Naturvetenskap och tråkig utbildning

Många intressanta inlägg under dagen som jag tillbringat på annan ort helt utan dator. Men nu har jag läst i kapp. Jag fastnade för NTJ:s bidrag och hur unga ser på saker och ting. Skall återkomma med funderingar kring detta senare.

I ett tidigare inlägg ansåg VJX att om vi fick in 1000 nya amatörer och 900 tröttnade efter ett tag så hade vi ändå fått 100 st. Det är ungefär samma procentsats vi hört från klubbar som anordnar kurser att c:a 10% kommer igång med sin hobby och blir aktiva under lång tid. Anledningen till att så många faller ifrån kan man fundera över. Det finns säkert många förklaringar från att de inte insåg vad amatörradio är, inte förmår ta steget själv till att antennförbud råder eller störningar omöjliggör lyssning.

För att få in så många nya som 1000 på ett år eller vad som nu avsågs för tidsperiod så undrar jag om det ens finns så många potentiellt intresserade så att den kvoten kan fyllas? Någon kö finns ju inte till utbildningarna precis.

Är det så att dagens kompetensfordringar upplevs som alldeles för svåra så att de 1000 som skulle vilja bli radioamatörer i praktiken hindras p g a att det krävs att vederbörande går en kurs antingen i form av veckoslutskurs eller som självstudier samt avlägger ett prov..

Om vi tar bort kraven helt kommer vi då att få ett tillskott av 1000 nya. Ingen vet så klart men jag misstänker att det inte finns särskilt många potentiellt intresserade att ta av?

Jag lyssnar ibland på 27 MHz och aktiviteten där har snabbt avtagit till en mycket låg nivå. Den vanligaste trafiken som brukar dyka upp är utländska lastbilschafförer när de passerar längs motorvägen. Några enstaka danska stationer från Köpenhamn hörs ibland. Malmö, Lund och omnejd. Någon enstaka ibland. Långt långt mindre än förr då det kokade av aktivitet på sena kvällar. Det verkar alltså som om intresset för 27 MHz är litet och inga nya tillkommer? Tillkommer det några unga på 27 MHz eller vilka åldersgrupper utgörs nykomlingarna av?

I ljuset av detta kan man fortsätta att fundera över vad som händer när de svenska amatörradioprovens svårighetsgrad kommer att ökas från den nuvarande nivån (motsvarande CEPT Novis) till den betydligt högre nivån CEPT HAREC. Det är ju vad den nya ordningen från PTS medför i praktiken. Några 1000 nya lär inte gå att få in i alla fall. Totalt tvärstopp alternativt en framtida Novis-licens med ungefär de krav vi har idag genom SSA-licensen?

För min del tror jag att betydligt färre kommer att genomgå hela utbildningen enligt den nya nivån enligt T/R 61-02, klara provet, ta certifikat och bli radioamatörer men också att betydligt fler av de färre som klarat provet och fått sitt certifikat blir aktiva och stannar kvar i hobbyn. Det finns skäl att tro att så är fallet då de som ändå skulle falla ifrån gör det redan under kursen i stället för efter ett år eller två. Kanske nettoeffekten blir den samma räknat på några år?

En annan sak att fundera på är kursledarna. Dessa eldsjälar som troget år efter år ställer upp gratis på sin fritid för att utbilda nya. Jag har sysslat med detta i 12 år tidigt i min karriär och vet vilket otroligt jobb som ligger bakom. Numera orkar jag inte engagera mig på det sättet. De flesta eldsjälar kursledare jag känner till börjar bli till åren komna. En del är på väg att lägga av då de har svårt med att så många faller ifrån och aldrig kommer i mål. Hur ser återväxten ut för kursledare? Vi vet redan att klubbarna har svårt att få ihop folk till sina styrelser och att ideellt arbete inte lockar längre särskilt inte om det ställs krav på att ledamöterna skall prestera i form av att ordna aktiviteter och se till att medlemsantalet hålls på en nivå som krävs för att betala den marknadsanpassade hyran till kommunen.

NTJ skrev om läsförståelse beträffande essäfrågor och flervalsfrågor och jag har själv läst olika rapporter från skolans värld där det framgår att allt fler elever har svårt med att förstå längre texter och att dessa svårigheter skulle hänga samman med det moderna sättet att kommunicera via chat och Twitter m m. Är inte lärare själv så kan inte bedöma men funderar på vad som händer när dessa elever kommer ut som vuxna och kanske skall axla ansvaret för att bli en eldsjäl och kursledare i en radioklubb för elever som ev har fått det ännu svårare att ta sig igenom utbildningen. NTJ får gärna kommentera detta ty jag tycker det är intressant och det måste finnas liknande funderingar bland lärarna ute i skolorna?

/Bengt
 
I ljuset av detta kan man fortsätta att fundera över vad som händer när de svenska amatörradioprovens svårighetsgrad kommer att ökas från den nuvarande nivån (motsvarande CEPT Novis) till den betydligt högre nivån CEPT HAREC. Det är ju vad den nya ordningen från PTS medför i praktiken. Några 1000 nya lär inte gå att få in i alla fall. Totalt tvärstopp alternativt en framtida Novis-licens med ungefär de krav vi har idag genom SSA-licensen?

Eftersom ingen längre efterfrågar amatörradion i samhället kan PTS i princip lägga framtida provkrav på en i stort sett godtycklig nivå med T/R 61-02 som en likare eller referensnivå. Om man väljer en väsentligt lägre nivå än denna lär det dock behövas en ganska bra förklaring.

Under ett par årtionden har en mycket låg nivå tillämpats utan att få någon påtaglig nyrekrytering, så för samma nettoeffekt kan det lika gärna provas att höja kraven rejält.

Den ordning som rått fram till nu har i praktiken inneburit att andra CEPT-länders myndigheter samt IARU har förts bakom ljuset när det gäller de svenska amatörernas kompetens.

Man kan fundera över hur det kan komma sig att samma kurslängd i lektionstimmar tillämpas idag för certifikatkurserna som leder till det som SSA kallar för ett HAREC, som för 11 år sedan tillämpades för UN-certifikatet som då var ett förenklat C-certifikat.

Har det blivit lättare att lära ut ett HAREC eller är eleverna "smartare" idag?

73/
Karl-Arne
SM0AOM
 
Last edited:
I ett tidigare inlägg ansåg VJX att om vi fick in 1000 nya amatörer och 900 tröttnade efter ett tag så hade vi ändå fått 100 st. Det är ungefär samma procentsats vi hört från klubbar som anordnar kurser att c:a 10% kommer igång med sin hobby och blir aktiva under lång tid. Anledningen till att så många faller ifrån kan man fundera över. Det finns säkert många förklaringar från att de inte insåg vad amatörradio är, inte förmår ta steget själv till att antennförbud råder eller störningar omöjliggör lyssning.

För att få in så många nya som 1000 på ett år eller vad som nu avsågs för tidsperiod så undrar jag om det ens finns så många potentiellt intresserade så att den kvoten kan fyllas? Någon kö finns ju inte till utbildningarna precis.

Är det så att dagens kompetensfordringar upplevs som alldeles för svåra så att de 1000 som skulle vilja bli radioamatörer i praktiken hindras p g a att det krävs att vederbörande går en kurs antingen i form av veckoslutskurs eller som självstudier samt avlägger ett prov..

Om vi tar bort kraven helt kommer vi då att få ett tillskott av 1000 nya. Ingen vet så klart men jag misstänker att det inte finns särskilt många potentiellt intresserade att ta av?

Jag lyssnar ibland på 27 MHz och aktiviteten där har snabbt avtagit till en mycket låg nivå. Den vanligaste trafiken som brukar dyka upp är utländska lastbilschafförer när de passerar längs motorvägen. Några enstaka danska stationer från Köpenhamn hörs ibland. Malmö, Lund och omnejd. Någon enstaka ibland. Långt långt mindre än förr då det kokade av aktivitet på sena kvällar. Det verkar alltså som om intresset för 27 MHz är litet och inga nya tillkommer? Tillkommer det några unga på 27 MHz eller vilka åldersgrupper utgörs nykomlingarna av?

I ljuset av detta kan man fortsätta att fundera över vad som händer när de svenska amatörradioprovens svårighetsgrad kommer att ökas från den nuvarande nivån (motsvarande CEPT Novis) till den betydligt högre nivån CEPT HAREC. Det är ju vad den nya ordningen från PTS medför i praktiken. Några 1000 nya lär inte gå att få in i alla fall. Totalt tvärstopp alternativt en framtida Novis-licens med ungefär de krav vi har idag genom SSA-licensen?

För min del tror jag att betydligt färre kommer att genomgå hela utbildningen enligt den nya nivån enligt T/R 61-02, klara provet, ta certifikat och bli radioamatörer men också att betydligt fler av de färre som klarat provet och fått sitt certifikat blir aktiva och stannar kvar i hobbyn. Det finns skäl att tro att så är fallet då de som ändå skulle falla ifrån gör det redan under kursen i stället för efter ett år eller två. Kanske nettoeffekten blir den samma räknat på några år?

En annan sak att fundera på är kursledarna.

/Bengt

Jag kortade ner lite av det jag inte direkt kommer att svara på.

Mina siffror om 1000/100 var bara gripna ur luften, men vi fortätter med det exemplet då förhållandet verkar vara någorlunda korrekt.

Jag tror tyvärr att kraftigt höjda krav sorterar ut allt utom dom kanske 100 messt intresserade, precis som du trodde.

Av dom blir det kanske kvar 20 (dvs vi har höjt förhållandet lite för att dom är mycket mera motiverade) för det är ju fortfarande så att dom 100 mest intresserade i samma grad drabbas av dom saker du räknade upp, antennförbud och kraftiga störningar.

Vi diskuterade det här på min lokala radioklubb i torsdags, det var till och med en som sa "om tio tusen kronor skulle garantera oss tio nya ungdomar som bllir aktiva och kvar i klubben så skulle jag anslå det ur klubbkassan utan att blinka" och det var inte jag som sa det :D

Vi pratade runt lite men ingen kunde komma på vart vi skulle investera dom tio tusen kronorna för att få önskat resultat.

Så i dag bollade jag idén med min son som är 21, inte heller han kunde komma på VAD med amatörradio som skulle kunna locka i hans ålder.

Några år när T-certet var nytt lockade ju möjligheten att snacka med kompisarnaa på repeatrarna lite, men nu kostar ett mobil till mobilsamtal 60öre oavsett längd, så det lockar inte heller.

Däri ligger nog förklaringen till att 27MHz är stendött också.

Dottern (19år) som nyss kom hem från tågluff genom Europa kom på alldelens för sent innan luffen att det skulle vara kul att vara radioamatör och ha med sig en handapparat för att knyta fler lokala kontakter (och kanske få sova över hos folk) på en sån resa.

Nu soffsurfade dom istället från en smartphone (man går in på en webbsida och kollar om det finns någon som har en soffa att upplåta över natten i den stad man befinner sig), det funkade det med.

Dottern verkar däremot gilla att sitta och snurra VFO och lyssna på trastugg och brukar be mig att köra något QSO när hon är här, så ett visst intresse har hon, men förmodligen inte tillräckligt för att jag ska kunna knuffa in henne på rätt bana, speciellt inte om kraven höjs från vad dom är i dag.

Nu ska hon göra lumpen och någon form av "adam-bertil till bertil-adam kom" får hon säkert lära sig där med, men är det lika bedrövligt som när jag lumpade så blir hon snarare avskräckt.

Jag brukar lite skämtsamt tacka gud och mönstringskontoret i boden för att jag slapp bli signalist i det militära, för det hade aldrig mitt radiointresse överlevt.
 
Hmm...igen...

Kanske har jag svårt att uttrycka mig i skrift, eller också har du svårt att tyda den. Meningen "Det gäller nog för oss alla" syftade på att alla kan vissa saker bättre än andra - och tvärt om!


Jo, det är fullt naturligt att vissa besitter kunskaper som andra saknar. Det är en sak, men det är en helt annan sak att besitta vissa kunskaper och anse sig vara något förmer än de som inte besitter samma kunskaper... Och än värre blir det när man ser ner på - och förolämpar, förnedrar och förlöjligar - de som då inte besitter de kunskaper som man anser göra en till något förmer och finare än alla andra.

Är det så som du säger, BDZ, att du själv inte anser dig vara något förmer- och finare än någon annan så har vi inget problem. Det hela berör i så fall inte riktigt dig och du behöver då inte ta åt dig.

Vad menar du? Har du blivit kallad för ett "diverse påhitt"...?? I så fall kan jag nog förstå din frustration...

Nej, ingen har väl riktat något som jag tagit åt mig av personligen. Jag är inte frustrerad heller. Egentligen bryr jag mig inte så mycket, inte så mycket som de rörbestyckade kortvågsgubbsen tycks göra. Jag störs inte det minsta av att någon får någon form av behållning av rör, kortvåg och CW om de tycker att det är meningen med livet. Om det nu inte vore för det faktum att dessa "fossiler" själva kunde nöja sig med det. Hur berikas "fossilernas" rörbestyckade telegrafihobby av att se ner på FM-kanaltrafik, köperadio och kalla D-star för styggelse och dess användare för Rakel-wannabes?

Jag är inte tvingad att hålla på med rör, telegrafi och kortvåg. Jag kan med lätthet hålla mig borta från denna del av hobbyn och behöver således inte störas på det. Varför kan då inte fossilerna hålla sig borta från de delar de uppenbarligen har svårt för? VJX har redan varit inne på frågan; på vilket sätt hotas hemmbyggd rörbestyckad telegrafi av att andra intresserar sig för FM-kanaltrafik? Ingen tvingar dessa att befatta sig med köperadio, FM-kanaltrafik, relästationer eller styggelsen D*. Det är liksom frivilligt...

// VDT
 
VJX skrev; "Jag brukar lite skämtsamt tacka gud och mönstringskontoret i boden för att jag slapp bli signalist i det militära, för det hade aldrig mitt radiointresse överlevt."
----

När jag mönstrade blev jag uttagen till någon sorts kanonmat men protesterade å det bestämdaste och sa till mönstringsofficern att jag bestämt mig för att bli telegrafist på S2 i Karlsborg. Han tittade på mig förvånat och sa att här är det faktiskt vi som bestämmer. Efter en kort stunds resonerade sken han upp som en sol och frågade om jag kunde rycka in tämligen omgående till S2 och så blev det. Han var nog ingen riktig militär utan en ganska förstående man.

Då jag var tämligen vass på telegrafi (enligt egna mått) trodde jag att det ev gick att slippa hela grundutbildningen men si det gick inte för sig. En Kapten Rosell började på ruta noll och lärde mig texta bokstäver och siffror exakt enligt boken. Jag fick lära mig sända vackert på handnyckel och när den något forcerade grundkursen var över på några veckor så fick vi "förkunskapare" (4 st amatörer) hjälpa till med andra göromål och omväxlande träna högre takter med inlagt stridsbuller. En utmärkt utbildning var det och ett perfekt ställe att göra lumpen på. Året var 1972/73.

I övrig låter det ju som vi nått en viss samsyn i att det är svårt att finna en mening med amatörradiohobbyn, i alla fall en mening som går att sälja in på fullt normala människor som ju redan har fullduplexkontakt över hela världen i sin mobiltelefon. -Vadå sätta upp fackverksmaster och dra långa trådar, köpa dyra radioapparater bara för att prata med någon jag inte känner?. Ålderdomligt. Helt ute! -På min iPhone gör jag bara så här... se så enkelt. Inga master och inga otympliga antenner behövs.

Telegrafi? -Mossigt!

Det enda jag kan se som ev kan locka ungdomar till hobbyn är tävlingar och diplom samt samlande av QSL-kort men då för motivens skull. Inte prefix och länder. Fråga ungdomarna om de skulle tycka DXCC var skoj.

Min andra hobby är filateli där är jag filatelist och inte frimärkssamlare. Jag samlar på klassiskt stämplat Sverige med så fina rättvända stämplar som möjligt. Skillingar och vapen-typ i god kvalitet från 1855 och några år framåt. Moderna frimärkssamlare intresserar sig mer för motiven på de moderna frimärkena och där är stämplarna ibland av ondo eftersom de ju skymmer utsikten så att säga. Andra samlar på vykort där motiven på kyrkor och djur utgör grunden för samlingen. Den ene har 578 kyrkor och den andre 311 katter. Från tid till annan blossar det upp debatter om vad Svenska Filatelistförbundet skall syssla med, hålla liv i det gamla eller följa med utvecklingen. Här i Lund lade man ner ungdomsavdelningen. Länge stod det på deras hemsida - vi har stängt p g a brist på ungdomar. Har inte kollat på minst tio år om den återuppstått.

/Bengt
 
VDT skrev; "I vilket fall som helst, om man nu ska se någon form av sakfråga i detta, så hör inte kunskapskrav på telegrafi och rör hemma i ett amatörradiocertifikat 2012."
----

Ang sakfrågan så innehåller T/R 61-02 faktiskt några rader om radiorör;

- Simple thermionic device [valve];
- Voltages and impedances in high power valve stages, impedance transformation;

För att klargöra syftet med de rekommenderade kunskapskraven och beskriva vilka matematikkunskaper som behövs för att klara den kunskapsnivå som anses lämplig som grundnivå så har man specificerat dessa så här;

"The purpose of the examination is to set a reasonable level of knowledge required for candidate radio amateurs wishing to obtain a license for operating amateur stations.

The scope of the examination is limited to subjects relevant to tests and experiments with, and operation of amateur stations conducted by radio amateurs. These include circuits and their diagrams; questions may
relate to circuits using both integrated circuits and discreet components.

a) Where quantities are referred to, candidates should know the units in which these quantities are expressed, as well as the generally used multiples and sub-multiples of these units.

b) Candidates must be familiar with the compound of the symbols.

c) Candidates must know the following mathematical concepts and operations:

 - adding, subtracting, multiplying and dividing
 - fractions
 - powers of ten, exponentials, logarithms
 - squaring
 - square roots
 - inverse values
 - interpretation of linear and non-linear graphs
 - binary number system

d) Candidates must be familiar with the formulae used in this syllabus and be able to transpose them."

Du kan ta del av hela innehållet här; http://www.erodocdb.dk/docs/doc98/official/pdf/TR6102.pdf

PS
Vissa länder kräver fortfarande färdigheter i morsetelegrafering och i de länderna hör de hemma i 2012-års amatörradiocertifikat.

Bengt
 
En utmärkt utbildning var det och ett perfekt ställe att göra lumpen på. Året var 1972/73.

I övrig låter det ju som vi nått en viss samsyn i att det är svårt att finna en mening med amatörradiohobbyn, i alla fall en mening som går att sälja in på fullt normala människor som ju redan har fullduplexkontakt över hela världen i sin mobiltelefon. -Vadå sätta upp fackverksmaster och dra långa trådar, köpa dyra radioapparater bara för att prata med någon jag inte känner?. Ålderdomligt. Helt ute! -På min iPhone gör jag bara så här... se så enkelt. Inga master och inga otympliga antenner behövs.

Telegrafi? -Mossigt!

Det enda jag kan se som ev kan locka ungdomar till hobbyn är tävlingar och diplom samt samlande av QSL-kort men då för motivens skull. Inte prefix och länder. Fråga ungdomarna om de skulle tycka DXCC var skoj.

Min andra hobby är filateli där är jag filatelist och inte frimärkssamlare. Jag samlar på klassiskt stämplat Sverige med så fina rättvända stämplar som möjligt. Skillingar och vapen-typ i god kvalitet från 1855 och några år framåt. Moderna frimärkssamlare intresserar sig mer för motiven på de moderna frimärkena och där är stämplarna ibland av ondo eftersom de ju skymmer utsikten så att säga. Andra samlar på vykort där motiven på kyrkor och djur utgör grunden för samlingen. Den ene har 578 kyrkor och den andre 311 katter. Från tid till annan blossar det upp debatter om vad Svenska Filatelistförbundet skall syssla med, hålla liv i det gamla eller följa med utvecklingen. Här i Lund lade man ner ungdomsavdelningen. Länge stod det på deras hemsida - vi har stängt p g a brist på ungdomar. Har inte kollat på minst tio år om den återuppstått.

/Bengt

Telegrafiutbildningen tror jag säkert var utmärkt, men den radioutrustning jag såg 1989 när jag gjorde lumpen skulle ha dödat det minsta gnutta radiointresse.

Då vi till äventyrs skulle upprätta radiosamband så fungerade skiten sämre än min egen 27MHz radio och vägde fem gånger så mycket.

Jag försökte rekvirera snöre och konservburkar istället.

Jag samlar inte på frimärken, men väl på vykort från trakten, det började med en tradera-auktion på lite 70-80tals bilder från Umeå som jag mindes och kände igen sedan jag var barn, sedan köpte jag på mig massor av umeåbilder, jag hade någon tanke om att göra en nostalgivägg med bilder.

QSL korten kan väl få en vägg dom med, som du säger baserat på utseende och inte på hur rara DX dom är.
 
Last edited:
Telegrafiutbildningen tror jag säkert var utmärkt, men den radioutrustning jag såg 1989 när jag gjorde lumpen skulle ha dödat det minsta gnutta radiointresse.
Då vi till äventyrs skulle upprätta radiosamband så fungerade skiten sämre än min egen 27MHz radio och vägde fem gånger så mycket.

Se där, ett typiskt exempel på hur det kan gå när man inte har tillräckliga kunskaper.
:)
 
Se där, ett typiskt exempel på hur det kan gå när man inte har tillräckliga kunskaper.
:)

Då hade även befälen som skulle instruera oss bristfälliga kunskaper med andra ord, för dom fick inte heller skiten att fungera.
 
Hej alla!:)

SM7VJX skrev:
”Telegrafiutbildningen tror jag säkert var utmärkt, men den radioutrustning jag såg 1989 när jag gjorde lumpen skulle ha dödat det minsta gnutta radiointresse.

Då vi till äventyrs skulle upprätta radiosamband så fungerade skiten sämre än min egen 27MHz radio och vägde fem gånger så mycket. ”

Återigen pudelns kärna. Kunskapen och viljan, saknades kanske redan vid detta stadie i livet?

Mil-specificerad utrustning, kan även den gå i sönder. Men om Försvaret, förväntades förlita sig på konsumentspecificerade 27 Mhz-apparater, hade nog många värnpliktiga hunnit gå i pension innan muck.

/Hans
 
Last edited:
AOM skrev; "Den ordning som rått fram till nu har i praktiken inneburit att andra CEPT-länders myndigheter samt IARU har förts bakom ljuset när det gäller de svenska amatörernas kompetens."
----

Det är väl inte bara CEPT-ländernas myndigheter och IARU som förts bakom ljuset utan även alla de som gått den förenklade utbildningen och fått ett SSA HAREC-certifikat som dom tror visar på kunskaper motsvarande T/R 61-02.

Jag fann boken "Vägen till C-certifikatet - grundkunskaper för sändaramatörer utgiven av Sveriges Radios förlag 1970. "Boken har tillkommit som ett komplement till TV2:s kurs för amatörradiointresserade (programstart i november 1970) men den är också avsedd att kunna användas som fristående läro- och kursbok."

Det är nog få av de nytillkomna amatörerna som fattar hur mycket utbildningen urvattnats sedan dess. Ja även bland de äldre som tycks tro att det inte är någon större skillnad och att den nu rådande nivån är den samma som förr. Orden grundlurade eller blåsta passar bra att använda här.

I bokens förord står att "om du förut sysslat med radioteknik, märker du snart att vår lilla bok är mycket kortfattad och förenklad. Vi har avsiktligt begränsat innehållet till att omfatta vad som behövs för ett C-certifikat och inget annat."

Fokus ligger på grunderna i elektricitetslära och radioteknik samt omfattar även reglementen och föreskrifter med referens till B:90. Jämfört med samtida läromedel som användes ute i klubbarna vid den tidsperioden ansågs boken allt för enkel men den blev ändå snabbt populär och många C-amatörer har haft nämnda bok som sin lärobok.

Jag återger två uppslag som handlar om likström och växelström;

attachment.php


Det poängteras att frågorna i provet för C-certifikat handlar om likspänning och likström och att växelspänning och växelström kommer först i proven för B- och A-certifikat, men att eleven ändå bör veta vad det innebär. Sedan följer en kort orientering som nog får anses vara minst eller kanske t o m mer omfattande än vad som tas upp i Bli Sändaramatör och som bekant gör anspråk på att täcka T/R 61-02.

attachment.php


Som vi kan se så ges bara en väldigt summarisk introduktion i växelströmslära och den som har SSA:s egen lärobok som var den som användes under 60- och 70-talen kommer att upptäcka att Vägen till C-certifikat inte på långa vägar kan jämföras med den nivå på utbildningen som SSA ansåg vara nödvändig för de olika certifikatsklasserna. Även i SSA:s bok Grundläggande amatörradioteknik står i förordet att "I denna bok skall vi ge läsarna de teknisk grunderna fram t o m de lägre och alltså enklare certifikaten". Boken är på 303 sidor.

Det måste väl stå ganska självklart för de allra flesta att den utbildning som förr tog 1 och ibland 2 terminer att genomföra inte på något sätt kan rymmas på några veckoslut med mellanliggande hemläxor. Och även om korvstoppningsmetoden utnyttjas till max, vad är meningen när innehållet ur korvskinnet rinner ut och skinnet är tomt på innehåll den dag HAREC-certifikatet från SSA anländer - även om kansliet jobbar snabbt och väntetiden sällan överstiger någon vecka.

Har samma urvattning skett i skolan när det gäller matematik, fysik och näraliggande ämnesområden eller har eleverna blivit smartare?

/Bengt
 

Attachments

  • 2_c-cert.jpg
    2_c-cert.jpg
    59,1 KB · Views: 364
  • 3_c-cert.jpg
    3_c-cert.jpg
    58,2 KB · Views: 372
Last edited:
Den här tråden slingrar sig visst åt alla håll och kanter.
När jag skulle ta cert så började jag med att gå med i den lokala klubben. Jag upplevde ALDRIG att jag blev nedvärderad eller mobbad för att jag var nybörjare. Tvärt om blev jag "påhejad" av de gamla amatörerna och fick mycket hjälp när jag väl kom i luften.
Jag har heller aldrig hört att någon nybörjare blivit illa behandlad bara för att de är nybörjare. Jag tror nog att de som påstår sig blivit illa behandlade är personer med lite för stort ego, som inte kan ta kritik och själva "alltid vet bäst".

Efter ett par år i hobbyn så ville jag ge något tillbaks så jag arrangerade en kurs för att ge intresserade möjligheten att ta certifikat. Jag har för mig att det var 7eller 8 man som hoppade på kursen. Flera av dem hade betydligt större tekniska kunskaper än jag, så kursen var givande för alla parter.
Alla delategare klarade sedan provet (En kille blev kuggad, men klarade sedan omprovet galant).
När jag efteråt funderat igenom mina erfareheter av detta så har kommit fram till följande angående rekrytering och utbildning:
Aktiva rekryteringskampanjer är helt bortkastade. Vi kan inte locka några genom att visa upp hobbyn eller informera om det går till att bli amatör. De som har "det rätta intresset", och därmed är värda att satsa på, söker sig själva till hobbyn.
Det handlar enbart om att finnas tillgängliga. När jag ville bli radioamatör fanns ju inte internet tillgängligt för alla, så det tog ett bra tag innan jag fick de kontakter som behövdes för att komma till skott. Idag är det ju mycket enklare.

Samma sak när det gäller nivån på kraven. Jag tror inte att en rejäl höjning av nivån skulle ha någon negativ inverkan. Möjligen skulle det sålla bort de flesta som ändå aldrig blir sktiva, och det är väl snarare en positiv effekt.
 
TJC skrev; "Aktiva rekryteringskampanjer är helt bortkastade. Vi kan inte locka några genom att visa upp hobbyn eller informera om det går till att bli amatör. De som har "det rätta intresset", och därmed är värda att satsa på, söker sig själva till hobbyn."
----

Ditt inlägg är bra men jag vill ändå kommentera "aktiva rekryteringskampanjer".

Det beror på vad som läggs i begreppet "aktiva rekryteringskampanjer". Under den tiden klubben här i Lund hade sin storhetstid på 70-och 80-talet så arrangerade vi en aktivitet på Lunds Stadsbibliotek under sportloven, år efter år. Vi fick lov att disponera ett av de större studierummen där det riggades upp en ganska komplett "klubbstation" med dels litet äldre rörbaserad utrustning som toppmoderna transceivers. Till detta en skärmutställning samt glasmonter i foajén. Aktiviteten i studierummet pågick varje dag hela veckan och utställningen under 3-4 veckor. Inte alla bibliotek är så generösa.

Ett år hade vi lånat en Slowscan-utrustning från Bejoken import och det var verkligen high tech. Vi visade 10 GHz mikrovåg i vågledarteknik och det fanns några år möjlighet för besökarna att sitta och löda ihop enkla byggprojekt. Jag minns vid ett tillfälle att det fanns oscilloskop och en tongenerator ihopkopplade som besökarna själv fick sitta och skruva på.

Givetvis fanns möjligheter att prova på det där med telegrafi som alltid samlade många av de yngre vilka fick lära sig att sända enkla fraser som HEJ där kompisen lyckades ta emot hjälpligt efter någon timmas övning tillsammans med någon av oss ledare.

Enligt deltagarlistorna som låg som underlag för aktivitetsbidrag från kommunen gav dessa kampanjer initialt mellan 15-25 intresseanmälningar. En del hoppade av efter 1-2 lektioner men kurserna brukade ändå samla ett gäng på c:a 8-10 ynglingar som med få undantag var i de yngre tonåren. Ytterligare någon eller några föll ifrån efter halva kursen men de flesta tog sig igenom. Här i Lund användes ett kursmateriel som satts samman av SM7FKR och så här i backspegeln så låg det på minst den nivå som SSA:s Grundläggande amatörradioteknik omfattade.

Kursen tog minst en termin och då ingick c:a 30 min morsetelegrafi med kontrollprov och nya tecken varje lektionstillfälle en gång i veckan. Resten ägnades åt teori. De flesta kursdeltagarna var med i klubbens ordinarie aktiviteter där de fick inblick i den löpande verksamheten som för vår del handlade mycket om radiokörning, DX-jakt, nya antenner contesting på KV och VHF samt rävjakt. Så såg det ut på de flesta klubbarna vid den tiden. Massor av aktivitet.

Jag är övertygad om att klubben här i Lund inte funnits idag om dessa aktiva rekryteringskampanjer inte ägt rum. Felet som görs är att vi nu i panik (?) försöker anpassa hobbyn och värvningskampanjernas innehåll till en kategori människor som inte delar intresset för själva kärnverksamheten, den gemensamma nämnaren i form av grundläggande tekniska kunskaper och kännedom om principerna för olika vågutbredningsfenomen m m som faktiskt är gemensamma och behövs inom samtliga nischer inom hobbyn. Även inom DX-jakt och contesting m m där det krävs väl fungerande antenner för att lyckas. Lämpliga antenner skall ju väljas och tillverkas eller annonser i radiotidningarna utvärderas så att relevanta val kan göras.

/Bengt
 
Telegrafiutbildningen tror jag säkert var utmärkt, men den radioutrustning jag såg 1989 när jag gjorde lumpen skulle ha dödat det minsta gnutta radiointresse.

Då vi till äventyrs skulle upprätta radiosamband så fungerade skiten sämre än min egen 27MHz radio och vägde fem gånger så mycket.

Jag försökte rekvirera snöre och konservburkar istället.

Vid den här tiden jobbade jag som konsult åt FMV med systemfrågor inom militärradio.

Något minne av att utrustningen skulle fungera sämre än 27 MHz har jag inte, utan dåtidens "volymradio"; Ra145/146/422 var något ålderstigen men mycket driftsäker. Problemet var primärt att signalskyddet var dåligt så riskerna för att bli avlyssnad eller störd var överhängade. Detta ledde till införandet av Ra180 som p.g.a. olika "buggar" blev ett mycket utdraget projekt.

För att få några förbindelser behövs dock att en radioutrustning används på ett sätt som ger möjlighet till funktion. Man måste välja frekvenser och använda antenner som ger en rimlig chans att få en förbindelse.

Detta tycks ha varit problemet i sammanhanget, att förbindelser under förhållanden som inte kan realiseras på VHF försöktes, vilket är ett klassiskt problem i taktisk radio. Alltför många lever i tron att all "radio" är en och samma sak och att frekvensval och val av antenner saknar betydelse.

Min egen kontakt med militär radioutbildning 14 år tidigare var i allt väsentligt positiv.

Målinriktad telegrafiutbildning tillsammans med radioövningar ledde till sist till ett guldmärke och en medalj som jag får erkänna att jag är lite stolt över.
Dessutom fick jag en introduktion i grunderna för personalledning och undervisning som kommit till någon nytta i yrkeslivet.
Själva "lumpen" kunde jag dock varit utan, men det var betydligt trevligare att sitta i telegrafisalen när höstregnen öste ner än att gräva skyttegravar.

73/
Karl-Arne
SM0AOM
 
Hej alla!:)

SM7VJX skrev:
”Telegrafiutbildningen tror jag säkert var utmärkt, men den radioutrustning jag såg 1989 när jag gjorde lumpen skulle ha dödat det minsta gnutta radiointresse.

Då vi till äventyrs skulle upprätta radiosamband så fungerade skiten sämre än min egen 27MHz radio och vägde fem gånger så mycket. ”

Återigen pudelns kärna. Kunskapen och viljan, saknades kanske redan vid detta stadie i livet?

Mil-specificerad utrustning, kan även den gå i sönder. Men om Försvaret, förväntades förlita sig på konsumentspecificerade 27 Mhz-apparater, hade nog många värnpliktiga hunnit gå i pension innan muck.

/Hans

Åter igen, befälen fick det inte heller till att fungera, så kunskapen och viljan hos befälen måste också ha saknats i såna fall.

Grejorna var stora, tunga, klumpiga och fungerade inte, vi provade både marchantenn (blandantenn) och något ihopfällbart metspö med snöre i som garanterat hade bristfällig kontakt i hälften av delningspunkterna.

Det är min erfarenhet av grön radio, det kanske såg annorlunda ut på andra ställen men det var vad flygvapnet hade att erbjuda markfolket 1990.
 
Ja, jag får väl backa lite angående aktiva rekryteringskampanjer. Eller kanske revidera mitt påstående något.
Det lysande exemplet på lyckad rekrytering som SM7EQL redovisar är precis vad som saknades när jag blev intresserad av amatörradio. Till stor del handlar det ju om tillgänglighet.
Med "aktiv rekrytering" tänkte jag närmast på uppsökande verksamhet där man försöker skapa ett intresse hos människor som egentligen aldrig varit intresserade av amatörradio.
 
>>>Med "aktiv rekrytering" tänkte jag närmast på uppsökande verksamhet där man försöker skapa ett intresse hos människor som egentligen aldrig varit intresserade av amatörradio.
----

Aha, ja då är jag med! Nej det är så klart där vi gått fel och denna villoväg fann vi när inflödet av nya radiointresserade avtog. I ställer för att fortsätta med vår egen hobby försökte vi skapa någon sorts ny mer populär inriktning som skulle passa alla. Jag har själv varit med att jobba i den riktningen ända fram tills jag kom in i SSA:s styrelse och efter ett par år där fick upp ögonen för vad det var som egentligen räknades. Där någonstans vaknade jag och fler av de ständigt sovande borde ställa klockan på ringning.

Utgångspunkten måste vara att det redan finns en väl definierad homogen hobby som utövas av en befintlig skara människor och där utvecklingen sköts naturligt inifrån allt eftersom de befintliga amatörerna utvecklas och finner nya intressen. De som finner intresse för radiorör pysslar så klart med det och om någon utomstående tycker det verkar kul så skall denne känna sig varmt välkommen. Om någon annan kör contest och brinner för tävlingar så är det också en ingång för de som tycker contesting verkar kul. Andra sysslar med annat och tillsammans blir amatörradio en stor spindel med långa ben ut mot en potentiell grupp som kan tänkas bli intresserade av någon del inom radiohobbyn men där alla bör ha någon form av intresse för det som är gemensamt i hobbyn. Radioteknik och radiokommunikation.

Det som blir fel är när man från centralt håll bestämmer att det är det numerära antalet som är det viktiga och för att bli fler är beredda att se mellan fingrarna på de kunskapskrav som myndigheterna defacto fastställt. Det är skamligt.

Resultatet blir ju bara - och det har vi redan sett flera exempel på - att de befintliga etablerade amatörerna ersätts med nya gröna som inte alls delar amatörradions traditioner utan i stället försöker pracka på oss en ny definition av hobbyn som inte ens ryms inom ITU-RR definitionen vilken är förutsättningen till att amatörradio får lov att existera internationellt.

Denna utveckling eller förändring har nu nått så långt där själva fundamentet i hobbyn ifrågasätts av allt fler inom det egna amatörkollektivet och där t o m de mest basala tekniska kunskaperna ses som om inte oöverstigliga hinder så i alla fall fullständigt meningslösa och onödiga att behöva lära sig. -Varför måste man kunna allt detta när allt jag vill är att snurra på VFO-ratten och prata med andra om vad som helst. Jag kan lära mig själv det jag behöver, ingen skall tala om för mig vad jag måste kunna, inte ens myndigheten vill jag lyssna på.

/Bengt
 
Jag skulle vilja sammanfatta det hela med påståendet att ifall amatörradion omvandlas till något som i grunden avviker från ITU-definitionen driven av sin strävan efter att försöka attrahera de som egentligen inte är intresserade, ligger vi illa till på sikt.

En verksamhet som ingen efterfrågar vilken dessutom befolkas av sådana som inte är annat än förstrött intresserade av dess fortbestånd den får svårt att klara sig i längden.

73/
Karl-Arne
SM0AOM
 
Då skulle jag vilja sammanfatta med "Det är kört"

Det dör fler än det tillkommer med en faktor på flera gånger redan nu och det ökar för varje år.

Det finns ingen vilja att ändra någonting, utan dom regler som gällde på 60 talet ska för all framtid gälla.

Även OM vi ändrar någonting finns inga garantier för att det vänder, men vi kan vara fullständigt övertygade att det inte vänder om vi klamrar oss fast vid 50 år gamla definitioner.

Ungefär så?
 
VJX skrev; "Det finns ingen vilja att ändra någonting, utan dom regler som gällde på 60 talet ska för all framtid gälla."
----

Dom regler som PTS nu avser att implementera i verkligheten infördes av myndigheten redan för c:a 20 år sedan men kom av olika skäl inte att efterlevas. Detta öppnade vägen för i princip alla de som avlagt amatörradioprov sedan dess att via snabbutbildning med låga provkrav komma in i hobbyn. Så ser det ut.

Så i framtiden kommer det att bli betydligt svårare att ta cert än det har varit. Det blir en stor ändring som initierats av PTS nu när de pekats ut som ansvarig myndighet för amatörradio.

Går det att ändra tillbaka till nuvarande novisnivå utan att först börja förhandla med PTS så att myndigheten gör avkall på att T/R 61-02 skall gälla som kunskapsnivå?

Vem vill ändra och varför?

Om det går, är vi då beredda att acceptera ett nationellt amatörradiocerifikat med t ex den nuvarande nivån precis som det ser ut idag?

I så fall, inser vi och förstår vi att ett sådant certifikat inte kan få HAREC-status?

Kan vi vara utan HAREC?

Vad anser du om allt detta?

/Bengt
 
Back
Top