Jo, har även själv råkat ut för detta med ett ljudslutsteg, ofta är biaskretsarna ganska högohmiga och det kan räcka med att läckströmmen ökar för att biasen skall skall försvinna. Men här blir alla kondensatorer och motstånd bytta, liksom på HP-24:an. Jag kommer även att montera en smältsäkring på primären, och mjukstart även här, kanske lite väl ambitiöst, men alla delar finns framme och det behövs bara några skruvar för att montera ett relä med seriemotstånd.
Ständigt dessa nätdelar...
- Thread starter SM7MCD
- Start date
En nätdel till renoverad, allt utom låda och transformator utbytt och "mjukstart installerad. Återstår att göra en ny sladd till sändaren.
Här under belastningstest, jag skall montera lite "strips" som håller sladdarna på plats i lådan innan jag skruvar tillbaka bottenplåten. Glädjen är att få väldigt mycket mindre rippel.
Här under belastningstest, jag skall montera lite "strips" som håller sladdarna på plats i lådan innan jag skruvar tillbaka bottenplåten. Glädjen är att få väldigt mycket mindre rippel.
SM4FPD
Well-Known Member
Det jag funderar på när jag läser alla artiklar här om renovering av nätdelar, är varför inte radioamatörerna på den tiden, dvs för 50 år sen, insåg att man inte kunde köra med så låg elsäkerhet, dåliga komponenter och dålig intermittensfaktor, utan bara accepterade den amerikanska kvaliteten.
Det måste ju ha varit livsfarligt.
Men elsäkerhet var väl inte på modet då, för 50 år sedan, och kanske inte ingick i vad en radioamatör skulle kunna, Morse var kanske mer prioriterat.
Man kanske låste dörren till radiorummet så att varken katten eller dammsugaren kunde komma in.
SM4FPD
Det måste ju ha varit livsfarligt.
Men elsäkerhet var väl inte på modet då, för 50 år sedan, och kanske inte ingick i vad en radioamatör skulle kunna, Morse var kanske mer prioriterat.
Man kanske låste dörren till radiorummet så att varken katten eller dammsugaren kunde komma in.
SM4FPD
Rördrivna hörapparater är väl ganska ovanliga numera
SM4FPD
Well-Known Member
I så fall gick de väl på batterirör, och då behövdes inga lytar.
Sen fanns det hörapparater som var helt mekaniska i form av en akustisk transformator, dvs en tratt...
Skulle nog inte stoppa in två elektroder, (högtalare) i öronen om jag visste att det fanns 67,5 V anodspänning i förstärkaren.
Hur kom vi in på hörapparater????
SM4FPD
Sen fanns det hörapparater som var helt mekaniska i form av en akustisk transformator, dvs en tratt...
Skulle nog inte stoppa in två elektroder, (högtalare) i öronen om jag visste att det fanns 67,5 V anodspänning i förstärkaren.
Hur kom vi in på hörapparater????
SM4FPD
SM7EQL
Kortvågs- och UKV-tekniker
Håller med i sak men det har väl att göra med att de flesta radioamatörerna förr i tiden redan i tidiga tonåren fått erfara att högspänning kan vara obehaglig. Fler än jag började sin bana med att rota runt i gamla träradioapparater och när det pillats på pluspolen för anodspänningen av ren nyfikenhet första gången var det i regel slutpillat.
Dåligt dimensionerade nätdelar med klena transformatorer hade en tendens att först bli varma, sedan lukta bränt, släppa ut rök och till sist brinna upp liksom elektrolytkondensatorer med för låg arbetsspänning kunde spruta ut elektrolytsörjan i en smal stråle ända upp i taket. Jag har genomlevt alla de faserna liksom många andra. Men man blev också mer försiktig efter varje ny erfarenhet och därmed blev de slarvigt ihopbyggda telegrafisändarna med radiorör och hopplöst oskyddade spänningsförande komponenter inte nödvändigtvis farligare än vad de mer moderna apparaterna som någon helt tekniskt okunnig öppnar och pillar i med spänning påslagen kan vara? Det går ju alltid att komma åt det farliga genom att skruva bort skyddskåpor etc.
Vi som hittade John Schröders Radiobyggboken i skolbiblioteket fick också veta att man alltid skulle ha ena handen i byxfickan under arbete i spänningssatta apparater. Samma info fanns i ARRL Handbook och amatörradioproven på den tiden innehöll frågor på t ex vilken del av telegrafinyckeln som skulle vara jordad. Kanske räckte sådana förmaningar på den tiden?
Sen är det väl så att det mesta vi kan utsätta oss för är farligt och ju mindre kunskaper och erfarenheter man hunnit skaffa sig ju farligare blir det. Det räcker att öppna motorhuven på en halvgammal bil och sticka händerna i kylfläkten när motorn är igång för att skada sig eller för ungarna att bygga en koja i ett träd där markunderlaget inte ännu hunnits bytas ut mot en tjock EU-certifierad gummimatta.
Men för att hålla oss till Topic så ser väl MCDs renovering bra ut. Nya elektrolyter, mjukstarten skyddar komponenterna och en jordad nätsladd med gul/grön ledare gör apparaten mer personsäker. När bottenplåten åter skruvats på är hela nätdelen inkapslad i plåt och även stationskatten kan värma sig på höljet och spinna vackert även om sådana som bekant har 9 liv och sannolikt skulle överleva en okapslad nätdel.
Kanske kommer någon ihåg informationsskrifterna från Semko?
"Råd för självbyggare av elektronikapparater - säkerhetskrav, Semko 900-1977." samt "Nätanslutna elektroniska apparater och liknande för allmänbruk", Semko 101-1975" Har för mig att publikationerna gavs ut fram till början av 90-talet i Semkos regi. Vet inte om Elsäkerhetsverket har något liknande eller man enbart hänvisar till gällande lagstiftning.
Last edited:
Jag har ofta kollat upp surplus och amerikanska byggen som jag släpat hem och vanligast förr var att göra om sladden mellan radio och nätdel och kolla upp skyddsjord. Vanligtvis för att sladden var för kort för att låta nätdelen stå på golvet, men även för att isoleringen haft möjliga brister. Dessutom har jag i mer än 40 år haft balanserad nätspänning kring skyddsjorden, och kan därför inte få mer än 120 V mot skyddsjord, dessutom blir hela rummet galvaniskt skilt från övriga nätet. Allt via en "stor" skyddstrafo på 230/2x120 VAC där skyddsjord är ansluten mellan de bägge 120 V lindningarna.
OJMR så körs alla elhandverktyg i England på 127 V så det finns gott om 230/127-trafos på marknaden. Jag vet dock inte om de ger 1x127 eller 2x63 och reserverar mig för att jag kan minnas fel.
Edit: det ser ut som de är ”Centre-tapped for extra safety “
(Ingen erfarenhet av firman i fråga, deccarvde första som dök upp vid en sökning.)
Edit 2: jag tänkte 127 V fel så dessa är nog inte rätt sak i ett svenskt shack.
Edit: det ser ut som de är ”Centre-tapped for extra safety “
(Ingen erfarenhet av firman i fråga, deccarvde första som dök upp vid en sökning.)
Edit 2: jag tänkte 127 V fel så dessa är nog inte rätt sak i ett svenskt shack.
Fram till nån viss tidpunkt var det ju helt OK att göra elanläggningar med jordade uttag endast i de utrymmen där man kunde komma i kontakt med "jord", dvs där skyddsjord gör nytta, medan andra utrymmen kunde ha ojordade uttag. Kontakterna utformades ju så att vissa apparater som kunde få ett spänningsförande hölje, hade kontakter som kunde anslutas även i de farliga utrymmena, medan andra apparater som inte hade en intern skyddsjordanslutning hade kontakter som inte kunde anslutas i köket etc. Slutsatsen av en analys av detta, bör bli, att om man är i ett rum där man inte kan utgöra ledare mellan fas och jord (eftersom "jord" inte finns att peta på), så är skyddsjord inte nödvändigt.
Vid nybyggnad finns andra regler, jag tror att alla uttag idag ska göras jordade. Vid ombyggnad/renovering, kan man inte ha några jordade och några ojordade uttag i samma rum.
Jag tror att det är avgörande viktigt, att fundera över vad skyddsjordning faktiskt har för funktion. Kan du oväntat komma i kontakt med fas och nolla/jord samtidigt (pga överledning till apparathölje och kontakt med annan jordad yta), eller är det inte en möjlighet (det finns inga jordade ytor i rummet).
Min lägenhet är byggd så att där jag har min operatörsplats, finns ingen skyddsjord framdragen. Jag skulle kunna dra fram en jordad skarvsladd från köket (exvis) men då skapar jag ju en risk i och med att det introduceras jordade ytor i ett rum där det förmodades inte finnas några sådana när systemet designades. Detta skulle leda till att andra apparater kunde bli risker, som inte fanns tidigare, om de vore/bleve felaktiga och fick spänning på sitt ytterhölje.
Vid nybyggnad finns andra regler, jag tror att alla uttag idag ska göras jordade. Vid ombyggnad/renovering, kan man inte ha några jordade och några ojordade uttag i samma rum.
Jag tror att det är avgörande viktigt, att fundera över vad skyddsjordning faktiskt har för funktion. Kan du oväntat komma i kontakt med fas och nolla/jord samtidigt (pga överledning till apparathölje och kontakt med annan jordad yta), eller är det inte en möjlighet (det finns inga jordade ytor i rummet).
Min lägenhet är byggd så att där jag har min operatörsplats, finns ingen skyddsjord framdragen. Jag skulle kunna dra fram en jordad skarvsladd från köket (exvis) men då skapar jag ju en risk i och med att det introduceras jordade ytor i ett rum där det förmodades inte finnas några sådana när systemet designades. Detta skulle leda till att andra apparater kunde bli risker, som inte fanns tidigare, om de vore/bleve felaktiga och fick spänning på sitt ytterhölje.
Ytterligare ett arbete avslutat och viss justering av nya spänningsnivåer behövde utföras. Samtidigt kontrollerades att radiovågorna gick tillräckligt långt, och till England funkade det fram och tillbaka med CW/SSB framemot kvällen.
Det är ganska smidigt att kunna köra radion samtidigt som "alla" delar är åtkomliga, bara att dela höljet i två halvor, gäller bara att ha koll på spänningsnivån och vad proberna tål.
CW-signalen är betydligt bättre, här är max amplitud ca 130 W, och man ser en viss reducering av effekten efter några ms. Vid 100 W, eller lägre är amplituden i princip konstant.
Det är ganska smidigt att kunna köra radion samtidigt som "alla" delar är åtkomliga, bara att dela höljet i två halvor, gäller bara att ha koll på spänningsnivån och vad proberna tål.
CW-signalen är betydligt bättre, här är max amplitud ca 130 W, och man ser en viss reducering av effekten efter några ms. Vid 100 W, eller lägre är amplituden i princip konstant.
Det var bra utdelning på den renoveringen...Dina radiovågor nådde fram till fler länder i Europa.
Är annars hyfsad nöjd med stig- och falltiderna på CW-signalerna. Monitorerar man många sändare i etern är hörnen väldigt vassa..., och inget skrap på Vibroplexen tack vare avstudsade kontakter via datorkraften i en Arduino Pro Micro.
SM7EQL
Kortvågs- och UKV-tekniker
Tidskonstanterna i nycklingskretsen för T-4XC i originalutförande ger extremt hård nyckling med mycket kraftiga nycklingsknäppar. Olika årsmodeller visar lite olika resultat. Ett problem är också att tidskonstanterna varierar med drivnivå och hur apparaten trimmas. Vissa sändare låter ganska bra medan andra inte borde användas i luften.
Jag labbade med komponentvärdena för gallerblockeringskretsarna i en av mina T-4XC under våren 2016. Hittade bilderna på hur nycklingen såg ut före och efter.
T-4XC i originalutförande. Detta är en kort teckendel med full uteffekt mätt via en effektdämpsats på sändarens antennkontakt. Stigtiden var 1,4 ms och som ger hård nyckling med starka knäppar +/- fler kHz. Nedflanken brukar vara lite mjukare men ser oftast ut precis som på din bild. Det är nog ganska representativt för hur de flesta gamla sändarna lät. I princip alla hade onödigt kraftiga nycklingsknäppar orsakade av den hårda teckenstarten. Den blå kurvan är Key Line.
Modifierad T-4XC. Här har jag justerat komponentvärdena i nycklingskretsarna för 6 ms stig- och falltid. Det ger en bra kompromiss mellan låga nycklingsknäppar och typiska contestinghastigheter runt 175 takt. Kör man i lägre takter kring 100 takt så kan man gärna öka tidskonstanerna lite till som då ger en enastående vacker mjuk nyckling men ändå tillräckligt tydlig. En smaksak men den som kommer ihåg hur Nordreich Radio DAN lät på gränsvåg 70-talet vet vad jag menar.
Modifierad T-4XC. Så ser prickarna ut med någorlunda korrekt teckenavstånd. Man ser här att amplituden sjunnker en aning men det är inget som har någon praktisk betydelse. Möjligen skulle en mycket stor elektrolytkondensator klara att hålla uppe anodspänningen men som sagt, inget som betyder något.
För att underlätta labbandet med nycklingskretsar m m så har jag byggt ihop en liten batteridriven pulsgenerator som fyrkantvåg med 15 resp 50 ms pulser. Generatorns utgång har en Power Fet med låg resistans som ansluts till sändarens Key In samt en +5 V trig-utgång för oscilloskopet. Det ger en "stabil bild" och lite lättare att mixtra.
Pulsgeneratorn också ett utmärkt hjälpmedel för att stämma av sändare och slutsteg som inte är byggda för att överleva kontinuerlig effekt under längre avstämningsövningar.
Jag labbade med komponentvärdena för gallerblockeringskretsarna i en av mina T-4XC under våren 2016. Hittade bilderna på hur nycklingen såg ut före och efter.
T-4XC i originalutförande. Detta är en kort teckendel med full uteffekt mätt via en effektdämpsats på sändarens antennkontakt. Stigtiden var 1,4 ms och som ger hård nyckling med starka knäppar +/- fler kHz. Nedflanken brukar vara lite mjukare men ser oftast ut precis som på din bild. Det är nog ganska representativt för hur de flesta gamla sändarna lät. I princip alla hade onödigt kraftiga nycklingsknäppar orsakade av den hårda teckenstarten. Den blå kurvan är Key Line.
Modifierad T-4XC. Här har jag justerat komponentvärdena i nycklingskretsarna för 6 ms stig- och falltid. Det ger en bra kompromiss mellan låga nycklingsknäppar och typiska contestinghastigheter runt 175 takt. Kör man i lägre takter kring 100 takt så kan man gärna öka tidskonstanerna lite till som då ger en enastående vacker mjuk nyckling men ändå tillräckligt tydlig. En smaksak men den som kommer ihåg hur Nordreich Radio DAN lät på gränsvåg 70-talet vet vad jag menar.
Modifierad T-4XC. Så ser prickarna ut med någorlunda korrekt teckenavstånd. Man ser här att amplituden sjunnker en aning men det är inget som har någon praktisk betydelse. Möjligen skulle en mycket stor elektrolytkondensator klara att hålla uppe anodspänningen men som sagt, inget som betyder något.
För att underlätta labbandet med nycklingskretsar m m så har jag byggt ihop en liten batteridriven pulsgenerator som fyrkantvåg med 15 resp 50 ms pulser. Generatorns utgång har en Power Fet med låg resistans som ansluts till sändarens Key In samt en +5 V trig-utgång för oscilloskopet. Det ger en "stabil bild" och lite lättare att mixtra.
Pulsgeneratorn också ett utmärkt hjälpmedel för att stämma av sändare och slutsteg som inte är byggda för att överleva kontinuerlig effekt under längre avstämningsövningar.
Nu har renoverandet av nätdelar och slutsteg kommit så långt att det går att köra QSO med delarna. Jag märker att de små slutstegen inte är tänkta för CW i 15wpm takt, då mycket värme uppstår. Men det verkar finnas en "sweet spot" kring 40 - 50 watt in ger 150 - 200 watt ut på 40 mb. Anodströmmen är drygt 320 - 330 mA vid nedtryckt nyckel. Det går att öka ineffekten och strömmen stiger upp till 420 mA, men det blir inte så mycket ut i konstlasten mer än 250 W.
Instrumentet till höger mäter över mätmotståndet i nätdelen och signalen kommer via den 12-poliga kontakten, skall se om jag lägger den signalen på instrumentet i HA-14, nu visar instrumentet bara relativ effekt.
Hur som helst så kollade på RBN, och får mellan 4 - 6 dB högre rapport med HA-14 inkopplad, vilket kan låta rimligt.
Däremot så funkar det bättre på SSB då topparna i talet får möjlighet att öka på toppeffekten betydligt. Har dock inte kollat max, men med 40 - 50 watt in så pendlar alla nålar ungefär som man kan förvänta sig och rören är lite svalare.
Har labbat lite med en pulsgivare enligt Bengts tips och skall fixa till en så att inställningarna blir lite mer reproducerbara mer än att bara öka hastigheten på buggen. Skall oxo fixa ett mätuttag som klara lite mer effekt, dagens konstlast med uttag klarar bara 50 W,
Dessutom har inte HA-14 någon Load-kondensator och därför kan min tuner få ta den rollen om det behövs.
Skall oxo testa HA-14 nummer 2, och se om de funkar lika bra eller dåligt beroende på hur man ser det... och skall försöka ha lite mer fokus på elsäkerhet framöver...
Instrumentet till höger mäter över mätmotståndet i nätdelen och signalen kommer via den 12-poliga kontakten, skall se om jag lägger den signalen på instrumentet i HA-14, nu visar instrumentet bara relativ effekt.
Hur som helst så kollade på RBN, och får mellan 4 - 6 dB högre rapport med HA-14 inkopplad, vilket kan låta rimligt.
Däremot så funkar det bättre på SSB då topparna i talet får möjlighet att öka på toppeffekten betydligt. Har dock inte kollat max, men med 40 - 50 watt in så pendlar alla nålar ungefär som man kan förvänta sig och rören är lite svalare.
Har labbat lite med en pulsgivare enligt Bengts tips och skall fixa till en så att inställningarna blir lite mer reproducerbara mer än att bara öka hastigheten på buggen. Skall oxo fixa ett mätuttag som klara lite mer effekt, dagens konstlast med uttag klarar bara 50 W,
Dessutom har inte HA-14 någon Load-kondensator och därför kan min tuner få ta den rollen om det behövs.
Skall oxo testa HA-14 nummer 2, och se om de funkar lika bra eller dåligt beroende på hur man ser det... och skall försöka ha lite mer fokus på elsäkerhet framöver...
Lite "hänt sedan sist"-rapport om nätdel HP24 och slutsteg HA14...
Arbetet med att få elektronrören 572B att funka OK är mot sin ända, när väl problemet med emission från galler etc är lite utrett så ger HA14 lätt +500W med friska rör från sent 70-tal.
Problemet med den saknade load-kondensatorn upplever jag inte som något problem, tvärt om, ytterligare en onödig knapp som egentligen inte behövs i ett 50 ohmssystem. Det gör att det är bara att välja band och vrida på "tune" till max uteffekt. Eftersom jag stämmer av "allt till 50 ohm", först drivsändaren mot konstlast, sedan slutsteget mot konstlast och min avstämmare justeras oxo via mätbrygga mot 50 ohm, så uppstår inget behov av att justera load.
Den mätare som sitter i slutsteget har nu blivit ombyggd så att den visar relativ uteffekt som tidigare, men i läge SWR visar den anodström 600 mA FSD. Det ger tillräcklig upplösning för att se biasström och att hitta ett litet dip vid max uteffekt. Jag har funderat på att ta bort relativ uteffekt och fixa visning av gallerström, men ser inte det som ett stort problem då man snabbt ser att SWR på ingången sticker iväg när gallerströmmen ökar och detta händer vid ungefär 550 - 600 W, men samtidigt samverkar olika förluster (i huvudsak resistiva förluster) från elnät m.m. och ger en strömåterkoppling som stabiliserar med en "sweetspot" kring +500 W.
Jag är alltså väldigt nöjd med konceptet att ha ett delat SB200 i två små lådor, en för den aktiva förstärkaren och den andra för nätdelen, men utan ombyggnad av nätdelen med nya sladdar och jordningar hade det inte funkat. Med de priser som är på nya rör så kommer det att monteras en fläkt under rören som blåser upp genom den perforerade plåten. Tills detta blir fixat får jag nöja mig med att ligga lite lägre effekt och inte så mycket kompression (max 6 dB).
Allt detta för SSB, vilket som hela bygget är tänkt för, men så klart går det att köra CW oxo.
Enligt manualen är Duty Cycle satt till 50 % för SSB, och 33 % för CW. Det gör att man får begränsa sig till 200 W med telegrafi, och detta med en signal som i sig har ca 50 % Duty Cycle. Jag har inte funderat på hur effekten blir vid AM eller digital kommunikation, jag skall först kolla upp hur en kylfläkt sänker temperaturen, och som vanligt blir det en kompromiss mellan vind och (o-)ljud.
Ett annat oljud är växlingen mellan Rx/Tx, det smäcker till rejält när reläet drar, och dessutom är det biasspänningen -180 volt som nycklar reläet. Det gör att det måste vara relästyrt från styrsändaren, eller modifiera nycklingen för att kunna styra med transistor från en modern transistorsändare. Nu är jag ingen fantast för QSK, men växlingen får gärna vara tyst, det återstår att fundera om jag skall ge mig på och fixa nycklingen.
Formatet är fantastiskt, ställer jag lådan på högkant är inte slutsteget mycket större än en full A4-pärm, och det funkar fint att spara plats på radiobänken.
Nu får jag fundera på vad jag skall göra med slutsteg nr 2, kanske bygger jag en till nätdel och optimerar nr 2 till CW...
Arbetet med att få elektronrören 572B att funka OK är mot sin ända, när väl problemet med emission från galler etc är lite utrett så ger HA14 lätt +500W med friska rör från sent 70-tal.
Problemet med den saknade load-kondensatorn upplever jag inte som något problem, tvärt om, ytterligare en onödig knapp som egentligen inte behövs i ett 50 ohmssystem. Det gör att det är bara att välja band och vrida på "tune" till max uteffekt. Eftersom jag stämmer av "allt till 50 ohm", först drivsändaren mot konstlast, sedan slutsteget mot konstlast och min avstämmare justeras oxo via mätbrygga mot 50 ohm, så uppstår inget behov av att justera load.
Den mätare som sitter i slutsteget har nu blivit ombyggd så att den visar relativ uteffekt som tidigare, men i läge SWR visar den anodström 600 mA FSD. Det ger tillräcklig upplösning för att se biasström och att hitta ett litet dip vid max uteffekt. Jag har funderat på att ta bort relativ uteffekt och fixa visning av gallerström, men ser inte det som ett stort problem då man snabbt ser att SWR på ingången sticker iväg när gallerströmmen ökar och detta händer vid ungefär 550 - 600 W, men samtidigt samverkar olika förluster (i huvudsak resistiva förluster) från elnät m.m. och ger en strömåterkoppling som stabiliserar med en "sweetspot" kring +500 W.
Jag är alltså väldigt nöjd med konceptet att ha ett delat SB200 i två små lådor, en för den aktiva förstärkaren och den andra för nätdelen, men utan ombyggnad av nätdelen med nya sladdar och jordningar hade det inte funkat. Med de priser som är på nya rör så kommer det att monteras en fläkt under rören som blåser upp genom den perforerade plåten. Tills detta blir fixat får jag nöja mig med att ligga lite lägre effekt och inte så mycket kompression (max 6 dB).
Allt detta för SSB, vilket som hela bygget är tänkt för, men så klart går det att köra CW oxo.
Enligt manualen är Duty Cycle satt till 50 % för SSB, och 33 % för CW. Det gör att man får begränsa sig till 200 W med telegrafi, och detta med en signal som i sig har ca 50 % Duty Cycle. Jag har inte funderat på hur effekten blir vid AM eller digital kommunikation, jag skall först kolla upp hur en kylfläkt sänker temperaturen, och som vanligt blir det en kompromiss mellan vind och (o-)ljud.
Ett annat oljud är växlingen mellan Rx/Tx, det smäcker till rejält när reläet drar, och dessutom är det biasspänningen -180 volt som nycklar reläet. Det gör att det måste vara relästyrt från styrsändaren, eller modifiera nycklingen för att kunna styra med transistor från en modern transistorsändare. Nu är jag ingen fantast för QSK, men växlingen får gärna vara tyst, det återstår att fundera om jag skall ge mig på och fixa nycklingen.
Formatet är fantastiskt, ställer jag lådan på högkant är inte slutsteget mycket större än en full A4-pärm, och det funkar fint att spara plats på radiobänken.
Nu får jag fundera på vad jag skall göra med slutsteg nr 2, kanske bygger jag en till nätdel och optimerar nr 2 till CW...