Det är ovanligt med apparater som har så smala bandpassfilter i signalvägen att man undertrycker bredbandsbruset mellan närliggande band.
Om vi tittar på en representativ konstruktion, IC-706 Mk2G, som har sitt sista smala bandpassfilter på sista MF 69 MHz, och därefter endast begränsar bandbredden med en kombination av högpass/lågpassfilter så går det att göra en del iakttagelser;
View attachment 11271
Brusavståndet bestäms vid förstärkaren IC231 ingång, och om vi förenklar det hela lite så finns det en förstärkning av ungefär 60 - 70 dB mellan IC231 och sändarutgången.
I fortsättningen antas även brusfria signaler från MF-filtret Fl1 och från lokaloscillatorn.
Man kan anta en signalnivå av runt -20 dBm i den punkten, och en brusfaktor av 10-15 dB är nog realistisk i bästa fall.
Bruseffekten på ingången av IC231 är FkTB eller -174+10+34 dBm vid en SSB-bandbredd,
alltså -130 dBm. Förstärker vi sedan denna nivå med 80 dB så finns det -50 dBm brus vid sändarutgången, tillsammans med en sändareffekt av 50 dBm eller 100 W.
Brusavståndet är alltså begränsat till 100 dB, bandpassfilter i signalvägen kan förbättra detta något, men har ganska lite inverkan, såvida de inte sitter på flera ställen och helst efter slutsteget.
Om man har ett omgivningsbrus från antennen i det lägre HF-området FkTB på - 110 dBm, vill man helst att bidraget från egna sändares bredbandsbrus ska begränsas till 10 dB mindre, alltså -120 dBm. Då behövs en isolation mellan antennerna av minst 70 dB.
I detta fall hjälper endast filter i sändarnas signalvägar mot försämring av brusegenskaperna, medan filter framför mottagarna hjälper mot överstyrning och oscillatorbrus hos mottagarna.
Sammantaget är det mycket man behöver tänka på som systemkonstruktör.