HAREC Övningsprov - Matarkabel?

Efter ha jobbat som RF-konstruktör i många år så kan nog konstatera att dom enda som förstår SVF fullt ut är PR-radio folket... Tryck på PTT:n och läs av din SWR mätare och du har svaret! ;)

Det är inte alltid så lätt att förstå det hela i alla delar även om man har tillgång till fina mätinstrument och tror sig veta vad man gör....
 
"Nachstimmung" och "Verstimmung" är besläktade uttryck.

I den tidigare nämnda "Taschenbuch" används uttrycket "Nachstimmung" som begreppet
"efterjustering", som nog blivit ordagrant översatt i KonCEPT och därmed förlorat lite av sin valör.

1736593036331.png
I ett effektsteg med avstämd utgångskrets, som t.ex. pi-filter så uppstår "Verstimmung", alltså "snedavstämning"
om en lastimpedans med avvikande värde från den nominella i både belopp och fas ansluts till utgången.

1736593328902.png
För att undvika följderna av denna iråkade Verstimmung så behöver Nachstimmung tillgripas.

"So fühlt man Absicht, und man ist verstimmt..."

- J. W. Goethe, Tasso 2:1
 
Det är en av anledningarna till att många elever upplevs som "okunniga" när äldre personer granskar faktisk kunskap. Skall man be någon kontrollera frågorna utifrån "kunskapsexamination" får man kolla att personen är äldre än 45 - 50 år, personer under 45 har generellt en annan definition på vad "kunskap" är, och tycker att kämpa med ett prov är mer värt än att faktiskt svara rätt.

Så att vi "äldre" protesterar hur man värderar kunskap ibland beror på att vi har gått i en skola som hade ett kunskapsuppdrag, medan yngre (yngre än 45 år) personer har gått i ett skolsystem som har ett uppfostringsuppdrag.
Jag är yngre än 45 och jag känner inte alls igen mig i det du skriver. Ordning och uppförande kan ju annars vara något att betygsätta om man har ett uppfostringsuppdrag.

SM6OID said:
Under perioden 1988-1995 jobbade jag på gymnasieskolans elutbildningar och några korta inhopp i samband ordinarie lärares sjukdom under 2013. Jag fick på första parkett se hur skolan och eleverna förändrats, inte till det bättre. En sak som förvånade mig var oförmågan att läsa och ta in en text för att omsätta den till kunskap.
Det är kanske så att urvalet förändrats? Nu var det ett tag sedan (allt är relativt antar jag) jag gick i gymnasiet, men tekniskt intresserade personer valde teknik- eller naturprogram och inte el.
 
men tekniskt intresserade personer valde teknik- eller naturprogram och inte el.
Nu har det dessutom blivit allt svårare att överhuvudtaget hitta några "tekniskt intresserade personer" i skolåldern,
Orsakerna är omtvistade, men teknikfientligheten i skolans tidiga årskurser kan vara en av dem.
 
Jag är yngre än 45 och jag känner inte alls igen mig i det du skriver.
Så är det alltid, helt enkelt för att du ha av naturliga skäl inte mött båda systemen.

Jag är utbildad i ett system där lärarkåren i huvudsak var utbildad i 30 - 50 talet, med de samhällsnormer som gällde då. Har man blivit utbildad av lärare som bär med sig samhällsandan från 70 - 80 talet kommer med nödvändighet utbildningen att vila på en annorlunda grund, eftersom det helt enkelt var ett annat samhälle. Det är inte rätt att säga att det en systemet är "bättre eller sämre", utan man får fokusera på att olika utbildningssystem är olika lämpade.

Men i den diskussion vi har i denna tråd kommer vi med nödvändighet att hamna i två sidor som väldigt sällan förstår varandra...
... vilket det finns oändligt många exempel på i nästan alla trådar... ;)
 
Orsakerna är omtvistade, men teknikfientligheten i skolans tidiga årskurser kan vara en av dem.
Man ser två orsaker som sticker ut:

Dels är ofta den moderna teknik vi omger oss med allt mer "osynlig", exempelvis syns det inte hur omfattande kommunikation som finns kring en smart telefon för att den skall vara användbar. Vi som är "lite äldre" kommer ihåg att man behövde använda fysiska kopparsladdar för att få tag i Internet.

Man måste också förstå att man med politisk medvetenhet under många år skapat en flickskola av hela grundskolefundamentet, där det är ganska ofta som eleverna bara möter kvinnor i lärarrollen, och det är först på gymnasiet som det börjar dyka upp män i skolsalarna. Nu är inte kvinnor sämre på teknik, men det är ofantligt mycket färre kvinnor i förskola & grundskolaskola som ger eleverna en tekniskt utmanande problemställning än män i samma position, helt enkelt för det finns nästan inga men i förskola & grundskola...
 
Det ligger mycket i detta.
Man ser kontrasten mellan "dåtid" och "nutid" ganska tydligt.
Om jag ser tillbaka till min egen grundskole och gymnasie tid, så hittar man en ganska blandad könsfördelning.

Lågstadiet: Åk 1 till 2 kvinnliga "småskolelärare"
Åk 3 samma, + manlig i musik och religion, varför kommer jag inte ihåg

1 av 3 lärare manliga

Mellanstadiet: Åk 4 - 6 samma manliga klassföreståndare, +kvinnlig i hemkunskap, textilslöjd och musik.
Träslöjdläraren och gymnastiklärarna var manliga.

1 av 4 kvinnliga (!)

Högstadiet: Historia och engelska manlig (dr. Bruzelli)
Tyska kvinnlig (dr. Roberts)
Geografi manlig (fil.mag. Cederwall)
Svenska manlig
Religion kvinnlig
Klassföreståndare, matematik Åk 7-9 och fysik Åk 7 manlig (ing. Ottoson)
Fysik Åk 8-9 manlig (civ. ing. Engström)
Kemi Åk 7-9 manlig (tekn. lic. Carlbring)
Samhällskunskap kvinnlig
Biologi kvinnlig ("Amöba")
Hemkunskap kvinnlig
Gymnastik manlig
Trä och metallslöjd manlig

8 av 12 manliga

Min högstadieskola hade varit "lägre allmänt läroverk" före 1968.

Gymnasiet

Klassföreståndare, matematik och fysik manlig (fil.lic, Gunnvall)
Kemi manlig (fil. dr. Andersson)
Historia och geografi manlig (fil.lic.)
Svenska och engelska kvinnlig (dr. Svensson)
Religionshistoria och samhällskunskap kvinnlig (fil.mag.)
Franska Åk 1 och ht åk 2 kvinnlig
Allmän språkkunskap samt konst och musikhistoria manlig (fil. dr. Nilsson)
Tyska manlig
Biologi manlig (vet. med. dr.)
Gymnastik manlig (kapten)

7 av 10 manliga

Min gymnasieskola hade varit "högre allmänt läroverk för flickor" före 1965.

XYL, som var skolledare i Solna (förskola + lågstadium) innan pensioneringen
hade två av dryga 30 underställda som var män.

Att beskriva grundskolan som "flickskola" är därför inte helt taget ur luften.
Tiderna har sannerligen förändrats.
 
Det är kanske så att urvalet förändrats? Nu var det ett tag sedan (allt är relativt antar jag) jag gick i gymnasiet, men tekniskt intresserade personer valde teknik- eller naturprogram och inte el.
Hej!

Jag kanske borde ha skrivit "El-Teletekniska utbildningar".
På den tiden de fanns så var en stor andel av de som valde grenen "Telereparatörer" teknikintresserade.
 
Nu var det inte min tanke att vi skulle börja diskutera skolsystem med tråden, utan mer visa på varför vi alltid hamnar i den här diskussionen om förr - nu etc. Vi har väldigt olika grundsyn beroende på hur vi vuxit upp och vad som ger oss trygghet när vi ställs inför frågor och svar i en examinationssituation.

Vi får se om vi hittar tillbaka till välformulerade frågeställningar.
 
Många tankar....
Själv gick jag läsåret 69-70 i en Samskola, någon som delar min erfarenhet?I årskursen efter min, som också
Kan meddela att jag avlade realexamen vid Samrealskolan i Tidaholm år 1963.
Min årgång var den näst sista vid skolan, innan denna ersattes av enhetsskolan.
I den sista årgången fanns en viss Errol Norstedt, senare känd som Eddie Meduza.
Bland våra jämnåriga, som valt en annan utbildningsväg, kallades skolan för "Höneskiten".
Alla som sett märket i vår skolmössa förstår varför.
 
Själv gick jag läsåret 69-70 i en Samskola, någon som delar min erfarenhet?
Om jag minns rätt från min faster som var mellanstadielärare så är "samskola" en term
som härrör från den tid runt förra sekelskiftet när läroverkan började öppnas även för flickor.

Innan dess så hade undervisningen i folkskolan varit med flickor och pojkar i samma klasser, men sedan
när ynglen skulle välja vidare skolväg så gick vanligen flickorna till "läroverkens lägre avdelningar" eller
till "hushållskola" som var könssegregerade. Pojkar med ekonomiska medel och "läshuvud" fick vanligen fortsätta efter realexamen i de "högre läroverken" som då hade endast pojkar som elever.

När man började tumma på denna ordning så skapades "samskolorna", där flickor och pojkar gick i samma skolor och samma klasser. De sista könssegregerade offentligt finansierade skolorna ska ha försvunnit på 1950-talet,

"Samskola" lever dock kvar i namnen på en del skolor, primärt sådana med gamla anor i storstäderna.


Vi har väldigt olika grundsyn beroende på hur vi vuxit upp och vad som ger oss trygghet när vi ställs inför frågor och svar i en examinationssituation.

Vi får se om vi hittar tillbaka till välformulerade frågeställningar.

i

"Ett rörligt intellekt leder ofta till givande och intressanta utvikningar från huvudämnet"

- Rk Leif Lindquist(SK) i mitten av 80-talet

Det flesta diskussioner på ham.se utmynnar i konstaterandet att "det var bättre förr", vilket inte är så konstigt,
eftersom det faktiskt var bättre förr i många avseenden. Sedan har diskussionen i stort en påtaglig
bäring på frågan om varför det har blivit så svårt att rekrytera och behålla nya radioamatörer med någon kvalitet.
 
Last edited:
"Illa var det värre, men nu är det förut!"
Bättre eller sämre är väl upp till den/dem som skriver facit, men det är definitivt annorlunda nu än det var "förr", och då räcker 70+ år gott att ha som referensvärde. Vissa saker var betydligt friare "förr", vad gäller den personliga möjligheten att skaffa jobb, bostad och liknande, medan man bevars inte kunde välja elbolag eller teleleverantör. Å andra sidan kostade väl el och tele inte mycket mer då, än det gör nu. I synnerhet el har ju blivit ett intressant träsk med lustiga avgifter. Nu äger andra alla dina pengar, dina personliga data och styr över vad du ska informeras om. Skönt att slippa bry sig, kanske...
 
Nu är det bästa hittills, och framtiden tror jag blir bättre. Jag är optimist!
Det behövs förvisso optimister, men det finns också något som kallas "realism".
Tillämpas detta synsätt så finner vi att den tid när vi växte upp, "rekordåren" på 60-talet
när allt var möjligt och inga gränser fanns, är för alltid borta och har efterträtts av en tidsålder när ingenting längre kan tas för givet.

De som växer upp idag står inför en framtid med sjunkande levnadsstandard, ökad arbetslöshet, ökade sociala spänningar och klyftor, inskränkningar av fri- och rättigheter samt kanske ett storkrig, och följaktligen håller framtidstron bland unga på att försvinna. Vi som redan är i 65/70-års åldern har hittills kommit förhållandevis lindrigt undan, och våra återstående år kan nog till nöds göras uthärdliga. Men "lyx" som t.ex. skattefinansierad hemtjänst och åldringsvård kan försvinna inom en inte alltför avlägsen framtid, när mer närliggande problem behöver prioriteras. Det är ingen hemlighet att vi mest ses som "tärande" när kakan krymper.

De som har barn och barnbarn kommer tyvärr att få se dem växa upp till en mycket hårdare och mer osäker framtid.
 
Vi människor har nog alltid ägnat oss åt sådana här diskussioner.
Om det var bättre förr beror väl på vad man jämför med.
Vad sägs om missväxtåren på 1860-talet, när folk svalt, samtidigt som vi exporterade havre till Londons hästar?
Eller 30-talet med den stora depressionen och nazismens framväxt?
Nej jag föredrar att tänka som en annan Janne sjunger: "Din bästa tid är nu"!
Hittills har vi ju lyckats klara av svårigheterna och kunnat gå vidare.

Jan (Som minsann är så gammal att han växt upp med utedass!)

P.S.: Vad gäller det näraliggande ämnet "dagens ungdom", vill jag minnas att redan de gamla grekerna betraktade dåtidens samtida ungdomar som ena riktigt otrevliga och odugliga typer. Inget nytt under solen.
 
Back
Top