Hur räddar vi amatörradion?

Det är troligen inte lätt att lösa digital överföring med bra fart men om industrin hade intresse, pengarna har dom redan, så tror jag det skulle komma produkter ganska snart.

Problemet med Pactor är ju priset och monopolet, är helt övertygad att t.ex alla båtägare som seglar runt annars skulle införskaffa en rigg och på så sätt börja sin karriär som radioamatörer men initialt för Internets skull.

Är inte HF Digital Radio Mondiale ett steg i rätt riktning?

4:an handlar om att priset gör att få har råd att använda Pactor vilket gör priset ännu högre VS lågt pris skulle ge fler användare och ännu lägre pris, kanske lite naiv inställning, men varför inte.
 
För att man skall se utvecklingen i samhället runt oss när det gäller kommunikation kan vi titta på t.ex. telefoner.
Under lång tid fanns endast trådbunden telefoni och man ringde alltid till en plats, exvis ett kontor. Var personen man sökte där svarade denne, annars inte.
När så mobiltelefonerna kom kunde man ringa direkt till en person, och att ha en telefon på en fysisk plats är inte längre så intressant.

När internet kom med möjligheten att skicka e-post så börjar den på samma sätt, att vi mailar till en plats, t.ex. ett kontor. Snart har huvudelen av oss möjlighet att få mail direkt till telefonen.

Det intressanta är att jämföra cykeltiden för dessa kommunikationsmöjligheter.
Nästa del i kjedjan kommer att ha en ännu kortare cykeltid.

Inför vi ny teknik i ett samhälle som saknat tekniken tidigare så hoppar man i regel över historiska delar. T.ex. så försökte flera aktörer marknadsföra ett "budgetalternativ" till GSM-tekniken till olika länder, allt från Ryssland till olika Afrikanska republiker, men de var inte intresserade av "enkla" system utan ville ha samma system som andra länder. I detta fall infördes telefonin direkt till mobiltelefonsystem utan att gå via en existerande infrastruktur med typ trådbunden telefoni.

På samma sätt får vi nog acceptera att nya användare dyker upp utan att vandrat den långa vägen hand i hand med utvecklingen.
Allt kortare "cykeltider" gör det svårare att få en förståelse varför man skall ha kunskap om system eller tekniker som inte används.

Frågan är om vår hobby följer samhällets teknikutveckling, och hur ser den i så fall ut?
Vad innefattas i begreppet amatörradio om 5-10-15 år?
Är radio då ett program du kör i en haddator, eller ... ?

Leif SM7MCD
 
>>>Frågan är om vår hobby följer samhällets teknikutveckling, och hur ser den i så fall ut? Vad innefattas i begreppet amatörradio om 5-10-15 år? Är radio då ett program du kör i en haddator, eller ... ?
-------------

Dagens samhälle bygger i mångt och mycket på skapade behov som tagits fram för att locka lättledda konsumenter att införskaffa saker dom inte behöver och inte begriper sig på att använda. Inom amatörradiovärlden ser vi detta i form av extremt komplicerade radioapparater där de största apparaterna har över hundra åtkomliga knappar/rattar och uppemot tusen menyval, d v s parametrar som kan ställas in och justeras. Priset på en stor apparat ligger idag kring 100000 kronor. Med hjälp av glättade broschyrer och smart marknadsföring går allt att sälja. Detta är kanske obehagliga sanningar för någon men går igen inom de flesta områdena.

Många av dagens radioamatörer börjar i fel ände av hobbyn. Dom införskaffar det allra senaste, häftigaste och "bästa" (?) som kan köpas för pengar. Dom köper till alla optioner, alla filter o s v. Förväntningarna är ofta stora och besvikelsen blir därför också stor när det senarer visar sig att radiokommunikation är ett svårt ämne. Störningar och svaga signaler ställer till problem. Restriktioner dyker upp när det gäller möjlighet att sätta upp antenner o s v. Det tekniska kunnandet hos gemene man är enligt min mening mycket lågt och samtalsämnena måste därför begränsas till alldagliga ting som väder & vind, politik, sjukdomar, roliga historier, semesterresor etc. De tekniska diskussionerna inskränker sig ofta till hur bra den ena antennen är gentemot den andra eller om mikrofon A låter bättre än mikrofon B. Sak samma är det i klubbarna. Mest dösnack.

En stor del av dagens radioamatlörer är tävlingsmänniskor och samlar QSL-kort från så många länder som möjligt, från så många IOTA-öar som möjligt. Senaste flugan är att få kontakt med andra amatörer som aktiverar bergstoppar och fyrtorn för att sedan samla fler QSL-kort och köpa Diplom att hänga upp på väggen.

Denna utvecklingstrend kommer med all sannolikhet att fortsätta vare sig vi vill eller ej. Den stora massan av jordens befolkning består defakto av människor som låter sig manipuleras av marknadskrafterna (en liten klick smarta människor) och som blint följer "samhällsutvecklingen" d v s de kommersiella aktörerna som förstår sig på hur man tjänar mycket pengar på många "dumma människor".

Genom att kika på utvecklingstrenden USA och ARRL ser vi hur kommersiell amatörradion blivit. Allt handlar om pengar och makt i en eller annan form. Ytterst lite har med ett genuint intresse för amatörradions grundpelare att göra.

Om amatörradion kommer att flytta in i en "handdator" vet vi inte säkert. Dock låter det mycket troligt. Redan i dag finns ju möjlighterna att köra virtuell amatörradiotrafik via QSONet http://www.qsonet.com/ Sytemet är fortfarande i sin linda men har framtiden för sig. Kanske är detta radioamatörernas second life där de kan husera fritt utan att orsaka störningar hos grannen och utan att behöva köpa dyra radiostationer och sätta upp antenner på taket. Jag har själv testat systemet under några månader och kan bara konstatera att det fungerar utmärkt bra. Enastående bra. Jag har också konstaterat att många av användarna inte verkar förstå att de pratar över Internet och att allt bara är vanlig IP-telefoni som förpackats i ett skal som liknar radio. Välkända radioamatörer har hörts på Internetskalans "3795 kHz" ropa CQ dooog Xray. Alla användarna kör regelrätt amatörtrafik och ger varandra rapporter enligt utslaget på den fejkade S-metern som egentligen bara registrerar hur högt motstationen talar i mikrofonen. Redan nu finns det amatörer som kopplat upp gate-ways som möjliggör att folk i den virtuella världen kan komma i kontakt med amatörer i den riktiga radiobaserade världen. Fantastiskt!

Kanske är det så att amatörradion och vi radioamatörer hamnat i en identitetskris. De eviga frågorna - Vad är amatörradio och vad gör en radioamatör? - lär inte bli besvarade ens i framtiden.

Nu tillbaks till lödkolven och morgonkaffet...
 
walsco said:
Det är troligen inte lätt att lösa digital överföring med bra fart men om industrin hade intresse, pengarna har dom redan, så tror jag det skulle komma produkter ganska snart.
Den som vill tränga djupare in i HF-dataöverföringens mysterier rekommenderas att besöka konferensen HF07 på Fårö senare i sommar www.nordichf.org Läser man dess "Proceedings" finner man att industrin och universiteten satsat stora belopp ur bl.a. försvarsbudgetar för att flytta fram frontlinjen i detta avseende. DRM är ett av resultaten av denna forskning, men är ännu inte direkt användbar för tvåvägskommunikation.

Problemet med Pactor är ju priset och monopolet, är helt övertygad att t.ex alla båtägare som seglar runt annars skulle införskaffa en rigg och på så sätt börja sin karriär som radioamatörer men initialt för Internets skull.

Priset för Pactor 3 får tas upp med leverantören, men sett i jämförelse med vad ett modem med ungefär samma prestanda kostar från andra leverantörer är det fortfarande ett "fynd".

Jag tror dock inte att man "räddar amatörradion" genom att fylla upp HF-banden med PMBO:er för Internet eller för den delen VHF/UHF-banden med repeatrar.
Dessutom kommer frekvensutrymmet inte att räcka till för en massanvändning av HF-modem för t.ex. båtägare.

Det kan börja ställas frågor internationellt om distribution av Internet verkligen ingår i Radioreglementets definition av amatörradio, och i merparten av länder betraktas också sådant som "internationell tredjepartstrafik", vilket är förbjudet. I USA rasar en het debatt i just denna fråga.

Amatörradion är kritiskt beroende av goda relationer med "makthavarna", och skulle det spridas en uppfattning om att amatörbanden används i stor skala som en "gratis ersättning" för kommunikationstjänster som också tillhandahålls kommersiellt kan det hela ta ett brått slut.

73/

Karl-Arne
SM0AOM
 
SM7EQL said:
>>>Frågan är om vår hobby följer samhällets teknikutveckling, och hur ser den i så fall ut? Vad innefattas i begreppet amatörradio om 5-10-15 år? Är radio då ett program du kör i en haddator, eller ... ?
-------------

Dagens samhälle bygger i mångt och mycket på skapade behov som tagits fram för att locka lättledda konsumenter att införskaffa saker dom inte behöver och inte begriper sig på att använda. Inom amatörradiovärlden ser vi detta i form av extremt komplicerade radioapparater där de största apparaterna har över hundra åtkomliga knappar/rattar och uppemot tusen menyval, d v s parametrar som kan ställas in och justeras. Priset på en stor apparat ligger idag kring 100000 kronor. Med hjälp av glättade broschyrer och smart marknadsföring går allt att sälja. Detta är kanske obehagliga sanningar för någon men går igen inom de flesta områdena.

Många av dagens radioamatörer börjar i fel ände av hobbyn. Dom införskaffar det allra senaste, häftigaste och "bästa" (?) som kan köpas för pengar. Dom köper till alla optioner, alla filter o s v. Förväntningarna är ofta stora och besvikelsen blir därför också stor när det senarer visar sig att radiokommunikation är ett svårt ämne. Störningar och svaga signaler ställer till problem. Restriktioner dyker upp när det gäller möjlighet att sätta upp antenner o s v. Det tekniska kunnandet hos gemene man är enligt min mening mycket lågt och samtalsämnena måste därför begränsas till alldagliga ting som väder & vind, politik, sjukdomar, roliga historier, semesterresor etc. De tekniska diskussionerna inskränker sig ofta till hur bra den ena antennen är gentemot den andra eller om mikrofon A låter bättre än mikrofon B. Sak samma är det i klubbarna. Mest dösnack.

En stor del av dagens radioamatlörer är tävlingsmänniskor och samlar QSL-kort från så många länder som möjligt, från så många IOTA-öar som möjligt. Senaste flugan är att få kontakt med andra amatörer som aktiverar bergstoppar och fyrtorn för att sedan samla fler QSL-kort och köpa Diplom att hänga upp på väggen.

Denna utvecklingstrend kommer med all sannolikhet att fortsätta vare sig vi vill eller ej. Den stora massan av jordens befolkning består defakto av människor som låter sig manipuleras av marknadskrafterna (en liten klick smarta människor) och som blint följer "samhällsutvecklingen" d v s de kommersiella aktörerna som förstår sig på hur man tjänar mycket pengar på många "dumma människor".

Genom att kika på utvecklingstrenden USA och ARRL ser vi hur kommersiell amatörradion blivit. Allt handlar om pengar och makt i en eller annan form. Ytterst lite har med ett genuint intresse för amatörradions grundpelare att göra.

Om amatörradion kommer att flytta in i en "handdator" vet vi inte säkert. Dock låter det mycket troligt. Redan i dag finns ju möjlighterna att köra virtuell amatörradiotrafik via QSONet http://www.qsonet.com/ Sytemet är fortfarande i sin linda men har framtiden för sig. Kanske är detta radioamatörernas second life där de kan husera fritt utan att orsaka störningar hos grannen och utan att behöva köpa dyra radiostationer och sätta upp antenner på taket. Jag har själv testat systemet under några månader och kan bara konstatera att det fungerar utmärkt bra. Enastående bra. Jag har också konstaterat att många av användarna inte verkar förstå att de pratar över Internet och att allt bara är vanlig IP-telefoni som förpackats i ett skal som liknar radio. Välkända radioamatörer har hörts på Internetskalans "3795 kHz" ropa CQ dooog Xray. Alla användarna kör regelrätt amatörtrafik och ger varandra rapporter enligt utslaget på den fejkade S-metern som egentligen bara registrerar hur högt motstationen talar i mikrofonen. Redan nu finns det amatörer som kopplat upp gate-ways som möjliggör att folk i den virtuella världen kan komma i kontakt med amatörer i den riktiga radiobaserade världen. Fantastiskt!

Kanske är det så att amatörradion och vi radioamatörer hamnat i en identitetskris. De eviga frågorna - Vad är amatörradio och vad gör en radioamatör? - lär inte bli besvarade ens i framtiden.

Nu tillbaks till lödkolven och morgonkaffet...


Ja men ta en annan bit en station kostar 75000 kr . Men hur många röker inte upp det på 2-3 år . När jag började på 60 talet var det rent olustigt med röken från alla bolmare . På klubb möten även sm4 möten . Nu har det blivit stopp på det hela . Tack och lov . Det med tävling som gammal orinterare gillar man det . Visst blir det trångt vid kontroller ,men inte värre än man kan be om ursäkt efteråt . Det undliga är på amatör radion stör eller stämmer av olämplig frekvens ,och man påpekar det hela . Som svar får man att jag har inget fel på mina grejor +en massa fula ord man är du j-v . 73 från Lennart sm4cjy .
 
1970 skrev Lennart Brune i "Vägen till C-certifikatet" (Sveriges radios förlag) under rubriken "Vad gör en radioamatör".

Citat:
Radioamatörer är personer, som använder radio för att komma i kontakt med varandra. De använder radio för personlig kontakt, för att öva sig och för att göra tekniska undersökningar.

Vidare:
Amatörradio är en hobby, vars utövare är vänner och kamrater, var de än befinner sig. Man tilltalar en annan amatör med hans eller hennes förnamn, och man blir alltid väl mottagen, om man träffar en annan radioamatör, antingen det nu sker per radio eller vid ett personligt sammanträffande. Den dag du börjar sända kommer du att få nya vänner i etern och i en amatörradioklubb.

Avslutningsvis skriver Lennart:
Vi vill visa dig, att amatörradio inte är något svårt eller något alltför dyrbart. Men det är heller inte något man kan starta med utan förberedelser.
Amatörradio kräver mycket arbete i början, men den ger dig glädje i proportion till din egen ansträngning.

Slut citat.

Peronligen tycker jag att detta är bra formulerat av Lennart. Själv fastnar jag för den sista meningen som sammanfattar en stor del av vad amatörradion är för mig.

Leif SM7MCD
(Jag placerar detta inlägg i två trådar då jag tycker det passar på bägge, moderator kan ändra om annan åsikt är för handen)
 
Last edited:
I boken Grundläggande Amatörradioteknik utgiven av Föreningen Sveriges Sändareamatörer 1970 citerar vi följande;

"De experimenterande personer som t ex åtalas och straffats för "olovlig körning" med radiosändare, och som på grund av bristande kunskaper och färdigheter ofta orsakat stora olägenheter för annan lagligt reglerad radiotrafik, och som just därför måste hållas efter så hårt, att deras antal blir lägsta möjliga eller helst lika med noll - dessa får icke kallas radioamatörer med alla missförstånd som därav följer"

Oooops, det var tuffa tag! SSA var på den tiden en stark organisation som värnade om hobbyn, höll medlemmarna i örat och inte hymlade med att det krävdes ordentliga tekniska kunskaper för att kunna bli radioamatör. Boken är på hela 300 sidor och av en helt annan kaliber än SSA:s nuvarande lärobok "Bli Sändareamatör". Faktum är att innehållet täcker upp i princip allt som behövs för att ända ner på komponentnivå förstå varje steg i såväl radiomottagare som sändare m m. En hel sida ägnas t ex åt hur en korrekt dimensionerad anodkrets beter sig och där man på ett synnerligen detaljerat sätt beskriver hur dippet ser ut i obelastat respektive belastat steg och vad detta beror på. Sådan kunskap var nödvändig på den tiden då i princip alla radiosändare var försedda med rör och Pi-filter som måste stämmas av korrekt.

Detta till trots skriver man vidare, i förordet;

"Lämplig litteratur för nybörjare.
I denna bok skall vi ge läsarna de tekniska grunderna fram t o m de lägre och alltså enklare certifikaten. ..... Sålunda har det varit praktiskt omöjligt att i boken inrymma mera än grundläggande certifikat-utbildning och den därvid vanligaste verksamheten. Alltså måste bl a apparatkonstruktioner m m samt trafikteknik och liknande saker lämnas helt åt sidan, likaså de praktiska ämnena såsom lödning och byggnadsbeskrivningar eller färgkoder och liknande vägledningar, och slutligen gäller detta även de särskilda problemen med t ex pejlingsmottagare, television och liknande ämnen. Allt detta hör nämligen f n (1970) ej till certifikatproven och kan ej inrymmas i en bok som denna, vilken ju redan i och för sitt ursprungliga ändamål blir ganska omfattande, trots förenklingar som gjorts med de tekniska sammanhangen. Vidareutbildning måste därför, som redan sagts, sökas på annat håll i litteraturen."

Ja, detta var "min" lärobok när jag uppgraderade från C till B-certifikat 1970. En normal certifikatkurs på den tiden tog mellan en och två terminer. Ack ja.... utvecklingen måste gå framåt och att spilla tid på utbildning och läsa böcker ligger väl inte i tiden längre. :cool:
 
Back
Top