2-meters supertillsats X81
ELFA RADIO & TV AB, och som på 60-talet fanns på Holländaregatan 9A sålde en s k "2-meters supertillsats" som byggsats nr X81. Elfa-konvertern, som den kallades i dagligt tal blev oerhört populär och fick stor spridning bland 2-m amatörerna i Sverige och i norden.
I början av min 2 m karriär 1970 hade jag just ett sådant hembygge till en BC348 som grundmottagare. Konvertern ersattes ganska omgående av en transistoriserad DJ6SW-konverter med TIS88 som möjligtvis var ett strå vassare. I alla fall mindre och behändigare.
Elfa-konvertern byggdes om till sändarblandare med 28 MHz input och c:a 0.5 W ut på 144 MHz som med nöd och näppe drev ett QQE06/40 till kanske 35-40 W. Drivsändare var först en Swan Cygnet och senare en Drake T4XC. Några år senare skrotades sändarblandaren och försvann.
Jag saknade min konverter och i en annons 2002 såg jag att Erik SM3XF hade ett hembygge till salu. Den passade jag på att inhandla som prynadsföremål på nostalgihyllan.
På mitt radiobord - i den museala avdelningen - står för närvarande, från vänster, den hembyggda 18 MHz 15 W telegrafisändaren, en Collins R-388/URR heltäckande KV-mottagare samt till höger en BC548 från 1942 som är modifierad för 80 m telegrafi med drygt 80 watt uteffekt. Hembyggd nätdel.
2 m konvertern på bordet framför mottagaren är den närmast kameran. På det bortre chassit sitter en till utförandet snarlik konverter för 17 m som byggdes ihop för några år sedan och som jag beskrivit tidigare i denna tråden.
Häromdagen skruvade jag samman konvertrarna till en enhet som nu strömförsörjs från en och samma nätdel. Bekvämt.
Efter att ha kopplat in glöd- och anodspänningarna så hördes en svag brusökning i mottagaren. Trimning var nödvändig och efter lite trixande så hamnade känslighetsgränsen för att precis kunna höra en CW signal i bruset kring -135 dBm. Inte särskilt bra.
Konvertern innehåller tre dubbeltrioder, E88CC i ingångssteget med Wallmankoppling. ECC81 som kristallstyrd 35 MHz oscillator med efterföljande fyrdubblare till 140 MHz injektionssignal. Ett andra ECC81 som blandare och 4-6 MHz mellanfrekvensförstärkare. Konvertern drivs på 6.3 V glödspänning samt 200 V anodspänning.
Så här ser HF-steget ut. Jämför gärna den fysiska uppbyggnaden med schemat ovan. Det är inte många komponenter som behövs. Inget mönsterkort utan man använde stiften på rörhållarna och andra komponenter som lödstöd där det gick.
Efter att ha mätt igenom HF-nivåerna i konvertern lite mer noga så konstaterade jag att lokaloscillatorsignalen (35 MHz x 4 = 140 MHz) var alldeles för svag vilket medförde låg känslighet för 144 MHz signalerna. Vidare fick jag problem med MF-läckage från de starka stationerna kring 4 MHz. Det var ett vanligt problem förr och krävde omsorgsfull filtrering av inkommande nätspänning, skärmning och ibland också ett högpass- eller bandpassfilter på antennkabeln före konvertern.
En alternativ lösning, som jag bestämde mig för, var att byta kristallen till 38,6667 MHz som efter multiplicering med 3 ger 116 MHz lokaloscillatorsignal. Alltså 144-116 = 28 MHz som nu blev ny mellanfrekvens. Samtidigt ökade nivån på LO-signalen och därmed känsligheten.
Jag har idag jämfört Elfa-konvertern plus Collins R-388/URR mot min IC706MKIIG och de gamla grejorna är faktiskt lite vassare. Den holländska fyren PA7CIS (avstånd 700 km) kan precis anas i bruset i IC706:an medan den är tydligt läsbar i 50-talsriggen. Nu tillhör inte IC706:an de vassaste mottagarna men det ger ändå ett hum om vad Elfa-konvertern kan prestera och hur "bra" man hörde förr.
Dåtidens Pre-ampar byggde man kring Nuvistorer som 6CW4 och då kunde brusfaktorn pressas ner ytterligare några dB. Jag gissar att min Elfa-konverter har en brusfaktor av 5-6 dB som den står här idag. Återkommer när jag mätt upp den med brusfaktometer.
Kanske bygger jag ihop en sådan Pre-amp med 6CW4, enbart för att mäta och undersöka hur bra det går att få en sådan. Det kliar i fingrarna.
/Bengt
).
