När kan man anse sig vara en radioamatör?

Nu är ni nog på fel spår ändå boys. :rolleyes:

För att syssla med icke yrkesmässig verksamhet utan vinningssyfte, inriktad på experiment med utrustningar för radiokommunikation samt med radiovågors utbredning behövs inget amatörradiocertifikat.

Man behöver inte vara radio- eller sändaramatör. Det räcker med att vara en vanlig människa som är intresserad av nämnda verksamhet för att få ett stort utbyte av den.

Vill en sådan vanlig människa utnyttja en amatörradiosändare på amatörradiobanden så finns möjlighet att skaffa sig ett amatörradiocertifikat.

Vad vi gör och hur vi sedan utnyttjar de privilegier ett amatörradiocertifikat ger oss, att använda radiosändare på vissa frekvensband, har i princip ingen annan med att göra så länge de tre grundkraven som PTS ställer genom föreskrifterna uppfylls.

1/ Hålla oss inom de tilldelade frekvensbanden.
2/ Ej använda mer effekt än nödvändigt och maximalt 1 kW PEP.
3/ Använda den tilldelade anropssignalen för ID i början och slutet av radiosändningen samt med jämna mellanrum om sändningen är lång.

Ett amatörradiocertifikat är inte heller villkorat när det gäller krav att vara aktiv på radiofrekvenserna. Alla som avlagt prov och skaffat sig ett amatörradiocertifikat är innehavare av ett sådant. Det borde räcka, i analogi med andra certifikat, diplom eller simborgarmärket vi fick i småskolan. Inte är jag någon simmare för det inte men simma kan jag.

Ibland verkar det viktigare att gå runt och ståta med titeln radioamatör/sändaramatör än att syssla med radiohobbyn som sådan.

-Hej, jag heter Kalle och är radioamatör!

- och, har du lödkolv?

-öhhh, va e de för nåt?
 
Nej Bengt, men intresset bör vara en nödvändig förutsättning för att bli sändaramatör.
:)
 
Fortsätt gärna att raljera, det är ju bara att förlöjliga sig själv.. Kollegor inom vår hobby klarar av sina egna val utan diktatorskapets kunskap om världsordningen!!

/Sven.
 
Kanske vända på utgångspunkten?

Jag är inte radioamatör och det märks därför att:

1. Jag är modemedveten och klär mig inte hur som helst.
2. Jag kammar mitt hår varje dag
3. Min T-skjorta räcker ner förbi naveln och livremmen
4. Jag vägrar använda träskor
5. Deodorant är viktigt för mig
6. Andra människors glädje gläder också mig
7. Jag respekterar andra människor
8. Jag är fotbollssupporter
9. Klandra andra gör jag aldrig
10. Jag är medveten om mina brister
11. Mina skor är alltid nyputsade
12. Jag tvättar händerna innan jag äter
13. Jag vill ha det städat hemma
14. Samlare är jag inte
15. Det finns gott om plats i mitt garage
16. Jag klipper gräset på fredagar
17. Mina vänner är som jag
18. Jag stoppar inte in T-skjortan innanför byxorna
19. Romantik är viktigt för mig och gärna levande ljus
20. Kvinnor talar gärna med mig mer än 2 minuter
21. Jag minns vad andra människor tycker om
22. Min bil är välstädad och tvättad
23. Jag är mån om min kroppshållning
24. Solar mig gärna på semestern
25. Föredrar en trevlig drink framför råsprit
26. Häller alltid upp ölburken i ett glas jag dricker ur
27. Avbryter inte andra när de talar
28. Framhäver aldrig mig själv i en diskussion
29. Kan inte sköta min iPhone
30. Köper gärna en ny TV varje år
31. Koncentrerar mig aldrig på detaljer timmar i taget
32. Tvättar mig dagligen
33. Lever aldrig över mina tillgångar
34. Hälsar alltid på människor jag möter
35. Frågar gärna om vägen om jag inte hittar
36. Har vänner i byggnadsnämnden
37. Mitt hus är vackert
38. Min trädgård är välskött
39. Jag kan namnet på alla mina rosor
40. Mina underkläder byter jag varje dag
41. Elinstallationerna i mitt hus är gjorda av behörig elektriker
42. Mina barn hälsar ofta på mig
43. Jag har många barn
44. Kan namnet på mer än 2 skönlitterära författare
45. Vet vem som fått årets nobelpris i litteratur
46. Sparar inte på papper som har ena sidan oskriven
47. Kan mer än en typ av dans
48. Sover och äter regelbundet
49. Motionerar varje vecka
50. Jag kan ingenting riktigt ordentligt utan måste alltid fråga andra…tyvärr!
 
Jo det är klart att intresset spelar en viss roll för våra val KBW. Den som är helt ointresserad av radioteknik men intresserad av sociala samtal över radio kan skaffa sig ett amatörradiocertifikat och kalla sig för sändaramatör eller radioamatör. Det är fritt fram eller hur?

Själv har jag kommit till den insikten att jag faktiskt kan utöva hela registret inom hobbyn som en vanlig människa som är intresserad av radioteknik m m. Som innehavare av amatörradiocertifikat så har jag dessutom fått enorma privilegier som öppnar många möjligheter för mig. Jag ser inget direkt mervärde i att behöva titulera mig som radioamatör. En gång var jag nog stolt över det men att i dag berätta att man är radioamatör i mer seriösa kretsar är definitivt inte en hit. Vi som jobbar professionellt med radio och elektronik känner till detta faktum. Ingen merit.

Man kan fundera på vad som är så speciellt med att vara radio- eller sändaramatör. Jag följer regelbundet diskussionerna på Svenska Elektronikforumet och kan bara konstatera att kvaliteten på projekten och intresset för elektronik är skyhögt högre där än på amatörradioforumen, de få som finns. De flesta som skriver på EF är vanliga människor som har elektronik, mekanik och radio etc som hobby eller jobbar i branchen. Där finns många duktiga radioamatörer också men de gör inget väsen av det mer än att kanske använda sin signal som alias och inlogg.

Annars skulle man ju kunna tycka att radioamatörer som av eget intresse genomgått frivillig utbildning i ellära och radioteknik för att skaffa sig kunskapsbevis skulle sticka ut ur bruset.
 
Det är ta mej bövelen inte sant. Riktig amatör.
Jag som sitter med en borrmaskin och tillverkar ett par rattar till ett hemmabygge. Hur skall jag leva upp till alla krav? Lösa en ekvation, Sinusteoremet, derivata och lösa farbror Pythagoras sats i huvudet?
Dags att dra något gammalt över sig, jag som sitter med en träbit i näven!
 
FUD skrev; "4. Jag vägrar använda träskor"

Här i det forna Danmark går många i trätofflor liksom jag. Dock inte när jag går på fin fest och mer städade tillställningar. Du skriver vidare; "30. Köper gärna en ny TV varje år" vilket jag tycker verkar vara både oansvarigt och oekonomiskt. Jag ångrar att jag överhuvudtaget köpt en TV och skulle gärna slänga ut den om nu inte XYL propsat på att se på eländet som statstelevisionen prackar på oss. Dock kan jag ju se Danmark här nere och de har fortfarande kompetent folk i leden.

När jag läst din lista och de där satansverserna AOM länkade till inser jag att mitt val för några år sedan att upphöra vara radioamatör var ett helt riktigt beslut. Jag vill inte riskera tillhöra det där konstiga klientelet längre utan nöjer mig med att vara en vanlig människa med stort intresse för tillämpad elektronik, radioteknik och mekanik. Jag gissar att du kommit till ungefär samma slutsats liksom många andra nog har gjort eller kommer att göra när polletten trillat ner. Bäst före datumet har passerats. Det är det du menar?

Igge skrev; "Jag som sitter med en borrmaskin och tillverkar ett par rattar till ett hemmabygge."

Det låter som du är en "genuint riktig hobbyutövare" dvs ingen radioamatör. Inte många kvar av den sorten som tillverkar sina egna rattar i en borrmaskin. Starkt jobbat. Du får en guldstjärna från mig. :);)
 
EQL, jag har märkt en svängning i synen på inte bara amatörradio utan även andra hobbies.
I dag räknas förmågan att driva ett projekt som att bygga något eget som en merit som ger
extra värde i ett CV.

Kanske för att det är svårt att få arbete och därigenom få erfarenheter eller att man faktiskt
har något mer än "buzz words" att backa upp sina påståenden sina personliga egenskaper?
 
Javisst, jag är även "fiskeidiot" och som exempel på ditt påstående ovan, är nog konsten och
hantverket att binda egna flugor, som varit en tradition, på utdöende inom flugfiskehobbyn.
Det är relativt svårt och tidsödande, köpeflugor är numera dessutom väldigt billiga....

En relevant liknelse kanske ?
 
Jag gissar att du kommit till;) ungefär samma slutsats liksom många andra nog har gjort eller kommer att göra när polletten trillat ner. Bäst före datumet har passerats. Det är det du menar?
Mmmmmm-mmm
När man blir gammal är barndomen längre bort än förr. Även om man tänker på den då och då. Man vill bli gammal men man vill inte åldras. När man är gammal har det hunnit hända så många saker som man lärt sig av. Är man åldrad har det mesta gått i glömska. Det är viktigt att vi gammelamatörer tänker på att det vi tycker är "duktigt och redigt gjort" kanske inte alls är detsamma som "ungamatörer" tycker.

Om vi för ett ögonblick skiter i att tänka på den tekniska utvecklingen och hur den kräver att vi hänger med så kan vi se att även gammelamatörer med åren börjar få svårt med det de redan har i shacket. Det här har några av oss säkert redan lagt märke till. Min pappa (EUZ) var synnerligen driftig både praktiskt och teoretiskt medan jag stod på mognadens rand. Med åren blev ett och annat allt mera besvärligt för honom och det fanns gånger då jag tänkte "han borde inte hålla på med just det där". Gammelamatörer bör nog inte alltid ge sig in i bedömningar av ungamatörers varande eller blivande.

De gamla kunskaperna hamnar alltid i ett dis förr eller senare och till trots för det så finns åsikterna kvar precis som tidigare. Det är då det börjar bli gammelamatör av den något högre skolan. Icke förty, ska gammelamatörerna har full respekt av ungamatörerna! Det kräver dock att respekten går åt båda hållen. En respekt som är enkelriktad leder alltid till sociala problem. Då är det inte amatörradio utan åsiktsstyrning och detska vi hålla oss borta ifrån som varande hobbyister.

När en amatör man lärt känna genom åren slutligen hamnar i ett personligt tillstånd där stickproppen är det mest tekniska är det fruktansvärt viktigt att vi andra starkt betänker att denne amatörs tidigare tekniska begåvning fått vingar. Men, han är fortfarande en "riktig" radioamatör enligt vårt synsätt! Varför ska vi då betygsätta ungamatörer till den ena eller andra klassen av radioamatör? Detta är inte bara tragiskt utan direkt vidrigt.
 
FUD skrev; "Detta är inte bara tragiskt utan direkt vidrigt"

Jag uppfattade din "Jag-lista" som att du inte trivdes längre med att tillhöra den klassens amatörer som inte tvättar händerna före måltid och som föredrar råsprit framför en trevlig drink - hur nu en sådan ser ut.

Själv tar jag gärna ett glas rött vin fram på kvällen och genom att smutta i långsamt tempo så har ett glas en livslängd på knappt två timmar. Det blir samtidigt ekonomiskt drickande med hög verkningsgrad och pengarna räcker länge. Det är ju smaken och aromen vi är ute efter eller hur. Inte att tappa balansen och falla ner på backen.

Jo, jag fattar att gamla old timern tappar finmotoriken i fingrarna, skärpan i synen och ger upp sin byggverksamhet när standardkomponenterna är ytmonterade i storlek 0402. Själv har jag skaffat mig ett Zeiss Stereomikroskop och då jag fortfarande är stadig på handen så går det förhoppningsvis att fortsätta bygga radio ett bra tag till.

I grunden kan väl alla som skaffat sig ett amatörradiocertifikat få lov att kalla sig för radio- eller sändaramatörer precis som den som inte skaffat certifikatet alls kan kalla sig för radio- eller mottagaramatör. Det gick ju fint på 1920-talet och i sak har väl inget förändrats sedan dess. Samma gamla Hederskodex om hur vi skall bete oss som trummas ut.

Det jag noterat bland mina vänner som haft certifikat ungefär lika länge som jag är att dom inte trivs med utvecklingen på banden. En del har minskat sin aktivitet och andra har tappat intresset helt och lagt av.

Har du samma erfarenheter eller dina vänner tycker tvärt om, att utvecklingen på banden blivit bättre och att de därför ökat sin aktivitet.

Själv har jag väl inte lagt av med radiokörningen än men lyssnar allt mindre på amatörbanden och allt mer på andra saker som rundradio på tropikbanden och en del kommersiell KV-trafik. Varje gång jag rattar över amatörbanden så märker jag att det är samma stationer som spelar samma slitna grammofonskivor. Är det inte morgonringar så är det pile up med en massa avsiktliga störningar. Ingen av dessa två nischer är tillräckligt intressanta för mig även om jag i fornstora dagar var en ivrig DX-jägare på 3,5 och 7 MHz. Det var kul då.

Men insikten om sakernas tillstånd har väl infunnit sig så här på ålderns höst och jag har därför ingen överdimensionerad självlysande skylt på bilen med min anropssignal, ingen jättelång mobilantenn med toppkapacitansspröt och inte instrumentbrädan full med kommunikationsapparater osv. Jag har mobiltelefon som alltid fungerar men ringer sällan själv. Det blir billigare att bara ta emot samtal.
 
EQL

Listan har jag hittat på helt för egen maskin. Tog en kvart att peta ihop. Bara att tänka efter lite grand. Den lever inte jag efter. Tvättar händerna gör jag bara innan jag lägger in en färsk prilla snus. Då är det viktigt. Maten intas med bestick, ju!

Skämt åsido, så är det nog förmodligen så att den absoluta majoriteten av radioamatörer med call från tiden före oregleringens något korta tidsepok, känner sig allvarligt distanserade från amatörradiobanden idag. De jag känner ägnar sig åt clusterjakt och contesting. Samma sak i olika nyans. Slöpratande är bara trevligt i CW-mode. Talpratande undviker jag i möjligaste mån. Detta är blandat hos de jag känner men jag uppfattar det som att man vanligen begränsar sitt QSO'ande till de man redan känner. Ungefär som socialiserandet på amatörradioforum.
Rent allmänt tycks det mig ha bildats klickar, ungefär som olika ankdammar, lite här och var där vissa särarter behandlas som den alenarådande amatörradioidyllen. Som om det är en enkelriktad tillvaro att vara radioamatör. Det finns bara en enda sak som är central i den här hobbyn och det är allting som handlar om kortvåg. De perifera intressena är nog dock de som leder utvecklingen framåt medan vi kortvågsfantaster får hålla vår fana rest så gott vi kan och hoppas på att det ska komma smulor från de introvertas och inskränktas bord. Det händer ju faktiskt ibland. Det är trevligt och uppbyggande men inte nödvändigt att ta till sig eftersom min egen amatörradiovärld är bara min egen. Liksom andras är bara deras.

Telegrafin är en så vanebildande sysselsättning att jag får kraftig abstinens då och då. Contesting i denna mode är då väldigt mycket värd. Adrenalinet bidrar inte helt oväntat till upplevelsens förgyllning. Jag har på www.scandinavianhams.myqth.se skrivit en text för de som gärna vill lära CW och det står där att läsa om detta. Men att ha CW-kravet kvar för amatörradiocertifikat är inte alls meningsfullt då den kommersiella verksamheten har gått till den oändliga vilan. Kvar finns nu bara tävlingsmomentet och det är stort över hela världen. Så stort att ungamatörer gärna vill lära CW av enbart denna orsak. Glädjande om än något patetiskt. Skulle det vara så att kommersiella alternativt militära intressen återupptar CW så är det självklart väl på plats att återinföra CW-kravet för amatörradiocertifikat. En man som inte kan ändra sig är ingen riktig man. Och en riktig radioamatör då? Kan han ändra sig? När jag läser i en del trådar får jag uppfattningen att det inte finns så många riktiga män här... Så vad är en riktig radioamatör? En mus?

I övrigt gör jag som du Bengt, tekniska lösningar och experimenterand om än kring "working history" i min RadioVärkStad. Egna konstruktioner krävs ibland och ska shacket uppgraderas, vilket väl är lite sällsynt numera, så gör jag det ur hjärnans välfyllda herbarium av tekniska plantor. Jag tänker ibland att de gamla riggar jag har är sådana som förpassar mig in i gammelamatörens "det var bättre förr" men samtidigt vet jag också att det egentligen inte finns något nytt där ute.

Vad som berör mitt hjärta starkt är känslorna som många har kring vad en radioamatör egentligen är och orsaken till att det ska klassificeras inom gruppen. Även om bandvardagen blivit kraftigt urlakad och dessutom väldig frispråkig så är det ändå en aktivitet som pågår om än utan mitt aktiva bidrag. Som du ju vet så är jag, liksom du, väl insatt i vad som varit och vad som pågår och jag tycker det är bra att du orkar diskutera sakligt när nu de flesta av oss andra inte orkar det. :)
 
Låter sunt det du skriver FUD. Att kravet på färdigheter i morsesignalering idag är helt otidsenligt inser t o m jag som så ofta jag får möjlighet ändå gärna berättar att det finns 10-15 dB att hämta hem med morsetelegrafi jämfört med SSB. Det motsvarar vinsten från ett stort PA-steg. Inte fy skam. Bara det är ju ett hållbart argument att satsa på en telegrafikurs framför ännu en mikrofon.

Dock fungerade det obligatoriska kravet på färdigheter i morsesignalering som ett filter för att sortera bort de som inte hade tillräckligt stort intresse av att lära sig det som krävdes för att kvala in för ett amatörradiocertifikat. En del jätteintresserade försökte men klarade ändå inte telegrafin vilket så klar kan uppfattas som orättvist. De som med stor möda kom igenom nålsögat var ofta ganska energiska och uthålliga till sin person vilket sedan återspeglade sig i deras experimentlusta och engagemang i klubbarna som draglok där. Vem tar över klubbarna när di gamle trillar av pinnen?

Om PTS skulle komma på tanken att återinföra krav på färdigheter i morsesignalering så hade jag naturligtvis inte ställt mig i första ledet och protesterat med plakat framför PTS port. Inte du heller kan jag räkna ut. Vi hade lutat oss tillbaka och avvaktat utvecklingen.

Det där med riktig radioamatör är väl inte så allvarligt menat. Jag är bara så himla förvånad över att inte alla vill vara riktiga som du och jag är. Så fort någon nämner riktig radioamatör så dyker det upp folk som känner sig förolämpade. Det måste bero på att de själva anser att de är oriktiga av en eller annan anledning. Märkligt är det i alla fall. Det måste vara upp till var och en att bedöma riktigheten av sig själv så att säga.

>>>Rent allmänt tycks det mig ha bildats klickar, ungefär som olika ankdammar, lite här och var där vissa särarter behandlas som den alenarådande amatörradioidyllen.

Det har förmodligen att göra med att nischerna inom amatörradiohobbyn ökat lavinartat sedan hobbyn var samlad kring ett fåtal intressen på 50- och 60-talen. Vi som började då kunde snabbt identifiera två stora huvudgrupper, 2-m amatörerna och KV-gänget. Båda grupperna var ganska teknikorienterade på så sätt att deras stationer inte enbart bestod av köpeapparater. Det byggdes PA-steg och antenner liksom det mixtrades med konvertrar och pre-ampar på de högre frekvensbanden. Varje grupp kunde delas in i teknikfolket och de som mest körde DX och contest. Det fanns jämfört med idag ganska få särintressen som RTTY med Creed 7B etc. Numera är ju varje digitalmod ett särintresse där t ex APRS inte har så mycket att göra med PSK31 eller WSPR. Ja du fattar...

Sedan 50- och 60-talen har amatörradion grenats ut som ett vildvuxet träd där vissa grenar snabbt tynat bort och andra växt vidare. En del grenar har nått utanför det som idag brukar kallas riktig amatörradio samtidigt som det gått röta i stammen och rötterna. Oriktig amatörradio - finns det?

En del kallar detta för utveckling och följa med sin tid medan andra tycker det var bättre förr. Hi hi.
 
SM7EQL skrev:
"Själv tar jag gärna ett glas rött vin fram på kvällen och genom att smutta i långsamt tempo så har ett glas en livslängd på knappt två timmar. Det blir samtidigt ekonomiskt drickande med hög verkningsgrad och pengarna räcker länge."

SM7EQL skrev också:
"Jag har mobiltelefon som alltid fungerar men ringer sällan själv. Det blir billigare att bara ta emot samtal."

- - - -

Dyre Bengt!
Om jag inte visste bättre, skulle jag säga att du låter snål! ;) :D

73/Lasse
 
Jag citerar mig själv:
Annars kan man väl säga att radioamatörernas betalningsvilja ungefär står i paritet med deras sociala färdigheter

Dyre Bengt!
Om jag inte visste bättre, skulle jag säga att du låter snål! ;) :D

73/Lasse
Betalningsviljedysfunktion är en annan inte helt ovanlig egenskap hos radioamatörer.
Undantagen bekräftar dock regeln.
Det finns ett par skribenter här på ham.se med förstahandsegenskaper sedan lång tid
av att göra affärer med nämnda grupp som nog kan utveckla saken.

73/
Karl-Arne
SM0AOM
 
Last edited:
Back
Top