SWR, VSWR, ISWR, PSWR

Det var tänkvärda frågor i de sista inläggen och man kan ju fundera på vad som hänt och händer.

En typisk utbildning för amatörradiocertifikat på 50- och 60 talen var oerhört mer omfattande än dagens veckoslutskurser. På 70-talet blev det lättare. Sedan gick det snabbt utför. Numera erbjuds ingen utbildning alls. De veckoslutskurser som erbjuds av radioklubbarna eller självstudier med SSA:s bok Bli Sändarmatör måste ses för vad de är, en mycket kort summarisk övergripande information om amatörradio som hobby. Inget mer än så. Ingen utbildning alltså. Syftet är inte att utbilda eleven i vare sig radioteknik eller vågutbredningsmekanismer. Snarare handlar det om att på enklaste sätt kringgå och hoppa över de sista låga hindren som myndigheterna satt upp att få lov att använda amatörradiosändare. En fomell historia helt utan värde och substans. Fler borde inse att det det förhåller sig på detta sätt och acceptera fakta.

De som började med hobbyn förr hade i regel ett brinnande intresse för radioteknik. De var unga och nyfikna. Resurserna och ekonomin var starkt begränsad. Att köpa fabriksbyggd utrustning på den tiden hade få råd med. I stället byggde ungdomarna sina egna små kristallstyrda telegrafisändare och modifierade utrangerad surpusutrustning. Äldre amatörer hjälpte mer än gärna till och det fanns gott om tid.

Dagens radioamatörer har mycket god ekonomi och de som saknar egen inkomst handlar på kredit och med lånade pengar. Knappt någon av de nya nöjer sig med enkla begagnade skrotapparater utan satsar på en ordinär välputsad plastradio som i princip har alla de knappar och undermenyer som behövs för att prata med vännerna. Utrymmet för att löda och bygga om en plastradio är lika begränsat som de tekniska grundkunskaperna hos operatören. Få av dagens radioamatörer intresserar sig för vad som finns bakom frontpanlen och än mindre för att läsa kopplingsschema och förstå vad han eller hon har köpt. Det finns så klart undantag och en del finner vi här på Ham.se.

Sett i ljuset av detta så är det inte alls konstigt att vi som började med amatörradio för 40-50 år sedan klarar av att skruva på två rattar, märkta Plate och Load samtidigt som vi noterar hur ett mA-instrument reagerar. Det är inte heller konstigt att dagens radioamatörer aldrig hört talas om begrepp som Plate eller Load och än mindre förstår sig på hur dessa rattar skall justeras in i ett manuellt avstämbart PA-steg dom aldrig sett, inte är intresserade att se och aldrig kommer att få se. Egentligen finns ingen anledning att känna till Plate och Load. Inte heller finns det anledning att känna till begrepp som SWR med dagens helautomatiska radioapparater. När önskat band ställts in trycker operatörern på "Autotune" varvid en grön lysdiod tänds. Då är allt OK och det går bra att prata i mikrofonen. Om den röda lysdioden tänds så skickar operatörern radion till Roy på SRS som undersöker apparaten och sedan skickar tillbaks den till operatörern som får prova att trycka på autotune en gång till. Om det fortfarande jävlas så ställer operatören en fråga här på Ham.se. -Öhh, den röda lampan typ, tänds hela tiden typ, vad skall jag göra typ? Då mobiliserar det gamla gardet och förklarar outtröttligt vad som händer och ger tips på hur SWR kan nedbringas till en nivå som gör att den röda lampan släcks.

Det låter kanske överdrivet men faktum är att precis samma utveckling ser vi inom många andra områden. Inte minst på våra överkomplicerade uPc-styrda bilar, diskmaskiner, hemelektronik, allt. En röd lysdiod tänds och en display indikerar felkod 234. Vi lämnar in bilen för service. Jaha, oljebyte och något annat småplock kostar 3500:- som vi glatt betalar eftersom vi inte har en aning om hur man får ut den gamla oljan ur motorn eller var bottenpluggen sitter och hur den skruvas av. Vänstergänga, högergänga, hur vet man det?

Det som oroar mig mest i denna diskussionen är alla sagorna vi har hört om att ett högt SWR är orsaken till att PA-steg brinner upp. Det är precis på detta sätt som myter skapas. Hur i hela friden skall en stackars nybörjare som gått en snabbintroduktionskurs och tror att han eller hon är fullfjädrad radioamatör kunna värdera vad som är sant eller falskt? Snacka om att vara utlämnad åt högre makters godtycke och bli blåst två gånger på raken.

Jag säger som HFI, "Jag hade nog tur..." ;)

/Bengt
 
Last edited:
Eller oxo har dagens ungdom tur som slipper en massa skitjobb, att veta vad som döljer sig bakom.

Det har kanske inte med saken, men hör ändå ihop med diskusionen, idag på Text TV fanns en nyhet om en undersökning där 30 procent av de unga skulle tänka sig att skita i demokratin.
25 procent skulle tycka att det vore bättre med en stark ledare och att vi slapp egagera oss.
Se SVT Text - 116 dv sidan 116 idag.
Detta trots att vi dageligen bombarderas med information hur diktaturer gör med människoliv. Historiens WW2 etc.

Kunskapen om oss själva, människan i sig, och hur exvis en diktator gör är obefintlig. de felsta blir sjuka av sådan makt och förstör allt.

Vi utsätts för en allmän fördummning av sällan skådat slag i alla ändar av vårt medvetande.

Att inte veta hur man stämmer av en rörsändare är därmed en skitsak.
Att inte kunna byta olja i bilen är något allvarligare, men det finns livsfarliga saker i den allmänfördummande tillvaron.

Sen håller jag inte med om att de "gamla radioamatöerna" som examinerades på 50 och 60 tal är så duktiga.
Och det är snarast de som bränner upp många rörsändare, eller gjorde. Men detta är bara mina små erfaringar.



de
ÄffPeDeh
 
Det är stort att tänka fritt, ännu större att tänka rätt och allra störst att erkänna att man tänkt fel...

73/Lasse
 
Parledningar (feederstegar) och rörslutsteg

Hej alla.
Nu kan jag inte "hålla mig längre - nu måste jag försöka bemöta alla vansinnigheter!

ROY de APQ.
Du skriver i ditt SRS Newsletter:

Beräkna din egen steges impedans

Detta kräver lite mattekunskaper, men jag hittade en formel.

Där D är avståndet mellan ledarna, och d är ledarnas diameter. (Obs metalldiametern).

Z är önskad impedans, eller den impedans som är resultatet av dina mått. Om d är mycket mindre än D, dvs att tråddiametern är mycket mindre än avståndet mellan ledarna, och så är ju fallet i de flesta stegar.

Z = 276log10 D/d

Formeln är "nästan" rätt. Byt ut "d" mot "r" (radien) av tråden så blir formeln korrekt. Ibland ser man : D x 2/d, vilket blir samma sak.

Jag citerar vidare ur SRS Newsletter.

Att tillverka sin egen stege

Bandkabel, eller symmetrisk matarledning låter sig göras om du har lust att skapa något med egna händer. Det finns flera metoder, beskrivet i tidningar och på nätet. Fantasi gäller och man gör sin stege efter vad som finns i skrotlådan, eller för den som tycker att egen stege har ett värde, köper man material. Stegens beskaffenhet bestäms av vad den skall vara till. Vid QRO behövs grövre don och vid QRP små tunna trådar.

Spridare finns att köpa, går att göra och som jag nämnde fantasin kan skapa mycket användbart. Stegens absoluta specifikationer är inte särskilt viktiga. Avståndet bestäms av trådarnas grovlek, Avståndet bestämmer impedansen. Med 2 st DL-1000 trådar (isärtvinnade) och spridare med 10 – 15 mm avstånd ger uppskattningsvis 300 – 500 Ohm. Med 2 x 1,5 mm2 FK behövs kanske 20 – 30 mm avstånd. Det är inte särskilt stor ide att försöka göra en stege med högre impedans, exvis 1000 Ohm. Vinsten är liten över 200 Ohm.


Dämpningen i alla transmissionledningar, koaxiala såväl som parledningar bestäms i huvudsak av ohmska förluster i ledarna. För att hålla nere dämpningen måste man ha grova ledare eller man väljer en högre impedans där strömmarna (för samma effekt) blir mindre. Jämför med el-nätet där man på längre avstrånd använder höga spänningar, t ex 450 kV, 130 kV, 11 kV för att slutligen på korta avstånd går ner till 400/230 volt. Allt detta för att minska strömmen genom ledarna.
Jag har en känsla av att feederledningar med karaktäristisk impedans 500 - 700 ohm är optimalt. Väljer man en högre impedans minskar givetvis strömmen (och förlusterna) men p g a att avståndet mellan trådarna har ökat kommer feedern att stråla eftersom dom elektromagnetiska fälten ej längre tar ut varandra helt och hållet. En gammal god tumregel är att avståndet mellan trådarna ej bör överstiger 1% av våglängden.
Här några "effektexempel".
Vi antar 100 w ut från sändaren och SVF 1:1
I en 50 ohms kabel får vi 70,7 volt och 1,414 Ampere
I en 200 ohms bandkabel får vi 141 v och 0.7 A
I en 650 ohms stege får vi 255 v och 0,39 A.
Vi ser att strömmen i "stegen" har nästan minskat till hälften jämfört med bandkabeln! Spänningen mellan trådarna i en feederstege är sällan något problem - inte en med högt SVF. Stegen är ju till 99% luftisolerad!.
Jag bläddrar vidare i min svarta "fuskbok"! Vid 1 kW i en 600 ohms stege får vi 774,6 volt och 1,29 Ampere. Fortfarande antar jag SVF 1:1.

200 ohms bandkabel eller feederstege.
Om den tillverkas av 2 mm cu-tråd blir avståndet mellan trådarna (egentligen centrum/centrum) 5,3 mm. Ja ni läste rätt - fem komma tre mm! Detta under förutsättning att den är helt luftisolerad. I den plastisolerade bankabeln, där isolationen utgörs av plast, stiger kapacitansen mellan trådarna och impedansen sjunker. För att kompensera detta och bibehålla impedansen (200, 300 eller 450 ohm) måste man minska trådarnas diameter och därmed ökar förlusterna något jämfört med den till 95% luftisolerade feederledningen.
Att själv tillverka en 200 ohms feederstege blir tidsödande eftersom man i det ovanstående exemplet bör hålla ett ungefärligt avstånd mellan pinnarna på 50 mm!

"Feederpinnar"
Dom bästa feederspridare är onekligen spridare gjorda av glacerad keramik eller porslin. Här har sot, damm och annan smuts svårare att få fäste. Dom näst bästa, enligt min åsikt och erfarenhet, är gjorda av teflonstavar. Ytan är glatt - nästan "oljig" och smuts har svårare att få fäste. En fördel är också att dom är okrossbara.
Jag brukar ha som tumregel när det gäller feederstegar som hänger fritt i luften från t ex en mittmatad dipol att ett avstånd mellan pinnarna på ungefär 10 gånger avståndet mellan trådarna.
Exempel: Om feederpinnarna är 15 cm långa sätter jag en pinne på var 1,5:e meter.
Om feedern är hårt sträckt mellan två stolpar kan det kanske räcka med en pinne var fjärde meter? Spridarna har ju bara en uppgift; att hålla isär trådarna.
Fyrtrådiga transmissionsledningar:
Jag har aldrig sett detta hos någon amatör. En kanske bortglömd teknik? Kanske något för den amatör som har en mosse med fina antennmöjligheter 1 km från sommarstugan. I princip kan man tänka sig två transmissionsledningar med ett Zo på 1200 ohm och korsvis parallellkopplade. Resultatet blir en feederstege med impedansen 600 ohm.
Om vi ser feedern som fyra punkter som en kvadrat med spetsen neråt och lånar väderstrecken, så skall nord och syd kopplas ihop och likaså väst och öst kopplas ihop. Matning och utgång sker mellan nord/syd och väst/öst. En sådan feeder bör få halva förlusterna jämfört med en motsvarande tvåtrådig.
(AOM de APQ. Rätta mig om jag har fel). Resultatet blir en transmissionsledning med extremt låga förluster och nästan försumbar strålning och som dessutom har en bättre balans till jord.
Trådarna hålls isär med lämpliga plastringar. Hos välsorterade plastgrossister (H J Andren i Göteborgsregionen) kan man köpa grova teflonrör och be någon vänlig lagerarbetare att "kapsåga" upp ett antal ringar.
I en fiskredskapsaffär i Lysekil köpte jag för några år sedan ett antal plastringar avsedda för hummertinor. (Byggde "fet" bredbandsdipol för 18 MHz). Dessa ringar är också mycket lämpliga för att tilllverka en fyrtrådig feeder.

SRS Newsletter:

Enklast är att sätta en balun efter en antennavstämmare. Metoden har tvivlare, men fungerar ändå bra.

Med risk för att bli tjatig; det är en mycket dålig lösning att sätta en t ex 1:4 balun mellan tuner och feeder. Metoden fungerar endast när feedern presenterar en impedans i närheten av 200 ohm och då behövs ingen tuner! Vad händer när matningsändan av feedern uppvisar 2 ohm - en inte helt otänkbar impedans i ett multibandsystem? Då begär vi att vår 1:4 balun omvandlar 2 ohm till 0,5 ohm. Skall sedan tunern "ta hand om" 0,5 ohm och omvandla detta värde till transceiverns 50 ohm, en omsättning som motsvarar 100 gånger. Detta bäddar för stora förluster i en antennanpassningsenhet. Regeln är att ju mer man omvandlar desto högre blir förlusterna...
Låt oss få slut på denna diskussion om felplaceringen av en balun en gång för alla och använda sunt radiotekniskt förnuft och inse att det är vansinnigt att placera en balun mellan feeder och tuner. T o m MFJ, Dentron m fl har ju förstått detta!

Tack för orden
mvh o. 73
Bengt SM6APQ
 
Last edited:
Bengt,

Du skrev: "Fyrtrådiga transmissionsledningar:
Jag har aldrig sett detta hos någon amatör. En kanske bortglömd teknik?"

Jo, jag använder alltid någon fyrtrådig stege i något sammanhang, ofta faktiskt för att mata någon vertikal. Den här bilden av min stege publicerade Ingemar -AJV i Contestspalten vid något tillfälle (försöker nu lägga in bilden, jfr nedan):

Jag gör mina spridare av vanliga VP-rör.

Som kuriosum kan jag tillägga att när jag kopplade in denna stege till min GP för 80 meter en eftermiddag och stämde av, hörde och körde jag som första QSO ZL6QH med 100 w CW. Då skrev jag i min anteckningsbok: "Fungerar".

Jo, jag har fått QSL, så det var ingen pirat.

73,
Rolf
SM5MX

P.S. Jag klickade på den ikon som skulle infoga en bild. Det verkar inte fungera - hur gör man?
 

Attachments

  • feeder.jpg
    feeder.jpg
    84,9 KB · Views: 238
Last edited:
MX de APQ.
Hej. Bara att gratulera till att du har tillverkat och använder 4-trådig transmissionsledning. Det går ju bra att tillverka dom av två korslagda vp-rör som feederspridare. Har sett sådana gjorda av keramik på en sändarestation i Angola.

73
Bengt SM6APQ
 
APQ de MX

Hej Bengt,

Ja, som du förstår har du här en nöjd steganvändare. Det har blivit åtskilliga meter under årens lopp. En ännu icke bekräftad teori jag har är att de flesta antennhandböcker nog kunde göras 25-50 % tunnare, om folk använde stegar i större utsträckning, eftersom ungefär så mycket av utrymmet och mödorna verkar ägnas åt hur man får till 50 ohms impedans i matningspunkten för att kunna hänga på en koax. :)

Ursäkta en liten Besserwisserkommentar m a a vad du skrev tidigare: jag antar att du menar den fyrtrådiga stegen, när du säger "I princip kan man tänka sig två transmissionsledningar med ett Zo på 1200 ohm och korsvis parallellkopplade. Resultatet blir en feederstege med impedansen 600 ohm".

Det är faktiskt inte så att impedansen "automatiskt" blir hälften så stor som i den tvåtrådiga stegen. Såsom framgår av olika inlägg är den faktiska impedansen i den stege man använder inte särskilt petnoga, men för det ev. akademiska intresset vill jag ändå tillfoga vad jag tror gäller.

När jag gör 2-trådiga stegar m h a dessa VP-rör och en viss tråd brukar jag göra avståndet mellan hålen för tråden 99 mm. Den teoretiskt beräknade impedansen blir då 585 ohm.

Med samma VP-spridare i kors för 4-trådiga stegar är det fortfarande 99 mm mellan hålen i respektive spridare, men det är då inte längre det avståndet som är signifikant (de trådarna har ju samma polaritet!), utan istället avstånden "mellan hörnen" d v s avståndet väst-norr respektive norr-öst. Det blir då 70 mm i båda fallen. Med de måtten i den formel som gäller för 4-trådsstegar blir den teoretiskt beräknade impedansen 251 ohm. Nog därom.

* * *
När jag följt diskussionerna om stegar och spridare på senare år, tycks det mig som om det gått lite troll i det här, särskilt ifråga om spridarna, för det finns tydligen alla möjliga komplicerade - och dyrbara - modeller till salu.

För mig har vanliga VP-rör alltid fungerat väl. 16 mms VP-rör i 2-meterslängder brukar kosta c:a 15 kr/st i de flesta affärer. Skruven i mitten av mina krysspridare är vanlig trallskruv (självgängande i VP-plast). Som tråd i stegarna och även i radiatorn använder jag oftast vanlig RK- eller FK-installationsledning. Antennisolatorer gör man enklast genom att såga till bitar av plastskärbrädor. Ett set om 3 st kostar 36:90 i en känd affär för bildelar. Där säljer man även utmärkta polyestersilkelinor att hänga upp antennerna i.

Sammanfattning: det går att göra alla möjliga, mycket effektiva antenner av alldagliga grejor som ligger och väntar på hyllorna hos Biltema, Clas Ohlson, Bauhaus o s v. Och ruinerad blir man ju inte heller.

73,
Rolf
SM5MX
 
Last edited:
MX de APQ.
Du har alldeles rätt Rolf. Det blir inte riktigt hälften i en 4-trådig ledning jämfört med om transmissionsledningen bara bestod av två trådar. Jag ville bara belysa tekniken på ett enkelt sätt för dom som aldrig hade stött på det här sättet att "transportera" RF på långa avstånd. Jag borde skrivit; "ungefär hälften". Jag har exakta formler i Wireless World Handbook" och även ARRL har en sådan formel i sina sista utgåvor. Beräknar man efter formlerna stämmer dina siffror.
Nu har det som du påpekar inga större betydelse när man använder en 4-trådig ledning med högt SVF i ett multibandsystem och balanserad tuner. Tack ändå för påpekandet Rolf.
När det gäller antennisolatorer och feederspridare använder jag teflon - det näst bästa jämfört med steatit och porslin. Dyrt, ja, men någon gång får man kosta på sig...

På tal om Biltema etc. EN RADIOAMATÖR ÄR EN KILLE SOM ANVÄNDER SAKER OCH TING TILL DET DOM INTE ÄR AVSEDDA FÖR!

p.s. Vi möttes nog en gång hemma hos SM0KV, Olle Ekblom, på 70-talet? Du jobbade på ambassaden i Tokyo, vill jag minnas?

73
Bengt SM6APQ
 
Hejsan Rolf!
Jag håller verkligen med....antennhandböckerna borde kunna bli rejält tunnare med ditt förslag!
Jag kommer ihåg din artikel om den 4-trådiga stegmataren och att Du matar en vertikal med den. Jag har undrat...det måste väl vara svårt få balans i materen eftersom lasten är så obalanserad? Ena sidan till jord och den andra till sprötet? Det är väl rimligt att även mataren strålar? Men det gör ju strängt taget ingenting så länge man inte störs eller stör?
Kommentar?

Den andra frågan är: Vad är den största fördelen med 4-ledare i stegmataren?

Förresten...vad använder Du för matchbox?

Jag hoppas vi får tillfälle att ses snart.

Hälsningar
Tore SM7CBS
 
Last edited:
CBS de APQ.
Du skrev: Den andra frågan är: Vad är den största fördelen med 4-ledare i stegmataren?

Läs mitt inlägg # 45 på denna tråden eller ännu bättre i någon seriös antennhandbok.

73
Bengt SM6APQ
 
Hej Bengt och Tore - jag tror jag kör ring-QSO-modellen!

Ja, Bengt, just då vi sågs var jag nog stationerad i Tokyo. Jag avstod från att köra radio därifrån, eftersom det verkade finnas andra som kunde tillhandahålla JA för DXCC. Lite mer nytta gjorde jag förhoppningsvis senare som 4S7MX, 5Z4MX, XV7SW, XV9SW m m.

Jo, Tore, den lätt originella idén att även mata vertikaler med stege hittade jag i någon av upplagorna av Rothammels Antennenbuch. Sträckan från stället där jag kan få ut kablar och fram till 80-m-antennen på andra sidan huset var 35-40 meter. På vägen dit var jag tvungen att dra feedern under trappan till entrén. Någonstans läste jag att 4-trådiga stegar dels strålade mindre, dels var mindre känsliga för påverkan från omgivningen. Det avgjorde mitt val.

"Artikeln" i QTC var i själva verket ett hopklipp som AJV bad att få göra av en Skype-chatt vi hade en kväll. :-)

Någon balun har jag självfallet inte i matchboxens utgång. Jag stämmer av som med en longwire, alltså "live-trådarna" - de bruna, som sig bör - från matchboxens "RF out" och fram till radiatorn och det andra trådparet till jord i matchboxen respektive till jordplanen ute vid antennen. Jag har aldrig kollat balansen, å andra sidan heller aldrig upplevt några problem. Alltid lika lättavstämt! Jag har använt detta recept för en GP för 80 m och min nuvarande T-vertikal för 160 m och har varit mycket nöjd med båda.

Min tomt är 750 kvm. På 160 m har jag 5 jordplan, som är c:a 1/4 våglängd, vinklade hit och dit, några ut på en allmänning, plus c:a 20 st som är c:a 1/8 våglängd, också krökta. Alla liggande på marken, f ö ihoprullade just denna årstid.

Ibland vid högtidliga tillfällen, som t ex vid CQWW och Stew Perry, lägger jag ut flera jordplan, bl a några som jag drar genom huset, in genom köket, under mattan i vardagsrummet och ut genom dörren till trädgården.

Mina matchboxar är Dentron MT-2000A och MFJ-948.

73 & cu,
Rolf
SM5MX
 
Last edited:
SM5MX said:
Ibland vid högtidliga tillfällen, som t ex vid CQWW och Stew Perry, lägger jag ut flera jordplan, bl a några som jag drar genom huset, in genom köket, under mattan i vardagsrummet och ut genom dörren till trädgården.
Click to expand...

Ha! Det tyder på verklig entusiasm och förstående livskamrat! :-)
Kul och intressant läsning alltihopa. Topband forever!

73/Lasse
 
Lasse,

Bröllopsfotot på "Rolf and Satoko, Meiji Jingu, Tokyo, March 11, 1975" är för stort för att ladda upp här, och passar dessutom sällsynt illa in under rubriken för denna tråd.:)

Jag ser ut ungefär som killen i Shogun. Min fru, däremot, ser ut precis som vanligt.

73,
Rolf
SM5MX
 
Bengt SM6APQ,

Jag förstår inte felet i att uppmuntra till hembyggen?
Att formeln i nämnd bok skulle vara felaktig är förstås en nyhet. Jag har ej kunna bekräfta detta.
Gör man reklam för att köpa färdiga antenner och stegar så får man på moppe för detta. Föreslår man bygge av egen stege så är det fel.
Inte konstigt att QTC är kemiskt ren från uppmuntran till enkla antenn-byggprojekt.
Min ide är att försöka få fram att det faktiskt går att bygga enkla antennprylar själv med material som kan finnas i förrådet.
Min andra ide med artikeln är att döda myten om att stege har lägre dämpning än koax generellt. Jag försökte förklara att så är fallet vid vissa förhållanden. Att det sedan går att gå på djupet i alla oändlighet om en sak är förstås riktigt, och dina kompletteringar med fakta om kabel, stegar och förluster.
För att få upp intresset för att bygga själv, och att göra egna antenner överhuvudtaget tror jag att man måste avdramatisera saken. De få som sedan bygger antenner och stegar, kommer kanske att omfatta några få som sedan vill gå på djupet och inte räds teorin.
Andra frågor som folk i allmänhet ställer om antenner och ledningar är förluster till följd av åldring, plastkvalitet, metallkvalitet oxid, solid eller spunnen ledare etc. Där kanske behövs bra artiklar, något som verkar fattas.
Antenner och ledningar innebär även teori om kemi, metallurgi, och inte minst filosofi och psykologi. Psykologi, hur får man ur tummen och bygga en antenn, man vill men kroppen gör det inte, hur kommer man igenom detta dilemma, något som faktiskt hör till antennteorin. Filosofi? Behöver jag en antenn, skall jag bygga en själv, måste jag vara radioamatör och kämpa med antennteori? Räcker det inte att hänga vid TV på kvällar och helger. Ja de psykiska och filosofiska frågorna är nog större och mer komplicerade än ledningsresistans. Något jag tror man kan komma förbi med enkla praktiska exempel och applikationer.


Balun före eller efter avstämmare.
Balun vid fast impedans eller variabel impedans?
En fråga som har debatterats tidigare här. Min erfarenhet är att alla tillverkare av avstämmare har de sista 40 åren faktiskt byggt och sålt avstämmare med balun sist.
DRAKE sålde en lös balun att skruva fast bakom sin MN4 och MN7.
Dentron, Zetagi, MFJ, Palomar, Barker & Williams, SGC ja alla har satt balun efter avstämmaren. Det är extremt sällsynt att äkta balanserade avstämmare tillverkas och säljs.
KW sålde dock en Z-match med polskruvar för två band, den skulle ju ha symmetrisk utgång. Vi har tidigare diskuterat frågan varför just Z-match ger dålig balans och HF i chassit, något jag inte lyckats får svar på.

MFJ har sålt kanske 50 olika modeller med balun efter. MFJ gjorde en modell med balansering först och ”äkta” symmetrisk utgång. Den sålde SRS två exemplar av, resten gick i containern. Övriga MFJ uppskattar jag är sålda i SM, under 30 år, i kanske 2000 ex. (dvs inga större antal) Några av dessa används till stege. Obs ofta då oxo QRO modeller. B&W såldes ett parti i mitten av 80 talet på kanske 500 st, alla med balun efteråt.
Utöver detta körs många riggar som har inbyggd automatisk avstämmare med balun på slutet.
Första gången jag såg balun efter avstämmaren var när jag var grabb, hemma hos en MYCKET erfaren radioamatör, mitten av 60 talet, han hade säkert klarat de svåra proven då, han hördes alldels utmärkt.
En balun fungerar över ett extremt stort spänningsområde, liksom alla transformatorer, och tillåter mikroVolt att passera vid RX och hundratals Volt vid TX. Impedans omfånget är förstås som APQ skriver betydligt mindre. Hur stort är svårt att säga, jag har gjort experiment och en faktor tio till tjugo verkar realistiskt. Planerna är att göra mer experiment och notera resultaten när jag får tid.

Nu skall du dock veta APQ att jag till fullo håller med om ditt resonemang, men du har valt lite väl starka ord. Och har skrivit flera ggr om saken i nyhetsbrevet. Men det finns en praktiskt verklighet oxo.

Rent praktiskt och i verkligheten menar jag att 99 procent av alla radioamatörer som kör stege eller på annat sätt matar balanserat ändå kör med balun sist. Och de är kanske 500 st av de som äger en sådan avstämmare. Och de hörs ju. Det går därför inte att kategoriskt fördöma metoden och kalla det vansinne.

Under 30 år har jag dock en enda gång sett en enda uppbränd balun i krets som balansering på slutet. Något som tyder på att förlusterna ändå vid denna metod är måttliga.

SM7CBS artiklar med träavstämmare och sann symetrisk utgång är föredömen, och jag hoppas verkligen att fler bygger sådana. Artiklar som platsar även om man slipper gå på djupet med teori och matematik. Jag efterlyser oxo seriösa artiklar som visar resultatet av att använda balun på slutet?
Att kalla balun efter avstämning för vansinne är lite väl starkt tycker jag. I alla fall tills detta bevisats.

Mina minnen från 60 talet som glad 10 – 20 åring är att enkla applikationer som kunde finnas i ELFA, som visade hur man använde en OP, eller en transistor är guld värda. Där man utan avskräckande teori kunde få en transistor eller en OP att arbeta. Sen var det bara att läsa på mer. Jag menar att gnistan måste först väckas av enkla beskrivningar, några få som bygger blir sedan tända och fördjupar sig.

Därför skulle jag vilja se dina rader Bengt som bra kompletteringar, och inte fördömanden och klassade som vansinnigheter.

De
SM4FPD
 
FPD skrev; "En fråga som har debatterats tidigare här. Min erfarenhet är att alla tillverkare av avstämmare har de sista 40 åren faktiskt byggt och sålt avstämmare med balun sist."
---

Anledningen till att man konstruerar sina "avstämmare" på det viset måste bero på att man så långt möjligt vill använda undermåliga komponenter i produkten. Undermåliga komponenter är i regel mycket billiga i inköp. Därför kan tillverkningskostnaden minimeras och vinsten maximeras.

Genom att konstruera en "avstämmare" med 50 ohm in och en utimpedans i ett förhållandevis litet och lågt impedansområde går det att klara sig med pyttesmå vridkondensatorer och spolar lindade med pytteklen tråd. Spänningarna blir förhållandevis låga och man kan klara sig med pyttesmå omkopplare som är billiga.

Egentligen är ju en sådan "avstämmare" inget annat en en s k Line Flattener" men som försetts med en 4:1 balun på utgången för att expandera impedansområdet.

Tekniskt sett är det en vansinnig konstruktion men säkerligen också en ekonomiskt mycket lönsam affär. Anledningen till att sådana undermåliga produkter säljer så bra som du säger att de gör måste ha att göra med att 99% av kunderna (radioamatörerna) inte har de kunskaper som behövs för att kunna bedöma om de produkter de köper är bra eller dåliga. De får blint lita på försäljarna som talar sig varma för de produkter som ger mest klirr i kassan. Inget märkvärdigt och helt enligt lektion 1A i säljarskolan. Kan du blåsa kunden så gör det.

Man kan säga att de som inte har kunskap att göra egna bedömningar sitter helt i klorna på marknadskrafterna och inte har några reella val.

Kan det vara så enkelt Roy?

/Bengt
 
Riktigt så enkelt är det väl inte.
Vi talar ju om för 40 - 50 år sedan och då var väl allt seriösare, och radioamatörena kunnigare och lät sig inte blåsas.
Stora vinster handlar det väl inte om om de antal jag antyder. Utslaget på 30 - 40 år.
Sen har det ju funnit de som talar illa om ferrit, baluner och toroider i minst 50 år. Den kraften är avseväert starkare än försäljningens styrka av sådana här artiklar.
Kanske i USA då.

Och vem köper en produkt som inte är prispressad? INGEN!

Men till fakta, systemet har funnits i minst 50 år, dvs systemet med att sätta balun efteråt. Och de aktuella avstämmarna har ett stort avstämningsområde, jag tänker då på MFJ som alla ser lika ut invändigt.

De sista åren har inte SRS sålt en enda sådan apprat dock.

Jag känner heller inte till någon mördande reklam som tvingar folk att köpa avstämmare med balun efter.

Sist men inte minst, igen, de som kör så får ut sin effekt utan så stora förluster att det blir varmt och de hörs bra, över hela världen, och från hela världen.

Men jag håller med, det är seriösare att balansera på annat vis.
Varför det inte görs, vet jag inte.

Jag är nog den som mest propagerat för att balansera före. Men känner till att man ändå inte gör det.
Genom åren har jag talat i telefon med tusentals potentiella köpare och förklarat saken, trots det finns för många inga alternativ, och de köper det som finns med balun efter.
Och kör radio med framgång.

De sista åren som sagt finns ingen marknad för färdigbyggda antennavstämamre.

En sak, det finns eller har inte funnits någon Japansk avstämmare med balaserad utgång vare sig med balun eller på annat vis.

Varför inte sätta upp en fabrik och sälja "riktiga" antennavstämmare. Med mördande reklam och fakta kan de säljas över hela världen.
Med exvis 10 modeller, och en produktion av 1000 st per år kunde man få till en månadslön då och då.

Att den som säljer produkter och tjänter gärna vill tjäna pengar är väl ingen hemlighet, det känner en 7 åring till som klipper gräset åt grannen. Det behvös nog inte debatteras här.
Att köpa tjänster och varor är ett helt fritt val. Det behövs heller inte göras till åtlöje.

Det är väl själva tekniken vi skall debattera här, och jag hävdar att det går utmärkt att misshandla en balun och sätta den efter avstämmaren, inom vida gränser.
Men att det finns bättre metoder som kan ge några tiondels dB extra.

Att Drake och alla de andra gjorde det är sant, hur gjorde Collins?



de
SM4FPD
 
FPD skrev; "Och vem köper en produkt som inte är prispressad? INGEN!"
---

Nej knappt någon bland radioamatörerna har ju de grundkunskaper som är nödvändiga för att bedöma om de produkter de tänker köpa eller har köpt är bra eller dåliga. Därför går de blint på priset och litar på försäljarens sagor.

Det är också anledningen till att t ex koaxialkabel typ RG213 utan synliga kardeler i skärmen går att sälja. Det seriösa företag som till äventyrs skulle ta in riktig kvalitetskabel med tät skärm blir stämplade som rufflare då deras kabel naturligtvis är dyrare än den som saknar skärm.

Sak samma med koaxkontakter. Förnicklade olödbara går bra att sälja till ovetande konsumenter medan lödbara kvalitetskontakter näppeligen har någon marknad bland amatörerna.

När vi kommer till "avstämmare" gäller samma enkla regler. Billiga prispressade produkter har en jämförelsevis stor marknad beroende på att konsumenterna inte har klart för sig vad de köper, inte har tillgång till mätinstrument för att kontrollmäta, inte kan tolka tekniska data i broschyrerna och inte har någon användbar referens när det kommer till det praktiska användandet. Hur vet man att förlusterna är låga? De kan ju vara jättehöga utan att det märks.

Du som jag, vet att man med en ordinär 100 W transceiver och en bit tråd uppslängd i ett träd når runt hela jordklotet. Detta gäller även om "avstämmaren" vi använder skulle ha "obetydliga förluster" i häradet 6 dB eller så. Marginalerna i radiokanalen är ändå tillräckligt stora och är dessutom konditionerna bra så kan vi nå hela världen med bara någon ynka watt. Detta är också förklaringen till att en ordinär mobilantenn med verkningsgraden 3% på 80 m kan upplevas fungera nästan lika bra som en dipol på hustaket där hemma.

Det stora flertalet användare saknar referenser och detta i kombination med otillräcklig kunskap om produkten de använder ger dessa komiska effekter vi diskuterar här.

Att starta produktion av "kvalitetsavstämmare" i klass med CBS eminenta träarbeten torde knappast inbringa många månadslöner. Materialet som behövs kostar alldeles för mycket om det skall nytillverkas och ger därför en jämförelsevis dyr produkt. Osäljbar.

Det fåtal amatörer som inser att t ex en CBS-avstämmare faktiskt är en av de mest effektiva apparater man kan bygga, har inte sällan tillräckliga kunskaper att bygga en sådan själv. Det fåtal amatörer har också kunskap att välja ut de godbitar till gedigna sändarkondensatorer och keramiska spolstommar som finns att köpa på loppisarna för 5:-/styck men som knappt någon fattar vad de kan användas till. -Vad är det? -Vad har man en sån till?

Är det inte så enkelt Roy?

/Bengt
 
You must log in or register to reply here.
Back
Top