Just läsförståelse har jag förstått är ett ökande problem. Jag märker detta ganska ofta då även mycket enkla texter missförstås. Inte bara på forumen utan också i andra sammanhang.
Jag har vid några tillfällen använt en textsnutt hämtad ur boken Om kunskapen - STUDIER EFTER CHRISTOFER JAKOB BOSTRÖM AF D:r PEHR KALLING UPSALA 1875.
De flesta som läser igenom texten en första gång har svårt att se något sammanhang och redovisa vad som egentligen sägs. En del tycker att det låter komiskt medan andra som jag är djupt imponerad av författarens förmåga att uttrycka sig klart och tydligt.
Jag saxar några korta stycken i inledningen av studien som smakprov här;
"Det är gifvet, att, då man med en person talar om en sak, man måste med honom vara ense om hvad saken, i sin allmänhet fattad, är; emedan, då samtalets ändamål är ett närmare bestämmande eller utvecklande af saken, denna sjelf då naturligtvis måste förefinnas i bådas medvetande såsom just denna sak och ingen annan. Nu har den nationella personligheten i språket stadfästat sina för dess organer gemensamma, egendomliga uppfattningssätt och förnimmelser. En etymologisk granskning af det språkliga uttrycket torde derföre vara det lämpligaste medel att med landsmän blifva ense om en saks betydelse.
Hvilken är då den i språket nedlagda betydelsen af ordet kunskap? Svaret finnes i betydelsen hos stamordet kunna. Att kunna något, det är att i sitt medvetande besitta eller ega detsamma; antingen detta nu framträder i tiden såsom en mångfald af krafter eller såsom en helhet af tidlösa, rena förnimmelser. Om vi derföre på frågan, hvad är kunskap, skulle svara, att kunskap är en medveten förnimmelse af ett verkligt, så har ett svar blifvit gifvet, hvaremot ingen, han må hylla hvilken åsigt som helst, kan ha något att invända. Man kan derföre utgå från denna allmänna fattning af kunskapens begrepp och derifrån bana sig vägen för dess närmare bestämning. Den första bestämningen blir då denna, att kunskapen måste fattas såsom förnimmelse af ett verkligt såsom enhet i mångfald; ty, då, man ej kan sägas ha kunskap genom en varseblifning eller föreställning af något verkligt, då. t. ex den blotta åsynen af ett djur ej är någon kunskap om detsamma; utan kunskap endast kan anses vara för handen, då om det förnumna föremålet ett predikat kan utsägas eller en bestämning tilläggas detsamma; så kan endast en, sådan förnimmelse kallas kunskap, hvarigenom ett verkligt uppfattas såsom en enhet uti en mångfald af predikater eller bestämningar.
Vidare, då kunskap är en medveten förnimmelse af ett verkligt, förutsätter kunskap nödvändigt. ett medvetande, som har kunskapen eller är dess subjekt, något, hvarom kunskap är eller som är dess innehåll, samt slutligen att såväl subjektet, som innehållet är något verkligt. Nu kan subjektet ej kallas verkligt utan genom att vara person, d. v. s. ett individuelt eller fullt bestämdt förnimmande, som sålunda måste förnimma allting eller hela universum på gifna bestämda vis, eller, då det just är dessa bestämda sätt och modi af det egna förnimmandet, som förnimmas, vara ett förnimmande af sitt eget förnimmande på ett oändligt vis, d. v. s. hafva i sig ett oändligt innehåll af bestämningar. Detta är vilkoret för subjektets verklighet. Och innehållet är verkligt genom att innehållas i subjektet eller verkligen
bestämma detsamma samt således äfven vara något för sig. Men då innehållet såsom innehåll ej kan hafva andra bestämningar, än sådana, som ingå i subjektet, och subjektet naturligtvis ej heller kan bestämmas genom något annat, än sitt innehåll, så följer, enligt principium identitatis indiscernibilium, att subjekt och innehåll måste vara samma sak, ehuru sedd från olika synpunkter antingen som ett förnimmande eller ett förnummet. Kunskapen förutsätter således för sin möjlighet ett personligt väsende eller ett osv…." slut citat
Frågan till forumet är huruvida läroböcker med det stuket skulle fungera i dagens skola. Egentligen är ju svårighetsgraden inte högre än vilken lagtext som helst. Men det krävs att man klarar av att hantera långa meningar som innehåller 50-100 ord i följd och där uppbyggnaden inte alla gånger upplevs särskilt logisk.
För att återknyta till ämnet sär skrivning så kan man bara spekulera över huruvida krypterad ovanstående text skulle bli om den särskrevs!
Vad säger MCD?
/Bengt