Lära sig CW

Sändningsträning brukade förr ofta ha ett betydande inslag av "styrd sändning", vilket innebär att man sänder en skriven text, samtidigt som man avlyssnar den. Dvs, man måste ha en ljudinspelning (eller motsvarande) av texten, sänd på rätt sätt, och därtill en utskriven kopia. Övningen går ut på att sända texten precis i takt med den inspelade (förhoppningsvis perfekta...) sändningen av samma text. Med dagens tekniska möjligheter borde detta inte erbjuda något problem, kan man tycka... Det borde gå att ha mönstersändningen i ena kanalen i en viss tonhöjd, och den egna nycklingen i andra kanalen i en annan tonhöjd. När man lyckas få båda att sammanfalla i alla tecken har man lyckats sända korrekt.
 
"Styrd sändning" tillhörde ordningen för dagen i den militära telegrafiutbildningen.
Vad jag minns så hade man "ramsor" med lämpliga teckenkombinationer som var
stansade på Wheatstone-hålremsor. Tror dock att det var samma tonhöjd på både "lärare" och "elev" oscillatorerna.

Det fanns en omkopplare på elevenheten med tre lägen; sändning, styrd sändning och mottagning. I läge sändning hördes bara den egna sändningen, styrd sändning gjorde att man hörde remsan i den ena hörtelefonen och sin egen sändning i den andra, och i läge mottagning bara remsan.

1694895385511.png

Den avbildade elevenheten kommer från I 3:s telegrafisal, och nr 10 var just den plats jag själv brukade sitta vid 1975,
 
Sm jag minns det, gick i slutet på 70-talet telegrafikurs på i13, 40-takt / C-cert. Styrd sändning var ordnat så att om man är högerhänt och nycklade så skulle det höras i vänster öra och remssändaren gick till höger öra. Hörselorganen är ju "kopplade" till motsatt hjärnhalva.

Återupplevde detta igen under 90-talets avrostning med dator och hembyggda riktiga oscillatorer (ej någon pärskans fyrkantvåg från en 555:a). nollsvävade mot varandra och individuella volkymkontroller pga hörselnedsättning på ett öra.

Det var bara ren njutning att kunna nyckla nästan helt synkront långa stunder med datorn... :)
 
SM0AOM said:
"Bladfjädernycklarna" är ganska vanliga, och ser ut så här:

View attachment 10717
Det som kan skilja är bottenplattan, den avbildade har en plastplatta,
medan andra har bakelitplatta eller, mycket ovanligt, marmor.
Min egen "tjänstenyckel" som jag fick på Televerket Radio ser ut exakt som denna.
Click to expand...
Jag köpte en telegrafinyckel i budgetutförande på Elfa 1962, när det var en riktig butik och låg på Holländargatan. Jag har ibland undrat var den tillverkades.
 

Attachments

  • Telegrafinyckel.jpg
    Telegrafinyckel.jpg
    4 MB · Views: 15
Ser ut som en jungfrunyckel?

Har en, det enkla utförandet till trots är den riktigt bekväm att sända på och har nätta dimensioner :)

Kommer inte ihåg vem som sålde, men den första jag hade var en kinakopia på J37 (?) och var bara lite bättre än värdelös...
 
Den liknar som sagt "jungfrunyckeln" och enligt OH6NT ska den ha tillverkats på Signalverkstäderna i Ulvsunda.

1694944322092.png

Man kan tänka sig att Elfa fick tag på halvfabrikat och satte ihop dem på andra bottenplattor.
 
Här kommer något som sällan nämns och som knappt någon känner till och ännu färre har egna erfarenheter av;

En bra telegraftangent måste svara ordentligt på tillslag. För bra svar krävs att hävarmen är tillräckligt kraftig och väl balanserad och lagrad med minsta möjliga friktion och glapp. Tryckfjäderns egenskaper har stor betydelse liksom kontaktfjädern som inte får vara för mjuk, ej heller för styv. Alla detaljerna inkl justerskruvar måste vara väl tilltagna så att det inte finns vare sig glapp eller att de sviktar. Det är viktigt att plattan är tillverkad av något mycket hårt trä och ännu bättre marmor. Lika viktigt är det att telegraftangenten är ordentligt fastskruvad i bordsskivan som även den måste vara tillverkad av något hårt och kraftigt material som svarar bra. När allt detta är uppfyllt får man en telegraftangent som kan sägas vara självspelande och känns extremt lättkörd. Bara den som själv provat att jämföra olika tangenter under olika förhållanden som jag beskriver ovan vet vad jag menar. Nästan ingen vet, tyvärr. De bästa LM-tangenterna på marmorplatta uppfyller dessa grundkrav.

För att begripa vad som menas med "svar" i detta sammanhang så kan man göra en liknelse med en slägga och städ. Ett stort smitt städ som är monterat på ett styvt underlag svarar bättre än att man använder en tunn plåt som ligger löst på ett bord. En smed hör på klangen om städet duger...

Ett annat exempel är att spika i en spik i en mycket grov bjälke kontra att spika i samma spik i en lös tunn bräda som hålls i handen. I det senare fallet krävs många hårda slag och man blir fort trött medan i fallet med den tjocka bjälken så räcker det med att nästan "släppa hammaren" några gånger för att få in spiken.

Låt gå för att liknelserna haltar en aning men de beskriver vad svar är och vikten av att något svarar bra. :)
 
Last edited:
-EQL ger en bra och detaljerad beskrivning av "känslan" man strävar efter. Jag kan bara följa upp med att min egen favorit är en av de klassiska undervisningsnycklarna (LM's "skolvariant", tror jag) med bladfjäder, på en plastbas. Sen är plastplattan fäst vid en järnplatta som väger drygt 2,5 kg och som står på gummifötter. Den behöver inte fästas nånstans, den står stadigt varsomhelst på en plan yta. Sen justerar man in nyckeln som man vill ha den, med motstånd och slaglängd. För en finsmakare, eller en "amatör" i ordets ursprungliga betydelse, en som älskar, gäller det ju därefter att "allt annat" också lirar som det ska; nyckeln sitter på rätt höjd och känns bra, sändaren hänger med, medhörningen är följsam och med rätt tonhöjd etc etc. Sen trivs man...
 
Det här är som sagt viktigt för en behaglig känsla i telegraferandet.
Att tangenten sitter fast, och är i rätt höjd är nog det allra mest betydelsefulla.
Ett bra "svar" så att teckengivningen blir distinkt och utan ansträngning gör det hela ännu bättre, tillsammans med en sändare med bra QSK.

Har dock aldrig märkt någon skillnad mellan bladfjädernycklar och "L M Ericsson-nycklar", förutom att L M nycklarna är snyggare...
 
På 3881kHz kan de som vill träna CW i 125-takt lyssna. Går via denna kiwi sdr.
Vet inte dock varifrån sändningen kommer, hörs väldigt bra nu kl 1827 SNT.

Det inte klartext.
 
Last edited:
SM7EQL said:
En bra telegraftangent måste svara ordentligt på tillslag. För bra svar krävs att hävarmen är tillräckligt kraftig och väl balanserad och lagrad med minsta möjliga friktion och glapp. Tryckfjäderns egenskaper har stor betydelse liksom kontaktfjädern som inte får vara för mjuk, ej heller för styv. Alla detaljerna inkl justerskruvar måste vara väl tilltagna så att det inte finns vare sig glapp eller att de sviktar. Det är viktigt att plattan är tillverkad av något mycket hårt trä och ännu bättre marmor. Lika viktigt är det att telegraftangenten är ordentligt fastskruvad i bordsskivan som även den måste vara tillverkad av något hårt och kraftigt material som svarar bra. När allt detta är uppfyllt får man en telegraftangent som kan sägas vara självspelande och känns extremt lättkörd. Bara den som själv provat att jämföra olika tangenter under olika förhållanden som jag beskriver ovan vet vad jag menar. Nästan ingen vet, tyvärr. De bästa LM-tangenterna på marmorplatta uppfyller dessa grundkrav.
Click to expand...

Helt riktigt Bengt. Jag har i omgångar kört och testat olika typer av "tangenter/nycklar" bladfjäder och spiralfjäder, fastskruvade eller lösa på bordet. Hur som, oavsett vilken typ man anväder sig av så hjälper det känslan något gruvligt om den sitter fast i bordet ordentligt.
Bara man bestämmer sig vart den ska sitta så man slipper massor av hål i bänkskivan.
Den tangenten jag kör med nu uppfyller nog alla dina kriterier ovan, jag har även dragit anslutningarna under bänkskivan så jag inte behöver tampas med kabeln ovan på bänken.
 

Attachments

  • IMG20230918161101.jpg
    IMG20230918161101.jpg
    3,7 MB · Views: 11
SM4XUW said:
Bara man bestämmer sig vart den ska sitta så man slipper massor av hål i bänkskivan.
Click to expand...
Jag vet att någon monterat sin nyckel på en relativt stor och tung järnplatta och sen monterat några större supermagneter på bordskivans undersida. Har inte provat det själv men det borde fungera med tunna "IKEA-skivor" eller motsvarande. Men letar man efter den mer optimala lösningen så måste bordsskivan i sig vara tjock, styv och stum.

För att få ett hum om hur underlaget påverkar nycklingskänslan så kan man prova att hålla nyckeln med låret som underlag eller placera nyckeln på en bit tjockt mjukt tyg på bordet. Lika mycket som det blir sämre med mjuka underlag som inte svarar alls jämfört med en normal halvstyv skrivbordsskiva blir det om man styvar upp underlaget ordentligt och skruvar fast nyckeln.
 
Min nyckel sitter i lagom höjd under bordsskivan, i ett av kronans "fästen" som går att dra in och ut, lagom stumt.

När jag monterat nycklar har jag haft ett tunt lager gummi / packningsmaterial emellan, för mig ger det precis rätt känsla.


Montaget är ganska statiskt, att få inställningarna på nyckeln / manipulatorn att lira är något annat ...
Är det tillåtet att tillgripa våld på någon som ändrar på inställningarna på ens nyckel / manipulator? ( frågar åt en kompis )
 
You must log in or register to reply here.
Back
Top