Fynd på nätet och TRADERA

Varför inte en "Ammeter 3A"
https://www.tradera.com/item/302069/483470320/ammeter-3a
Kollar man bilder ser man att det handlar om en HF amperemeter. Dvs som kan kopplas i serie med en antenn så ser man antennströmmen, (vid TX) Man se äväen texten "thermo couple"
En sådan mätare värms upp av HF-strömmen och termoelementet ger en svg spänning till mätverket.
Denna krets ser i praktiken ut som en liten glaspärla med fyra anslutningar.
200 kr, ja kanske, men då vill det till att man inser vad man köper.
En vanlig olinjär vridjärnsmätare för växel och likström är knappast värd priset.
Visst vore det av intresse med några mått om man spekulerar på objektet. Är den 3 cm eller 9 cm ?
Funktion är förståss rätt vikigt för det priset, det framgår inte heller av texten.

Idag är det få som känner till instrumenttypen.
De flesta mäter bara SWR.

Tittar vi i ICOM:s antennuners typ AT och AH 2,3,4 resp 120, 130 140, så finns en antennströmsdetektor, men den består av en strömtransformator och en diod.
Själv har jag byggt en sådan med två toroider för att mäta HF-strömmen i resp. ledare i stegen.
För att få en uppfattning om balansen.

SM4FPD
 
Hej!
200 spänn för en otestad mätare, är klart för mycket.
Tycker jag måste ju tilläggas.
För övrigt, jag är så trött på ofullständiga objektbeskrivningar.
I bland så är det säkert okunskap, men inte sällan ser man att det är ett sätt att luras!

Instrumentet i fråga är omkring 3 cm i diam.
 
Ett "fördunklingsmotostånd" är väl vad alla radioamatörer behöver.
Här finns ett till skapligt pris: https://www.tradera.com/item/2939/4...stor-fordunklingsmotstand-lm-ericsson-telefon
Roligt ord, och kanske inte så dumt ändå. Kanske översatt från Tyska.
38 Ohm, så att använda som konstlast blir inte så bra dessutom hr det säkert lite hög induktans.
Som förlängningspole lär de vara bättre.
Men likström och 50 Hz är det ok, kanske för att fördunkla lyset i radiorummet när det är lite nattsudd vid radion.
Garanterat störningsfri fördunkling i alla fall, jämfört med moderna dimmers.

SM4FPD
 
ICOM IC-2E.
Såldes 1980 till 1990, en banbrytande handapparat för 145 MHz FM.
Här finns en https://www.tradera.com/item/302069/506559348/icom-ic-2e
När den såldes var det ett enormt sug efter den, vi på SRS sålde många.
Där för så länge sen fick man betala omkring 1500 kr för en.
Säkert många som inte var med på den tiden och inte vet vad det är.
Riggen gav en helt ny dimension till FM trafiken.
En känslig selektiv mottagare med riktig och stabil brusmätande bruspärr.
En sändare med eleketretmikrofon, preemphais och limiter, gjorde att den lät mycket bra.
Det var lätt att uppnå fullt modulationsindex, och man utnyttjade bandbredden optimalt.
Jag minns radion som igår och äger minst en, samt några lik som nån gång skall renoveras.
Accarna innehöll SANYO:s NiCad celler, som höll väldigt länge, typsikt minst 20 år. Men idag efter alla år lär de har gett upp.
Vi hade en tråd här då SM5DFF monterat 7 st AAA NiMHy celler från IKEA i acclådan.
Obesever att alla accr går att skruva upp och byta celler. Något som ideg sällan är möjligt.
Vore kul att höra om någon har något minne av IC-2E serien, ja även IC-4E
Den gick lätt att modifiera så man täckte 140 - 149,995 kHz.
På TRADERA finns en IC-2B3, vilken är samma men utan 1750 Hz och täcker 150 - 159,975 MHz, inte marin VHF som säljaren skriver, där krävs 4,6 MHz duplex och ttypgodkännande för marinradio.
Modellen kunde användas av försvaret exvis. Kan gå tt sämka 10 MHz genom att ta bort ett högt delningstal i PLL:en, men 600 kHZ semiduplex blir det inte då. Jakt radio joooo, men typgodkännandet???

SM4FPD
 
Färdigladdade ackar på 950 mAh med låg självurladdning ger rejäl drifttid eftersom mottagaren endast drar 20 mA. Man måste förstås löda ihop dem till ett paket men det har gått bra med Lidls ackar och Ikeas lär inte vara sämre.
www.sm5dff.st/IC-2.htm
 
KUL!
Intressant att även Lidl:s accar är brukbara.
IKEA:as celler har bytt utseende, huruvida de är av annat fabrikt är en bra fråga.
Byter man celler i en BP-3 så får man då flera ggr drifttiden, bortåt 40 h passning, men även laddningstiden blir längre.
Man kan dock modifiera strömgeneratorn i accken.

Ja där kom yterligare en sak med den legendariska IC-2E, den drog så lite ström, omkring 20 mA i passning.
En kul konstruktionsdetalj är att brusspärren stänger av hela LF-slutsteget. Därmed försvinner LF-slutstegets förbrukning i passning.
Genom tiderna har det diskuterats varför IC-2E hade så bra räckvidd jämfört med flera samtida apparater.
En ide var att den bygger på ett metallhölje som finns helt isolerat invändigt polykarbonathöljet. Breddd och storlek av detta närmar sig en kvartsvåg och därmed blir radion en halvvågsdipol med en kvartsvågs gummiantenn.

Andra modeller med samma kostruktion var IC-B2, B3 och B4 med två frekvenser och inga tumhjul, IC-H6 och IC-H12, 6 resp 12 frekvenser, typgodkända som komradio, såldes friskt. Tusentals på 156,000 MHz.
En modell för marin VHF kom IC-M12, med 12 programmerbara frekvenser inom det marina VHF bandet. Modellen typgodkändes inte i SM.

Många tillverkare kom med olika tillbehör till IC-2E serien. Mobilfästen, mobila slutsteg etc.

Radion var väldigt ren på grannkanalerna, och flera relästationer byggdes med två sådana, en för RX och en som TX.

SM4FPD
 
Ytterligare ett fynd från igår, ( historiskt sett)
https://www.tradera.com/item/302069...adio-1980-tal-jr599-tx599-s599-custom-special
En TRIO line, JR och TX 599.
Tiden är nog lite tidigare än annonsören skriver, snarare tidigt 70 tal.
Jag köpte en JR-599 när plånboken hade växt till sig efter första jobbet. Kostade mig två hela månadslöner då.
Visst var den häftig och en helt ny upplevelse för kortvågslysning.
Efter några år insåg jag dock att de ändå inte var värdens bästa mottagare.
Men jag köpte sändaren efter en tid och körde en massa trafik på korvågsbanden.

Av ren nostalgi fick jag fatt på en beg JR599 för nåt år sen, den är nu renoverad och rengjord, men skillnaden i prstanda är lite klenare än min 756PROIII:a.... Nostlagiskt kul var det i alla fall.
Så kanske det kan bli en beg sändare nån gång.... Men det gälle då att se till att transivsladden följer med.
Priset, ja kanske säljaren använt en nolla för mycket....

vore kul att höra om någon annna har upplevt en TRIO Line??

SM4FPD
 
Trio 599 var lite för dyr för mej, men jag tog tunnelbanan till Sydimport och släpade hem en 9R-4J 1962 när spargrisen var tillräckligt full. Den hängde med i många år och med många ombyggnationer. På grund av den våldsamma frekvensdriften blev det konvertrar för de högre banden (20m till 10m).
Angående IC-2E tidigare i tråden var den väldigt bra på sin tid. Lätt att öppna så att det gick att sända över 146 vid semester i fjärran länder.
 
En av mina kollegor i början av 80-talet hade en "Trio-line" och den hade väl Drake-line,Yaesu FR/FL-400 och Heathkit "SB-301/SB-401-line" från Heathkit som huvudkonkurrenter.

Vad jag minns var den ganska trevlig att ratta på, men de som var "Drake-frälsta" tyckte 100 W var rätt lite uteffekt. Minns att "likströmsfolket" på SK6AB ska ha övervägt Trio men avstått eftersom slutrören till Drake var billigare än 6146... Nu är det tvärt om.

tunnelbanan till Sydimport och släpade hem en 9R-4J 1962
Vansövägen ligger i Örby, så det var ganska långt att släpa på hemvägen.
Undrar hur många vagnslaster "nio rör och fyra japaner" och andra prylar från Japan som prånglades ut från den adressen?

1636715981266.png
 
Jo 599 var dyr, men jag köpte ju mottagaren först, och körde med en hembygd sändare med två transistorer och en kristall.
Men jag hade på den tiden gett mig katten på att det skulle vara transistorgrejer.
En drakeline var ännu dyrare.....
Sändaren i T599 med 6146:or tyckte jag var nära outslitliga. Jag körde RTTY med TX599:an 30 min långa pass var inte ovanligt, med full effekt.. Jag byggde in en RF speechprocessor i sändarens MF, och varningarna kom fort, med så hög medeleffekt skulle slutrören bli kortlivade.
Men så var det inte. den körde utan vidare full gas länge. Inte ens nättrafon blev särsklit varm.
Ingen som helst försämring av rören. den hade ju en fläkt till och med.

DRAKE räknade ju ineffekt PEP, så där lurade man folk med att det var högre effekt än japangrejerna.
Så en USA radio med 300 W PEP kunde ge nästan 100 W i mitten av kortvågen. ( 80 till 120 W).
TRIO T 599 gav 100 -120 W rätt konstant över alla band.
Men visst redan då tyckte radioamtörer att 120 W iställer för bara 100 W var viktigt.

Att höras eller inte höras, det är frågan det.

Men jag visste redan då att många stämde av extremt länge och väldigt noga, det gällde ju att få ut sista droppen, dvs 122 W istället för bara 118 W. Man kunde sitta och trimma plate och load jättelänge... Man stämde sönder sina TV-slutrör helt enkelt.
599:an var trimmad efter tabell jag gjort, så inga onödiga bärvågssändningar behövdes.

Jag minns Sydimports annonser, i tidningen Teknik för alla. I vart enda nummer fanns de där. liksom i QTC.
Jag har för något år sedan fått en Star mottagare, som jag snyggat upp. Ingen kul radio att använda dock...
Men det kördes ändå en väldig massa radio förr. Även på 28 MHz med dåtidens döva mottagre var det 599++++ förr....

SM4FPD
 
1636749673843.png
Även japanerna angav effekten som ineffekt på 70-talet.

Bruket med att ange uteffekt slog igenom på allvar i början/mitten av
80-talet.

Tillverkarna levde annars högt på den stora emissionen hos linjeslutrören, det gick ganska enkelt att få uppemot 350 mA anodström på taltopparna i en T-4XB med "friska" 6JB6 vilket inte var att rekommendera med kontinuerlig bärvåg...

Motsvarande uteffekt var 130-140 W PEP på 80/40 m, och det var mer än de dryga 100 W som man vanligen fick ur t.ex. en HW-100.

De som var riktigt intresserade av PEP på 60/70-talen mätte med oscilloskop och en "avstämningspulsare"

Jag kan inte påminna mig att toppeffekt var särskilt intressant varken i min egen station eller på SK6AB, men på mitt första jobb hamnade jag huvudstupa i att mäta upp både PEP, medeleffekt och IM-distorsion hos de Granger MF-sändare som jag fick hand om. Man ansåg med en viss rätt att de inte höll specifikationerna.
 
Ja det är mycket kommunikationsradio numera på TRADERA.
Ofta stavade med C för comradio... av nån anledning.
Många mindre radionät utgår tydligen till förmån för mobiltelefoni.
Viss trafik finns på åkerifrekvenserna än.
Annars gapar komunikationsradiobanden tyst och döda numera.
Jaktradio förekommer dock rätt mycket, ofta med modulation helt uppåt väggarna, eller ner i källaren.

Ett bidrag till denna tråd:

https://www.tradera.com/item/2939/524725055/-televerkets-gamla-stolpskor-

Stolpskor är väl vad en radioamatör behöver, inte minst för portbeltrafik för den nya kommunjakten.
Nå, jag skulle nog inte våga mig på dessa i en lång tall,,,, och hoppas inte någon annan gör det heller, av säkehetskäl.
Men nostalgi är dessa skor.
Förmodligen bättre att köpa sig ett par nya joggingskor och använda dem....av hälsoskäl.

SM4FPD
 
Kallt i schacket när du kör QRP?
Då är detta värmetillskott vad du behöver!


Går nog att använda som konstlast om det kniper.
Säkert CE-märkt
Sådana minns jag från min barndom. Släktingar som födde upp smågrisar höll dem varma med element i den stilen.
Dock inte monterade i taklampor...
 
En annan som har grisfarmare i släkten...
...minns någon form av griskultingvärmare som var en typ av lampa. Ljusutbytet var dock ganska försumbart.

Jag drar mig också till minnes någon som med hjälp av "kreativ formulering" försökte kringgå förbudet att sälja glödlampor genom att döpa om det till något i stil med "värmeelement med E27-sockel. Effekt 60W. " Belysning fick man på köpet. Produkten försvann tämligen omgående så man kan misstänka att alerta myndigheter genomskådade försöket och såg till att den försvann från marknaden. Eller också självdog det pga att antalet glödlampskramare drastiskt minskat.
Ska man vara belysningsnostalgisk ska det imho vara med något som är baserat på österrikaren Auers trivsamma uppfinning. Kan försörjas med antingen fotogen eller gasol och ger förutom god belysning ett trivsamt pysande och ett värmetillskott.
 
SM4UKE, du kanske menar IR lampor?
Clas Olson sålde röda IR lampor för värme till djuren.
De såg ut som fotolampor, dvs stor diameter och inbyggd reflektor samt rött glas.
Lyste svagt rött, förmodligen var färgen för att de skulle synas.
Men gav riktat IR lyse.

SM4FPD
 
Duplexfilter, kaviteter.
Det säljs oft duplexfilter på TRADERA.

Olika fabrikat finns.
Det kan tyckas vara vad som behövs för att bygga en relästation för något amatörband.
De är i storlek omkring 200 x 150 x 30 mm plus minus.
Ser ut som en platt sak med 4 - 6 sektioner.
Ofta anges inga frekvenser, storlek eller andra data.
Men i många fall handlar det om NMT filter dvs för UHF och med 10 MHz duplexavstånd. Dvs de var för 460 ovch 450 MHz.
Finns även för VHF ofta då med 4 , 4,6, 8 eller 10 MHz duplexavstånd.
Ibland kan man läsa frekvenserna på typskylten.
Vad kan man då använda ett sådant fitler till?
Inget skulle jag vlja säga, dvs inget inom amatörradio. Då vi ju har betydligt mindre duplexavstånd.
Det krävs enorma filter som vi brukar kalla kaviteter.
Så tänk två ggr innan ni lägger upp ett sådant, ja kalla det surplusfilter, i projektförrådet.
Inget av värde innuti heller, inte ens fina trimkondingar.

Det förekommer även större filter från basstationer på UHF NMT system.
Ofta ljusgrå burkar c:a 120 mm i diamter och en 150 mm långa, i kit om 4 - 6 st.
De kan gå att modifiera till smala bandpassfitler för 432 MHz bandet, om man har IMD problem.
Att modifiera dem för att bygga en duplexer till UHF amatörband kan nog gå med kräver sin man.

SM4FPD
 
@SM4FPD: Av en tillmötesgående amatör fick jag ett helixfilter med tre sektioner. Han hade även vänligheten att trimma om det till 400-406MHz, vilket blev ett utmärkt filter framför en preamp till en radiosondsmottagare. Filtret förhindrade överstyrning av preampen och/eller RTL-SDR-mottagaren.

Så även om ett sådant filter inte fungerar som duplexfilter i ett relärstationsbygge kan det göra utmäkt tjänst i andra sammanhang.

(Nu gäller det för mig att hitta ytterligare ett sådant filter till min tredje mottagare...)

SM5OCI Per
 
Back
Top