Nytt automatslutsteg fr ACOM ute
- Thread starter SA2CER
- Start date
SM4HFI
Well-Known Member
Åter till ämnet...
Jag googlade på transistorn MRFE6VP6300H enligt länken i första inlägget, tittade på första träffen http://cache.freescale.com/files/rf_if/doc/data_sheet/MRFE6VP6300H.pdf, en PDF på databladet som säger max 300W ut. Gissar därmed att det sitter 2 transistorer i PA. På s 6 i PDF-en finns kurvor över IM-distorsion vid olika förhållanden och ca 230 MHz. Letar man vidare kanske det finns för lägre frekvenser i nån annan träff på Google. AOM blir nog nöjd med 400 W ut med IM3 på -38 dB, IM5 -44 dB och IM7 - 54 dB. Tittar man på kurvorna så ser man att den gamla reglen "Kräma på vad som går - Backa drivning så uteffekten efter PA sjunker 1 dB" funkar ganska bra. Var bara försiktig så inte transistorerna går sönder. Har hört att LD-MOS tål nästan vad som helst på utgången, men går hädan med för mycket drivning, särskilt utan bias på gaten. Det är visst momentan överspänning som knäcker dem.
Den fina anpassningen på ingången har de nog fått till med en rejäl dämpsats. Gain för transistorn anges nämligen till 25 - 28 dB, dvs runt 1 W in för 600 W ut. Då blir det lätt att fixa till den varierande inimpedansen.
73! /Jan
Jag googlade på transistorn MRFE6VP6300H enligt länken i första inlägget, tittade på första träffen http://cache.freescale.com/files/rf_if/doc/data_sheet/MRFE6VP6300H.pdf, en PDF på databladet som säger max 300W ut. Gissar därmed att det sitter 2 transistorer i PA. På s 6 i PDF-en finns kurvor över IM-distorsion vid olika förhållanden och ca 230 MHz. Letar man vidare kanske det finns för lägre frekvenser i nån annan träff på Google. AOM blir nog nöjd med 400 W ut med IM3 på -38 dB, IM5 -44 dB och IM7 - 54 dB. Tittar man på kurvorna så ser man att den gamla reglen "Kräma på vad som går - Backa drivning så uteffekten efter PA sjunker 1 dB" funkar ganska bra. Var bara försiktig så inte transistorerna går sönder. Har hört att LD-MOS tål nästan vad som helst på utgången, men går hädan med för mycket drivning, särskilt utan bias på gaten. Det är visst momentan överspänning som knäcker dem.
Den fina anpassningen på ingången har de nog fått till med en rejäl dämpsats. Gain för transistorn anges nämligen till 25 - 28 dB, dvs runt 1 W in för 600 W ut. Då blir det lätt att fixa till den varierande inimpedansen.
73! /Jan
SM5AKU
Janne i Vingåker
Hejsan HelgeFilipIvar,
Det var lite bättre IM-siffror. Undras då varför steget inte har bättre data än de vi kan se i Karl-Arnes inlägg med #2 ovan. Är det kanske den där saknade "harmonic dump'en" som ställer till det, eller har man mätt vid utstyrning mycket nära maxdata?
/Janne
Det var lite bättre IM-siffror. Undras då varför steget inte har bättre data än de vi kan se i Karl-Arnes inlägg med #2 ovan. Är det kanske den där saknade "harmonic dump'en" som ställer till det, eller har man mätt vid utstyrning mycket nära maxdata?
/Janne
CQ de APQ
Det har varit intressanta synpunkter och diskussioner om slutsteg. PA-steg har alltid fascinerat mig, eller "Pengar har alltid intresserat mig sa flickan som tog jobb i banken".
Mitt första slutsteg byggde jag 1964. Bestod av två 813, neutraliserade (puh!). Anledningen till att jag inte valde grounded-grid berodde på att min exiter, Heath HX-20, bara förmådde 50-Watt output.
Fram till dags datum har jag byggt ytterligare 5 slutsteg plus 2 stycken i Afrika när jag har haft långtidskontrakt.
Jag har därför satt upp mina egna specifikationer som grundar sig på den erfarenhet jag fått av byggandet och den färdiga produkten.
Jag förutsätter här att man har tillgång till en exiter som ger minst 100-Watt.
1. Jag bestämmer att slusteget skall avge en viss effekt till antennen, t ex 1-kW.
2. Jag väljer grounded-grid och ETT rör som kan avge den önskade effekten.
3. Jag väljer en vacuumkondensator för C1 och en kraftig, "vanlig" vridkondensatoir för C2. Som spole väljer jag ett kopparrör där jag matar in anodspänningen genom röret med en teflonisolerad lacktråd från "C2-ändan" av spolen där en enkel 2,5-mHy RFC installeras. På det sättet blir högspänningsmatningen till anoden okritisk och man undviker otrevliga serieresonansfenomen vilket annars resulterar i utbrända RF-drosslar.
4. Jag förser steget, frontpanelen, med tre separata instrument som mäter: gallerström, anodström och relativ output. Inga kombinationer som medelst switchar och shuntar väljer de ovan nämnda strömmarna. Min erfarenhet är att sådana lösningar förr eller senare krånglar och i värsta fall resulterar i utbrända instrument.
5. Kylning av sändarröret: Jag installerar en kraftig fläkt i ett angränsande rum och leder in luften med luftkonditioneringsslang till sändarröret. Resultatet blir ett tystare PA-steg. En microswitch och en halv ping-pong boll i luftströmmen gör att frånvaro av luft gör att steget går ner i stand-by.
6. Frontpanelen förses med ett lagom stort "inspektionsfönster" försett med ett finmaskigt galler. Har till uppgift att observera färgen på rörets anod. Detta säger egentligen mera hur röret "mår" än anodströmmen.
7. Katodingången. PI-filter med två separata kondensatorer och en mindre spole vars varv succsesivt kortslutes för att täcka hela MF/HF-området från 1,8 - 29,7-MHz,
8. Jag förser RF-ingången, före katod-pi-filtret, med en separat SWR-meter. På det viset ser jag att ingångskretsen är rätt avstämd och resulterar i max uteffekt.
9. Små runda magnetbrickor försedda med påklistrade papper där jag skrivet frekvensen finns vid alla switchar och vred. Detta underlättar avstämning när ett nytt frekvensband skall tas i bruk. Att t ex gå från 3,5 till 28-MHz tar mindre tid än en minut.
Jag skulle kunna berätta mycket mera detaljerat om hur jag ordnat bias, power-supply m m, men jag tror jag har täckt det väsentligaste. OBS, jag har inte "uppfunnet" något nytt! All information och tips har jag tillgodogjort mig genom att "ta ut satsdelarna" i ARRLs och W. Orrs handböcker.
Bengt/SM6APQ
Det har varit intressanta synpunkter och diskussioner om slutsteg. PA-steg har alltid fascinerat mig, eller "Pengar har alltid intresserat mig sa flickan som tog jobb i banken".
Mitt första slutsteg byggde jag 1964. Bestod av två 813, neutraliserade (puh!). Anledningen till att jag inte valde grounded-grid berodde på att min exiter, Heath HX-20, bara förmådde 50-Watt output.
Fram till dags datum har jag byggt ytterligare 5 slutsteg plus 2 stycken i Afrika när jag har haft långtidskontrakt.
Jag har därför satt upp mina egna specifikationer som grundar sig på den erfarenhet jag fått av byggandet och den färdiga produkten.
Jag förutsätter här att man har tillgång till en exiter som ger minst 100-Watt.
1. Jag bestämmer att slusteget skall avge en viss effekt till antennen, t ex 1-kW.
2. Jag väljer grounded-grid och ETT rör som kan avge den önskade effekten.
3. Jag väljer en vacuumkondensator för C1 och en kraftig, "vanlig" vridkondensatoir för C2. Som spole väljer jag ett kopparrör där jag matar in anodspänningen genom röret med en teflonisolerad lacktråd från "C2-ändan" av spolen där en enkel 2,5-mHy RFC installeras. På det sättet blir högspänningsmatningen till anoden okritisk och man undviker otrevliga serieresonansfenomen vilket annars resulterar i utbrända RF-drosslar.
4. Jag förser steget, frontpanelen, med tre separata instrument som mäter: gallerström, anodström och relativ output. Inga kombinationer som medelst switchar och shuntar väljer de ovan nämnda strömmarna. Min erfarenhet är att sådana lösningar förr eller senare krånglar och i värsta fall resulterar i utbrända instrument.
5. Kylning av sändarröret: Jag installerar en kraftig fläkt i ett angränsande rum och leder in luften med luftkonditioneringsslang till sändarröret. Resultatet blir ett tystare PA-steg. En microswitch och en halv ping-pong boll i luftströmmen gör att frånvaro av luft gör att steget går ner i stand-by.
6. Frontpanelen förses med ett lagom stort "inspektionsfönster" försett med ett finmaskigt galler. Har till uppgift att observera färgen på rörets anod. Detta säger egentligen mera hur röret "mår" än anodströmmen.
7. Katodingången. PI-filter med två separata kondensatorer och en mindre spole vars varv succsesivt kortslutes för att täcka hela MF/HF-området från 1,8 - 29,7-MHz,
8. Jag förser RF-ingången, före katod-pi-filtret, med en separat SWR-meter. På det viset ser jag att ingångskretsen är rätt avstämd och resulterar i max uteffekt.
9. Små runda magnetbrickor försedda med påklistrade papper där jag skrivet frekvensen finns vid alla switchar och vred. Detta underlättar avstämning när ett nytt frekvensband skall tas i bruk. Att t ex gå från 3,5 till 28-MHz tar mindre tid än en minut.
Jag skulle kunna berätta mycket mera detaljerat om hur jag ordnat bias, power-supply m m, men jag tror jag har täckt det väsentligaste. OBS, jag har inte "uppfunnet" något nytt! All information och tips har jag tillgodogjort mig genom att "ta ut satsdelarna" i ARRLs och W. Orrs handböcker.
Bengt/SM6APQ
SM0AOM
Well-Known Member
Bengt/APQ har helt rätt i sina tidigare påståenden.
GG-steg är mycket "förlåtande" och det är svårt att misslyckas med dem om man har någorlunda "koll" på vad man gör.
I synnerhet 813 har bra egenskaper som triodkopplade, och följer man driftdata som publicerades i Orr "Radio Handbook" på 60-talet så är det bra "bang for buck". Med 2500 V på anoderna får man c:a 350 W PEP ut per rör med 15 dB gain.
IM3-distorsionsdata ligger på runt -35 dB relaterat till en ton, vilket är bättre än de flesta drivsändare.
Problemet med detta är dock att göra ett automatavstämt GG-slutsteg med rör för rimliga ansträngningar.
Servoavstämning av GG-steg är notoriskt svårt eftersom katodkrets och anodkrets sitter i serie, varför balansvillkoren för servona kommer att påverka varandra. Möjligen kan förinställning av värdena fungera om man kommer tillräckligt nära.
Handavstämning fungerar dock alldeles utmärkt, men kan vara en hög tröskel för dagens amatörer.
Vill man ha automatiskt inställda PA-steg som snabbt kan följa med radions inställningar så återstår f.n. bara bredbandsslutsteg med transistorer av olika sorter, Dessutom behöver man även någon form av automatisk antennanpassare så att man inte heller behöver bekymra sig om att justera en manuell anpassare, eftersom de antenntyper som radioamatörer använder sällan är så bredbandiga att skyddskretsarna inte drar ned p.g.a. högt SWR när man gör utflykter från designfrekvenserna.
Sammantaget blir utrustning som både har hög effekt, klarar snabba frekvensbyten utan "handpåläggning" samt går att fjärrmanövrera inte billig. Kräver man dessutom höga prestanda t.ex. när det gäller IM blir det ännu dyrare.
Ett sätt för "hemmabyggaren" att angripa detta utan att ruinera sig fanns i ARRL-handboken under 60-talet.
Där beskrevs monoband-PA med 2 parallellkopplade 813, och man skiftade band genom att koppla om glödströmmen mellan enheterna samt koppla in drivsändare och antenn till rätt steg.
I varje fall i teorin låter sig en sådan anordning styras via fjärrmanöver.
73/
Karl-Arne
SM0AOM
GG-steg är mycket "förlåtande" och det är svårt att misslyckas med dem om man har någorlunda "koll" på vad man gör.
I synnerhet 813 har bra egenskaper som triodkopplade, och följer man driftdata som publicerades i Orr "Radio Handbook" på 60-talet så är det bra "bang for buck". Med 2500 V på anoderna får man c:a 350 W PEP ut per rör med 15 dB gain.
IM3-distorsionsdata ligger på runt -35 dB relaterat till en ton, vilket är bättre än de flesta drivsändare.
Problemet med detta är dock att göra ett automatavstämt GG-slutsteg med rör för rimliga ansträngningar.
Servoavstämning av GG-steg är notoriskt svårt eftersom katodkrets och anodkrets sitter i serie, varför balansvillkoren för servona kommer att påverka varandra. Möjligen kan förinställning av värdena fungera om man kommer tillräckligt nära.
Handavstämning fungerar dock alldeles utmärkt, men kan vara en hög tröskel för dagens amatörer.
Vill man ha automatiskt inställda PA-steg som snabbt kan följa med radions inställningar så återstår f.n. bara bredbandsslutsteg med transistorer av olika sorter, Dessutom behöver man även någon form av automatisk antennanpassare så att man inte heller behöver bekymra sig om att justera en manuell anpassare, eftersom de antenntyper som radioamatörer använder sällan är så bredbandiga att skyddskretsarna inte drar ned p.g.a. högt SWR när man gör utflykter från designfrekvenserna.
Sammantaget blir utrustning som både har hög effekt, klarar snabba frekvensbyten utan "handpåläggning" samt går att fjärrmanövrera inte billig. Kräver man dessutom höga prestanda t.ex. när det gäller IM blir det ännu dyrare.
Ett sätt för "hemmabyggaren" att angripa detta utan att ruinera sig fanns i ARRL-handboken under 60-talet.
Där beskrevs monoband-PA med 2 parallellkopplade 813, och man skiftade band genom att koppla om glödströmmen mellan enheterna samt koppla in drivsändare och antenn till rätt steg.
I varje fall i teorin låter sig en sådan anordning styras via fjärrmanöver.
73/
Karl-Arne
SM0AOM
SM6OID
ANODFANTAST
Hej!
Handen på hjärtat, hur svårt är det att stämma av ett GG-slutsteg? Generationer av sändaramatörer har lyckats med detta konststycke.(?)
Backa "några år", då klarade amatörer i tonåren av att kräma ut lite effekt ur de mest fantasifulla och stundtals horribla konstruktioner.
Minns mina första försök med 807, det var inte helt stabilt till att börja med... lastades inte slutsteget så vill det bus-svänga. Men, det kurerades så småningom.
Dansa kring ett GG-PA i stället för midsommarstången?
Handen på hjärtat, hur svårt är det att stämma av ett GG-slutsteg? Generationer av sändaramatörer har lyckats med detta konststycke.(?)
Backa "några år", då klarade amatörer i tonåren av att kräma ut lite effekt ur de mest fantasifulla och stundtals horribla konstruktioner.
Minns mina första försök med 807, det var inte helt stabilt till att börja med... lastades inte slutsteget så vill det bus-svänga. Men, det kurerades så småningom.
Dansa kring ett GG-PA i stället för midsommarstången?
Vi får hoppas att det just är "remote-applikationen" som gör att folk behöver automatavstämda steg. Att byta band på ett ACOM 1010 tar in runda slängar 5 sekunder med manuellt byte av antenn via min manuella antennväxel. Dessutom finns två antennutgångar, så med litet framförhållning kan man planera antennkonfigureringen så att man inte alltid behöver byta antenn i växeln. Fem sekunder är mycket marginellt även för en contester med adrenalinet högt i tak. Visst, om man ska skicka runt en station mellan 3, 4 eller 5 band blir det smidigt med ett ACOM 2000, men till vilket pris? Jag tror att man kan lägga mellanskillnanden mellan autoavstämt steg och vanligt på bättre antenner och vinna betydligt mer poäng och multisar den vägen än att ha full frihet att obehindrat växla band.
För att inte tala om de vanliga DX-arna eller de som bara kör QSO för skojs skull. Då är nog ett automatavstämt steg en onödig lyx för de flesta, om man nu som sagt var inte kör remote.
73 de LRR, Mats
För att inte tala om de vanliga DX-arna eller de som bara kör QSO för skojs skull. Då är nog ett automatavstämt steg en onödig lyx för de flesta, om man nu som sagt var inte kör remote.
73 de LRR, Mats
SM3BDZ
Well-Known Member
Alltså, SA2CER, vad gormar du för egentligen? Vad vill du uppnå? Är det så svårt att finna att du är underlägsen någon annan inom något område?
Det är väl en självklarhet att tillverkare vill vinstoptimera, samtidigt som man vill erbjuda ett attraktivt pris till marknaden, i detta fall amatörradiomarknaden! Närmast en naturlag gör då att dessa produkter har brister rent tekniskt (dyrt) samtidigt som de försetts med säljande attribut i form av LED-ramper, displayer och allmänt "fancy look" (billigt).
Nog måste vi väl kunna diskutera dessa brister ur ett tekniskt perspektiv, i vår tekniska hobby, utan att bli betraktade som översittare!
Skärp till dig och lyssna på de som kan det du inte kan, så kanske du lär dig nåt!
/Lasse
Det är väl en självklarhet att tillverkare vill vinstoptimera, samtidigt som man vill erbjuda ett attraktivt pris till marknaden, i detta fall amatörradiomarknaden! Närmast en naturlag gör då att dessa produkter har brister rent tekniskt (dyrt) samtidigt som de försetts med säljande attribut i form av LED-ramper, displayer och allmänt "fancy look" (billigt).
Nog måste vi väl kunna diskutera dessa brister ur ett tekniskt perspektiv, i vår tekniska hobby, utan att bli betraktade som översittare!
Skärp till dig och lyssna på de som kan det du inte kan, så kanske du lär dig nåt!
/Lasse
SM3BDZ
Well-Known Member
Dessa stationer du nämner, har sannolikt några få förbättringar över genomsnittet. I övrigt följer de samma koncept!!
/Lasse
Well, jag får väl slänga in några vedträn i elden 
Jo, det är helt riktigt som en del hävdar, att professionella sändarapplikationer måste tåla 100% nyckling, dvs. full bärvåg hela tiden. Det är iofs inte så konstigt, eftersom dessa sändare är just det, sändare och inget annat. Sen är det nog en filosofifråga om amatörradiostationer har sändarförhållandet 1-10, dvs. 10% sändning och 90% mottagning eller något annat. Själv är jag inne på 50% rx/tx, eftersom det är karaktären på både våra contest och vårt digitalkörande. Men som sagt, tillverkarna kostnadsoptimerar och hoppas på det bästa. Eftersom jag VET att en del amatörer i sin professionella gärning faktiskt har konstruerat TX-delar som ska hålla för 100% sändning hela tiden för våra militära system, så har jag väldigt stor respekt för deras kompetens inom detta område.
Därför är jag faktiskt villig att erkänna att många amatörradiosteg är UNDERDIMENSIONERADE för allt annat än 10% TX. Möjligen 50% i bästa fall, men då är det steg som klarar av väl över 1kW utmatad effekt till antennSYSTEMET. Dvs. i praktiken amatörradiosteg för 2kW plus...
Som konklusion vill jag säga att vad Karl-Arne (AOM) mfl. säger om sändarslutsteg, så är jag villig att hålla med dem till 100%. Det finns som sagt en anledning till att jag håller mig till 100W. Den dagen som jag gör avsteg, så kommer det nog att basera sig på ett välgrundat skäl.
Till sist, en bra antenn kommer alltid att vara en tiopotens bättre än ett slutsteg. Krokodiler har vi nog av på våra band.
Bara mina 2 korvören.
73 de Kai
Jo, det är helt riktigt som en del hävdar, att professionella sändarapplikationer måste tåla 100% nyckling, dvs. full bärvåg hela tiden. Det är iofs inte så konstigt, eftersom dessa sändare är just det, sändare och inget annat. Sen är det nog en filosofifråga om amatörradiostationer har sändarförhållandet 1-10, dvs. 10% sändning och 90% mottagning eller något annat. Själv är jag inne på 50% rx/tx, eftersom det är karaktären på både våra contest och vårt digitalkörande. Men som sagt, tillverkarna kostnadsoptimerar och hoppas på det bästa. Eftersom jag VET att en del amatörer i sin professionella gärning faktiskt har konstruerat TX-delar som ska hålla för 100% sändning hela tiden för våra militära system, så har jag väldigt stor respekt för deras kompetens inom detta område.
Därför är jag faktiskt villig att erkänna att många amatörradiosteg är UNDERDIMENSIONERADE för allt annat än 10% TX. Möjligen 50% i bästa fall, men då är det steg som klarar av väl över 1kW utmatad effekt till antennSYSTEMET. Dvs. i praktiken amatörradiosteg för 2kW plus...
Som konklusion vill jag säga att vad Karl-Arne (AOM) mfl. säger om sändarslutsteg, så är jag villig att hålla med dem till 100%. Det finns som sagt en anledning till att jag håller mig till 100W. Den dagen som jag gör avsteg, så kommer det nog att basera sig på ett välgrundat skäl.
Till sist, en bra antenn kommer alltid att vara en tiopotens bättre än ett slutsteg. Krokodiler har vi nog av på våra band.
Bara mina 2 korvören.
73 de Kai
SM6OID
ANODFANTAST
Hej!
Att det är STOR skillnad mellan amatörradioprylar vad beträffar dimensionering känner man i ryggen...
Spänningsaggregatet till min 1 kW Collinsslutsteg väger styvt 70 kg.
Jag trodde att jag blivit klen efter att burit ned det i källaren, men när jag förstått hur mycket det väger så framstod saken i ett annat ljus...
Producenter av "leksaksprylar" kan förståss inte bygga sina produkter på det sättet, vilket gör att vissa prestanda blir sämre.
Simma Lugnt!
Att det är STOR skillnad mellan amatörradioprylar vad beträffar dimensionering känner man i ryggen...
Spänningsaggregatet till min 1 kW Collinsslutsteg väger styvt 70 kg.
Jag trodde att jag blivit klen efter att burit ned det i källaren, men när jag förstått hur mycket det väger så framstod saken i ett annat ljus...
Producenter av "leksaksprylar" kan förståss inte bygga sina produkter på det sättet, vilket gör att vissa prestanda blir sämre.
Simma Lugnt!
SM7TJC
Well-Known Member
Jag tror att det helt enkelt handlar om att SA2CER missuppfattat intentionen i de svar han/hon fått.
Även "the big three" har mycket kunniga tekniker, men de jobbar emot krav som kräver stora kompromisser. Teknikerna på detta forum diskuterar ifrån kompromisslösa förutsättningar.
SA2CER efterfrågar färdiga "kit" för att optimera utrustningen, men det som diskuteras här handlar ju om principer och att skaffa sig förutsättningar för att SJÄLV konstruera bra utrustning (Det handlar ju faktiskt om amatörradio).
SM7EQL har genom åren presenterat ett flertal exempel på konstruktioner som "spöar" det mesta.
Om det är digitala tillämpningar som du är ute efter så skall du nog kolla på vad SM5BSZ sysslar med. Han är verkligen en föregångare på det området.
Till sist: Amatörradio på den här nivån handlar inte om att lägga upp pengar på affärsdisken. Det handlar om att skaffa sig kunskaper, experimentera och utvecklas för att själv kunna konstruera den utrustning man själv önskar. Läs inläggen här med det i tanke så kanske inläggen blir klarare och mer givande.
Även "the big three" har mycket kunniga tekniker, men de jobbar emot krav som kräver stora kompromisser. Teknikerna på detta forum diskuterar ifrån kompromisslösa förutsättningar.
SA2CER efterfrågar färdiga "kit" för att optimera utrustningen, men det som diskuteras här handlar ju om principer och att skaffa sig förutsättningar för att SJÄLV konstruera bra utrustning (Det handlar ju faktiskt om amatörradio).
SM7EQL har genom åren presenterat ett flertal exempel på konstruktioner som "spöar" det mesta.
Om det är digitala tillämpningar som du är ute efter så skall du nog kolla på vad SM5BSZ sysslar med. Han är verkligen en föregångare på det området.
Till sist: Amatörradio på den här nivån handlar inte om att lägga upp pengar på affärsdisken. Det handlar om att skaffa sig kunskaper, experimentera och utvecklas för att själv kunna konstruera den utrustning man själv önskar. Läs inläggen här med det i tanke så kanske inläggen blir klarare och mer givande.
SM7EQL
Kortvågs- och UKV-tekniker
CER skrev; "Nä, Bygg era slutsteg med ping-pongbollar a´la 1930-tal och tro att det är det modernaste! ...Men HALLÅÅÅÅÅÅÅ!!!? Bygg era jädra träplankor med 20-talsteknik och digitalteknik, hämtad från 1981. När man går in på ESR och tittar sprider sig ett leende. Snacka om gammal teknik! Och tro att det är bäst! -Ha så kul!"
Hallå hallå!
Det är i alla fall trevligt att artiklarna genererade ett leende på läpparna hos dig och som kunde förgylla din tillvaro CER. Dina senaste inlägg skrivna i den sena timmen verkar ha skrivit sig själv i någon sorts affekt likt ett illa designat PA-steg som gått i självsvängning. Du borde läsa igenom dina egna inlägg i vaket tillstånd och ta dig en allvarlig funderare över hur dina röda plåtanoder upplevs av läsarna.
Appropå gammal radioteknik så är det enligt min åsikt ett synnerligen intressant område att gräva djupare i. Det modernaste vi har idag grundar sig ofta på äldre konstruktionsprinciper men som i takt med tillgängligheten av nya kretsar och komponenter moderniserats, förenklats och produktionsanpassats för att dels passa konsumenternas krav på handhavande (tryck på knappen typ) och dels generera så stor ekonomisk vinst som möjligt för tillverkarna/krämarna. Faktum är att den tekniska prestandan i många fall fått stryka på foten till förmån för vinstmaximering.
Är man tekniskt ointresserad och saknar relevanta kunskaper och en passande verkstad med möjligheter att själv konstruera och bygga egen radioapparatur så återstår ju inte mycket annat än att köpa sina prylar färdigtillverkade från ICOM, ACOM eller Yaesu m fl.
Men för oss tappade själar som primärt har radiotekniken i sig som vår hobby (att köra radio är ofta sekundärt) så finns oändligt många fler möjligheter än för köpeamatören. Förutom att även vi kan köpa färdigtillverkade prylar från ICOM, ACOM eller Yaesu m fl så kan vi ha mycket kul med all gammal skrot som samlats i junkboxarna och som flyter runt på loppisarna. Här är det endast fantasin som sätter gränserna för vad som är möjligt CER. Har man sedan pysslat med radio sedan 12-årsåldern som för mig inföll i mitten av 1960-talet så är det lätt att drabbas av nostalgiska vibbar och mer än en hopplöst omodern sändare har byggts ihop enbart för att stilla nyfikenheten för hur en sådan åldrig konstruktion skulle stå sig mot det moderna och för att med toppmodern mätutrustning mäta upp effekt, övertoner, spurioser, avdrift, nycklingsknäppar m m. Det är lätt att få timmarna att gå och om det dessutom känns meningsfullt för en själv (inte nödvändigtvis för dig CER) så är ju ett sådant projekt knappast meningslöst. Dessutom är det roligt att skriva om experimenten då det ju finns många likasinnade som startat upp sin radiobana på samma sätt som jag. Ett sätt att skapa kontakt med andra tappade själar som delar ens intresse helt enkelt.
Att bygga en träplattesändare anno 1920 kan alltså generera minst lika stor tillfredsställelse hos byggaren som när köpeamatören med tummen mitt i handen hämtar ut paketet med den nya plastradion på ICA. Själv är jag måttligt intresserad av det moderna även som hobby eftersom jag jobbar professionellt inom elektronikbranchen med ultramoderna produkter som kommer att dyka upp på marknaden om ett halvår till ett år.
Gammal hederlig radio med radiorör, doft och varm olja, damm och Bakelite och gärna med fokus på apparatur för morsetelegrafi blir en perfekt motpol till de moderna påfunden ungefär som det finns andra som mekar med veteranbilar och t o m dom som renoverar ånglok. Amatörradio är en radioteknisk hobby med oändliga möjligheter och jag tycker alla bör ha rätt att syssla med det dom själva tycker är intressant och spännande.
Jo, det hade säkert varit kul att äga t ex ett ACOM 1010 men vad kan det som mitt väldesignade 4 x 813 PA-steg inte kan. OK, automatavstämt är det och en massa komplicerad styr- och skyddselektronik finns det som förr eller senare kommer att ställa till oreda. Mitt antika PA med 4 x 813 i GG-koppling där grundkonstruktionen är hämtad från tidigt 50-tal kommer sannolikt att överleva alla de moderna köpe-PA:na som säljs idag. Still going strong.
Trevlig midsommar tillönskas alla radiobyggare!
Hallå hallå!
Det är i alla fall trevligt att artiklarna genererade ett leende på läpparna hos dig och som kunde förgylla din tillvaro CER. Dina senaste inlägg skrivna i den sena timmen verkar ha skrivit sig själv i någon sorts affekt likt ett illa designat PA-steg som gått i självsvängning. Du borde läsa igenom dina egna inlägg i vaket tillstånd och ta dig en allvarlig funderare över hur dina röda plåtanoder upplevs av läsarna.
Appropå gammal radioteknik så är det enligt min åsikt ett synnerligen intressant område att gräva djupare i. Det modernaste vi har idag grundar sig ofta på äldre konstruktionsprinciper men som i takt med tillgängligheten av nya kretsar och komponenter moderniserats, förenklats och produktionsanpassats för att dels passa konsumenternas krav på handhavande (tryck på knappen typ) och dels generera så stor ekonomisk vinst som möjligt för tillverkarna/krämarna. Faktum är att den tekniska prestandan i många fall fått stryka på foten till förmån för vinstmaximering.
Är man tekniskt ointresserad och saknar relevanta kunskaper och en passande verkstad med möjligheter att själv konstruera och bygga egen radioapparatur så återstår ju inte mycket annat än att köpa sina prylar färdigtillverkade från ICOM, ACOM eller Yaesu m fl.
Men för oss tappade själar som primärt har radiotekniken i sig som vår hobby (att köra radio är ofta sekundärt) så finns oändligt många fler möjligheter än för köpeamatören. Förutom att även vi kan köpa färdigtillverkade prylar från ICOM, ACOM eller Yaesu m fl så kan vi ha mycket kul med all gammal skrot som samlats i junkboxarna och som flyter runt på loppisarna. Här är det endast fantasin som sätter gränserna för vad som är möjligt CER. Har man sedan pysslat med radio sedan 12-årsåldern som för mig inföll i mitten av 1960-talet så är det lätt att drabbas av nostalgiska vibbar och mer än en hopplöst omodern sändare har byggts ihop enbart för att stilla nyfikenheten för hur en sådan åldrig konstruktion skulle stå sig mot det moderna och för att med toppmodern mätutrustning mäta upp effekt, övertoner, spurioser, avdrift, nycklingsknäppar m m. Det är lätt att få timmarna att gå och om det dessutom känns meningsfullt för en själv (inte nödvändigtvis för dig CER) så är ju ett sådant projekt knappast meningslöst. Dessutom är det roligt att skriva om experimenten då det ju finns många likasinnade som startat upp sin radiobana på samma sätt som jag. Ett sätt att skapa kontakt med andra tappade själar som delar ens intresse helt enkelt.
Att bygga en träplattesändare anno 1920 kan alltså generera minst lika stor tillfredsställelse hos byggaren som när köpeamatören med tummen mitt i handen hämtar ut paketet med den nya plastradion på ICA. Själv är jag måttligt intresserad av det moderna även som hobby eftersom jag jobbar professionellt inom elektronikbranchen med ultramoderna produkter som kommer att dyka upp på marknaden om ett halvår till ett år.
Gammal hederlig radio med radiorör, doft och varm olja, damm och Bakelite och gärna med fokus på apparatur för morsetelegrafi blir en perfekt motpol till de moderna påfunden ungefär som det finns andra som mekar med veteranbilar och t o m dom som renoverar ånglok. Amatörradio är en radioteknisk hobby med oändliga möjligheter och jag tycker alla bör ha rätt att syssla med det dom själva tycker är intressant och spännande.
Jo, det hade säkert varit kul att äga t ex ett ACOM 1010 men vad kan det som mitt väldesignade 4 x 813 PA-steg inte kan. OK, automatavstämt är det och en massa komplicerad styr- och skyddselektronik finns det som förr eller senare kommer att ställa till oreda. Mitt antika PA med 4 x 813 i GG-koppling där grundkonstruktionen är hämtad från tidigt 50-tal kommer sannolikt att överleva alla de moderna köpe-PA:na som säljs idag. Still going strong.
Trevlig midsommar tillönskas alla radiobyggare!
SM5KYH
Well-Known Member
Du har fått flera relevata svar av just "proffsen" d.v.s. sådana som dagligdags arbetar med konstruktion inom det område du frågar om.
Om någon är en pajas här så är det tyvärr du. Jobbar du kanske inom branschen som radiokonstruktör redan och vet allt eftersom du avfärdar seriösa och välunderbyggda svar utan eftertanke?
Din ton är otrevlig och har inslag av intermodulationsprodukter i allför hög nivå i förhållande till den signal du tycks vilja sända. Något verkar vara lite fel. Alla rattar i höger ändläge?
SM0AOM
Well-Known Member
Att konstruera själva förstärkardelen i PA-steg med bra linjäritet kräver egentligen "bara" att konstruktören följer transistortillverkarnas rekommendationer.
Det finns inga "trollkonster" eller "genvägar" som på något magiskt sätt får till en överlägsen produkt.
Svårt är det däremot att göra en produkt som helt uppfyller sinsemellan motstridiga krav, som när det gäller amatörradio primärt har med
priset att göra.
För att kunna göra ett PA-steg med transistorer som har goda IM-egenskaper får man inte kompromissa med saker som har med kraftaggregat och kylning att göra, eftersom detta kommer att avgöra vilka temperaturområden som kan tolereras samt hur stor viloströmmen kan tillåtas vara. Både kraftaggregat och kylsystem kostar rejält med pengar om de ska göras med tillräckliga marginaler.
Jag har varit med och studerat användningen av transistoriserade PA-steg från "the big Three" för eventuellt professionellt och militärt bruk, och i nästan samtliga fall blivit ganska besviken på prestanda.
Det enda som hade gett prestanda som hade varit tillfredsställande för de krav som ställts när det gäller "duty cycle",distorsion och temperaturområde var det ganska okända JRL-2000F från JRC. Detta var konstruerat enligt de principer som JRC använt i sina professionella HF-sändare JRS-714 och JRS-753, och även prissatt därefter.
När MARITEX expanderade på 90-talet valde man att använda rörbestyckade PA från Ameritron, AL-1500, för att bygga ut sändarparken. Trots att bandomkopplarna i anodkretsen ibland smälte vid kontinuerlig bärvåg på 1,5 kW-nivån och fick kopplas förbi så ansågs rörstegen med 8877 ha ett överlägset "Bang for Buck"-förhållande, jämfört med de transistoriserade som fanns vid samma tid.
Konstruktörerna hos "YaeComWood" gör det bästa av situationen utifrån de specifikationer och ramar som deras marknadsavdelningar ger dem. Eftersom bra linjäritet eller låg distorsion inte har speciellt hög prioritet hos kunderna behöver man inte ta så stor hänsyn till denna kostnadsdrivande faktor, utan kan lägga ansträngningarna på sådant som istället förhöjer materielens yttre och gör den mera "lättsåld" av den anledningen.
Det har talats om "high-end" utrustning för mer än 100 kkr. I sammanhanget kan då nämnas att en 1 kW sändare inkl PA-steg med transistorer som har specar för militärt bruk idag kostar nästan en miljon.
73/
Karl-Arne
SM0AOM
Det finns inga "trollkonster" eller "genvägar" som på något magiskt sätt får till en överlägsen produkt.
Svårt är det däremot att göra en produkt som helt uppfyller sinsemellan motstridiga krav, som när det gäller amatörradio primärt har med
priset att göra.
För att kunna göra ett PA-steg med transistorer som har goda IM-egenskaper får man inte kompromissa med saker som har med kraftaggregat och kylning att göra, eftersom detta kommer att avgöra vilka temperaturområden som kan tolereras samt hur stor viloströmmen kan tillåtas vara. Både kraftaggregat och kylsystem kostar rejält med pengar om de ska göras med tillräckliga marginaler.
Jag har varit med och studerat användningen av transistoriserade PA-steg från "the big Three" för eventuellt professionellt och militärt bruk, och i nästan samtliga fall blivit ganska besviken på prestanda.
Det enda som hade gett prestanda som hade varit tillfredsställande för de krav som ställts när det gäller "duty cycle",distorsion och temperaturområde var det ganska okända JRL-2000F från JRC. Detta var konstruerat enligt de principer som JRC använt i sina professionella HF-sändare JRS-714 och JRS-753, och även prissatt därefter.
När MARITEX expanderade på 90-talet valde man att använda rörbestyckade PA från Ameritron, AL-1500, för att bygga ut sändarparken. Trots att bandomkopplarna i anodkretsen ibland smälte vid kontinuerlig bärvåg på 1,5 kW-nivån och fick kopplas förbi så ansågs rörstegen med 8877 ha ett överlägset "Bang for Buck"-förhållande, jämfört med de transistoriserade som fanns vid samma tid.
Konstruktörerna hos "YaeComWood" gör det bästa av situationen utifrån de specifikationer och ramar som deras marknadsavdelningar ger dem. Eftersom bra linjäritet eller låg distorsion inte har speciellt hög prioritet hos kunderna behöver man inte ta så stor hänsyn till denna kostnadsdrivande faktor, utan kan lägga ansträngningarna på sådant som istället förhöjer materielens yttre och gör den mera "lättsåld" av den anledningen.
Det har talats om "high-end" utrustning för mer än 100 kkr. I sammanhanget kan då nämnas att en 1 kW sändare inkl PA-steg med transistorer som har specar för militärt bruk idag kostar nästan en miljon.
73/
Karl-Arne
SM0AOM
SM7MMJ
Well-Known Member
CER, du är hjärtligt välkommen med bidrag (Artiklar) till både ESR Resonans och Webben som höjer och moderniserar nivån. De behövs precis lika mycket som de som handlar om tekniken ur ett historiskt perspektiv. De du ser just nu är ju en direkt reflektion av vad medlemmarna är intresserade av och skickar in, inget tvång eller speciell plan styr vad som publiceras bara intresset.
SM7TJC
Well-Known Member
Jag har, efter ett antal år som amatör, förstått att det är en ganska stor klyfta mellan de som bygger själva och de som "bara" är brukare av amatörradioutrustning.
"Brukarna" tycks ofta tro att hemmabyggen alltid är primitiva saker med marginell funktion, medan verkligheten ofta är att man bygger själv för att köpegrejorna inte duger.
Med de förutsättningarna kan man ana att "brukarna" tycker att diskussioner om optimerad utrustning låter som mumbo-jumbo och trams. Att en mottagares egenskaper kan stå och falla med någon enstaka transistorkoppling i ingångssteget, när hela radion är fylld med digital signalbehandling, verkar ju orimligt om man inte är insatt i ämnet.
Det är svårt att föra en diskussion när förutsättningarna är så vitt skilda.
"Brukarna" tycks ofta tro att hemmabyggen alltid är primitiva saker med marginell funktion, medan verkligheten ofta är att man bygger själv för att köpegrejorna inte duger.
Med de förutsättningarna kan man ana att "brukarna" tycker att diskussioner om optimerad utrustning låter som mumbo-jumbo och trams. Att en mottagares egenskaper kan stå och falla med någon enstaka transistorkoppling i ingångssteget, när hela radion är fylld med digital signalbehandling, verkar ju orimligt om man inte är insatt i ämnet.
Det är svårt att föra en diskussion när förutsättningarna är så vitt skilda.
SM6FPG
Fritidskonsulent
För oss som inte har kunskap att kunna bygga från botten men har viljan, så uppkommer problemet att diskutionerna mellan de som kan bygga hamnar på en nivå där jag med bristfällig kunskap inte kommer att kunna deltaga eller ens kan formulera min fråga.