Själv gick jag läsåret 69-70 i en Samskola, någon som delar min erfarenhet?
Om jag minns rätt från min faster som var mellanstadielärare så är "samskola" en term
som härrör från den tid runt förra sekelskiftet när läroverkan började öppnas även för flickor.
Innan dess så hade undervisningen i folkskolan varit med flickor och pojkar i samma klasser, men sedan
när ynglen skulle välja vidare skolväg så gick vanligen flickorna till "läroverkens lägre avdelningar" eller
till "hushållskola" som var könssegregerade. Pojkar med ekonomiska medel och "läshuvud" fick vanligen fortsätta efter realexamen i de "högre läroverken" som då hade endast pojkar som elever.
När man började tumma på denna ordning så skapades "samskolorna", där flickor och pojkar gick i samma skolor och samma klasser. De sista könssegregerade offentligt finansierade skolorna ska ha försvunnit på 1950-talet,
"Samskola" lever dock kvar i namnen på en del skolor, primärt sådana med gamla anor i storstäderna.
Vi har väldigt olika grundsyn beroende på hur vi vuxit upp och vad som ger oss trygghet när vi ställs inför frågor och svar i en examinationssituation.
Vi får se om vi hittar tillbaka till välformulerade frågeställningar.
i
"Ett rörligt intellekt leder ofta till givande och intressanta utvikningar från huvudämnet"
- Rk Leif Lindquist(SK) i mitten av 80-talet
Det flesta diskussioner på ham.se utmynnar i konstaterandet att "det var bättre förr", vilket inte är så konstigt,
eftersom det faktiskt var bättre förr i många avseenden. Sedan har diskussionen i stort en påtaglig
bäring på frågan om varför det har blivit så svårt att rekrytera och behålla nya radioamatörer med någon kvalitet.