Telstar 1 blev inte förstörd genom direkt EMP, utan genom en sekundär effekt från en kärnvapendetonation på 400 km höjd dagen innan satelliten sköts upp.
Detta utlöste ett intensivt bombardemang från elektroner med extremt hög energi i jonosfären. Påverkan fanns kvar i jonosfären under uppskjutningen vilket i sin tur utsatte satellitens halvledare för ackumulerade strålningsskador som slutligen fick den att sluta fungera ett halvår senare.
Dock blev sprängningen "Starfish Prime" orsak till den första storskaliga EMP-påverkan på jordytan som registrerats. Skador på telenät och larmsystem på Hawaii upptäcktes efteråt, och även på andra ställen.
Amatörmateriel är ganska tålig mot EMP. ARRL har provat saken 1986 i en EMP-simulator avsedd för att testa fordon i, och fann att så länge apparaterna inte har yttre ledningar anslutna var de svåra att skada genom en puls med 50 kV/m amplitud och mindre än 10 ns stigtid.
När mellankablar var anslutna utan transientskydd registrerades skador på en del apparater.
Filter och transientskydd är verkningsfulla mot EMP-pulser, men behöver väljas med omsorg. Gasrör har en viss responstid innan de börjar klippa pulsvågformen, så de behöver kompletteras med andra filterkomponenter som serieimpedanser, varistorer samt avalanche-dioder. Åtgärder som förebygger åskskador är verkningsfulla även mot EMP, eftersom det är finns mycket energi i ett åskslag.
Vill man vara helt säker är en sluten plåtburk ett gott val. Även en plåttjocklek av ett par tiondels mm hindrar EMP-pulser effektivt. Folie kan hjälpa, men man vet inte hur bra den skärmar genom skarvarna.
Armerad betong med tät armering är också bra, så om man har grejorna i en sådan byggnad är de relativt skyddade. Dock måste man se till att armeringsjärnen verkligen gör kontakt med varandra i skarvar och fogar.
Genom att välja genomtänkta komponenter och byggsätt så går det att göra apparater och hela system med mycket hög tålighet mot EMP.
