Kris, krig, radioamatörernas kunskapsnivå och annat blandat.

Status
Not open for further replies.
Det finns massor med folk där ute som skulle bli totalt handlingsförlamade redan dag ett i en krissituation. Det är svårt att föreställa sig vad som händer efter bara några dagars totalt haveri i infrastrukturen men om man sett hur hysteriska vissa ungdomar kan bli när deras appar på iFånen plötsligt slutar att fungera så inser man att vad som helst kan hända.
Vi vet mycket lite om sådant.

En del scenarier går att öva eller "krigsspela", men problemet ligger främst i den närmast
obefintliga mentala beredskapen för sådant. Många kan helt enkelt inte föreställa
sig en situation när man bokstavligen behöver klara sig själv och ännu mindre hur man kommer att reagera i en sådan.

På 1960-talet så levde man närmare realiteterna på helt andra sätt, samhället var mer småskaligt
och var och en hade en mer väldefinierad roll. Frågan var mer konkret när kärnvapenhotet hängde över oss t.ex. under Kuba-krisen. Efter den skrevs den mycket obehagliga essän i antologin "Befrielsens Dialektik" där psykiatrerna David Cooper och Ronald Laing behandlade frågan hur man skulle försöka förhindra att en befolkning som visste att den stod inför utplåning skulle bokstavligen bli galen.

I dag är hoten mer diffusa.

Många har blivit helt beroende och avtrubbade genom ett ständigt "informationsbrus" och förlorar koncepterna ifall "sociala medier" inte finns tillgängliga under dygnets alla timmar.
Mycket få kan syssselsätta sig på egen hand, utan kräver tillrättalagda aktiviteter för att överhuvudtaget ta sig för något.

Hur sådana kommer att reagera ifall de exponeras för yttre hot och samtidigt saknar
möjlighet att spegla sig i mobiltelefonen hela tiden är helt skrivet i stjärnorna.

Sannolikt kommer vi handgripligen att få reda på detta vad det lider.
 
Last edited:
Många har blivit helt beroende och avtrubbade genom ett ständigt "informationsbrus" och förlorar koncepterna ifall "sociala medier" inte finns tillgängliga under dygnets alla timmar.
Ham.se är väl ett exempel på detta utöver tex facebook och X. Hur många är beroende här månne utöver att läsa och kommentera? Jag skummar lite då och då....inte varje timme/dag.
 
Visst, ham.se är ett exempel, och intressant nog har ham.se till stora delar
ersatt den "radiobaserade amatörradion". Här ägnar vi oss åt det som
man tidigare gjorde på amatörbanden och på klubbarna,
men svårigheter med bl.a. lokaler, antenner och störningar har medfört att
tyngdpunkten har flyttats till "nätet".

Man kan av detta dra slutsatsen att amatörbanden strängt taget inte är nödvändiga
för att "utöva amatörradio", utan vi kan utbyta artigheter, diskutera radioteknik samt debattera certifikatskraven utan att behöva bekymra oss om varken certifikat, antenner, radiokonditioner eller tillgång till användbart spektrum.

Förmodligen skulle de surrogat som erbjuds, t.ex. CQ 100 och Hamsphere, kunna tillfredställa
det allt mer minskande behovet av stimulans vilken liknar "riktig amatörradio". Flera som skriver här utgör
de sista av de riktiga radioamatörerna, och när vi är borta om några år finns det inte längre några
som har egna minnen av storhetstiden.
 
Visst, ham.se är ett exempel, och intressant nog har ham.se till stora delar
ersatt den "radiobaserade amatörradion". Här ägnar vi oss åt det som
man tidigare gjorde på amatörbanden och på klubbarna,
men svårigheter med bl.a. lokaler, antenner och störningar har medfört att
tyngdpunkten har flyttats till "nätet".
Om man bortser ifrån egna personliga intressen i den mån sådana finns, t ex att utföra radiotekniska experiment och utforska vågutbredningsfenomenen eller att samla på QSL-kort och delta i tävlingar så erbjuder forum som HAM.SE, FB, Skype, iFånen plus många andra kanaler långt större möjligheter och flexibilitet än att kommunicera (prata med varandra) via amatörradio.

När det gäller den fysiska klubbverksamheten så var den livligare förr i tiden när vi var yngre och mer på hugget. Det var på klubben man kunde möta likasinnade och få hjälp med sina radiobyggen eller bara delta i de löpande aktiviteterna som var många. Numera är vi alla uppdaterade i nära realtid om inte bara vad som händer inom våra egna intresseområden - i den mån sådana finns - utan också om en hel del saker som egentligen inte är så värst intressanta men som är svårt att freda sig ifrån. Såsom många inlägg (de flesta inklusive detta) här på HAM.SE som bara är en del av det ständiga informationsbruset som passerar de yttre regionerna av hjärnan utan att avkodas på ett djupare plan och komma till nytta.

Därför blir det relevant att fråga sig vad vanlig amatörradiotrafik eller ett klubbesöken kan tillföra i form av mervärde som vi inte redan har. Jag gissar att de flesta ställt sig den frågan och att det är därför knappt någon är med i någon klubb, och om de är endast begränsar sig att vara stödmedlem som en god gärning för en god sak. Lägger man sedan till alla problem med störningar och svårigheter att få upp antenner samt det faktum att de apparater som behövs för att vara med i gänget är ganska dyra så kan det möjligen vara förklaringen till varför aktiviteten på banden är låg och långsamt avtagande. De sista blir förmodligen de självgående som har en idé om vad de vill åstadkomma och har kraft nog att ta sig fram vare sig det gäller att bygga nya radioapparater eller sätta upp större antenner osv. Alltså samma kategori människor som troligen skulle klara av en kris bättre än det stora flertalet. Det gäller således för oss att hålla lödkolven ständigt varm och lägga en stund på morsetelegrafin varje dag så hjärnan inte stannar...
 
Vad det gäller internet kan jag bara svara för mig själv; hade det vart alkohol så hade jag suttit på bänken med skrumplever sedan många år.

Vad gäller kris försöker jag förbereda mig så gott det går, ladda upp med hållbar mat som roteras, vatten för minst en vecka, och ett par sätt att laga den ...

Jag känner att det största hotet på kort och halvlång sikt är energi och kommunikationskriser, ett fullödigt krig är nog långt borta av flera skäl.

Naturkatastrofer pga klimatförändringar kommer ju att bli vanligare, som tur är ju inte vulkanutbrott eller jorbävningar särskilt vanliga här.
Det jag tror i så fall vi kan vara behjälpliga med är matochpotatiskommunikation som inte är kritisk och kläggar igen de "viktigare" kanalerna. Att pastorn finns tillgänglig på lördag eftermiddag är inget man behöver ta upp dyrbara rakelkanaler med.

Jag försöker förbereda mig i storf och smått, när min mor hastigt och oväntat gick vidare vändes världen uppochner, men hade mentalt säkerhetsbälte ...
 
För att aktivera den slumrande hobbyutövningen föreslår jag
att forumet stängs av några veckor eller månader så att folk kan ta itu
med sina "beroenden" och återvända till riggar och labbänkar.

Dessutom är det ju antennvädersäsong. Iskallt, snorhalt
och mörkt...
 
Det här med att göra saker i "fel" väder, är det nåt militärt, eller?

Minns första kontakten med kpist m/45. Heldagsövning med inskjutning på 100 m-vallen... Det var -1°, snöglopp, stark vind. Alla beväringar låg på varsin liten pressenning. Under eftermiddagen låg alla beväringar i varsin liten pöl med issörja. Tveksamt om nåt vapen blev korrekt inskjutet, ren tur att ingen fick lunginflammation. Många dubbel- och trippelskott blev det också, när köldtröga fingrar inte förmådde släppa avtryckaren. Pedagogiskt värde avseende vapenhantering = 0.
 
För att aktivera den slumrande hobbyutövningen föreslår jag
att forumet stängs av några veckor eller månader så att folk kan ta itu
med sina "beroenden" och återvända till riggar och labbänkar.

Dessutom är det ju antennvädersäsong. Iskallt, snorhalt
och mörkt...

Ha
Jag är inte beroende! Jag kan sluta med nätet när jag vill!

För övrigt finns det bra websajter mot internetberoende.
 
Mycket få kan syssselsätta sig på egen hand, utan kräver tillrättalagda aktiviteter för att överhuvudtaget ta sig för något.
Nja, det var att dra det väldigt långt.

Jag anser inte att ungdomar trotts de har sin mobil i handen hela tiden, att de är mindre kreativa än förut. De håller på med andra saker. Men inte amatörradio. Det finns så enormt mycket man kan göra bland olika hobbies och aktiviteter. På "vår tid" fanns inte detta enorma utbud, och då kunde Amatörradion ta en större plats, då alternativen inte var så många för teknik-intresserade.
 
Det låter som en skräddarsydd övning för små lokala tidsbegränsade händelser där det huvudsakliga syftet med övningen var att upprätta samband för att överföra korta meddelanden från punkt A till B.
Ja syftet var att få information till/från länsstyrelsen centralt. Alla medverkande var införstådda med kapaciteten på överföringen.

Kalmars kommuner och Region Kalmar län var inte med i övningen. Och det är nog där de ansvariga måste lägga krutet på att bygga upp lokala öar av samband som kan ersätta/stötta nuvarande kommunikationsvägar.
 
På "vår tid" fanns inte detta enorma utbud, och då kunde Amatörradion ta en större plats, då alternativen inte var så många för teknik-intresserade.

Det stämmer bra. I början av "vår tid" var amatörradio en lockande hobby för nyfikna radioteknikintresserade ungdomar som i de flesta fall börjat sin bana några år tidigare som kortvågslyssnare på rundradio. Att höra radiostationer med utlandsprogram på svenska från hela världen var spännande och några år senare som radioamatör med en enkel egenbyggd sändare få kontakt med andra över hela jordklotet var magiskt. Hur var det ens möjligt? Vi som började som tonåringar under storhetstiden på 50-70-talen och fortfarande är aktiva/intresserade av amatörradio har haft förmånen att kunna följa teknikutvecklingen och med få undantag sakta anpassat oss till den nya tiden där hela vår värld nu finns nåbar via iFånen och där de forna samtalen via radio mycket enklare kan ske på en mängd olika sätt, varav forum som HAM.SE är ett sådant. En modern kommunikationsplattform åtkomlig från iFånen alltid med i fickan (?) eller stordatorn i radiorummet eller paddan i TV-soffan. Det mesta "gratis" att utnyttja och som medger att jag i detta nu, när jag tar en kopp kaffe och slölyssnar lite på KV-banden kan skriva en drapa som andra kan läsa och ev svara på senare under dagen, i morgon eller om en vecka eller att välja att inte läsa.

Dagens tonåringar har växt upp med nämnda kommunikationsplattform som ständigt är aktiverad och som närmast är ett måste för att i realtid kunna hålla kontakten med kompisar och hänga med i vad som händer. De flesta (alla) ungarna i vår närmaste bekantskapskrets är mycket aktiva med alla möjliga fritidssysselsättningar. Allt från div sport och idrott till hästar och löpning osv. Flera av dom har redan hunnit med att prova en massa olika fritidsaktiviteter och de är fullt upptagna med sitt. Ingen av dom har någon stillasittande hobby som att samla på frimärken eller mixtra med radioapparater och ingen ser heller någon mening eller något magiskt med att kunna "prata" med någon okänd på andra sidan jorden.

Det mesta vi radioamatörer sysslar med upplevs mossigt och onödigt komplicerat. Nämner man telegrafi är det kört (ungomarna har inte ens sett LA8PV på TV) och att lyfta fram de digitala moderna som FT8 med dess låga överföringskapacitet är nog dömt att misslyckar. Bygga radioapparater? Näää, att sälja in amatörradio som något häftigt till dagens ungdomar är sannerligen en utmaning av rang. Inget jag klarar av i alla fall. Vi får nog acceptera att det är kört med återväxten vilket dock inte hindrar att vi själva fortsätter med det vi tycker är kul inom hobbyn. Aldrig har väl möjligheterna och tillgången till prylar varit bättre än de är idag - eller?
 
Det stämmer bra. I början av "vår tid" var amatörradio en lockande hobby för nyfikna radioteknikintresserade ungdomar som i de flesta fall börjat sin bana några år tidigare som kortvågslyssnare på rundradio. Att höra radiostationer med utlandsprogram på svenska från hela världen var spännande och några år senare som radioamatör med en enkel egenbyggd sändare få kontakt med andra över hela jordklotet var magiskt. Hur var det ens möjligt?

Även på "min tid", dvs mitten/slutet av 80-talet kunde radio vara magiskt. Men det var väl där någonstans det tog slut. Nintendo och Commodore 64 var de stora intressena bland mina jämnåriga, fast vi var några stycken som började med billigast möjliga walkie-talkie från leksaksaffären och gick vidare till PR-radio som tonåringar. I gänget var det dock bara jag som senare tog amatörradiocert och det kom att dröja ganska många år.

eller stordatorn i radiorummet eller paddan i TV-soffan.

En stordator består av flertalet rackskåp fulla med kretskort och lagar data på rullband. Stordatorn betjänas av ingenjörer i vita rockar och operatörer sittande vid terminaler med gröna skärmar, ansluta via seriellt interface. ;)
 
Man kanske måste vänja sig vid tanken, att amatörradio är en hobby bland andra. Många hobbies är väl egentligen nostalgiska efterdyningar efter någon forntida seriös verksamhet, som entusiaster väljer att hålla vid liv (att rida, fritidssegla, skjuta lerduvor, springa utan mål, baka mysterösa brödsorter, brygga öl, köra bilrally osv). Vissa är intresserade, andra inte. Precis som skidskytte väl är en sorts spinoff från en militär typ av fälttävlan, kanske man kan se intresset för autonoma radiostationer som en artefakt av den avgörande betydelse dessa hade för sjöfart, flyg och militär verksamhet en gång i tiden. Det är ju heller inte den enda hobbyn som kräver licensiering, och det är definitivt inte den enda hobbyn som tar i anspråk sådant som annars betingar ett kommersiellt värde (simhallar, fotbollsplaner, isrinkar etc) som annars kunnat användas/säljas som bostadsmark eller liknande. Man kanske bara ska "gilla läget" och hålla på med det man gillar.
 
Apropå Commodore 64 som jag nämnde ovan så innebär den faktiskt starten av en yrkeskarriär för en hel del 70-talister. Många av de spelutvecklare och IT-entreprenörer som idag är i 50-årsåldern började sin bana med Commodore 64 och andra mikrodatorer i pojk-, och i sällsyntare fall, flickrummen.

Bara som ett sidospår och inflikande att även senare generationers ungdomsintressen kan leda till något bra... ;)
 
Sannolikt finns en del av problembilden -eller vad man ska kalla situationen- i att teknikutvecklingen går sen en tid så fort, att det en ungdom sysslade med på 1990-talet eller tidigt 2000-tal, är helt omodernt och ointressant redan innan vederbörande har nått mitten av sin karriär. Börjar man tala om DOS eller OS/2 med en nutida datorfantast blir det nog rätt mycket ofokuserat stirrande tillbaka. Parallellport? SCSI? Autoexec.bat?

Inte bara är detta lite jobbigt, att behöva "omträna" sig själv, kanske flera gånger, under karriären, det är också nåt som förstör en gammal fin tradition, där äldre/föräldrar kan lära sina barn nåt konkret nyttigt som de kan ha med sig ut i livet. Möjligen lever detta kvar i vissa speciella branscher, som jordbruk, konsthantverk och liknande, men lite generellt är ju all "kunskap" som är äldre än 18 månader obsolet. Jag minns att pappa lärde mig alla de rimligt användbara enklare formler man behövde för elektriska komponenter, och hur man använder en räknesticka, så man kunde beräkna sin egen enkla konstruktion. Skulle man försöka nåt sånt idag, är det väl troligast att man möts av ett stort "varför?" följt av påpekandet att "det finns en app..." -varvid konversationen självdör.

Så, att entusiasmera yngre för radiokommunikation modell ä kan vara svårt, även om man själv tycker det är kul. Å andra sidan måste man vara nöjd om man kan förmedla allmänmänskliga idéer om att vara en hedersam, självtänkande person, till nya generationer. Vi behöver inte fler medlöpare, vi behöver fler med ryggrad.
 
Så, att entusiasmera yngre för radiokommunikation modell ä kan vara svårt, även om man själv tycker det är kul.
Ja det är om inte helt omöjligt så i alla fall mycket svårt. Men frågan är om det skulle vara lättare att entusiasmera yngre för radiokommunikation med hypermoderna högpresterande digitala protokoll eller andra kommunikationsformer avsedda för amatörradiotrafik.

Vi får nog nöja oss med att bistå med hjälp åt de nya att komma vidare för egen maskin. Men endast hjälp åt de som visar eget intresse och är mottagliga för information och uppskattar hjälpen. Självgående personer med ryggrad. :)
 
Nu har jag mest skummat igenom ett antal trådar, så kan ha missad något argument...

Men intressant att notera är att man i mer än 150 år (säkert fler år, men osäkra källor) beklagat sig att den tekniska nivån bland unga i samhället är så låg att vi ser en kollaps bland tekniska system framför oss, men det har funkat ändå, världen, samhället och vi har anpassat sig och kollapsen har inte hänt.
Säkert kommer vi att svänga i utvecklingen och fortsätta mot nya horisonter, fast kanske inte de horisonter vi ser nu, utan de horisonter "vi inte såg komma"...
 
Status
Not open for further replies.
Back
Top