggförslag på nätet.
Bildena visar en sönderplockad 5065 kavitet. Höljet, minus mymetallskärmen överst med sin fältlindning som används för att finjustera frekvensen. Metallklumpen är sändardelen med en liten plasmatänd glasbubbla med rubidiumgas. Ett filter bestående av en gasinneslutning och mottagardelen som är detaljen till höger på pappersarket. Den består av en gasbehållare, en step-recoverydiod frekvensmultiplikator vars utsignal exiterar gasen i inneslutningen och en fotocell som skall detektera den opacitet som uppstår när Rb gasen går från ett tillstånd till ett annat. Mottagardelen skruvas in i aluminiumhöljet tills man får en resonans i känsligheten på utsignalen.
Den andra bilden visar när den låste efter första reparationen i hemmalabbet. Vid det tillfället tror jag att jag nöjt tog en öl.
längre tid vet jag inte. Jag såg den när jag Pryade där ca 1970 och när den skrotades 2021. Onsala köpte även en HP5065A Rubidiumstandard som jag såg då 1970 när jag var där. Den stod på en bänk med två innerslangar för bildäck som stötdämpare. Jag blev tillsagd att INTE pilla på den.
2008 när jag började min anställning på OSO stod 5065'an i skrotförrådet. Den hade gått sönder 1987 genom att värmeslingan till sändardelen i rubidiumkaviteten korstlutits mot chassiet. Efter det användes bara den 5 MHz oscillator som fanns i apparaten. Kortslutningsfel är de vanligaste som inträffar. Ett annat problem kan bli dom DTL-kretsar som finns i en tidig variant av den syntesoscillator som också finns i den.
När Cesiumnormaler kom på modet användes en sådan. Eftersom de har begränsad livslängd ersattes den av vätemasrar. När jag slutade fanns två ryska "Kvartz" HM-075 som hade mycket bra prestanda. Det finns ca 250 vätemasrar som skickar sina data till standardcentret i Paris. Där väljs de 10 bästa sedan ut alltefterssom och dessas medelvärde får sedan bli "UTC". OSO's masrar brukade höra till dom men den ena är tydligen på upphällningen och någon service utförs inte längre pga den nuvarande situationen. Ett utbyte av bägge är tydligen planerat framöver.
I samband med en stor utskrotning fick jag 5065'an och har sedan dess reparerat den upprepade gånger. Dels bytt kavitet, dels reparerat en ny dito. Jag har även förbättrat såväl ingångssteg för den fotocell som sitter i mottagaren som den analoga spänningsregleringen. Allt-som-allt har jag nog bytt ut samtliga diskreta halvledare i den.
Trots att dessa gamla instrument är andra-gradens frekvensnormaler iochmed att man kan finjustera frekvensen på dom betingar dom
hutlösa priser. Nyligen bjöds en trasig ut på eBay för USD 4000.
Men det är som med veteranbilar. De kan kosta hur mycket som helst. Men den modige kan hitta mycket matnyttigt när fyndet skall repareras...
Det kan vara frestande att hugga på en äldre rubidiumnormal på eBay men går den sönder och man inte är fingerfärdig nog att reparera kaviteten eller någon annan del i den ligger man pyrt till. för någon/några papp får man lika bra prestanda och då är Leo Bodnars precis lika användbara. Annars finns en hel del olika byggförslag på nätet.
Bildena visar en sönderplockad 5065 kavitet. Höljet, minus mymetallskärmen överst med sin fältlindning som används för att finjustera frekvensen. Metallklumpen är sändardelen med en liten plasmatänd glasbubbla med rubidiumgas. Ett filter bestående av en gasinneslutning och mottagardelen som är detaljen till höger på pappersarket. Den består av en gasbehållare, en step-recoverydiod frekvensmultiplikator vars utsignal exiterar gasen i inneslutningen och en fotocell som skall detektera den opacitet som uppstår när Rb gasen går från ett tillstånd till ett annat. Mottagardelen skruvas in i aluminiumhöljet tills man får en resonans i känsligheten på utsignalen.
Den andra bilden visar när den låste efter första reparationen i hemmalabbet. Vid det tillfället tror jag att jag nöjt tog en öl.