Frekevensnormal

[SM0AOM]

Det har varit en oerhört utveckling komprimerad till några årtionden.
Jag är gammal nog att ha sett slutet "på bryggepoken" när mättekniken i stor utsträckning
byggde på bryggor i alla upptänkliga former. Sedan var det analoga instrument i olika former
och kombinationer, och saker som "nollpunktsundertryckning" och "skalexpansion" kunde ligga
högt på dagordningen.

Oscilloskopen kunde ha olika former av analoga minnesskärmar med olika "knep" för att fånga snabba engångsförlopp.

Digitala instrument, som räknare, blev billigare och vanligare på 70-talet. Heldigitala instrument, som t.ex.
"transientrecorders" som digitaliserade engångsförlopp för att kunna analysera dem i efterhand var en revolution
inom många områden. Därifrån var steget kort att göra helt digital mätvärdesbehandling och utvärdering, i början med "mainframes" och minidatorer, och sedan med PC av olika sorter.

Man kunde råka ut för ABC80, Commodore PET och HP85 i många tidiga system för datainsamling.

HF-instrument började också med bryggor i olika former, sedan kom samplingvoltmetrar och samplande blandarevilka var något som gjorde de första automatiska nätverksanalysatorerna möjliga.

Numera realiseras de flesta instrumentfunktioner med någon form av digital signalbehandling.
Dock, som jag brukar framhålla för mina elever, bygger instrumenten fortfarande på samma fysikaliska grundbegrepp, utan det är endast formerna för hur de realiseras som har ändrats, och användarna behöver fortfarande veta vad de gör.

En "Nano-VNA" är i grunden samma instrument som t.ex. en R&S ZVR, men realiserad på ett annat och oerhört mycket billigare sätt.

Det som Werner von Siemens sade för 150 år sedan; "Messen ist Wissen, aber Messen ohne Wissen ist kein Wissen"
är fortfarande lika korrekt.

 

[sven-olof.nyman]

Intressant tråd om readout och display. Nämnda spegelgalvanometer användes i de svensktillverkade EKG-apparaterna på 1950-60 tal. Galvanometern förmedlade
en ljuspunkt som ritade kurvan på ett foto värmekänsligt? känsligt papper.
Senare utvecklades galvanometern i EKG apparater till att spruta bläck till en graf med ett fin stråle med ett visst tryck. Siemens Elema marknadsförde dessa och var stora långt utanför Sverige.

 

[SM0AOM]

"Ljusfläcksgalvanometrar" kunde ha en oerhörd känslighet genom den stora utväxlingen,
det fanns sådana med några nanoampere per skaldel.

När man började telegrafera på långa ledningar så räckte inte känsligheten hos telegrafreläerna till, så
ljusfläcksgalvanometern blev använd.


Även i tidig optisk ljudfilm så användes en variant för att styra ljudspårets bredd som funktion av ljudet.

 

[SM0AOM]

Den här diskussionen om frekvensnoggrannhet har väckt en del minnen.
En artikel i QTC från "forntiden", 1960, vilken jag läst som 12-åring i början av min "karriär" dök upp:

.

Vid den här tiden, 1968/69, var det här med kortvågsmottagare något väldigt spännande,
och Collins var en mottagare som jag endast sett på bild.

Just att man kunde ställa in en frekvens så noga att stationen man ville ta in
låg "nollsvävad" var rätt imponerande, sett i ljuset av hur man jagade stationerna
över skalan på billigare "trafikmottagare", och kändes ganska ouppnåeligt.

Nu när diskussioner om "Treffsicherheit" och "Konstanz" hos mottagare nu varit uppe några gånger
tänkte jag att saken borde provas i praktiken på nytt.
En Collins 51J-4, årsbarn med mig,

letades fram, och min Marconi signalgenerator värmdes upp,

kontrollerades mot Leo Bodnar-referensen, och efter någon halvtimme så låg den inom +/- 5E-8
eller 0,05 Hz per MHz. Detta borde räcka.

100-kc kristallkalibratorn i mottagaren nollsvävades därefter mot referensoscillatorn,
BFO-n ställdes i mittläge så att beat-tonen blev = 0, och sedan kontrollerades kalibreringen av mottagarens kc-skala mot kalibratorn vid den närmaste 100 kc-punkten för 12880 kc.

Denna frekvens ställdes in på signalgeneratorn utan modulering, LF-volymen drogs på, och signalen kopplades till.

Mycket riktigt hördes den inte, så BFO-n vreds lite åt sidan, och då hördes tonen,
precis som den hade gjort för över 60 år sedan.

I princip så hade man samma inställningsnoggrannhet då som idag, men med mycket större besvär och med betydligt högre krav på användarens kompetens.