SM7EQL
Kortvågs- och UKV-tekniker
Tom skrev; "Tycker iof att det låter ENORMT tråkigt med 5W och kristallstyrt på en del av 40m bandet - men kanske var detta lite det som var tjusningen...?"
----
Jag började med radio som 12-åring 1965 och kom via BCDX-ing och oskyldiga sk spionsändar (entransistorsändare för FM-bandet med 50 m räckvidd) i kontakt med amatörradio 1967/68. Det tog drygt ett år för mig att lära mig det som krävdes och blev överlycklig när C-certifikatet anlände i brevlådan i oktober 1969. Väldigt många kan berätta exakt samma historia och jag tror att min väg till amatörradio var typisk för många på 1960-talet.
Ingen av oss ifrågasatte dåtidens regelverk. Respekten för lagar och förordningar var högre än idag och jag tror att man måste ha varit med på den tiden för att fatta detta. Numera gör många som de vill och bryr sig inte... Jag har inget minne av att 10 W kristallstyrt på 80, 40 och 15 m upplevdes som vare sig orättvist eller ett hinder. Jag satte upp en dipolantenn och körde radio natt och dag. Det blev massor med QSO i loggen. Första tiden enbart 80 m och därefter på 40 m där jag särskilt minns hur bra det gick på långa distanser ända ner till Bulgarien. Efter ett halvår var sändaren för 15 m färdig och med c:a 5-7 watts uteffekt kördes massor av jänkare. Jag minns att jag tyckte detta var helt fantastiskt och var mycket stolt över att ha byggt min egen sändare. Som sagt, många av oss som startade vår bana på 50- och 60-talen har snarlika upplevelser att berätta.
Numera får de nytillkomna tillgång till alla band och 1 kW uteffekt från första dagen. Bra på ett sätt men samtidigt blir det ju som att börja i fel ände av hobbyn. När väl den nyinköpta transceivern står på bordet och antennerna är uppsatta återstår bara att prata med andra eller jaga länder. Visst kan man köpa ännu en transceiver men det är svårt att bygga vidare steg för steg mot ett fjärran mål som vi dåtida ynglingar hade. Många av oss som började med amatörradio på 50- och 60-talen är fortfarande aktiva medan huvuddelen av de yngre som tog certifikat på 90-talet och framåt snabbt tröttnat och lagt av. Jag har sett detta i klubbarna när nya förmågor fått sitt cert och blivit hyperaktiva en månad eller två för att sedan aldrig mer höras. Tomteblosseffekten brukar vi skämta om. Halveringstiden för radioamatörer är jämfört med förr mycket låg idag.
----
Jag började med radio som 12-åring 1965 och kom via BCDX-ing och oskyldiga sk spionsändar (entransistorsändare för FM-bandet med 50 m räckvidd) i kontakt med amatörradio 1967/68. Det tog drygt ett år för mig att lära mig det som krävdes och blev överlycklig när C-certifikatet anlände i brevlådan i oktober 1969. Väldigt många kan berätta exakt samma historia och jag tror att min väg till amatörradio var typisk för många på 1960-talet.
Ingen av oss ifrågasatte dåtidens regelverk. Respekten för lagar och förordningar var högre än idag och jag tror att man måste ha varit med på den tiden för att fatta detta. Numera gör många som de vill och bryr sig inte... Jag har inget minne av att 10 W kristallstyrt på 80, 40 och 15 m upplevdes som vare sig orättvist eller ett hinder. Jag satte upp en dipolantenn och körde radio natt och dag. Det blev massor med QSO i loggen. Första tiden enbart 80 m och därefter på 40 m där jag särskilt minns hur bra det gick på långa distanser ända ner till Bulgarien. Efter ett halvår var sändaren för 15 m färdig och med c:a 5-7 watts uteffekt kördes massor av jänkare. Jag minns att jag tyckte detta var helt fantastiskt och var mycket stolt över att ha byggt min egen sändare. Som sagt, många av oss som startade vår bana på 50- och 60-talen har snarlika upplevelser att berätta.
Numera får de nytillkomna tillgång till alla band och 1 kW uteffekt från första dagen. Bra på ett sätt men samtidigt blir det ju som att börja i fel ände av hobbyn. När väl den nyinköpta transceivern står på bordet och antennerna är uppsatta återstår bara att prata med andra eller jaga länder. Visst kan man köpa ännu en transceiver men det är svårt att bygga vidare steg för steg mot ett fjärran mål som vi dåtida ynglingar hade. Många av oss som började med amatörradio på 50- och 60-talen är fortfarande aktiva medan huvuddelen av de yngre som tog certifikat på 90-talet och framåt snabbt tröttnat och lagt av. Jag har sett detta i klubbarna när nya förmågor fått sitt cert och blivit hyperaktiva en månad eller två för att sedan aldrig mer höras. Tomteblosseffekten brukar vi skämta om. Halveringstiden för radioamatörer är jämfört med förr mycket låg idag.
