Repeter aktivitet ?

Det dyker ju upp ett antal olika tankespår här:
¤ Allmänna småpratskvoten kan man ju enkelt fylla med en telefon, utan att behöva köra via egen radio. Vad man väljer att använda är väl upp till var och en. Att det överhuvudtaget pågår småprat via repeatrarna är väl inte ett problem.

¤ Teknikförändringar (i metoder/gränsvärdeskrav etc) medför ofta att en del materiel blir obrukbar. Det är ju bara att titta på datorbranschen, där fullt fungerande (och ibland rätt dyra!) grejer måste bort för att ett nytt operativsystem ska införas. Utveckling är ju i sig självt inte alltid dåligt, men för vissa enklare system (som VHF-repeatrar) kanske det skulle finnas en punkt där man slutar pillra, liksom. "Det är bra nog", kan man tänka vid ett visst stadium. "Nästa utvecklingssteg måste på riktigt lösa ett väsentligt problem för att motivera införandet". Här tänker jag på att det är trots allt rätt många repeatrar som gått från 1750 till subton och där åker nog en del användare ut, just för att motivationen att byta upp sig från en gammal fungerande station inte finns - man kanske inte behöver VHF-en ändå. Och vilket problem man löste med den ändringen är jag oklar över...

¤ Det är egentligen ganska märkligt att det inte finns ett system för att samhället skulle kunna bidra till drift av enkla VHF-repeatrar. Eller finns nåt sånt? Jag tänker att ett fristående kommunikationssystem skulle kunna ha ett visst beredskapsvärde i ett trängt läge. Inte formaliserat och reglerat, men som en sorts "extra informell infrastrutktur"; kostnaderna borde vara försumbara sett i ett större perspektiv.

¤ Trafikteknik och uppförande kan ju vara lite känsligt att orera för mycket om. Ibland häpnar man över total brist på respekt för procedurer, men om det inte finns nån tillsyn är det svårt att styra upp det hela. Det är som trafikpolisen, som numera består av fartkameror. Att olyckor oftast beror på annat än fart i grunden, är svårt att komma åt, om man inte är ute och kollar hur folk verkligen kör...
 
En betydande majoritet av alla analoga repeatrar (hundratals) på 2 m och 70 cm går fortfarande att öppna med 1750 eller bärvåg. Det är en vida spridd missuppfattning att införandet av subton har ersatt 1750. Subton är i de flesta fall ett komplement till 1750.

73,
Jonas SM5PHU
De repeatrar jag tänker på kräver konstant pilotton.

Anledningen till införande av det systemet var väl att överetableringen av repeatrar orsakade problem för de som bodde i områden där flera repeatrar på samma kanal överlappade.

När det sen blev lite tropo så upplevde det nya klientelet de fina konditionerna som problem och störningar.

Repeatrarna här i Skåne är stendöda eftersom det inte längre finns något behov och intresse.

Ytterst få har radio i bilen så det egentliga syftet är inte längre aktuellt.

Jag har passning på Lund SK7RJL sedan vi byggde den 1976. Då var vi ett 20-tal regelbundna användare. Det höll i sig under en tioårsperiod innan aktiviteten började avta.

Nu går det ett par veckor emellan någon hörs.

Vi har från tid till annan försökt aktivera klubbmedlemmarna men de stänger av sin radio efter några dagar då ingenting hörs.

Bara att inse att allt detta tillhör en svunnen tid och acceptera faktum.
 
¤ Det är egentligen ganska märkligt att det inte finns ett system för att samhället skulle kunna bidra till drift av enkla VHF-repeatrar. Eller finns nåt sånt? Jag tänker att ett fristående kommunikationssystem skulle kunna ha ett visst beredskapsvärde i ett trängt läge. Inte formaliserat och reglerat, men som en sorts "extra informell infrastrutktur"; kostnaderna borde vara försumbara sett i ett större perspektiv.
Det är en god tanke att ha ett reservsystem för kommunikation - och t ex en 2m-repeater borde vara fin för det. För att det ska funka bör en sådan till att börja med ha god räckvidd. Den ska också var användbar för stora mängder, gärna med enkla vardagliga apparater och på ett smidigt sätt. Den ska förstås vara pålitlig och funka (någorlunda) oberoende av elnätet.

Tyvärr känns det som radioamatörer själva sköt denna tanke i sank. På många platser försvann just enkelheten. Införande av en massa olika subtoner har krånglat till något som förut var superenkelt - med en 1750-ton. Sedan har många drabbats av någon sorts "radioamatörer har alltid legat i framkant av tekniken" och fått för sig att repeatertrafiken ska digitaliseras (Dstar, DMR mm). Lite teknikdiarré över detta. Några tycker förstås det är jättekul, ett tag. På vissa repeatrar kan man tack och lov fortfarande använda vanlig FM. Men i alla fall jag tycker att digitaliseringen är helt onödig. Att ligga i framkant av tekniken ska aldrig vara ett självändamål utan ska fylla ett syfte. Lite av amatörradions själ tar man bort också, det är att kunna använda simpla apparater för sin kommunikation. Kanske är det inte så många SRA, Storno m fl som går nu men väl en massa andra gamla ICOM/Yaesu/Kenwood. Och i ett trängt läge borde det vara en tillgång att ha en massa apparater "där ute" som alla funkar ihop med en repeater utan en massa olika konstiga moder och inställningar.
 
Förvisso är ett "reservsystem" uppbyggt runt amatörradiorepeatrar och sponsat av statsmakterna en tilltalande tanke, men det kan vara på sin plats att sätta detta i sitt sammanhang. Detta reservsystem skulle då, om jag förstått saken rätt, utgöra en "reserv för reserven", alltså för RAKEL och Försvarsmaktens radiosystem.

Någon siffra för vad driftbudgeten är för FM radiosystem är har jag inte hittat, men däremot för RAKEL.
2000 basstationer, radioväxlar och transmission kostar dryga 500 miljoner årligen, alltså c:a 250 kkr/år.

Om vi lite generöst antar att en amatörradiorepeater med jämförbara eller bättre prestanda, skyddsnivåer och tillgänglighet som RAKEL kostar minst 50 kkr/år att driva och vidmakthålla i dagens kostnadsläge, skulle ett system av 400 repeatrar kosta folkhushållet ytterligare runt 20 - 25 miljoner årligen. På något sätt får jag en känsla av att statsmakterna anser sig kunna använda dessa pengar på bättre vis.

Hela idén bygger på det vanliga felslutet när det gäller radioamatörers eventuella samhällsnytta i ett krisläge.

Inplaceringar med fysiskt skydd och teknisk/operativ tillgänglighet är ingalunda gratis, och det finns inte heller några som helst garantier för att de tilltänkta användarna verkligen finns där när de behövs, och att de också är i stånd att lösa sina uppgifter. Erfarenheten visar tydligt att endast system och färdigheter som kontinuerligt används och övas har minsta chans att kunna fungera i ett "trängt läge". Dagens stickproppsamatörer torde få allvarliga problem om det värsta skulle inträffa.
 
Sorry för lite OT här, men jag vill gärna klargöra att jag inte tänkte mig ett system med RAKEL-klass eller en seriös medtävlare till befintliga system inom försvarsmakten. RAKEL är förvisso kanske säkrare än det kommersiella mobilnätet, men är ändå ett system som bygger på koncentrationspunkter, servrar etc etc. Min tanke var betydligt simplare och handlar om att man kunde tänka sig att klubbar och kanske privatpersoner kunde få ett bidrag för drift/underhåll av enkla VHF/UHF FM-repeatrar, sådana som finns och används av amatörer idag (eller inte används?). Nyttjandet skulle då vara beroende av att samhället vet att de finns och vid behov kan ta dem i anspråk, med eller utan hjälp av lokala förmågor (amatörer), medan de för övriga fall just bara är vanliga repeaters för amatörbruk. Att det i dagsläget är väldigt lite aktivitet här och var är kanske lite synd i och för sig, men är inte avgörande för mitt resonemang.

Vad radioamatörer generellt skulle kunna bidra med åt samhället i en kris är säkert nåt man kan diskutera länge. Troligen är det ändå så, att de som känner att de vill bidra kan vända sig till Hemvärnet, FRO eller nån kommunal beredskapsorganisation.
 
Om ett reservsystem har sämre tålighet och tillgänglighet än det system det ska vara reserv för kan man lika gärna
vara utan det. Är det dessutom så att man inte vet ifall resurserna finns eller fungerar när man väl behöver dem blir det ännu värre. Vem ser t.ex. till att handapparaterna eller mobilstationerna är rätt programmerade och har "justa" batteripackar? Att pumpa in offentliga medel i sådant blir svårt att motivera.

Sedan så skiljer sig numera "sambandsdoktrinerna" sig åt ganska diametralt mellan "blåljusradio" och amatörradio.
De som arbetar seriöst med sådant ser inga som helst anledningar att blanda in radioamatörer eller andra "hobbyutövare" i sina verksamheter.
 
En betydande majoritet av alla analoga repeatrar (hundratals) på 2 m och 70 cm går fortfarande att öppna med 1750 eller bärvåg. Det är en vida spridd missuppfattning att införandet av subton har ersatt 1750. Subton är i de flesta fall ett komplement till 1750.
Problemet uppstår när man som jag vandrar i naturen på olika ställen i landet och försöker nå en repeater med min HT.
Varför kan jag inte starta någon repeater?
Varför kan dom inte höra mig jag hör ju dom jättestarkt?
Är jag för svag elller har jag fel subton?

Jag vill inte vara osäker på detta. Med 1750 var det ju bara signalstyrkan som kunde vara "fel" och det kunde man ju göra något åt.
Flera gånger klättrade jag upp i något träd och fick kontakt.
Med fel subton hjälper inte hur högt jag klättrar upp i träden.

Att byta subton är ingen enkel manöver när man sitter på en gren 10m över marken ;)
Nuförtiden klättrar jag väldigt sällan så högt.
 
Har för mig att jag hört några "gamla gubbar" kalla repeatrar för "snabbtelefon".

Men nu har utveckligen gått längre så nu är det inte längre "snabbtelefon" utan nu är det "rikstelefon". Bara att öppna upp en närliggande repeater som är med i SVX och sedan starta ett "rikssamtal" så når du ut över hela landet på ett stort antal 2m och 70cm repeatrar.

Gammal gubbe som jag börjar bli så har jag plockat bort alla närliggande SVX-repeatrar ur scanningen på min 2m/70cm-rigg.
 
Om ett reservsystem har sämre tålighet och tillgänglighet än det system det ska vara reserv för kan man lika gärna
vara utan det. Är det dessutom så att man inte vet ifall resurserna finns eller fungerar när man väl behöver dem blir det ännu värre. Vem ser t.ex. till att handapparaterna eller mobilstationerna är rätt programmerade och har "justa" batteripackar? Att pumpa in offentliga medel i sådant blir svårt att motivera.

Sedan så skiljer sig numera "sambandsdoktrinerna" sig åt ganska diametralt mellan "blåljusradio" och amatörradio.
De som arbetar seriöst med sådant ser inga som helst anledningar att blanda in radioamatörer eller andra "hobbyutövare" i sina verksamheter.
Mhmm... Vi tänker på vitt skilda plan. Jag tycker att man inte ska låta gamla vägar och järnvägar förfalla till oanvändbarhet, eftersom man rätt som det är kan dra nytta av dem, liknelsen med att inte låta repeaternätet gistna ihop är kanske inte obegriplig. Jag har inte några tankar som rör att bygga nåt nytt och ännu robustare än det som redan finns. Skulle detta vara nödvändigt, har man gjort fel när man byggde de seriösa systemen, anser jag.... Men om man måste frakta nåt från A till B och motorvägen är avskuren, så måste det inte finnas en motorväg i reserv, men det är bra om det åtminstone finns några körbara grusvägar - det kan ta sin tid, men man kommer kanske ändå fram.
 
Jösses ! Jag startade denna tråden med en enkel fråga hur det stod till med aktiviteten på våra repeater. Hela vårt amatörradio liv kom upp i inläggen...Vad göra för att få upp intresset för denna fina hobby??
Jag är uppfödd i amtörradions anda, min morfar (SM7YE) och min far( SM7ASQ) var HAMs. Så det ligger i blodet med radio och teknik.
 
Det här med minskad aktivitet på alla band och alla nischer beror säkerligen på att återväxten sakta minskat och nu är omätbar.

De flesta som är sparsamt aktiva idag är de som var mer aktiva på 70-talet och tidigare. Då ungdomar nu pensionärer.

Efter ett helt liv som radioamatör så har det mesta hunnits med och inte så många av oss är på hugget längre. Så ser det ut i hela världen.

Jag är just nu på Radioamatörernas Sommerlejr på Jylland. Vi som är här är stort sett de samma som var med 1975 med skillnaden att vi blivit lite äldre och bekvämare. Mindre radioaktiviteter än förr och några ungdomar som brinner för amatörradio har vi inte sett de senare 30 åren.

Trafiken över repeatrarna är ytterst sparsam jämfört med 80-talet då det verkligen var full fart överallt.

En annan sak som påverkat aktiviteten negativt är att nischerna inom hobbyn ökat och den krympande skaran aktiva amatörer spridits ut på allt fler amatörband och allt fler moder där de digitala som FT8 effektivt dränerat banden från CW SSB trafik.

Å ena sidan positivt då det nu finns gott om frekvensutrymme att experimentera på utan dåtidens störningsproblem men å andra sidan lite tradigt då det kan vara svårt att få svar från någon som inte fastnat i 5NN TU träsket och bara är ute efter att maximera antal QSO utan substans och innehåll.

Tiderna förändras och det är nog bara att gilla läget och försöka pyssla med det som är kul och intressant. Möjligheterna är fortfarande oändliga och lättnaderna i PTS bestämmelser har ju också öppnat vägen till en massa experiment som tidigare krävde specialtillstånd eller helt enkelt inte var möjliga.
 
Problemet uppstår när man som jag vandrar i naturen på olika ställen i landet och försöker nå en repeater med min HT.
Inte bara i landet. Jag har haft stor glädje av min IC-2E när jag varit utomlands och kunnat gå på klubbträffar i den lokala staden efter QSO. Alltifrån Nya Zeeland till Österrike. Men det var före subtonernas tid. Nu skulle det vara för invecklat att få kontakt bara på en genomresa. Före FM-tiden hade jag för övrigt glädje av en liten AM-transceiver. Det var hög aktivitet i byarna, så det var inga problem att ordna ett eye ball-QSO. Eller heter det IRL numera?
 
Hela resonemanget bakom att använda amatörradiorepeatrar som någon form av "reservsystem" bygger på antagandet att dessa repeatrar på något magiskt sätt ska undgå driftavbrott eller förstörelse genom att elnätet försvinner eller via en EMP-attack. Om man inte förser dem med seriöst dimensionerad reservkraft och EMP-härdning så kommer de att bli bland de första funktioner vilka förloras vid ett krisläge.
Detta är fundamentalt; det finns inga genvägar runt sådant.

Sedan har man förbisett att amatörradio agerar på en marknad utan efterfrågan i dagsläget.
Att kunna sprida budskapet att avnämarna inom t.ex. polis och räddningstjänst ska ta fram amatörradioapparater ur något förråd någonstans och sedan använda dem för att förmedla sin tjänstetrafik när och om de mycket ambitiöst skyddade ordinarie systemen bragts ur funktion har en mycket hög tröskel, och måste i så fall övas med korta intervall.

Återstår då att försöka ha radioamatörer till hands för att lösa sådana uppgifter som operatörer, men då måste ålders-, hälso- och kompetensprofilerna hos dagens genomsnittsamatörer också tas med i bilden. Man finner då att de flesta radioamatörer i dag istället tillhör de kategorier som behöver hjälp vid ett krisläge, och att de även kommer att stå handfallna i ett "trängt läge". Att hantera sådana situationer kräver träning och mental förberedelse långt innan de inträffar.

Hela den här diskussionen ger åtminstone mig en "flashback" till "Sambandsspalterna" i QTC under 1970-talets andra halva, där olika filurer vilka förläst sig på "Emergency Communications"-spalterna i QST och utifrån detta försökte skapa intrikata organisationer där de gav sig själva funktionärsroller med vidhängande fina titlar.

Då var åtminstone genomsnittsamatören grovt räknat 30 år yngre än i dag, och stickproppsamatörerna hade ännu inte blivit legio, vilket gav ett sådant upplägg åtminstone en teoretisk chans att fungera.
 
Hur är det egentligen med repeteraktiviteten ? 70 cm 2 m osv. Verkar ganska dött. Är det bara dmr som gäller och inte analogt snack? Förr om åren 70- 80 talet när jag var aktiv på repeter så va det full rulle! Man fick många trevliga QSOn!
Det är ganska dött iaf runt Borås-Varberg där jag håller till. Ett par av dem har slutat med 1750Hz öppning också så då faller de bort för egen del.
Ifall jag på den lokala 145,600 eller 145,775 ropar allmänt anrop får jag på sin höjd svar från ngn med handapparat som klipper in på repeater’n men för det mesta får jag ingen respons alls.
På simplex är det en helt annan sak. Man får passa sej så man inte lägger sej på ngn…såndär…är det svx link de heter?
Där är full fart. Likaså den gamle mobilkanalen 145,500 pågår socialt snack mellan basstationer ofta.
Digital trafik är nog rätt dött med. Varken C4fm eller DStar lyckas jag ngt vidare med.
 
I sydvästra Skåne Lund Malmö och köpenhamnsområdet hörs trafik på en handfull simplexkanaler på 2 m en stund kvällstid. 2-3 pers på varje kanal.

Några gånger om året kan nån nybliven amatör höras ropa allmänt anrop över repeatrarna. I regel svagt och brusigt som det kan bli med en handapparat. Ingen svarar och vederbörande hörs aldrig mer. Måste finnas många nykomlingar som sitter med oanvända radioapparater och som inte kommer vidare.

Vi i lundaregionen använder 145,425 som kokade av aktivitet i mitten av 70-talet då många av oss var hyperaktiva och jagade DX på KV. 2 m användes då för att tipsa om DX.

Sen kom packet radio och efter datorernas intåg DX-cluster osv.

Sak samma med tekniska diskussioner. De ebbade också ut i takt med att allt fler pensionerade sina hembyggen som krävde ständig service och skaffade moderna transceivers. Inte mycket mer att prata om och sen kom internet där vi med ett musklick kan få all info om allt när vi vill.

Det enda som ökat markant sedan 70-talet är möjligen frustrationen över minskad aktivitet, uppgivenheten och gnäll. Tur att vi har HAM.SE som samlingsplats för nämnda elände.
 
Det enda som ökat markant sedan 70-talet är möjligen frustrationen över minskad aktivitet, uppgivenheten och gnäll. Tur att vi har HAM.SE som samlingsplats för nämnda elände.
Mitten av 70-talet blev den stora vattendelaren.
Fram till den första oljekrisen och arbetslöshetschocken levde de flesta i Sverige i
efterdyningarna av 60-talets stora framtidsoptimism där alla kurvor pekade uppåt och allt var möjligt.

Många i min generation, inklusive jag själv, förlorade framtidstron och har inte återfått den.
Efterföljande generationer har knappast haft någon tro på framtiden.
 
Framtiden är svår att styra. Bättre att leva i nuet och syssla med det som är kul och intressant. Vi old timers som gillar att konstruera och bygga radio har defacto aldrig haft bättre förutsättningar än vi har idag.

Kanske värre för de som inte är teknikintresserade utan bara har amatörradion för sociala kontakter eller för att slå ihjäl tiden under bilkörning. Vet ej men den mesta trafiken över repeatrarna var tämligen substanslös. Många ord om inget av vikt.

De första åren när repeatrarna byggdes fanns stort intresse för att prova antenner och det gjordes räckviddsförsök m m. Alltså ett inslag av amatörradio. Men när allt var klart fanns väl inte så mycket mer att prata om kanske.
 
Precis. Sådär tänker jag om allt med. Att leva i nuet o göra det som är roligt för stunden.
Domedagsprofetior har jag hört sen tiden innan jag tagit cert för runt 30 årsedan typ att vi T-certare skulle ta död på amatörradion, att 70cm’s bandet snart skall försvinna osv. Det må så vara men tar det 30 år till så är det isf lugnt för mitt vidkommande.
 
Idag finns ingen med ryggrad! Och att "riktiga" radioamatörer överhuvudtaget ägnar sig åt 2m kanaltrafik är ju häpnadsväckande - man häpnar! När man dessutom skriver om den "låga" räckvidden så kommer man mest att tänka på ett stearinljus. Möjligtvis är räckvidden kort men innehållet lågt utifrån någons förutbestämda mening.

En liten sommartanke så här från smedjan på Hallonberget!

PS: Konservativa och förutfattade meningar är alltid aktuella, men nya Teleskopet visar en historia som är gammal, men kanske aktuell!

/Sven.
 
Jag monitorerar vår lokala repetör här (R5 i Oskarshamn), det är väldigt tyst. Men radion står på i alla fall och i nya bilen ska en mobilrigg in i oavsett vilket. Subtoner, dmr och länkar hit å dit intresserar mig inte så det ägnar jag mig inte åt men mobilrigg, det ska jag ha i alla fal! :D . Ungefär som SvenssonSvensson på jul: Ingen vill smaka på "Dopp i grytan" men den ska stå där!

Nåja ibland blir det ngt QSO och är man QRV ökar chansen att det blir fler och trycker man in PTTn så kanske chansen ökar ännu mer. Sen är jag barnsligt förtjust i APRS också så det måste oxo med i arsenalen! Jag ägnar mig främst åt den ädla konsten EME, än så länga inte högre upp än på 23cm, men jag släpper inte 2m FM i alla fall. Och det finns ett hopp om att klubben ska bli mer aktiv här i framtiden, det kanske bara är ett hopp men det försvinner inte. Egentligen är jag nog en obotlig optimist. :)


73 de SM7SJR
 
Back
Top