Bandkablar och stegar
Hej alla.
Det har plötsligt blivit svårt att välja eller tillverka lämpliga feederstegar.
Varje typ av transmissionsledning har sitt berättigande. Allt beror på omständigheter och samband.
Man kan urskilja två kategorier eller användningstyper nämligen:
1. avstämda, där ofta SVF är mer än 10:1. Används för multibanddipoler (dubbelzepp) och fodrar en transmatch nere vid sändaren.
2. icke avstämda .- anpassade - där SVF är lågt - typiskt under 1,5:1. En rhombantenn är ett bra exempel där antennens matningsimpedans "pendlar" runt 600 ohm. Rhomben kan då matas med en 600 ohms stege och avslutas med en 12:1 (600:50) bredbandsbalun nere vid sändaren.
Jag föredrar att delar upp "matarkablarna" i ytterligare två kategorier nämligen:
a) Portabelt bruk, fieldday och DX-peditioner: 450 ohms eller 300 ohms bandkablar där man "avlägsnat onödig" plast mellan trådarna för att hålla vikt och luftmotstånd nere. Roys tips! På "köpet" får man ju också en kabel med lägre förluster.
När jag jobbade i u-länderna hade jag alltid med mig c:a 20 m av Clas Olssons grå 300 ohms bandkabel. Snyggt hopprullad gick den in ett A4 tjänstekuvert!
För fältbruk vågar jag påstå att här gäller kategori 1 - multibandantenner och då spelar impedansen på kabeln mindre roll.
b) Permanent hemmabruk. Jag föredrar hemmagjorda transmissionsledningar tillverkade av 2 till 3 mm mjuk cu-tråd med spridare av teflon. Annan plast, delrin, polyeten, acetat, plexiglas göra sig icke besvär.
Om feedern hänger rakt ner löst från en dipol brukar jag sätta spridarna med ett avstånd som ungefär motsvarar ett avstånd 10 gånger avståndet mellan trådarna. Exempel: antag att spridarna är 12 cm långa och avståndet mellan trådarna är 10 cm. Då sätter jag en spridare på ett avstånd av en meter. En feederstege skall inte se ut som stege!
För en öppen transmissionsledning som är sträckt och spänd räcker det ofta med en feederspridare på var tredje eller fjärde meter. Utprovas. Kom ihåg att luft är den bästa isolatorn.
Ett litet tillägg: De, enligt min åsikt, bästa feederpinnarna är av glacerad porslin. Sot, damm och ev. saltbeläggningar har svårt att fästa på ytan och "rinner" bort vid första regn. Nackdel: dyrt och tungt. Teflon har i stort samma goda egenskaper. Nackdel: dyrt, men ofta en engångskostnad och kan återanvändas.
När det gäller avstämda feederstegar avsedda för multibandantenner etc, (kategori 1) brukar jag använda 12 cm spridare vilket innebär att trådarna är åtskillda 10 cm. Man brukar räkna med att radieringen från en öppen transmissionsledning är försumbar när avståndet mellan trådarna är mindre än 1 % av våglängden. 10 cm duger alltså fint upp till 29 MHz.
När det gäller att tillverka en feederstege med en speciell impedans t ex 800 eller 600 ohm beräknas avståndet mellan trådarna enligt de formler som återfinnes i alla antennhandböcker. Notera att i formlerna anges oftast radien på cu-tråden!
73
SM6APQ
