Det dyker ju upp ett antal olika tankespår här:
¤ Allmänna småpratskvoten kan man ju enkelt fylla med en telefon, utan att behöva köra via egen radio. Vad man väljer att använda är väl upp till var och en. Att det överhuvudtaget pågår småprat via repeatrarna är väl inte ett problem.
¤ Teknikförändringar (i metoder/gränsvärdeskrav etc) medför ofta att en del materiel blir obrukbar. Det är ju bara att titta på datorbranschen, där fullt fungerande (och ibland rätt dyra!) grejer måste bort för att ett nytt operativsystem ska införas. Utveckling är ju i sig självt inte alltid dåligt, men för vissa enklare system (som VHF-repeatrar) kanske det skulle finnas en punkt där man slutar pillra, liksom. "Det är bra nog", kan man tänka vid ett visst stadium. "Nästa utvecklingssteg måste på riktigt lösa ett väsentligt problem för att motivera införandet". Här tänker jag på att det är trots allt rätt många repeatrar som gått från 1750 till subton och där åker nog en del användare ut, just för att motivationen att byta upp sig från en gammal fungerande station inte finns - man kanske inte behöver VHF-en ändå. Och vilket problem man löste med den ändringen är jag oklar över...
¤ Det är egentligen ganska märkligt att det inte finns ett system för att samhället skulle kunna bidra till drift av enkla VHF-repeatrar. Eller finns nåt sånt? Jag tänker att ett fristående kommunikationssystem skulle kunna ha ett visst beredskapsvärde i ett trängt läge. Inte formaliserat och reglerat, men som en sorts "extra informell infrastrutktur"; kostnaderna borde vara försumbara sett i ett större perspektiv.
¤ Trafikteknik och uppförande kan ju vara lite känsligt att orera för mycket om. Ibland häpnar man över total brist på respekt för procedurer, men om det inte finns nån tillsyn är det svårt att styra upp det hela. Det är som trafikpolisen, som numera består av fartkameror. Att olyckor oftast beror på annat än fart i grunden, är svårt att komma åt, om man inte är ute och kollar hur folk verkligen kör...
¤ Allmänna småpratskvoten kan man ju enkelt fylla med en telefon, utan att behöva köra via egen radio. Vad man väljer att använda är väl upp till var och en. Att det överhuvudtaget pågår småprat via repeatrarna är väl inte ett problem.
¤ Teknikförändringar (i metoder/gränsvärdeskrav etc) medför ofta att en del materiel blir obrukbar. Det är ju bara att titta på datorbranschen, där fullt fungerande (och ibland rätt dyra!) grejer måste bort för att ett nytt operativsystem ska införas. Utveckling är ju i sig självt inte alltid dåligt, men för vissa enklare system (som VHF-repeatrar) kanske det skulle finnas en punkt där man slutar pillra, liksom. "Det är bra nog", kan man tänka vid ett visst stadium. "Nästa utvecklingssteg måste på riktigt lösa ett väsentligt problem för att motivera införandet". Här tänker jag på att det är trots allt rätt många repeatrar som gått från 1750 till subton och där åker nog en del användare ut, just för att motivationen att byta upp sig från en gammal fungerande station inte finns - man kanske inte behöver VHF-en ändå. Och vilket problem man löste med den ändringen är jag oklar över...
¤ Det är egentligen ganska märkligt att det inte finns ett system för att samhället skulle kunna bidra till drift av enkla VHF-repeatrar. Eller finns nåt sånt? Jag tänker att ett fristående kommunikationssystem skulle kunna ha ett visst beredskapsvärde i ett trängt läge. Inte formaliserat och reglerat, men som en sorts "extra informell infrastrutktur"; kostnaderna borde vara försumbara sett i ett större perspektiv.
¤ Trafikteknik och uppförande kan ju vara lite känsligt att orera för mycket om. Ibland häpnar man över total brist på respekt för procedurer, men om det inte finns nån tillsyn är det svårt att styra upp det hela. Det är som trafikpolisen, som numera består av fartkameror. Att olyckor oftast beror på annat än fart i grunden, är svårt att komma åt, om man inte är ute och kollar hur folk verkligen kör...