Oerhört intressant fråga. Man kan tänka sig ett internt samband på kortare avstånd för en grupp överlevare. Men kanske också hjälpa till med trafik mellan myndigheter.Vilken typ av nödsamband är det man tänker sig syssla med som prepper? Vill man skaffa sig förmågan att hjälpa samhället vid en kris eller är det mest för egen del? Om det är för egen del, vem ska då sitta i andra änden och svara på anrop?
Någon gång på på 90-talet träffade vi i den lokala föreningen räddningstjänsten på deras initiativ. Man undrade om vi ville hjälpa till vid större avbrott i allmänna telefonnätet. Och det skulle specifikt gå ut på att bemanna kommunens äldreboende som för tidpunkten kanske var runt tio stycken i kommunen. Detta eftersom behovet av både sjuk och ambulanstransporter från dessa boenden var stort och utan telefon kunde boendet inte larma ambulans eller taxi. Räddningstjänsten skulle antingen stå för utrustningen S-70 var det nog på den tiden. Eller kunde man bistå med lite pengar till fast installerad antenn men att vi skulle ha egen utrustning.
Vi funderade lite och insåg att vi inte skulle kunna skriva ett avtal med räddningstjänsten. För vid ett längre avbrott skulle det innebära skiftgång för minst två men förmodligen tre personer per boende över ett dygn. Och att på mer eller mindre frivillig basis bemanna dessa över tid skulle vara helt omöjligt. Så vi tackade vänligt men bestämt nej.
För övrigt anser jag att alla normalt friska personer skall preppa för minst en veckas avbrott i varu- och energileveranser. Myndigheterna skall kunna koncentrera sin hjälp på de svaga i samhället först och främst.