Inverted V vinklad i horisontalplanet

[SM0AOM]

Att ansluta armeringen i grundmurar och bottenplattor till
elnätsjorden är numera praxis, och kallas för "potentialutjämning".

På köpet får man en jordpotential som även är bra för högfrekvens.

jag har nog uppfattningen att signalrelaterad jordning är ett komplext ämne;

Det är det.
När dimensionerna på ett jordningssystem utgör en inte längre försumbar del av våglängden vid en lägsta arbetsfrekvensen så måste man ta hänsyn till transmissionsledningsegenskaperna. Det är inte längre möjligt att försumma stående-våg fenomen eller induktionsverkan hos slingor.

När man konstruerar sändarstationer för långvåg blir man handgripligt
påmind om detta, och det blir tvunget att se till att strömmarna som flyter i antennens jordplan inte tar sig in i resten av systemet via "elverksjorden".

Moderna elmätare kan också protestera mot att ha HF flytande på skyddsledare och fasledare. Med de frekvenser och effekter som amatörer använder sig av idag är dock problemet mindre framträdande.

Ett annat extremfall uppstår när stora anläggningar ska EMP-härdas.
Då är det enda som fungerar tillförlitligt att göra ett skiktat EMP-skyddssystem med flera lager. Ofta blir en direktträff av åska ("LEMP") direkt dimensionerande.

 

[SA6APZ]

Att ansluta armeringen i grundmurar och bottenplattor till
elnätsjorden är numera praxis, och kallas för "potentialutjämning".

Det var så under en period. Numera behöver man normalt sett inte potentialutjämna bottenplattor i småhus eftersom armeringen är isolerad från jord med flera decimeter cellplast. I större kommersiella byggnader kan det dock vara annorlunda.

Fritt ur minnet: Främmande ledande delar som är en del av byggnaden, dvs större metallkonstruktioner och rörledningar som kan anta (eller snarare föra in utifrån) en potential (i förhållande till jord) ska anslutas till skyddsutjämningsledare. Man räknar med att med en resistans till jord på 4 kOhm eller mindre så räknas byggnadsdelen som "främmande ledande del".

I moderna småhus finns väldigt få sådana främmande ledande delar då i princip alla inkommande rörledningar är av plast och eventuella stålbalkar/pelare antingen är ej berörbara och/eller är isolerade från jord.

 

[SA0BUX]

 

[SA6APZ]

Bilden med tillhörande text som SA0BUX postade här ovanför kommer från Elronds katalog. Elrond säljer utrustning för potentialutjämning. Elrond vill gärna sälja så mycket utrustning som möjligt...
Det är väldigt få metalliska detaljer som verkligen behöver potentialutjämnas av elsäkerhetsskäl.
För den som vill veta mer om saken finns Handbok 461 från Svensk Elstandard.

SEK Svensk Elstandard

 

[SM0UAN]

Om man styr tillbaka mot en diskussion om jordning som rör RF-kretsarna och antennens förmåga att stråla ut energi...

Om man betraktar sändare, matarledning och antenn som ett "aggregat" till att börja med, så har man väl först att ta hänsyn till vilken typ av antenn det handlar om. En dipol är väl i sig själv inte beroende av "jordning"? Den är en balanserad anordning i sig själv. Att strålningsdiagrammet påverkas av antennens avstånd till "ett jordplan" är ju en sak, men beror detta på huruvida sändaraggregatet är anslutet till det jordplanet eller inte? En OCF-dipol är kanske ett särfall? Det verkar inte osannolikt, att det lätt kan bli fråga om en del mantelströmmar att hantera. En effektiv drossel för mantelströmmar, monterad nära de strålande elementen borde vara ett sätt att hantera dessa. En jordning på "insidan" av drosseln, innefattande själva sändaren, ev ATU etc låter rimligt, som ett sätt att utjämna spänningsskillnader mellan apparaturen och dess omgivning, så att operatören kan slippa otäcka kittlingar. För mitt sätt att se saken känns skyddsjordning av elsäkerhetsskäl vara en häst av helt annan färg.

 

[SM0AOM]

Det är helt riktigt.

En antenn som är helt balanserad genererar inga mantelströmmar som behöver "jordas bort". Dock förutsätter detta en ideal strömbalun, eller en CM-drossel med oändlig CM-impedans.

Man får alltså dras med ett visst inslag av mantelströmmar.
Undertryckning av 20 dB eller mer av mantelströmmar jämförda med strömmarna i antennelementen brukar anses som "tillräckligt".

En OCF är mycket riktigt ett särfall. Den matas i en punkt som har ganska stora potentialer mot omgivningen, varför kraven på CM-drosseln eller balunen blir mycket högre jämfört med vid mittmatning.

Extremfallet är EFHW, där man matar i den punkt på antennen som har allra högst potential mot omgivningen. Då blir kraven på en CM-drossel som samtidigt ska vara en bredbandig impedanstransformator extremt höga, och det finns en orsak varför vi yrkesfolk undviker sådana lösningar.

Ett annat förhållande finns när antennen är i sig själv "obalanserad", som t.ex. en GP. Då kommer skärmen på matarledningen att ingå i radialsystemet och returströmmarna till antennen kommer att fördela sig mellan kabelns utsida och radialerna.

Då kan det vara befogat att jorda skärmen på ett något eller ett par ställen innan den kommer fram till radiostationen.

men beror detta på huruvida sändaraggregatet är anslutet till det jordplanet eller inte?

Kan mantelströmmarna försummas så påverkas inte strålningsdiagrammet ifall sändaren är "jordad" eller inte.

I fallet EFHW så kommer matarledningens utsida att ingå som del av
antennen för alla realiserbara CM-drosslar, och då blir det en viss påverkan av strålningsdiagrammet av en jordning av skärmen.

 

[SA6TUT]

Hej på er! Jag lovade återkomma med resultatet när jag monterat upp antennen. Nu är det gjort och jag har hunnit prova lite. Funderade länge och väl på var jag skulle placera den. Hur som helst så reste jag ett 13 meter högt maströr i ett av tomthörnen och vinklade antennen 90 grader. Det långa benet, det med RMU:n och som bara behövs för 80m, fick inte riktigt plats, det saknades några meter på tomten så det fick jag vinkla ännu en gång. Det benet ska även upp några meter innan jag känner mig nöjd med höjden.

Min FTDX10 stämmer lätt av antennen med den inbyggda tunern på 80, 40, 20, 17, 15, 12, 10 och 6m. (30 meter vill den inte vara med om men det hade jag inte förväntat mig heller). Jag har inget direkt att jämföra med men det känns bra, klart över min förväntan. Jag är nöjd och nu kan jag fokusera på allt det roliga som att lära mig riggen och att träna upp mina CW-färdigheter från 80-talets glada dagar. "Ringrostig" är ett milt ord för att beskriva dessa men det bör gå tycker jag. Det är väl som det där med cykling, har man en gång lärt sig så finns det där.

Stort tack till alla som kommit med värdefulla tips!

 

[SM0HXO - Sven]

Här kommer ett exempel av ett antennmontage på balkong. Det är en balcony antenn(glasfiberspröt) för 10m och som jag kan använda på 12m samt 15m med tuner, även 6m. Swr är minimal, jag får fina QRP-kontakter vid konditioner. Dessutom är störmiljön minimal på de högre banden. Detta är en lösning för mig då det inte finns access till takmontage.

/Sven.

 

[SA6TUT]

Jag svara på mig själv här det kanske gick lite fort. jordning är fel term, särjordning är kanske bättre, men även det är lite missvisande. Som du SM0UAN skriver skyddsjord (gulgrön) ska aldrig kopplas ihop med med annan egen jordpunkt.
I mitt fall har jag skydds jord till ett nätaggregat som försörjer mina sändtagare med kringutrustning. Det är det systemet, sändtagaren – lågpassfilter – SVF mätare – (eventuell tuner) – guanella choke - antenn som har en gemensam jordpunkt via ett jordspett i trädgården och ingenting annat.

Har nu en horisontell loop i rektangulär form upphissad på 4 glasfibermaster, en i varje tomthörn. Det verkar fungera väldigt fint.

Jag har funderat lite på det där med jord-loopar som man ju bör undvika. Mitt schack i friggeboden har som jag nämnde tidigare ett eget jordtag där antennkabeln går in. Jordtaget är i form av ett kopparrör som fortsätter in i friggeboden och längs väggen bakom radion. I det kopparröret har jag jordat inkommande koax, riggen, slutsteget, rotorkontrollboxen (till en annan antenn, inte till loopen) och jag har även jordat nätverksswitchen.

Det som slår mig idag är att slutsteget matas via en jordad nätkabel. Slutstegets chassi är alltså jordat både på skyddsjord och via både koaxen och en jordfläta till eget jordtag utanför friggeboden. (Jordflätan kan jag ju lätt ta bort men jag känner att jag gärna vill ha koaxen jordad i mitt egna jordtag.) En perfekt jordloop där det lär flyta en viss ström på grund av potentialskillnaderna mellan de två jordarna. Allt jag jordat är jordat på kopparröret så det är en och samma jordningspunkt. Men jordloopen är ju svår att komma ifrån i och med att slutstegets chassi är skyddsjordat. (Det är egentligen samma sak med rotorkontrollboxen som också är skyddsjordad). Har jag tänkt tokigt?

 

[SM0GLD]

Men jordloopen är ju svår att komma ifrån i och med att slutstegets chassi är skyddsjordat.

För att behålla skyddsjord och ändå separera den från HF-jord så kan du linda upp grön-gul på en ferrite.
Detta får ju ingen betydelse vid ett blixnedslag.

OBS! vissa nätfilter har faktiskt en choke på grön-gul.

 

[SA5GHZ]

Alla former av "jord" (skyddsjord/chassie/master/stag/värmeledningsrör/etc) bör knytas samman elektriskt, så att de inte kan anta olika potential i förhållande till varandra.

Att försöka sig på att ha "olika" jordsystem är dessutom knappast realiserbart, om/när Tor klipper till med hammaren så är det minst dåliga att allt redan är galvaniskt förbundet, med tillräcklig area.

Grundläggande åskskydd - Uppsala Universitet

 

[SM0UAN]

Jag har ju alltid inbillat mig att en "jordloop" blir ett besvär först när det är en "upptäckbar" loop, dvs att den omsluter en area. I annat fall är det väl mest som två parallella ledare som är förbudna med varandra i bägge ändar och det borde inte vara särskilt mycket dramatik med detta. Sedan kan det ju tänkas bildas loopar mellan verklig jord och en jordledare som inte går i jorden. Man kan alltså bli lite fundersam över flera verkliga jordtag till samma system, om det dessutom går ledare mellan de olika jordpunkterna. Inte minst vid åska, om stegspänningen mellan jordtagen ska utjämnas via ens kablage. Direktträffar är ju en annan sak.