Sändare/antenner nära varandra, "närfält", osv?

[SM4WWG]

Erfarenheter och lösningar önskas!

Önskar kunna köra flera stationer samtidigt på kortvåg. Exempelvis kanske en transceiver kör data 30m och samtidigt kör jag SSB foni på 80, 40, eller 20 osv.
Vill ju inte att ena sändaren mättar mottagaren pga för nära varandra.

Vad är era erfarenheter? Hur långt mellan antennerna? Vad för filter behövs? Och så vidare.

Har idag en APRS-digipeater hemmavid på 144.800 MHz och den kan jag höra exempelvis när jag lyssnar på repetern på 145.050 MHz. Man hör det som en rejäl höjning av bruset och svagt även moduleringen. Antennerna i detta fall är kanske 40 meter från varandra. Det kan man ju lösa med ett notch-filter på ena antennen.

Men som sagt, vad är era erfarenheter och lösningar på kortvåg?

73 de SM4WWG

 

[SM0AOM]

Det här är ett svårt problem utan tvärsäkra svar.

I sin tur beror det på hur bra mottagare och sändare är,
och tyvärr lämnar amatörradiomateriel ganska mycket att önska i detta avseende.

Man kan göra grova överslagsberäkningar av isolationsbehovet mellan sändare
och mottagare vid "samlokalisering", och man bör nog sikta på minst 60 dB när det gäller
att operera på närliggande band. När en sändare med 100 W används har vi en effektnivå på 50 dBm, och med 60 dB isolation så når - 10 dBm mottagaren. Detta ligger drygt 100 dB över bruströskeln på de lägre banden,
och de flesta mottagare brukar klara av detta.

Återstår sändaren. Hur långt under den önskade signalen som bruströskeln ligger är beroende
på konstruktionen och varierar rejält. Dyra stationer är nödvändigtvis inte bättre än billigare.
Min egen erfarenhet är att man vanligen kan räkna med att undertryckningen är runt -90 eller -100 dB i en SSB-bandbredd mellan banden, så man har -40 dBm i grannbanden. Då behöver man en isolation av minst 60-70 dB för att inte påverka mottagningen, vilket i sin tur beror på vilka frekvensband som är inblandade.

Erfarenhetsmässigt så kan man ganska enkelt ordna till 30 dB isolation mellan antenner, så 30-40 dB behöver i så fall ordnas via filter i sändarens signalväg. Till skillnad mot produkter nära mittfrekvensen så uppstår
bredbandsbrus primärt i lågnivådelarna av sändaren, så de låter sig filtreras innan effektsteget om man bara kommer åt ett ställe att koppla in ett bandpassfilter.

Som ett exempel kan man använda ett filter som skulle skydda mottagare på "grannbanden" från en sändare på 14 MHz, ett 0,5 dB passbandsrippel 3-ordningens Chebyshev-bandpassfilter:



Detta är då lite bättre än vad som egentligen krävs, men ger en viss marginal med realiserbara
komponenter och för spridning av data.

Man kan även göra motsvarande för ett filter för 3,5 MHz som ska skydda mottagare på 1,8 och 7 MHz:



Normalt när sådant här görs så skaffar man sig en uppfattning om vilken isolation
som finns mellan sändar och mottagarantenner, och därefter uppskattar man hur mycket
extra isolation som behövs. Rent allmänt är det klokt att ha filtren inkopplade
i både sändar- och mottagarriktningarna så att de gör nytta i båda riktningarna.

Har man tillgång till konstlaster och effektdämpare så är det
en bra lösning först att koppla upp hela anordningen på bänken och sedan själv
avgöra hur bra materielen är, och vilken isolation som erfordras.

 

[SM4FPD]

Jag gjorde ett rent praktiskt prov igår.
En IC-706MKIIG som står på 5 MHz bandet, (57 meter) med en avstämd dipol 3 m över nocken. Matad med RG-58
En IC-765PROIII med stege och 2 x 50 m, dock med numera låg höjd och lite böjda ändar.
Antennerna sitter vinkelrätt mot varandra och ungefär samma höjd, minsta avstånd mellan antennerna är omkring 8 m.
Stegen kommer in tillsammans med koaxen på omkring 30 cm avstånd.
706MKIIG sänder på 5 MHz med 10 W bara då, men störde ingen mottagning på IC-756PRO på något band.
Sändning med 756PROIII 100 W, på alla band, inget band störde mottagningen på 706:an på 5,3 MHz

All mottagning har det atmosfärsiska bruset, från resp antenn, och ingen preamp påslagen.
Finns inga lokala störningar här.
Det är således bara det atmosfäriska bruset som bestämmer känsligheten på resp mottagare och band vid testet.

det gör då att vi lyssnar med en känslighet som är läge än den känslighet som specas för resp apparat.
Vi hör inte svagare störningar från den sändande riggen.

Ett icke teoretiskt test, bara rent praktiskt med de antenner som står till buds.

För den som har lokala störningar så är mottagarna motsvarade mindre känsliga både för nyttosigs som ev störning från den sändande riggen.

Man kommer således rätt långt med två antenner och två riggar på en, lite större då, villatomt.

Båda riggar har ju bandpassfilter i sina mottagare så det blir en skaplig dämpning mellan banden vid ett sånt här test.
Även LP filtren i resp rig dämpar ju bredbandigt brus.

Nätet är dock fullt med byggprojekt för bandpassfilter för contestkörning, eller fieldaykörning.
Ofta avsedda för 100 W eller större.
Trevliga byggprojekt som är lätt att verifiera funktionen på efter bygge.

Ett praktiskt prov ger ett svar, huruvida det är lönt att gå vidare eller ej.
Sen har vi ju det där med huruvida fältstyrkan från en rig som sänder kan föstöra den andra riggen.
Generellt tål moderna riggar mycket.
Mina erfarenheter är att en mobilstation på 3,7 MHz stående 10 m (avstånd i höjd) under en kortvågsdipol med avstängd rigg inne, kan förstöras av mobilstationen.


SM4FPD

 

[SM0AOM]

Även LP filtren i resp rig dämpar ju bredbandigt brus.

De dämpar bara över arbetsfrekvensen, inte under.

När vi designade HF och VHF-system för örlogsfartyg fick man använda både dämpningen
i antennavstämmare och i extra filter mellan exciter och effektförstärkarna för att sändarbrus
inte skulle ta överhanden.

Det är relativt lätt att få till isolation mellan dipolantenner i synnerhet när de är på olika band,
och ännu bättre blir det när man använde stegmatning och avstämmare, då tillkommer selektiviteten i de avstämda kretsarna. Gör man dem sedan vinkelräta mot varandra ligger isolationen runt 60-70 dB och kommer att bestämmas
av omgivningarnas egenskaper, den blir i princip omöjlig att beräkna noga.

För parallella dipoler blir isolationen mycket lägre, mellan 20 och 40 dB beroende på avståndet och vilka band som dipolerna är gjorda för. Man får prova sig fram.

För länge sedan mätte jag upp isolationen mellan två bredbandsantenner som var 20-25 m från varandra,
och den låg mellan 45 och 60 dB, störst på låga frekvenser.

 

[SM4WWG]

Det här är ett svårt problem utan tvärsäkra svar.

I sin tur beror det på hur bra mottagare och sändare är,
och tyvärr lämnar amatörradiomateriel ganska mycket att önska i detta avseende.

Man kan göra grova överslagsberäkningar av isolationsbehovet mellan sändare
och mottagare vid "samlokalisering", och man bör nog sikta på minst 60 dB när det gäller
att operera på närliggande band. När en sändare med 100 W används har vi en effektnivå på 50 dBm, och med 60 dB isolation så når - 10 dBm mottagaren. Detta ligger drygt 100 dB över bruströskeln på de lägre banden,
och de flesta mottagare brukar klara av detta.

Återstår sändaren. Hur långt under den önskade signalen som bruströskeln ligger är beroende
på konstruktionen och varierar rejält. Dyra stationer är nödvändigtvis inte bättre än billigare.
Min egen erfarenhet är att man vanligen kan räkna med att undertryckningen är runt -90 eller -100 dB i en SSB-bandbredd mellan banden, så man har -40 dBm i grannbanden. Då behöver man en isolation av minst 60-70 dB för att inte påverka mottagningen, vilket i sin tur beror på vilka frekvensband som är inblandade.

Erfarenhetsmässigt så kan man ganska enkelt ordna till 30 dB isolation mellan antenner, så 30-40 dB behöver i så fall ordnas via filter i sändarens signalväg. Till skillnad mot produkter nära mittfrekvensen så uppstår
bredbandsbrus primärt i lågnivådelarna av sändaren, så de låter sig filtreras innan effektsteget om man bara kommer åt ett ställe att koppla in ett bandpassfilter.

Som ett exempel kan man använda ett filter som skulle skydda mottagare på "grannbanden" från en sändare på 14 MHz, ett 0,5 dB passbandsrippel 3-ordningens Chebyshev-bandpassfilter:

View attachment 11263

Detta är då lite bättre än vad som egentligen krävs, men ger en viss marginal med realiserbara
komponenter och för spridning av data.

Man kan även göra motsvarande för ett filter för 3,5 MHz som ska skydda mottagare på 1,8 och 7 MHz:

View attachment 11264

Normalt när sådant här görs så skaffar man sig en uppfattning om vilken isolation
som finns mellan sändar och mottagarantenner, och därefter uppskattar man hur mycket
extra isolation som behövs. Rent allmänt är det klokt att ha filtren inkopplade
i både sändar- och mottagarriktningarna så att de gör nytta i båda riktningarna.

Har man tillgång till konstlaster och effektdämpare så är det
en bra lösning först att koppla upp hela anordningen på bänken och sedan själv
avgöra hur bra materielen är, och vilken isolation som erfordras.

Tack för ett mycket informativt svar!
Då har jag lite att gå på och testa med. Får bygga ihop några filter enligt ovan och prova helt enkelt

73 de SM4WWG

 

[SM4WWG]

De dämpar bara över arbetsfrekvensen, inte under.

När vi designade HF och VHF-system för örlogsfartyg fick man använda både dämpningen
i antennavstämmare och i extra filter mellan exciter och effektförstärkarna för att sändarbrus
inte skulle ta överhanden.

Det är relativt lätt att få till isolation mellan dipolantenner i synnerhet när de är på olika band,
och ännu bättre blir det när man använde stegmatning och avstämmare, då tillkommer selektiviteten i de avstämda kretsarna. Gör man dem sedan vinkelräta mot varandra ligger isolationen runt 60-70 dB och kommer att bestämmas
av omgivningarnas egenskaper, den blir i princip omöjlig att beräkna noga.

För parallella dipoler blir isolationen mycket lägre, mellan 20 och 40 dB beroende på avståndet och vilka band som dipolerna är gjorda för. Man får prova sig fram.

För länge sedan mätte jag upp isolationen mellan två bredbandsantenner som var 20-25 m från varandra,
och den låg mellan 45 och 60 dB, störst på låga frekvenser.

Hur mätte du isolationen mellan antennerna rent praktiskt?
Tänkte om jag kunde kan göra detsamma med exempelvis en Mini-VNA? Eller om jag kör med en signalgenerator in i ena antennen och en spectrumanalysator i andra änden. Då borde jag iaf få veta relativ isolation?
Eller krävs det att man trycker på lite effekt oxå?


73 de SM4WWG // Jörgen

 

[SM4WWG]

Jag gjorde ett rent praktiskt prov igår.
En IC-706MKIIG som står på 5 MHz bandet, (57 meter) med en avstämd dipol 3 m över nocken. Matad med RG-58
En IC-765PROIII med stege och 2 x 50 m, dock med numera låg höjd och lite böjda ändar.
Antennerna sitter vinkelrätt mot varandra och ungefär samma höjd, minsta avstånd mellan antennerna är omkring 8 m.
Stegen kommer in tillsammans med koaxen på omkring 30 cm avstånd.
706MKIIG sänder på 5 MHz med 10 W bara då, men störde ingen mottagning på IC-756PRO på något band.
Sändning med 756PROIII 100 W, på alla band, inget band störde mottagningen på 706:an på 5,3 MHz

All mottagning har det atmosfärsiska bruset, från resp antenn, och ingen preamp påslagen.
Finns inga lokala störningar här.
Det är således bara det atmosfäriska bruset som bestämmer känsligheten på resp mottagare och band vid testet.

det gör då att vi lyssnar med en känslighet som är läge än den känslighet som specas för resp apparat.
Vi hör inte svagare störningar från den sändande riggen.

Ett icke teoretiskt test, bara rent praktiskt med de antenner som står till buds.

För den som har lokala störningar så är mottagarna motsvarade mindre känsliga både för nyttosigs som ev störning från den sändande riggen.

Man kommer således rätt långt med två antenner och två riggar på en, lite större då, villatomt.

Båda riggar har ju bandpassfilter i sina mottagare så det blir en skaplig dämpning mellan banden vid ett sånt här test.
Även LP filtren i resp rig dämpar ju bredbandigt brus.

Nätet är dock fullt med byggprojekt för bandpassfilter för contestkörning, eller fieldaykörning.
Ofta avsedda för 100 W eller större.
Trevliga byggprojekt som är lätt att verifiera funktionen på efter bygge.

Ett praktiskt prov ger ett svar, huruvida det är lönt att gå vidare eller ej.
Sen har vi ju det där med huruvida fältstyrkan från en rig som sänder kan föstöra den andra riggen.
Generellt tål moderna riggar mycket.
Mina erfarenheter är att en mobilstation på 3,7 MHz stående 10 m (avstånd i höjd) under en kortvågsdipol med avstängd rigg inne, kan förstöras av mobilstationen.


SM4FPD

Kul att du testade rent praktiskt!
Intresant! Nu stegmatar jag inga antenner i dagsläget, men det kan ju vara något att ha i åtanke eftersom, som -AOM säger, då tillkommer ju selektiviteten i de avstämda kretsarna?

 

[SM0AOM]

Hur mätte du isolationen mellan antennerna rent praktiskt?
Tänkte om jag kunde kan göra detsamma med exempelvis en Mini-VNA? Eller om jag kör med en signalgenerator in i ena antennen och en spectrumanalysator i andra änden. Då borde jag iaf få veta relativ isolation?
Eller krävs det att man trycker på lite effekt oxå?


73 de SM4WWG // Jörgen

Jag använde en skalär nätverksanalysator, alltså en spektrumanalysator med trackinggenerator, men man kan göra samma sak med en signalgenerator och en mottagare.

Du kan använda en Mini-VNA eller liknande, eftersom hela systemet är linjärt, alltså har samma uppträdande både vid små och stora signaler.
Dock ska man vara uppmärksam på begränsningarna hos instrumenten, främst det dynamiska området, och på att yttre signaler kan påverka när man mäter stora isolationsbekopp.

 

[SM5KYH]

Tänk även på att det kan vara ganska maffiga signalnivåer ut ur en stor antenn på andra ställen än där du mäter. En kortvågsdipol är väldigt stor på höga frekvenser.
Din mätingång bör lämpligen först skyddas med en dämpare 20-30 dB så att du kan kontrollera att den inte påverkas eller rent av förstörs av för höga innivåer. Skriver en som vet hur man bränner upp samplern i en nätverkare.

 

[SM0AOM]

Tänk även på att det kan vara ganska maffiga signalnivåer ut ur en stor antenn på andra ställen än där du mäter.

Dock ska man vara uppmärksam på begränsningarna hos instrumenten, främst det dynamiska området

"A och O i mättekniken..."

 

[SM4FPD]

JA givetvis ger LP filtren endast dämpning av bredbandigt brus och orenheter i spektrat från sändaren på högre frekvenser.
LP filtren ligger ofta med i mottagning, åtminstone på ICOM:s riggar, vilket ger ett bra tillskott till selektiviteten.
Radiostationerna har ofta, bandpassfilter, som är i kretsen både vid sändning och mottagning. Men vid sändning är det dock en större del av förstärkning efter BPF, vilket kan ge et bredbandigt brus från sändaren.
Antalet bandpassfilter, kan variera i olika riggar, och inte minst mellan olika fabrikat.
Det sista kan ha stor påverkan.
Det är en bra ide att kolla igenom riggens blockschema, eller kanske ännu hellre ett praktiskt prov...

Vid mina praktiska prov som jag skrev om ovan, körde jag med avstämmaren förbikopplad, och fick kanske inte ut max effekt.
Men en antenntuner ger en viss selektivitet den oxo..
Men 50 eller 100 W i detta sammanhang har liten betydelse.

För lääänge sen, på 70 talet, gjorde jag en repeater på 3,7 MHz, med c:a 100 kHz duplexavstånd.
Mottagaren var en DRAKE SR1, den med Barlow W Loop. Den gick bra med teleskopantennen, ja det var ju inga lokala störningar på den tiden.
Sändaren min TRIO 599 line på en W3DZZ 10 m utanför.
Funkade fint och folk förstod inte riktigt vad som hände......
Det var ett roligt experiment, men är väl preskriberat nu.......

SM4FPD

 

[SM0AOM]

Det är ovanligt med apparater som har så smala bandpassfilter i signalvägen att man undertrycker bredbandsbruset mellan närliggande band.

Om vi tittar på en representativ konstruktion, IC-706 Mk2G, som har sitt sista smala bandpassfilter på sista MF 69 MHz, och därefter endast begränsar bandbredden med en kombination av högpass/lågpassfilter så går det att göra en del iakttagelser;


Brusavståndet bestäms vid förstärkaren IC231 ingång, och om vi förenklar det hela lite så finns det en förstärkning av ungefär 60 - 70 dB mellan IC231 och sändarutgången.
I fortsättningen antas även brusfria signaler från MF-filtret Fl1 och från lokaloscillatorn.
Man kan anta en signalnivå av runt -20 dBm i den punkten, och en brusfaktor av 10-15 dB är nog realistisk i bästa fall.

Bruseffekten på ingången av IC231 är FkTB eller -174+10+34 dBm vid en SSB-bandbredd,
alltså -130 dBm. Förstärker vi sedan denna nivå med 80 dB så finns det -50 dBm brus vid sändarutgången, tillsammans med en sändareffekt av 50 dBm eller 100 W.

Brusavståndet är alltså begränsat till 100 dB, bandpassfilter i signalvägen kan förbättra detta något, men har ganska lite inverkan, såvida de inte sitter på flera ställen och helst efter slutsteget.

Om man har ett omgivningsbrus från antennen i det lägre HF-området FkTB på - 110 dBm, vill man helst att bidraget från egna sändares bredbandsbrus ska begränsas till 10 dB mindre, alltså -120 dBm. Då behövs en isolation mellan antennerna av minst 70 dB.
I detta fall hjälper endast filter i sändarnas signalvägar mot försämring av brusegenskaperna, medan filter framför mottagarna hjälper mot överstyrning och oscillatorbrus hos mottagarna.

Sammantaget är det mycket man behöver tänka på som systemkonstruktör.

 

[SM7EQL]

Jag kollade som hastigast isolationen mellan min 4 ele Yagi på 14 MHz och dipolen för 7 MHz som sitter monterad med matningspunkten ca 6 m ovanför Yagin. Med Yagin vriden för max koppling mellan antennerna så läser jag av 40 dB isolation.

Det innebär att om jag sänder på 14 MHz med 1 kW (+60 dBm) så mäter jag 100 mW (+20 dBm) från 7 MHz dipolen. I princip alla mottagare klarar 100 mW från en sändare på ett annat band än den är inställd att lyssna på. Bäst klarar sig de äldre mottagarna som har en riktig preselektor som t ex Drake R4B eller C. Här finna inga problem alls med överstyrning av RF-steget. Sämst blir de mottagare som bara har någon form av lågpassfilter och i de fallen resp filter täcker in båda banden som är aktuella.

Ett större problem vid samlokaliserad utrustning är det faktum att många moderna sändare ger ifrån sig bredbandigt brus. Återigen om sändarens lågpassfilter täcker flera band så dämpas ju inte bruset. Bästa sändare som i princip är helt fria från bredbandsbrus är de äldre rörsändarna med analog VFO/PTO som t ex Drake T4X-C. För att lösa problemen med oönskat sändarbrus krävs ett externt bandpassfilter på sändaren. Sådana filter bör ha en dämpning på näraliggande band i häradet 60 dB och så låg genomgångsdämpning som möjligt på det band som de är avsedda för. Då får man tillräcklig marginal för att kunna använda antenner som sitter "nära" varandra.

Mest optimalt blir det med bandpassfilter på samtliga radiostationer som ingår i systemet. Då kan i princip urdåliga mottagare användas tillsammans med usla sändare helt utan problem i alla kombinationer. De som kör contest eller DX-peditioner med flera stationer aktiva samtidigt och där antennerna sitter mycket nära varandra använder alltid bandpassfilter.

 

[SM7NTJ]

I en tidigare tråd här på ham.se har jag skrivit om antenner med vertikal montering för att få isolation när man samtidigt behöver använda flera radiostationer på VHF samtidigt. https://ham.se/threads/antenner-med-isolationsavstand.26427/

Repeater-builder.com har på sina tekniska sidor https://www.repeater-builder.com/antenna/separation.html ett par diagram som visar skillnaden i isolation mellan vertikalt och horisontellt avstånd.

Nu är det inte bara monteringen av antennerna som spelar roll. Hänsyn till det där besvärliga sändarbruset behöver tas, precis om Bengt och K-A skriver.

Det kan även gå bra att tänka utanför boxen och bryta mot det traditionella ”så har vi alltid gjort”.

En gång var jag, någon stans i landet, inblandad i en tillfällig aktivitet som krävde samtidig användning av ett par kanaler på marin VHF. Sändarpåverkan av mottagningen var påtaglig och åtgärder var nödvändiga.

Lite eftertanke gällande frekvenserna för tilldelade VHF-kanaler och en undersökning av vilken sändare som orsakade mest brus in den andra mottagaren medförde att stationerna, som var av olika fabrikat, fick byta plats med varandra.

Den VHF-station som verkade ha högst påverkan av den andra mottagaren mottagning blev flyttad för användning på en simplexkanal och den andra VHF-stationen fick ta över trafiken på en duplexkanal.

De vertikala antennerna som var monterade uppåt bredvid varandra på en kort mastutliggare monterades om så att den ena antennen pekade neråt istället. Att flytta om antennerna på det här sättet gav nog störst förbättring av slutresultatet.

Dessa enkla åtgärder medförde en betydligt behagligare radiomiljö utan direkta sambandstekniska problem.

Att våga prova en annan konfiguration av det man redan har till hands innan man börjar ta ett större tag i plånboken för att köpa en lösning kan även det vara A - O vid uppbyggnaden av ett samverkande system.

Så här dagen före Julafton tillönskas läsarna alla för årstiden passande hälsningar!

 

[SM4FPD]

Trådstartaren ville köra radiofjärrskrift på ett band och fria trafiksätt på annat samtidigt.
Att då försöka lösa problemet med störningar genom att använda gamla VFO styrda och rörbestyckade radiostationer verkar ändå främmande.
De må vara mer lågbrusiga omkring bärvågen, men har frekvensdrift som omöjliggör detta.
Övertonsdämpningen på en sådan station kan vara bara 20 dB, vilket gör att bara övertonerna som kan hamna på ett annat band omöjliggör sådana trafik. dessutom är många äldre radio behäftade med spurrar som i värsta fall kan hamna på en frekvens där man vill lyssna med andra stationen.
Jag minns en tid då man bedömde nya radiogrejer, på 60 och 70 talet genom att ratta över alla frekvenser, utan antenn, och räknade spurrar, eller piptoner som de då hette. Ja även sändaren lämnade dessa då. Minsta antal piptoner = bästa radion.....

SM4FPD

 

[SM7EQL]

Trådstartaren ville köra radiofjärrskrift på ett band och fria trafiksätt på annat samtidigt.
Att då försöka lösa problemet med störningar genom att använda gamla VFO styrda och rörbestyckade radiostationer verkar ändå främmande.

Vad referera du egentligen till? Du läser bevisligen in något i mitt inlägg som inte skrivits Roy och drar sedan fel slutsats av det som defakto skrivits.

Som jag med flera påpekat så är LÖSNINGEN vid störningar från samlokaliserad radioutrustning att använda bandpassfilter på sändarna om de genererar bredbandigt brus som i princip alla moderna sändare gör samt ett bandpassfilter på mottagarna om de saknar ett selektivt bandpassfilter vilket i princip alla moderna mottagare gör. Som alternativ till bandpassfilter kan ibland bandspärrfilter vara en lösing eller som vanligt på högre frekvenser en kombination av bandpass- och bandspärrfilter.

Jag skrev också - vilket tål att repeteras;

"Mest optimalt blir det med bandpassfilter på samtliga radiostationer som ingår i systemet. Då kan i princip urdåliga mottagare användas tillsammans med usla sändare helt utan problem i alla kombinationer. De som kör contest eller DX-peditioner med flera stationer aktiva samtidigt och där antennerna sitter mycket nära varandra använder alltid bandpassfilter."

Skulle TS eller någon annan med liknande funderingar som läser tråden till äventyrs ha en bättre radio, modern eller rörbestyckad, då kan det vara bra att veta att det ibland kan fungera tillräckligt bra utan att använda externa bandpassfilter eller bara ett filter på sändaren eller mottagaren. Detta under förutsättning att isolationen mellan antennerna är tillräckligt hög vilket den kan bli ibland.

 

[SM7TLH]

-EQL>bandpassfilter på sändarna
Jag ber om ursäkt om jag missat detta, men hur breda (smala) filter skulle du säga behövs? Ett helt amatörband eller smalare? (Jag inser att frågan är omöjlig att svara på utan detaljer om formkurvor …)

Den IC-725 vi hade som ena stationen på I17 bredbandsbrusade ut drake-fyran fullkomligt så snart sändaren gick igång om jag minns rätt. Där hade nog en del filtrering varit till gagn.

 

[SM0AOM]

Jag ber om ursäkt om jag missat detta, men hur breda (smala) filter skulle du säga behövs? Ett helt amatörband eller smalare?

Eftersom det handlar om undertryckning av brus och spuriouser mellan närliggande band,
handlar det primärt om sådana som täcker ett helt band. Sedan är det så att även smala filter har en flankbranthet
långt från mittfrekvensen som är primärt bestämd av antalet filterpoler,
så bandbredden i passbandet blir ganska underordnad.

Vill man optimera sådant är elliptiska eller Cauer-filter rätt lämpliga, då man kan få djupa nollställen
vid just de frekvenser man önskar utan att behöva öka filtrets ordningstal.

 

[SM7EQL]

-EQL>bandpassfilter på sändarna
Jag ber om ursäkt om jag missat detta, men hur breda (smala) filter skulle du säga behövs? Ett helt amatörband eller smalare? (Jag inser att frågan är omöjlig att svara på utan detaljer om formkurvor …)

Typiska bandpassfilter, hembyggda eller fabrikstillverkade täcker i regel hela amatörbandet de är designade för. Som AOM skriver så används filtren bl a för att dämpa det bredbandiga sändarbruset på andra band än där filtret släpper igenom nyttosignalen. Det finns flera olika typer av filter från mycket enkla till mer "komplicerade" där man placerar ut djupa nollställen på t ex de angränsande banden. Komplicerade skall förstås som att de innehåller fler komponenter och kräver mer noggrann beräkning och injustering. Sådana filter kan vara nödvändigt t ex i Multi-Multi uppställningar för contesting och större DX-peditioner där alla stationerna är belägna inom en mycket begränsad yta med antennerna nära varandra och där man har PA med 1 kW+ uteffekt.

I lågeffektsammanhang 100 W eller därunder kan man tumma lite på filterprestanda och nöja sig med ett få-poligt bandpassfilter som har lite lägre dämpning på angränsande band men ändå tillräckligt för de flesta användarfallen. Jag tillverkade ett antal sådana filter inför DX-peditionen till Karribien 2014 där vi skulle upprätta sex stationer i en villa vi hyrt.

Filtren byggdes i plastkapslingar för att hålla vikten nere. Div praktiska prov med olika transceivrar som IC706MKIIG, KX3 och några till visade att ca 30 dB dämpning på angränsande band skulle räcka. Så här ser de filtren ut. https://dx.sm7eql.se/?p=243

Genomgångsdämpningen hamnade i häradet 0,6-0,7 dB som är något högt men kanske ändå acceptabelt i detta sammanhanget. Filtren kan trimmas lite smalare om man t ex vill optimera för CW-delen men med priset att dämpningen ökar några tiondels dB på SSB-delen. De här filtren trimmades för en bästa kompromiss då både CW och SSB skulle köras.

De fabrikstillverkade bandpassfiltren som dimensionerats för att kunna hantera x-antal kW har betydligt lägre dämpning på nyttofrekvenserna och mycket högre dämpning på angränsande band. Dock blir de tyvärr större till formatet och allt för tunga att ta med sig på en backpacker expedition.

Det finns även en annan möjlighet där man använder ett antal externa låg- och högpassfilter. Där tog jag fram en hel serie sådana filter för samtliga band där filtren är mycket små och inhysta i en kort bit plaströr med BNC-kontakter på in- och utgång. Dessa filter hade vi också med till Karribien men de har också använts flitigt i samband med div Field Days och portabelkörningar i skogarna. Fördelen med dessa filter är att de är små och knappt väger något. De ger mycket hög dämpning på angränsade band och uppåt i frekvens för LPF-filtren och nedåt i frekvens för HPF-filtren. Nackdelen är att det krävs viss samordning mellan operatörerna ang vilka band man vill köra och att man förstår begränsningarna. I praktiken sällan några problem dock.

 

[SM0AOM]

De toppkopplade 2-poliga bandpassfilter som Bengt byggt är sannolikt de
konstruktioner som ger mest "undertryckning per krona", fast till priset av
höga påfrestningar på komponenterna och kritisk trimning.

Man kan nog få till en konstruktion som ställer mindre krav på komponenterna
om ett 3-poligt filter väljs. Ett 0,5 dB rippel Chebyshev-filter blir en lämplig
kompromiss.