John Schröder SM5ZE

SM0FKI

Rör-Nostalgiker
Vi är väl många här på forumet som under vår ungdomstid fostrades av Radiobyggboken del 1-3 av John Schröder. Om man Googlar så ser man att han verkar ha varit väldigt produktiv och lite av en folkbildare inom radio och elektronik. Själv fick jag del 2 i julklapp i 16-års åldern och blev väldigt fascinerad av ritningarna och alla dom möjligheter som elektronrören erbjöd.

Vad har ni för förhållande till Radiobyggboken 1-3?

Byggde ni något från böckerna?

Vet ni något om författaren? (Som inte finns Google)
 
Radiobyggboken 1 och 2 har jag varit ägare till, i form av redan då (tidigt 70-tal) väl begagnade exemplar. Jag upplevde dem som mycket pedagogiska och faktarika. En hel del av projekten fick vara grund till egna byggidéer, höll mest på med AF på den tiden.
 
Inte helt oväntat har ämnet avhandlats tidigare... men tycker ändå att det förtjänar en egen tråd...
 
SM5ZE hade en mycket lång publikationslista.
Han var även en riktig "mångsysslare".

Radiobyggböckerna och Radioteknisk Årsbok som han också var redaktör för
"bör ej saknas i något hem". Dock var väl amatörradiokonstruktionerna i dessa alster inte speciellt genomarbetade, speciellt inte telegrafisändaren med ECL82 och EL34 som fanns i del 2 av Radiobyggboken,

1707564485231.png

och inte heller den sändare med 807 i slutet som förekom i Radioteknisk Årsbok.

1707564445918.png

SM5IQ(SK) uttryckte sig sarkastiskt om bådas "kipp och klick egenskaper" minns jag från en TSA-sammankomst.

Jag byggde detektormottagaren med DF96 i del 1, en modifierad form av 2-4 MHz mottagaren i del 2, blev vänligt men bestämt avrådd från att bygga den VFO-styrda sändaren i del 2, samt modifierade varianter av transistorvoltmetern och oscilloskopet
i del 3.

Det "korståg mot trådradion" som SM5ZE anförde från ledarsidorna i Populär Radio
och Radio&Television saknar heller inte intressanta poänger ur ett modernt mediapolitiskt perspektiv.

Jag undrar lite i mitt stilla sinne hur han hade reagerat inför det "medialandskap" som finns i dag, där en inte ringa del av distributionen av skvalmedia sker via en modern form av "trådradio"; ADSL och fiber.
 
Last edited:
Jag satt på "bibblan" och kollade böckerna och ritade av en del som var extra intressant.
En av hans böcker fick jag tag i och det var "radio och elektronikdataboken" utgiven 1965.
Den har varit i min ägo i ca 50år och är väl tummad.
 
Radiobyggboken 1-3 och någon lite modernare (som enbart innehöll halvledare!) kunde den lille pre-UKE läsa på biblioteket i Karlskoga. Personalen där hade nog inte så stor koll på litteraturen på hyllan "P" så de fick nog stå kvar långt efter att teknikutvecklingen dragit ifrån, vilket jag var tacksam för. Långt senare köpte jag Radiobyggboken 1-3 på en amatörradioloppis och de pryder sin plats i bokhyllan. Jag hade också ett ex av Kortvågshandboken som försvunnit. Kanske skulle man bygga sig en sån där TV-mottagare? Det finns beskrivning i del 2.

Kommer inte på rak arm ihåg om det byggdes något från Radiobyggboken. Däremot inspirerade Kortvågshandboken till att förse en gammal Philips (med fem kortvågsband) med beatoscillator. Någon av böckerna förklarade också mysteriet varför alla KV-sändare sände på två frekvenser, det verkade först lite onödigt. :cool:

Vill man läsa mer (han fanns på ledarsidorna under många år):
https://www.aef.se/Amatortidningar/Popular-Radio/Popular_Radio_oversikt.htm
https://www.aef.se/Amatortidningar/Radio_och_Television/Radio_Television_oversikt.htm

På biblioteket fanns också några andra elektronikböcker och där skulle man slå spik i träplattor och sedan löda komponenterna på spikarna. Farsan (lärare) fick uppdrag att kopiera spännande scheman därifrån. Komponenter raidades från lik som släpats hem från soptippen och diverse containerdyk. Det här utspelade sig i en tid då mängder av rörbestyckade TV-apparater slängdes och det fanns mycket att plocka som sedan återanvändes för att spara veckopengen. Hade man jättetur fyndade man en tidig rörbestyckad färgTV då hade man massor att göra och det gjorde gott i komponentförrådet.

Andra bra böcker är Teknos AM- och FM-teknik.
 
Riktiga radioamatörers "bildningsvägar" ser vanligen ganska lika ut.

Det börjar med John Schröders böcker samt en och annan sporadisk "Radio & Television",
en mer utvidgad litteratursmak inkluderar ofta Möller och Eliaessons "Amatörradio", ARRL-handboken och kanske även "W6SAI Radio Handbook".

Sedan kommer tidskrifter som QTC, QST och även RSGB-Bulletin samt OZ.
Practical Wireless och Wireless World lästes på biblioteket.

Med utvidgade intressen följde läsandet av UKW-Berichte och DUBUS, samt annan tegelstensbetonad litteratur som Terman och "Taschenbuch der Hochfrequenztechnik".
 
Kortvågshandboken hittade jag på skolbiblioteket på Åsö gymnasium -70. Det var något med estetiken, radiomaster och exotiska signaler från fjärran land. Jag var såld och fick in BBC WS på familjens bordsradio. Fick stolt ett QSL med texten: "Your report is in accordance with our schedule"! Jag ska inte förneka att det var någonting med de magiska glödande rören som förstärkte upplevelsen.

Man kanske skulle bilda John Schröder sällskapet och en gång per år fira hans minne och gärning med en bättre middag på någon bra restaurang. Kanske med lite högläsning ur någon av hans romaner. Jag tror det skulle kunna bli rätt muntert framemot nattkvisten.... :cool:
 
1707684476254.png
Dessa nostalgiska tryckta alster har format mången riktig radioamatör.
Jag fick Radiobyggboken del1 som mellanstadieelev av mina snälla föräldrar,
del 2, fast den blå, köpte jag för samlade veckopengar av ett grannbarn som tänkt
börja med radiohobbyn, men kommit av sig och istället upptäckt mopeder och flickor.

Kortvågshandboken i min bokhylla har en mycket speciell historia.
När jag började i 7:de klass kom jag att prata med klassföreståndaren+fysikläraren,
den mycket sympatiske byggnadsingenjören Jan Ottoson, om mitt radiointresse.
Det går sedan 1 1/2 år, och på höstterminsavslutningen 1969 så blir jag frammanad till rektor, och ett "premium för goda studieresultat"* i form av en inslagen bok överräcktes.
Boken visade sig vara Kortvågshandboken, som sedan kom att studeras ner till "satsdelsnivå". Det går sedan ett antal år, och i samband med en flyttning var boken försvunnen.

Trist, tänkte jag, men saken fick bero. Ett nytt exemplar uppletas på ett antikvariat för att ersätta den. Denna kom att länge finnas i referensbiblioteket, kommer inte riktigt ihåg hur ofta den öppnades, sannolikt allt mera sällan.

Flera årtionden går, och 2014 avlider min far hastigt. I samband med arvsskiftet går vi igenom en kartong som stått i ett vindsutrymme på hans gård,
och där, till min enorma förvåning, ligger "Kortvågshandboken",
Förmodligen hade den hamnat där i samband med att lösa böcker samlats ihop 1974 och sedan glömts bort.

Cirkeln blev alltså sluten.

Jag stöder helhjärtat tanken på ett "John Schröder-sällskap", där stofiler som oss skulle vårda hans minne. Man kan tänka sig inspirerade föredrag med ljusbilder om t.ex. "Schema med variationer", eller "Antennkopplingsregleringen i detektormottagare", kombinerat med
högläsning ur Populär Radios ledarspalter om trådradio och andra vederstyggligheter.

Som en nyttig biprodukt skulle även andra stofilers, som t.ex. den produktive medarbetaren i Populär Radio Förste Telegrafassistent Sune Bæckström, SM4XL, minnen kunna hedras.

* Kära läsare, försök föreställa er något sådant i denna nutid, att "nördskap" faktiskt skulle uppmuntras genom att dela ut en bok...
 
Last edited:
Jag stöder helhjärtat tanken på ett "John Schröder-sällskap", där stofiler som oss skulle vårda hans minne. Man kan tänka sig inspirerade föredrag med ljusbilder.
Att visa dessa bilder som PowerPoint går inte för sig utan själv klart är det Skioptikonprojektor som gäller. En svag doft av formalin och damm förhöjer sedan stämningen i lokalen.. Tror det lutar lite åt herrmiddag...
 
Absolut.
En arom av spritduplikator från det stencilerade medlemsbladet kan även den förhöja den olfaktoriska upplevelsen av sammankomsterna, utöver groggaromer och matos.

Sedan bör man även hålla på titlarna, ifall sådana föreligger.
Att använda korrekt titulatur som t.ex. "överingenjör'n","byrådirektör'n", "radiokommissarien" och "Förste Telegrafassistenten" kan ge ytterligare relief.
 
Sedan bör man även hålla på titlarna, ifall sådana föreligger.
Att använda korrekt titulatur som t.ex. "överingenjör'n","byrådirektör'n", "radiokommissarien" och "Förste Telegrafassistenten" kan ge ytterligare relief.
Man får nästan hålla koll å att man inte bryter mot lagen om otillåten kårverksamhet... :cool:
 
Spritstenciler, jaja... Lila text och rödspritsdoft. Men i ett teknikintresserat samfund kanske man kunde tillåta användandet av "brända" stenciler? Just dessa maskiner med roterande trumma och (ofta rörbestyckat) förstärkeri är ju lite mer i linje med radioverksamheten. Gjorde man rätt kunde det dessutom bli rätt bra kopior (fast man vart ju alltid svart om fingrarna bara av att titta på själva dupliceringsmaskinen).
 
Vad kommer John Schrödersällskapet ha för "dress code" på sina möten?
Vit labbrock med liten räknesticka i bröstfickan.

Vad har ni för förhållande till Radiobyggboken 1-3?

Byggde ni något från böckerna?

Radiobyggboken och Kortvågshandboken var de första böckerna om radio jag fann i skolbibliteket i 7:an. Den var skriven så att man inte behövde ha några förkunskaper alls för att ändå få en viss förståelse för vad radio var. Jag lyckades bygga ihop en fungerande 1-rörs mottagare men gick bet på sändaren. Där räckte inte kunskaperna till. Kom så långt att chassiet borrades och rörhållarna monterades plus några komponenter. Minns att jag byggde genom att placera komponenterna och koppla som på bilden i boken snarare än att följa schemat. Svårt men lärorikt.

Särskilt Kortvågshandboken fångade mitt intresse med våglängdstabellerna på vad som kunde höras på KV. Det ena ledde till det andra och snart nog hade kustradiotrafiken på gränsvåg upptäckts. Här var det Malmö Radio som var starkast och på den tiden var det en helt otrolig aktivitet i Öresund med massor av telefonsamtal och inte minst alla fiskebåtar. Jag fokuserade på att lyssna efter fler stationer allt längre bort och gjorde långa listor på "hörda kustradiostationer" och "hörda båtar" - listor som jag har kvar. Min mor som var nyfiken av sig lyssnade ofta på telefonsamtalen och kände igen de flesta som ringde hem ofta. Mottagaren var en stor träradio med LV, MV och fem kortvågsband.

Efter en period av BCDX-ing på MV och KV kombinerat med lyssning på Point to Point stationer och div QRP-piratsändning på FM och MV så svängde intresset sakta över till amatörradio. Ingången till morsetelegrafi blev att avkoda långvågsfyrarnas A2-tutande som prickar och streck på ett papper. Morsealfabetet fanns i Gröngölingshandboken - kladdpappren och boken finns kvar i arkivet.

Radioflugan bet mig hårt julen 1965 då jag fick en radiobygglåga i julklapp men det skulle ändå ta ca fyra år fram till C-certifikatet hösten 1969, efter en amatörradiokurs på klubben här i Lund. Lång startsträcka kan tyckas men som nog ändå var bra eftersom så mycket av det elementära och grundläggande hanns med. Just den första tiden var magisk efterom allt var nytt och okänt. Magiskt och märkligt. Numera känns amatörradiohobbyn mer som att delta i en ständig repetitionsövning där den hundrade sändaren byggs eller ännu en antenn snarlik många andra hängs upp. Men oftast kul ändå även om den magiska känslan är borta med vinden för länge sedan.
 
Last edited:
Vit labbrock med liten räknesticka i bröstfickan.
Om ni ska hålla på titlarna bör ni väl också ha olika färger på rockarna beroende på rang. Under 1940-talet på Nefa (Philips Norrköpingsfabrik) var vit rock förbehållen civilingenjörer. Gymnasieingenjörer hade grå rock och förmän hade blå rock, om jag är korrekt underrättad.
 
Finns det någon svensk idag som som skapar och ger ut böcker om radio PÅ svenska?
Inte veterligen.
"Böcker" utgör en form av "gammelmedia" och är följaktligen nedprioriterat bland "yngre".
Det görs en del material men det är ofta i form av kompendier och studieunderlag.
Ett sådant är "KonCEPT-boken" som är ett teamwork av flera författare.

Med tanke på hur närmast obefintligt intresset för "traditionell radio" är bland personer under c:a 50 finns det nog inga kommersiellt förlag som vill ge ut sådana alster i tryckt form.
Vad kommer John Schrödersällskapet ha för "dress code" på sina möten?

"Klädkoden" bör återspegla radioamatörens (i vid mening) förankring
i samhällets bildade klasser;
1707736300986.png

1707737883457.png
Studerande och teknologer kunna företrädesvis uppträda i vårdade gångkläder
med tofsmössa anpassad efter årstiden.
1707742841569.png

eller som SM5AGB(SK) beskrev saken på 60-talet:

1707743107034.png

I sina dagliga värv böra radioamatörer uppträda i labrockar, med lödkolv och räknesticka inom bekvämt räckhåll,

1707734307450.png
eller i skjorta och slips

1707735624073.png
Slipsen bör användas även under laborerandet.
 

Attachments

  • 1707741948131.png
    1707741948131.png
    260 KB · Views: 7
Back
Top