Konsten att skaffa sig färdigheter i morsesignalering
- Thread starter SM0KBW
- Start date
Jo ett övningsnät vore kanske nått att testa. Finns det några aktiva i SM land ? Får man kanske trådaupp SM0VPO´s frame-antenna för 80M och lyssna runt.
Skipzonen för 20M+ är väl inte så lyckat för CW kontakter inom landet ? Fast själv måste jag träna mycket, mycket mer lyssning...
( Bifogad fil: Först iambic paddle sedan omställd till handpump mode )
Skipzonen för 20M+ är väl inte så lyckat för CW kontakter inom landet ? Fast själv måste jag träna mycket, mycket mer lyssning...
( Bifogad fil: Först iambic paddle sedan omställd till handpump mode )
SM0GLD
Vänsterhänt
Jag vill men hur lär man sig morse-code......fort!
Fort ?
Här ser vi några ladies som kör väldans fort, snudd på fortkörning. Men hur lång tid tar det att lära sig upp till normal QSO fart ? Ingen aning.
SM0KBW
Well-Known Member
Det är nog beroende av din ålder, Om du är ung kan du nöta in tecknen fort. men är du upp i
medelåldern tar det längre tid och du blir antagligen ingen "high-speedare".
Det svåra är att finna tiden till att träna. Själv tränade jag mycket när jag pendlade med buss.
Det är mottagningen som är det som kräver mycket nötande innan tecknena satt sig.
medelåldern tar det längre tid och du blir antagligen ingen "high-speedare".
Det svåra är att finna tiden till att träna. Själv tränade jag mycket när jag pendlade med buss.
Det är mottagningen som är det som kräver mycket nötande innan tecknena satt sig.
SM7EQL
Kortvågs- och UKV-tekniker
GLD skrev; "Jag vill men hur lär man sig morse-code......fort!"
Om du börjar från noll så kör igenom Radioskolan.se men läs handledningen flera gånger först. Långsamt och noga. Fuska inte med det. LÄS HANDLEDNINGEN!
Hemligheten för att lyckas ligger i att träna varje dag helst flera gånger och inte för långa pass. Läs handledningen.
Fördelen med Radioskolans kurs är att den körs i trafiktakt och när du är klar med sista grundlektionen och tränat lite mängdtext är du redo för att ge dig ut i etern. Ropa CQ tills du får svar. Bara mal på så tränar du upp säkerheten. Sätt ett lätt mål du kan uppnå, t ex minst 1 QSO per dag. Just körning under verkliga förhållanden ger enormt god effekt då du tvingas att vara helskärpt och helst skall svetten pärla lite i pannan också. Med tiden blir du säkrare och om du håller igång på radio varje dag så kommer hastigheten snabbt.
Övning ger färdighet. Läs handledningen.
Mycket tjat om handledningen kan tyckas men min erfarenhet av självträning är att handledningen inte läses och eleven tror att han eller hon redan vet hur effektiv träning skall bedrivas. Kanske samma som manualerna till våra datorprylar som väl de flesta slänger i papperskorgen har jag sett...
PS
Det finns många program på nätet att ladda ner som liknar Radioskolans men de flesta tillåter att användaren skruvar på parametrar som hastighet, spärrning och annat. Det är då lätt att tiden går åt att experimentera fram inställningar som gör träningen lätt i stället för effektiv. Låt bli dom programmen om du inte redan är telegrafilärare och vet hur de skall ställas in.
www.radioskolan.se
.
Om du börjar från noll så kör igenom Radioskolan.se men läs handledningen flera gånger först. Långsamt och noga. Fuska inte med det. LÄS HANDLEDNINGEN!
Hemligheten för att lyckas ligger i att träna varje dag helst flera gånger och inte för långa pass. Läs handledningen.
Fördelen med Radioskolans kurs är att den körs i trafiktakt och när du är klar med sista grundlektionen och tränat lite mängdtext är du redo för att ge dig ut i etern. Ropa CQ tills du får svar. Bara mal på så tränar du upp säkerheten. Sätt ett lätt mål du kan uppnå, t ex minst 1 QSO per dag. Just körning under verkliga förhållanden ger enormt god effekt då du tvingas att vara helskärpt och helst skall svetten pärla lite i pannan också. Med tiden blir du säkrare och om du håller igång på radio varje dag så kommer hastigheten snabbt.
Övning ger färdighet. Läs handledningen.
Mycket tjat om handledningen kan tyckas men min erfarenhet av självträning är att handledningen inte läses och eleven tror att han eller hon redan vet hur effektiv träning skall bedrivas. Kanske samma som manualerna till våra datorprylar som väl de flesta slänger i papperskorgen har jag sett...
PS
Det finns många program på nätet att ladda ner som liknar Radioskolans men de flesta tillåter att användaren skruvar på parametrar som hastighet, spärrning och annat. Det är då lätt att tiden går åt att experimentera fram inställningar som gör träningen lätt i stället för effektiv. Låt bli dom programmen om du inte redan är telegrafilärare och vet hur de skall ställas in.
www.radioskolan.se
.
SM0GLD
Vänsterhänt
SM0GLD
Vänsterhänt
Ja men är det Farnsworth eller Kock som gäller?
Kolla på http://www.fura.se/images/stories/teknik/bandplan_hf_v2.5.pdf, där står CW QRS på 3555 kHz. Jag körde en tysk häromveckan i det området. Jag har också övat telegrafi med en bekant på den låga delen av 144 MHz-bandet.
SM7EQL
Kortvågs- och UKV-tekniker
Det var sämre förr!
De gamla kurserna som bl a användes inom försvaret för 60-70 år sedan byggde på en metod med relativt hög teckenhastighet och med förlängda avstånd mellan tecknen, s k spärrning så att medelhastigheten hamnade mitt emellan. Den metoden får numera anses vara helt passé i jämförelse med mer effektiva metoder som kraftigt förkortar inlärningstiden.
Problemet med den gamla metoden var att eleven i början av kursen fick lära sig rytmen för hur spärrad sändning lät. I takt med att utbildningen fortskred så minskades spärrningen (avståndet mellan tecknen) tills c:a 50-60 takt trafiktakt uppnåddes. Därefter ökades hastigheten i steg, 70, 80, 90, 100 upp till 120 takt. (Guldmärket i pristelegrafering.)
Den kurs jag själv gick 1968/69 var en variant av den militära som bl a användes inom FRO. Då på den tiden var kravet för C-certifikat 40 tecken per minut. Kursens slutmål var 50 takt för att få en viss marginal för att klara 40-takten.
Jag vill påstå att 40 takt är den absolut lägsta användbara hastigheten för förbindelser över radio. Det är också den lägsta takten där rytmkänslan eller ljudbilden framträder. I lägre takter som t ex 25 takt så är det lätt att börja räkna prickar och streck i stället för att öva in rytm och ljudbilder. Så låga takter som 25 takt är helt oanvändbara för trafik då en förbindelse helt enkelt tar för lång tid och antalet motstationer är om inte noll så nära noll. Att öva upp hastigheten från 25 till 60-80 är nästan omöjligt just på grund av att i låga hastigheter finns ingen rytm och i höga hastigheter hinns inte med att räkna prickar och streck. Visst kan man bestämma med en kompis att öva i 25 takt men till vilken nytta?
De moderna kurserna bygger på principen att hela kursen från lektion 1 körs i full hastighet runt 75 takt med normala teckenavstånd. Fördelen är då att eleven slipper att gå den långa omvägen via spärrad sändning (lära sig fel rytm) och kan öva in de rätta tecken- och ordmellanrummen från allra första början. När alla bokstäver, siffror och skiljetecken lärts in så vidtar s k mängdträning i syfte att öva upp säkerheten och därefter är man klar att ge sig ut i etern. Med hastigheter kring 75-takt är det lätt att få normala kontakt med andra och det är också en behaglig trafiktakt som skapar tydlig rytmkänsla. Vid handsändning hänger handleden också med samtidigt som handledsrörelserna blir snabba nog att känna av rytmen. Något som är helt omöjligt i 25 takt. Går inte.
"Nackdelen" med att starta direkt i 75 takt från lektion 1 är att eleven ofta upplever att det går alldeles för fort och inte hinner med. Det är här programmen som kan laddas ner från nätet och där eleven själv kan pilla på inställningarna blir farliga. Många nybörjare pillar på inställningarna och sänker hastigheten eller lägger in spärrning och hoppar då tillbaka till den gamla metoden som användes för 60-70 år sedan istället för att följa den mer effektiva kursen. Pilla inte på rattarna!
I början är det helt OK att känna sig lite stressad och missa 90% av tecknen som sänds. -Jag hinner inte, detta går inte. När den första nervositeten lagt sig så faller man snabbt in i rytmen och upptäcker att det trots allt finns ganska gott om tid att hinna skriva ner tecken för tecken på ett papper. Dessutom kan ju lektion 1 repeteras hur många gånger som helst. När ungefär 90% tas emot felfritt enligt facit så kan man gå vidare till lektion 2 och fortsätta på samma sätt. Ibland märker man att vissa tecken är svårare än andra och då rekommenderas att gå tillbaka till just den lektionen som innehåller de tecknen och träna lite till.
Att öva själv utan lärare är ofta svårt och det gäller att vara målmedveten och uthållig. Under kursens gång når man ofta platåer där man upplever att övningen inte går framåt längre, ibland blir man t o m sämre för varje repetition vilket ju är ett elände i sig. Men det är helt normalt och när man minst anar det så smäller det till och man skriver nästan helt felfritt och kan gå vidare.
Men som sagt, det finns flera metoder och 1000 varianter att välja mellan. Dock tycker jag inte det är eleven som skall sättas att utvärdera metoderna utan istället de som är/varit telegrafilärare och har mångårig erfarenhet av hur olika metoder fungerat och hur eleverna svarat på utbildningen. Utvecklingen har gått framåt på detta område sedan 1950 och 60-talen.
De gamla kurserna som bl a användes inom försvaret för 60-70 år sedan byggde på en metod med relativt hög teckenhastighet och med förlängda avstånd mellan tecknen, s k spärrning så att medelhastigheten hamnade mitt emellan. Den metoden får numera anses vara helt passé i jämförelse med mer effektiva metoder som kraftigt förkortar inlärningstiden.
Problemet med den gamla metoden var att eleven i början av kursen fick lära sig rytmen för hur spärrad sändning lät. I takt med att utbildningen fortskred så minskades spärrningen (avståndet mellan tecknen) tills c:a 50-60 takt trafiktakt uppnåddes. Därefter ökades hastigheten i steg, 70, 80, 90, 100 upp till 120 takt. (Guldmärket i pristelegrafering.)
Den kurs jag själv gick 1968/69 var en variant av den militära som bl a användes inom FRO. Då på den tiden var kravet för C-certifikat 40 tecken per minut. Kursens slutmål var 50 takt för att få en viss marginal för att klara 40-takten.
Jag vill påstå att 40 takt är den absolut lägsta användbara hastigheten för förbindelser över radio. Det är också den lägsta takten där rytmkänslan eller ljudbilden framträder. I lägre takter som t ex 25 takt så är det lätt att börja räkna prickar och streck i stället för att öva in rytm och ljudbilder. Så låga takter som 25 takt är helt oanvändbara för trafik då en förbindelse helt enkelt tar för lång tid och antalet motstationer är om inte noll så nära noll. Att öva upp hastigheten från 25 till 60-80 är nästan omöjligt just på grund av att i låga hastigheter finns ingen rytm och i höga hastigheter hinns inte med att räkna prickar och streck. Visst kan man bestämma med en kompis att öva i 25 takt men till vilken nytta?
De moderna kurserna bygger på principen att hela kursen från lektion 1 körs i full hastighet runt 75 takt med normala teckenavstånd. Fördelen är då att eleven slipper att gå den långa omvägen via spärrad sändning (lära sig fel rytm) och kan öva in de rätta tecken- och ordmellanrummen från allra första början. När alla bokstäver, siffror och skiljetecken lärts in så vidtar s k mängdträning i syfte att öva upp säkerheten och därefter är man klar att ge sig ut i etern. Med hastigheter kring 75-takt är det lätt att få normala kontakt med andra och det är också en behaglig trafiktakt som skapar tydlig rytmkänsla. Vid handsändning hänger handleden också med samtidigt som handledsrörelserna blir snabba nog att känna av rytmen. Något som är helt omöjligt i 25 takt. Går inte.
"Nackdelen" med att starta direkt i 75 takt från lektion 1 är att eleven ofta upplever att det går alldeles för fort och inte hinner med. Det är här programmen som kan laddas ner från nätet och där eleven själv kan pilla på inställningarna blir farliga. Många nybörjare pillar på inställningarna och sänker hastigheten eller lägger in spärrning och hoppar då tillbaka till den gamla metoden som användes för 60-70 år sedan istället för att följa den mer effektiva kursen. Pilla inte på rattarna!
I början är det helt OK att känna sig lite stressad och missa 90% av tecknen som sänds. -Jag hinner inte, detta går inte. När den första nervositeten lagt sig så faller man snabbt in i rytmen och upptäcker att det trots allt finns ganska gott om tid att hinna skriva ner tecken för tecken på ett papper. Dessutom kan ju lektion 1 repeteras hur många gånger som helst. När ungefär 90% tas emot felfritt enligt facit så kan man gå vidare till lektion 2 och fortsätta på samma sätt. Ibland märker man att vissa tecken är svårare än andra och då rekommenderas att gå tillbaka till just den lektionen som innehåller de tecknen och träna lite till.
Att öva själv utan lärare är ofta svårt och det gäller att vara målmedveten och uthållig. Under kursens gång når man ofta platåer där man upplever att övningen inte går framåt längre, ibland blir man t o m sämre för varje repetition vilket ju är ett elände i sig. Men det är helt normalt och när man minst anar det så smäller det till och man skriver nästan helt felfritt och kan gå vidare.
Men som sagt, det finns flera metoder och 1000 varianter att välja mellan. Dock tycker jag inte det är eleven som skall sättas att utvärdera metoderna utan istället de som är/varit telegrafilärare och har mångårig erfarenhet av hur olika metoder fungerat och hur eleverna svarat på utbildningen. Utvecklingen har gått framåt på detta område sedan 1950 och 60-talen.
Last edited:
SM5MX
Well-Known Member
God eftermddag,
Jag tittade väl lite smått förundrad på Youtubeklipppet "HIgh Speed Telegraphy Transmission" med de fortkörande damerna, men måste erkänna att jag inte fann det överdrivet intressant, sri CNH, eftersom man bara såg flinka händer och hörde slamret av manipulatorer - men ingen telegrafi!
Jag skulle därför vilja rekommendera denna Youtubefilm med både riktig och rätt häftig telegrafi
, en film från ett ryskt mästerskap 2011, där även världsrekord uppges ha satts.
Det spännande börjar 2.10 min in i filmen. Där visas ett slags stenografi som världsmästaren Eugenij Pasjnin från Ekaterinburg använt för att på papper skriva ned CW i 290-takt. Men han kan ännu mer. Vid 2.21 minuter visas - och framförallt hörs! - hans världsrekordtelegram med bokstäver i 300-takt som verkar nedskrivet på en dator. Vid 3.30 ser och hör man världsrekordet i siffertelegram, som Andrejev Bindartsevo från Belarus tagit emot i 310-takt
Vid 4.40 minuter tar tävlingsgrenen sändning vid. Det som förvånar mig är att man sänder med vanliga enarmade manipulatorer, inte en Iambic keyer så långt ögat kan nå! Det nämns att 281-takt är gällande världsrekord för bokstavssändning med bug och 174-takt världsrekordet med handpump.
Några ryska fantomer intar scenen och drar iväg både bokstavs- och siffertelegram i imponerande hastigheter. I några avsnitt visas den text som sänds, och den som vill träna lite High-Speed CW kan alltså roa sig med att försöka hänga med. Varje telegram inleds med tre st V, en vanlig lystringssignal i Ryssland, plus tecknet åtskillnad (=). Ej heller dessa mycket duktiga killar sänder helt felfritt, som ni kanske märker. När man sänder ett tecken fel, sänder man först sedvanligt felslagningstecken, vanligen åtta korta. Sedan sänder man om hela gruppen från början.
Men allt det här var nog rätt så Off Topic, är jag rädd. Kanske rentav avskräckande. Till er som ännu inte börjat med CW, vill jag bara säga att man kan ha väldigt mycket trevligt med telegrafi även i lägre hastigheter. Och man behöver inte kunna skriva ned allt. Oftast räcker det att ta emot i huvudet. För träning: prova SOCWA, t ex! http://www.socwa.se/
73,
Rolf
SM5MX
(som nästan bara kör CW)
Jag tittade väl lite smått förundrad på Youtubeklipppet "HIgh Speed Telegraphy Transmission" med de fortkörande damerna, men måste erkänna att jag inte fann det överdrivet intressant, sri CNH, eftersom man bara såg flinka händer och hörde slamret av manipulatorer - men ingen telegrafi!
Jag skulle därför vilja rekommendera denna Youtubefilm med både riktig och rätt häftig telegrafi
Det spännande börjar 2.10 min in i filmen. Där visas ett slags stenografi som världsmästaren Eugenij Pasjnin från Ekaterinburg använt för att på papper skriva ned CW i 290-takt. Men han kan ännu mer. Vid 2.21 minuter visas - och framförallt hörs! - hans världsrekordtelegram med bokstäver i 300-takt som verkar nedskrivet på en dator. Vid 3.30 ser och hör man världsrekordet i siffertelegram, som Andrejev Bindartsevo från Belarus tagit emot i 310-takt
Vid 4.40 minuter tar tävlingsgrenen sändning vid. Det som förvånar mig är att man sänder med vanliga enarmade manipulatorer, inte en Iambic keyer så långt ögat kan nå! Det nämns att 281-takt är gällande världsrekord för bokstavssändning med bug och 174-takt världsrekordet med handpump.
Några ryska fantomer intar scenen och drar iväg både bokstavs- och siffertelegram i imponerande hastigheter. I några avsnitt visas den text som sänds, och den som vill träna lite High-Speed CW kan alltså roa sig med att försöka hänga med. Varje telegram inleds med tre st V, en vanlig lystringssignal i Ryssland, plus tecknet åtskillnad (=). Ej heller dessa mycket duktiga killar sänder helt felfritt, som ni kanske märker. När man sänder ett tecken fel, sänder man först sedvanligt felslagningstecken, vanligen åtta korta. Sedan sänder man om hela gruppen från början.
Men allt det här var nog rätt så Off Topic, är jag rädd. Kanske rentav avskräckande. Till er som ännu inte börjat med CW, vill jag bara säga att man kan ha väldigt mycket trevligt med telegrafi även i lägre hastigheter. Och man behöver inte kunna skriva ned allt. Oftast räcker det att ta emot i huvudet. För träning: prova SOCWA, t ex! http://www.socwa.se/
73,
Rolf
SM5MX
(som nästan bara kör CW)
Last edited:
SM7EQL
Kortvågs- och UKV-tekniker
Duktiga killar! Imponerande.
Jag har noterat att många High Speed ops flaxar med fingrarna som fåglar som skräms på flykt och undrar om det finns någon teknisk fördel med detta. När jag kör min enkelpaddel så använder jag minimalt spel och fingrarna lämnar knappt paddeln. Möjligen någon millimeter eller så. Har det att göra med finmotoriken eller avsaknad av finmotorik att man flaxar kanske? Någon som vet? Det tar ju trots allt en viss tid för fingrarna att förflytta sig med så stora utslag. Millisekunder men dock.
300 takten hänger jag inte med på alls trots snart 50 års hård träning. Lite drygt 250 vardaglig klartext var OK ta i huvudet en tid när jag hårdtränade med någon ur SMHSC-gänget, SM1OII?, men inte nu längre. Personbästa på handpump är 147 takt hos Kapten Rosell på S2 i Karlsborg 1973. Tränade hårt i flera månader för att nå 150 men det gick inte. Tydligen finns det biologiska gränser för allt och de är jättesnäva. Dag till dag värdena låg väl samlade som 146, 146,5 144, 145, 147 ungefär som inom sportens värld med höjdhopp och kula. Grämer mig än idag att jag inte nådde mitt mål och nu är handlederna för gamla och stela. Det är kört, finito, slut i rutan. Nu är jag dessutom så slö att jag ibland använder F-tangenterna på datorn för sådana där 5NN TU QSO.
Jag har noterat att många High Speed ops flaxar med fingrarna som fåglar som skräms på flykt och undrar om det finns någon teknisk fördel med detta. När jag kör min enkelpaddel så använder jag minimalt spel och fingrarna lämnar knappt paddeln. Möjligen någon millimeter eller så. Har det att göra med finmotoriken eller avsaknad av finmotorik att man flaxar kanske? Någon som vet? Det tar ju trots allt en viss tid för fingrarna att förflytta sig med så stora utslag. Millisekunder men dock.
300 takten hänger jag inte med på alls trots snart 50 års hård träning. Lite drygt 250 vardaglig klartext var OK ta i huvudet en tid när jag hårdtränade med någon ur SMHSC-gänget, SM1OII?, men inte nu längre. Personbästa på handpump är 147 takt hos Kapten Rosell på S2 i Karlsborg 1973. Tränade hårt i flera månader för att nå 150 men det gick inte. Tydligen finns det biologiska gränser för allt och de är jättesnäva. Dag till dag värdena låg väl samlade som 146, 146,5 144, 145, 147 ungefär som inom sportens värld med höjdhopp och kula. Grämer mig än idag att jag inte nådde mitt mål och nu är handlederna för gamla och stela. Det är kört, finito, slut i rutan. Nu är jag dessutom så slö att jag ibland använder F-tangenterna på datorn för sådana där 5NN TU QSO.
Håller med dig om allt i senaste inlägget Bengt!
Tror min "peak" i telegrafi var som drygt 20-åring efter lumpen och ett antal år i SL0CB-baracken. 250 i huvudet var överkomligt, men precis som du säger, då man kommer upp till 300 är det redan läskigt fort. Mottagningen är oförändrad men däremot är jag betydligt sämre i sändning som ett resultat av allt destruktivt tangentbordstryckande... Jag använder Bencher och Winkeyer från och till i tester oxo om det är något som ska sägas som inte är inprogrammerat i funktionstangenterna... Kombinationen är faktiskt effektiv även om de ryska juniorerna skrattar. Många kan inte ens sända utan tangentbord, men ta emot i huvudet är de djäkliga på... Var sak har sin tid och sina verktyg men hjärnan består som den viktigaste länken för att verkligen vara en driven telegrafist - även år 2016.
De riktiga genierna i HST kan ju ta emot enstaka grupper eller callsign i uppemot 1000-takt, men då talar vi om övermänskliga talanger.
Numera blir jag mycket gladare av inlägg som SA2CLC ovan. Grattis Tommy! Jag ställer gärna upp på QSO framöver på 80 meter också, men vet inte om det blir den 23 januari på kvällen eller helgen därefter jag kommer till stugan efter Kazakhstanresa som inleds om en halvtimme med taxifärd till Sheremetyevoflygplatsen i norra Moskva.
73 de Mats LRR
PS Fingerflaxande med manipulatorn är rent kontraproduktivt... Ju mindre rörelser, desto bättre kontroll och hastighet...
Tror min "peak" i telegrafi var som drygt 20-åring efter lumpen och ett antal år i SL0CB-baracken. 250 i huvudet var överkomligt, men precis som du säger, då man kommer upp till 300 är det redan läskigt fort. Mottagningen är oförändrad men däremot är jag betydligt sämre i sändning som ett resultat av allt destruktivt tangentbordstryckande... Jag använder Bencher och Winkeyer från och till i tester oxo om det är något som ska sägas som inte är inprogrammerat i funktionstangenterna... Kombinationen är faktiskt effektiv även om de ryska juniorerna skrattar. Många kan inte ens sända utan tangentbord, men ta emot i huvudet är de djäkliga på... Var sak har sin tid och sina verktyg men hjärnan består som den viktigaste länken för att verkligen vara en driven telegrafist - även år 2016.
De riktiga genierna i HST kan ju ta emot enstaka grupper eller callsign i uppemot 1000-takt, men då talar vi om övermänskliga talanger.
Numera blir jag mycket gladare av inlägg som SA2CLC ovan. Grattis Tommy! Jag ställer gärna upp på QSO framöver på 80 meter också, men vet inte om det blir den 23 januari på kvällen eller helgen därefter jag kommer till stugan efter Kazakhstanresa som inleds om en halvtimme med taxifärd till Sheremetyevoflygplatsen i norra Moskva.
73 de Mats LRR
PS Fingerflaxande med manipulatorn är rent kontraproduktivt... Ju mindre rörelser, desto bättre kontroll och hastighet...
SM7EQL
Kortvågs- och UKV-tekniker
CLC skrev: "Nervöst var det. Fel blev det och svettpärlor i pannan var det, men kul var det."
Ta väl vara på den känslan och memorera den! Jag har min känsla kvar och kan fortfarande framkalla den... en del av den i alla fall. Det jag upplevde fruktansvärt jobbigt i början var när någon avvek från den vanliga standardmallen TNX FER CALL UR RST etc och frågade något besvärligt som jag missade så jag fick fråga om flera gånger. Jobbigt. Men det gick snabbt över när rutinen ökade och nervositeten avtog.
Nu när du nu tagit första steget Tommy så bestäm dig för att lägga en stund varje dag på att ropa CQ tills du får svar. Lyssna inte efter någon som ropar CQ utan behåll initiativet, ropa CQ. Får du inte svar så får du i alla fall mer rutin att sända och lyssna i bruset. Det är lika värdefullt. Hux flux får du svar. Mal på likadant dag efter dag. Snart nog är du fast i CW-träsket och sedan går det som bara den att komma upp i hastighet och med ökad säkerhet. Vi är många som gått igenom samma process som började med svettpärlor, skakiga knän och ben som flaxade runt på golvet vid sändning. Vissa fick andnöd och behövde nästan syrgas. Sanna mina ord!
Ta väl vara på den känslan och memorera den! Jag har min känsla kvar och kan fortfarande framkalla den... en del av den i alla fall. Det jag upplevde fruktansvärt jobbigt i början var när någon avvek från den vanliga standardmallen TNX FER CALL UR RST etc och frågade något besvärligt som jag missade så jag fick fråga om flera gånger. Jobbigt. Men det gick snabbt över när rutinen ökade och nervositeten avtog.
Nu när du nu tagit första steget Tommy så bestäm dig för att lägga en stund varje dag på att ropa CQ tills du får svar. Lyssna inte efter någon som ropar CQ utan behåll initiativet, ropa CQ. Får du inte svar så får du i alla fall mer rutin att sända och lyssna i bruset. Det är lika värdefullt. Hux flux får du svar. Mal på likadant dag efter dag. Snart nog är du fast i CW-träsket och sedan går det som bara den att komma upp i hastighet och med ökad säkerhet. Vi är många som gått igenom samma process som började med svettpärlor, skakiga knän och ben som flaxade runt på golvet vid sändning. Vissa fick andnöd och behövde nästan syrgas. Sanna mina ord!
SM5MX
Well-Known Member
Back to On-Topic. Grattis Tommy! Fortsätt på den inslagna vägen!
Jag vill gärna göra lite ytterligare reklam för SOCWA, som jag nämnde tidigare, alltså www.socwa.se . Där väljer du själv hastighet, och de som kör där vet om att man skall anpassa hastigheten efter motstationen. Ett utmärkt "nät" för både nybörjare och ringrostiga. Just att det är välorganiserat gör att det nästan alltid finns någon att prata med. IMHO är SOCWAs frekvenser både mer välkända och aktiva än QRS-frekvenserna, åtminstone i Skandinavien.
Även jag har haft viss nytta av SOCWA, fast jag varit med ganska länge. Jag har råkat ut för stroke 2 ggr på senare år och har s a s fått börja om från grunden med att gå, skriva med penna och sända med elbug, i den ordningen, och det mesta går väl lite långsammare än förr. Och det gläder mig att min nya maxfart i sändning i a f inte väckt något uppseende i SOCWA. En och annan test deltar jag fortfarande i, men där är det är ju ingen konst numera att köra fort, för man trycker ju bara på knappar!
Jag är också ganska förundrad över allt flaxande runt manipulatorn som jag ser på Youtube. Själv har jag en manipulator med skilda armar för långa och korta, en gammal trotjänare från Brown Bros (du vinner viktiga millisekunder, Bengt!). Jag har ställt in avstånden väldigt snävt just för att minimera "gestikulerandet". Å andra sidan, ett gäng ryska världsrekordhållare kan väl inte ha helt fel?
73,
Rolf
Jag vill gärna göra lite ytterligare reklam för SOCWA, som jag nämnde tidigare, alltså www.socwa.se . Där väljer du själv hastighet, och de som kör där vet om att man skall anpassa hastigheten efter motstationen. Ett utmärkt "nät" för både nybörjare och ringrostiga. Just att det är välorganiserat gör att det nästan alltid finns någon att prata med. IMHO är SOCWAs frekvenser både mer välkända och aktiva än QRS-frekvenserna, åtminstone i Skandinavien.
Även jag har haft viss nytta av SOCWA, fast jag varit med ganska länge. Jag har råkat ut för stroke 2 ggr på senare år och har s a s fått börja om från grunden med att gå, skriva med penna och sända med elbug, i den ordningen, och det mesta går väl lite långsammare än förr. Och det gläder mig att min nya maxfart i sändning i a f inte väckt något uppseende i SOCWA. En och annan test deltar jag fortfarande i, men där är det är ju ingen konst numera att köra fort, för man trycker ju bara på knappar!
Jag är också ganska förundrad över allt flaxande runt manipulatorn som jag ser på Youtube. Själv har jag en manipulator med skilda armar för långa och korta, en gammal trotjänare från Brown Bros (du vinner viktiga millisekunder, Bengt!). Jag har ställt in avstånden väldigt snävt just för att minimera "gestikulerandet". Å andra sidan, ett gäng ryska världsrekordhållare kan väl inte ha helt fel?
73,
Rolf