Ständigt dessa nätdelar...

Elektriska lok har funktioner för att säkerställa att felsökning i farlig utrymmen görs utan spänning på saker man kan peta på. Enklaste varianten är att nyckeln till maskinrummet blir tillgänglig först när strömavtagarna är nedtagna (gammal princip) och att om man ändå får upp dörren, finns fjäderbelastade jordningsdon som lägger högspänningskretsarna till jord. Då svimmar man förmodligen av smällen.

För elektriska bilar vet jag inte, men det är ju intressant att fundera över. Troligen har man som bilägare ingenting att göra "under huven" ändå, så det kanske inte ens finns möjlighet att elskada sig.
 
SM0UAN said:
För elektriska bilar vet jag inte, men det är ju intressant att fundera över. Troligen har man som bilägare ingenting att göra "under huven" ändå, så det kanske inte ens finns möjlighet att elskada sig.
Click to expand...
Hej!

Fordonsägaren har inte mycket att göra "under huven".
Tänkte främst på tekniker i samband med service.
 
Vad jag har hört från fordonslärarna på skolan där jag jobbar så rekommenderar branschen att man arbetar med isolerade handskar. Spänningen i bilarna verkar samla sig på 1.6 kV tydligen.

Annars är traditionella bilbatterier (bly/syra) farliga för att man inte tror att 12 V är farligt, men det farliga där är den väldigt låga inre resistansen.

I våra nätdelar till olika sändare är det den samlade energin i nätdelens kondensatorbank vi skall ha respekt för. Vid en kortslutning med rimligt "bra" kondensatorer lämnar nätdelen lätt 4 - 5 kA, och där många elektrolyter får permanenta skador. Så precis som Bengt skriver skall man alltid ha en voltmeter ansluten när man arbetar utan hölje.

I en konstruktion typ HA-14 med separat nätaggregat gäller, som Karl-Arne skrev, att man skall säkerställa "ekvidistant potentialbild", dvs att alla delar är samjordade utan risk för glappande kontakter. Nu brukar det inte vara så stort problem då det skruvas in ett antal koaxsladdar som ser till att samjorda när det mesta är inkopplat. Men om man inte börjar med att samjorda innan nätdelen ansluts kan det lätt uppstå väldigt irriterande spänningskillnader mellan olika metallhöljen.
 
"Mitt" märkes servicedatorer kräver inloggning med användar-ID för att säkerställa att den som skall genomföra service etc. finns listad och har genomfört den utbildning som krävs. Vidare krävs att servicedatorn är uppkopplad mot märkets servrar. Innan servicen eller reparationen skall startas listar servicedatorn ett antal åtgärder som skall genomföras (och kvitteras) så att bilens elektronik skiljs från batterierna. Kontaktdon för batterifunktioner innehåller även funktionalitet som möjliggör mätning av isolationsresistanser/läckströmmar. Fuktinträngning resulterar i felkoder, etc.
 
När det gäller nätdelar undrar jag varför man så ofta ser spänningsdubblarkoppling i så många tranceivers och slutsteg.
Varför inte bara linda trafon för rätt spänning på en gång?
 
Det har med kostnaden för transformatorn att göra.

När man bygger en nätdel för intermittent drift så lönar det sig att
utföra sekundärlindningen med en så låg serieresistans som möjligt,
och det får man med ett mindre antal varv för en given trådgrovlek vilket i sin tur
ger ett lägre pris.
 
Själv är jag utbildad för AMS (arbete med spänning) och har tidigare arbetat med likriktare m.m. under full drift.
På nuvarande arbetsplats gör jag ibland en hel del manuella högspänningsprov / genomslagsprov på bänk av kretskort där det används lite äldre grejer som inte längre tillverkas. Det kan förekomma spänningar upp till 5 kV så det gäller att hålla reda på var man har händerna och använda sunt förnuft.
 
För att få ett svar på frågan, "hur lång är en sladd"..., har dagens arbete varit att få ett svar på denna fråga. Svaret är att idag är en sladd 165 cm lång... :cool:

Nåväl, den sladd som var lödd enligt Heathkits manual hade sina brister och jag valde att byta alla ledare, samt att komplettera med några extra för möjligheten att få upp mätsignaler till slutstegets mätare, om så verkar önskvärt.

DSCN3116.JPG

Här är änden som sitter i nätaggregatet, samma anslutning används i många nätdelar av fler än Heathkit. Hylsorna är inte helt lätt att verifiera om lödningen är OK då inget syns, efter lödning är det ett dragprov som ger svaret om man väntat länge nog för att det inte skall bli en kallödning.
Den extra ledaren är jordledaren som säkerställer en galvanisk koppling mellan slutsteg - nätdel som är utanför stift i någon kontakt.

DSCN3117.JPG

I den andra änden (165 cm bort) sitter en lika välkänd kontakt som finns på mängder av Rx/Tx, Här har lödningarna fått skyddshylsor och 230 voltsmatningen som vänder på fronten på slutsteget är nu 1.5 mm2 och av godkänd klass, dock bryter den bara en ledare. Allt är sedan samlat i en skyddsstrumpa.

Nästa blir att montera allt och testa om funktionen är lite mer förutsägbar än tidigare...
 
SM7MCD said:
Nåväl, den sladd som var lödd enligt Heathkits manual hade sina brister
Click to expand...
Även min SWAN 500 med nätdel har tydliga brister och ska därför få ny "sladd"
bl.a har man valt att dra B-, högtalare och glödström i samma returledare med störande högtalarbrum som resultat.
Allt kopplat med en multiledare som är lite väl tunn.
Att använda separata lämpligt isolerade ledare för sin funktion med en nylonstrumpa ytterst är mycket bättre. Precis som Leif-MCD har gjort.
Jag fick tillverka många kablage byggda på den principen under mina år på Standard Radio.
 
Första röktestet är fixat, och som alltid visar det sig att motstånden innehåller "vit rök" som pyser ut...

DSCN3122.JPG

Jag tänkte att vara lite försiktig när jag gjorde ett belastningsprov och höjde spänningen med vridtrafon, så klart medförde detta att seriemotståndet inte blev kortslutet och följaktligen tämligen snabbt överhettat och öppnade sig för att släppa ut lite vit rök... :cool:

Men nu utbytt mot ett nytt motstånd ur "bra att ha förrådet" , denna gång 30 ohm, som kanske blir mer lagom.
 
Med ett PTC-motstånd slipper man sånt. Men även de ska kortslutas med relä så de svalnar vid normal drift. Annars blir det strömstöt vid kort avbrott i matningen.
/Jan
 
NTC-motstånd eller "musöron" gör underverk när de används på rätt sätt.
Räddade många nätsäkringar i matningarna till SRT SSA400 och Nautel när det begav sig...
 
SM4HFI said:
Med ett PTC-motstånd slipper man sånt. Men även de ska kortslutas med relä så de svalnar vid normal drift. Annars blir det strömstöt vid kort avbrott i matningen.
Click to expand...
I mina hembyggda HSP-nätdelar till KV och VHF stegen använder jag "mjukstart" med tidsstyrda kontaktorer. Motstånden är valda så att startströmmen hålls väl under ca 10 A. Högspänningen når upp till ca halva värdet och ligger kvar där några sekunder innan kontaktorerna kortsluter seriemotstånden och ger full spänning ut från transformatorn. Vid strömavbrott faller kontaktorerna och det krävs sedan manuell återstart genom att trycka på "Start-knappen"

I mitt KV-steg med 4x813 så har jag förutom skyddsmotståndet och säkring strömbegränsning ställd ganska snålt. Om den löser ut så faller kontaktorerna och manuell återstark krävs.

För 2 m steget med GS35B används "GM3SEK Triod-kort" som håller koll på alla fel som kan uppstå. Om fel uppstår, t ex kortvarigt överslag i röret så bryts högspänningen bort och det krävs manuell omstart. Sak samma om tillåten gallerström överskrids.

I en Standard Radio fartygssändare ST700 hade jag problem med att diodsträckorna i HSP-delen gick sönder vid uppstart. Detta hände några gånger och medförde ganska mycket jobb. Startströmmen i den väl tilltagna transformatorn var också stor vilket blåste nätsäkringen ett antal gånger. Där löstes problemet med NTC-motstånd på 230 V matningen efter tips från AOM men utan kortslutningsrelä i driftläget. Kan tänka mig att NTC-skyddet inte fungerar optimalt om det skulle bli ett tillfälligt mycket kort nätavbrott.
 
Nätaggregatet är nu provad i avsedd drift och har funkat OK i en timme, så det får duga så länge.

DSCN3123.JPG

Det blir en del komponenter som byts, i stort sett är det bara lådan och transformatorn samt automatsäkringarna som är kvar sedan 1965. Mäter jag upp de utbytta delarna så har hälften av alla motstånd sprickor i kolmassan och har därmed börjat klättra i värde mot avbrott, och kondensatorerna har tappat lite kapacitans, men framförallt klarar de inte den rippelström som uppstår vid drift. Intressant är att ESR har rimliga värden vid låga spänningar, men är tydligen väldigt varierande när fältstyrkan i dielektrikat ökar.

Att jobba med temperaturkänsliga motstånd är provat och fungerar helt OK vid apparater som drar hyfsat kontinuerlig ström genom motstånden så värmen på motstånden blir stabil, en nackdel är (som nämns) att motstånden måste få tid att svalna innan återstart.

De större nätaggregaten jag byggt har även varit försedda med nollspänningsutlösning, så om spänningen faller bort behövs alltid manuell återstart.
 
SM7MCD said:
nollspänningsutlösning
Click to expand...
Men inte halvspänningsutlösning...
På tal om det så råkade jag för över 10 år sen ut för en utrustning som hade skydd mot fel inspänning, den var satt till 220 V +- 10%. Den startade dagtid men på natten, då den behövdes akut startade den inte. Efter ett par fel nattetid bad jag dem ringa oavsett tid. Lördag morgon kl 5 åkte jag och konstaterade efter lite felsökning att det var 248 V in, kanske inte det första man kontrollerar eftersom det mesta runt omkring fungerade. Strappade om nätdelen till 240 V och felanmälde till fastighetsjouren. De rapporterade sen att elverket glömt en lindningskopplare för halva Falun i manuellt läge. Från annat håll hörde jag lite senare att förbrukningen av glödlampor gått upp...
/Jan
 
Hej!

Leif, intressant att följa ditt äventyr med nätaggregatet!
Finns nog rätt gott om nätaggregat o liknande prylar som skulle behöva liknande omtanke!
 
SM6OID said:
Finns nog rätt gott om nätaggregat o liknande prylar som skulle behöva liknande omtanke!
Click to expand...
Tyvärr år det så, under rör-ringen i december blev jag upplyst om att jag hade brum med mig i SSB-sändningen. Vid kontroll var brummet även synligt i monitorskopet. Nätdelen till den Drakesändaren är ett Heathkit HP-23, datumkod på delarna säger att den är sedan -74, alltså 50 år gammal. En snabb kontroll med belastning, och visst var det ett mycket tydligt rippel, SUCK, ännu en tråkig nätdel att fixa... :(

Nåväl när jag ändå har börjat att renovera "gröna nätdelar" är det lika bra att fixa de övriga i radiobänken.

DSCN3144.JPG

Samtliga kondensatorer visade sig ha tydliga tecken på att allt inte var så bra, på dessa har det läckt kring ventilen, vilket även de andra två oxo visade. Vid kontroll visade det sig att de 125 µF blivit till 50 ned till 34 µF. Dessutom syns et svart märke på ytterkanten till höger på den vänstra kondensatorn.

DSCN3145.JPG

Det visade sig att byggaren av nätaggregatet monterat isoleringsbrickorna på fel sida, varvid kannan på kondensatorn endast hade färgen på plåten som isolering. På bilden ovan syns överslaget till vänster i monteringshålet. (Har dock inte märkt så mycket av något överslag, men uppenbart har det hänt.)

DSCN3146.JPG


Även övriga elektrolyter visade tydliga tecken på att behöva bytas. Nu återstår bara att oxo byta alla motstånd och skruva ihop allt igen, jag kommer även att fixa sladden mellan nätdelen och sändaren när jag ändå håller på...
 
Ett tips nu när du har nätdelen öppen. Byt även elektrolyten för den negativa spänningen till en ny frisk. Det har hänt att den gamla börjat läcka och kortslutits så att den negativa spänningen sjunkit/försvunnit med följd att anodströmmen i slutrören rusar och förstörs på några sekunder. DLK råkade ut för ett sådant haveri och jag har hört andra rapportera samma sak.
 
You must log in or register to reply here.
Back
Top