SM4FPD
Well-Known Member
Jag brukar försöka likna en GP-antenn, eller en sk vertikal med jordplan, dvs en dipol med halva delen uppe, vid en kvartsvågspinne monterad på biltaket för 145 MHz.
Dvs ett 50 cm långt spröt på ett jordplan (biltaket) minst en kvadratmeter stort.
Matningen med koax under taket, jordplanet, sker med koax till radion. HF jordpunkten är den punkt där antennfoten sitter, och där koaxen då skall vara ansluten, Punkten kallas för jord, HF jord kanske är ett bättre ord. Och har inget med jord (det svarta pulvret under gräset) i sig att göra.
Ett jordplan i form av trådar eller spröt skall efterlikna biltaket. Något man måste ta till på HF då en så stor bil med 20 meter stort plåttak inte går att få tag på.....det blir väl dyrt att rulla ut kopparfolie över hela gården.
Men ofta kommer då koaxen att även den ligga på marken och egentligen agera som en av jordplanstrådarna. Vi får därmed till skillnad mot biltaket en koax som är en del av jordplanet. Koaxens skärm blir sedan förbundet med radiostationens chassi. Ledningsbunden RF-Feedback.
Någon nämnde att man skall försöka undvika att dra jordplanstrådarna nära koaxen som ligger på marken, eller nedgrävd. Där är jag lite kluven. Lägger man en eller fler jordplanstrådar nära koaxen kommer de ju tillsammans med den att bli en balun. dvs lägg kvartsvåg långa jordplan nära koaxen istället...
Jordplanstrådar på marken eller nedgrävda kommer att tillsammans med jorden, (det svarta pulvret), att bli ett motstånd, jorden leder ju inte HF-ström så bra. Varmt för maskarna kanske.... 64 trådar gör problemet mindre.... Men fortfarande är koaxen en del av jordplanet och leder HF in till radiostationens chassi. Ledningsbunden RF-Feedback.
Vad vi gör är att gräva ner halva dipolen.... En GP är en dipol där ena benet, halva dipolen skall spegla sig i jordplanet, spegeln. Biltaket gör denna spegling bra.
Jord, de svarta pulvret, gör detta dåligt och blir varmt....
Ett sätt att förhindra att koaxen leder in HF till radions chassi är att göra en CM drossel på koaxen vid en kvartsvåg ut från matningspunkten. Men det går åt mycket ferrit vid så låg frekvenser som 3,7 MHz. Minst 15 varv på en eller flera rejäla ferritkärnor.
Att höja matningspunkten några meter och göra jordplanet i form av trådar över mark, 2 - 3 meter upp. Är ett sätt att mer efterlikna biltaket, nu kan man dra koaxen under taket. Nu räcker 4 - 8 jordplanstrådar. Och förlusterna i jordplanet, dvs halva dipolen blir bara den för tråd.
Men idéen att låta den vertikala delen av "dipolen", sticka ner under jordplanet förstår jag mig inte på. Bättre vore att klippa denna och om vertikaldelen blir för kort då, använda en liten förlängningsspole vid matningspunkten eller en bit upp.
En gång gjorde jag en GP för 3,8 MHz DX delen. Jag reste en pinne av tre maströr plus tio meter metspö. Lindade några varv av tråden runt metspöt för att förlänga elektriskt till en kvartsvåg.
Jordplanet 2,5 m över jord sluttande till tältpinnar omkring.
Koaxen på marken in i stugan.
Efter ett jordplan var nyfikenheten stor och jag gick in och kollade bandet. Det gick rätt dåligt.
Ut och satt upp ett ytterligare jordplan, 20 m långt till en tältpinne åt andra hållet.
In och kolla, jo det verkade gå bättre.
Ut och satt upp två trådar ytterligare och nu var det full fjong på antennen, dvs med fyra 20 m långa jordplanstrådar, spegeln. Hörde och körde Australien direkt, att koppla in den horisontella dipolen var som att stäng dörren utanför EU. Lyssnade mest resten av vinterhalvåret och var nöjd med mitt antennexperiment.
Hur rejält jordspett man än använder som jord till en vertikal dipol, kallad GP, så blir det inte bättre, antennen kräver en spegel med låga förluster, dvs gjord av metall, som biltaket.
Jag minns en artikel i en Amerikansk radiotidning, där någon skulle labba med GP-antenner. Han byggde ett jordplan av kycklingnät en meter över marken.
Nätet på en träplattform, stor som en altan (5 x 5 m). Han resten antennens vertikala del mitt på spegeln. Sen kunde han krypa under jordplanet och göra mätningar direkt vid matningspunkten. Givetvis inte för antennen lägre än 14 MHz men ändå. Liknar biltaket. Vilka fakta han fick fram finns inte kvar i mitt minne dock.
Men väldigt få mäter idag sin antenn vid matningspunkten.
Sen har vi alla konstiga sätt att använda de klassiska GP antennerna 12AVQ 14AVQ och 18AVQ. Med spärrkretsar, de flesta ligger nog som en bunt skrot bakom garaget.
Men med jordplanet i form av trådar ovan mark blev det bäst.
de
Roy SM4FPD
Dvs ett 50 cm långt spröt på ett jordplan (biltaket) minst en kvadratmeter stort.
Matningen med koax under taket, jordplanet, sker med koax till radion. HF jordpunkten är den punkt där antennfoten sitter, och där koaxen då skall vara ansluten, Punkten kallas för jord, HF jord kanske är ett bättre ord. Och har inget med jord (det svarta pulvret under gräset) i sig att göra.
Ett jordplan i form av trådar eller spröt skall efterlikna biltaket. Något man måste ta till på HF då en så stor bil med 20 meter stort plåttak inte går att få tag på.....det blir väl dyrt att rulla ut kopparfolie över hela gården.
Men ofta kommer då koaxen att även den ligga på marken och egentligen agera som en av jordplanstrådarna. Vi får därmed till skillnad mot biltaket en koax som är en del av jordplanet. Koaxens skärm blir sedan förbundet med radiostationens chassi. Ledningsbunden RF-Feedback.
Någon nämnde att man skall försöka undvika att dra jordplanstrådarna nära koaxen som ligger på marken, eller nedgrävd. Där är jag lite kluven. Lägger man en eller fler jordplanstrådar nära koaxen kommer de ju tillsammans med den att bli en balun. dvs lägg kvartsvåg långa jordplan nära koaxen istället...
Jordplanstrådar på marken eller nedgrävda kommer att tillsammans med jorden, (det svarta pulvret), att bli ett motstånd, jorden leder ju inte HF-ström så bra. Varmt för maskarna kanske.... 64 trådar gör problemet mindre.... Men fortfarande är koaxen en del av jordplanet och leder HF in till radiostationens chassi. Ledningsbunden RF-Feedback.
Vad vi gör är att gräva ner halva dipolen.... En GP är en dipol där ena benet, halva dipolen skall spegla sig i jordplanet, spegeln. Biltaket gör denna spegling bra.
Jord, de svarta pulvret, gör detta dåligt och blir varmt....
Ett sätt att förhindra att koaxen leder in HF till radions chassi är att göra en CM drossel på koaxen vid en kvartsvåg ut från matningspunkten. Men det går åt mycket ferrit vid så låg frekvenser som 3,7 MHz. Minst 15 varv på en eller flera rejäla ferritkärnor.
Att höja matningspunkten några meter och göra jordplanet i form av trådar över mark, 2 - 3 meter upp. Är ett sätt att mer efterlikna biltaket, nu kan man dra koaxen under taket. Nu räcker 4 - 8 jordplanstrådar. Och förlusterna i jordplanet, dvs halva dipolen blir bara den för tråd.
Men idéen att låta den vertikala delen av "dipolen", sticka ner under jordplanet förstår jag mig inte på. Bättre vore att klippa denna och om vertikaldelen blir för kort då, använda en liten förlängningsspole vid matningspunkten eller en bit upp.
En gång gjorde jag en GP för 3,8 MHz DX delen. Jag reste en pinne av tre maströr plus tio meter metspö. Lindade några varv av tråden runt metspöt för att förlänga elektriskt till en kvartsvåg.
Jordplanet 2,5 m över jord sluttande till tältpinnar omkring.
Koaxen på marken in i stugan.
Efter ett jordplan var nyfikenheten stor och jag gick in och kollade bandet. Det gick rätt dåligt.
Ut och satt upp ett ytterligare jordplan, 20 m långt till en tältpinne åt andra hållet.
In och kolla, jo det verkade gå bättre.
Ut och satt upp två trådar ytterligare och nu var det full fjong på antennen, dvs med fyra 20 m långa jordplanstrådar, spegeln. Hörde och körde Australien direkt, att koppla in den horisontella dipolen var som att stäng dörren utanför EU. Lyssnade mest resten av vinterhalvåret och var nöjd med mitt antennexperiment.
Hur rejält jordspett man än använder som jord till en vertikal dipol, kallad GP, så blir det inte bättre, antennen kräver en spegel med låga förluster, dvs gjord av metall, som biltaket.
Jag minns en artikel i en Amerikansk radiotidning, där någon skulle labba med GP-antenner. Han byggde ett jordplan av kycklingnät en meter över marken.
Nätet på en träplattform, stor som en altan (5 x 5 m). Han resten antennens vertikala del mitt på spegeln. Sen kunde han krypa under jordplanet och göra mätningar direkt vid matningspunkten. Givetvis inte för antennen lägre än 14 MHz men ändå. Liknar biltaket. Vilka fakta han fick fram finns inte kvar i mitt minne dock.
Men väldigt få mäter idag sin antenn vid matningspunkten.
Sen har vi alla konstiga sätt att använda de klassiska GP antennerna 12AVQ 14AVQ och 18AVQ. Med spärrkretsar, de flesta ligger nog som en bunt skrot bakom garaget.
Men med jordplanet i form av trådar ovan mark blev det bäst.
de
Roy SM4FPD
Men ditt tänk med radialerna går att "vända på". Det man gör är att montera vertikalen på en trästolpe som du har tänkt. Sedan matningen på marken. Även radialerna ansluts på marken men slopas uppåt (kan vara ganska brant) tills du når den höjd du vill ha radialerna på. Sedan horisontellt. Det kallas för "Seagull radials", alltså tittar du på två radialer åt var sitt håll ser det ut som en måsvinge. Du gör din stolpe så lång att du kan knyta ett snöre i toppen för varje radial som du sedan ansluter i den punkt där radialen skall börja gå horisontellt.
Eller menar du tyst som i att han inte säger så mycket?