SM7EQL
Kortvågs- och UKV-tekniker
Det slitna uttrycket Ham Spirit fick sin mening redan 1928 då Paul M. Segal, W9EEA uppmanade amatörradiorörelsen att införa en etisk kod som radioamatörerna skulle känna sig stolta över och vilja respektera. Hans etiska kod kom snabbt i tryck bl a som en introduktionstext i ARRL:s "Handbook for the Radio Amateur
Koden från 1928 slår fast att;
---
En Amatör är en gentleman. Han uttnyttjar inte medvetet etern för sitt nöjes höga skull så att han minskar andras. Han underkastar sig de förpliktelser hans förening åtager sig gentemot allmänheten och staten.
En Amatör är laglydig och plikttrogen.
En Amatör är framåtsträvande. Han håller sin station a`jour med teknikens senaste framsteg. Den är välbyggd och effektiv.
En Amatör är vänlig. han sänder långsamt och tåligt när någon begär det. Han råder och hjälper nybörjare. Han bistår och samarbetar gärna med lyssnare. Allt detta kännetecknar den verklige amatören.
En Amatör är behärskad. Radion är hans hobby. Han låter den aldrig inkräkta på de skyldigheter han har mot sitt hem och sin familj, sitt arbete, sin skola och sitt land.
En Amatör är fosterlandvän. Hans kunskaper och hans station står alltid till fosterlandets tjänst.
---
Trots kodens tillkomst 1928 är innebörden fortfarande självklarheter som kan förstås av de allra flesta. Med små moderniseringar av språket borde koden kunna vara högaktuell än i dag.
Amatörradio vid den tiden var lika med morsetelegrafi. Sedan dess har amatörradion utvecklats enormt och många nya och näraliggande intresseområden och teknologier har tillkommit.
Idag finns inga koder förutom möjligtvis morsetelegrafin som mot alla odds lever vidare.
Många yngre tar inte tillräcklig hänsyn till varandra, några äldre radioamatörer med mångåriga erfarenheter undviker att hjälpa dom som inte tillhör den inre kretsen av gamla goda vänner.
Många, både unga och gamla, tycks lida konstant brist på tålamod t ex i Pile-up:s. Andra har skapat en egen hobby i hobbyn som tycks gå ut på att öppet smutskasta andra amatörer och i provokativt syfte använda grovt ovårdat språk på banden. Detta tvärt emot all vedertagen praxis om hur en verklig radioamatör bör bete sig.
Lagar, Föreskrifter och bestämmelser uppfattas allt mer som rekommendationer som därför inte behöver följas. Många radioamatörer känner inte ens till vilka rekommendationer som finns och några som känner till dom bryr sig ändå inte. Det gäller inte mig tycks dom resonera.
Tillsynen från myndigheternas sida har för länge sedan upphört och intresset från de nationella amatörradioorganisationerna, (i Sverige SSA) att värna om amatörradions fortsatta existens som den hobby den är eller kanske borde vara lyser med sin frånvaro. Att värva ännu fler medlemmar däremot står i fokus. Ju fler desto bättre. Kunskaper och kompetens upplevs som hot av de som inte vill, kan eller orkar förkovra sig. Så ser det ut i många länder, inte bara i Sverige och inom SSA.
Om intresset för amatörradion skall bestå och på sikt locka till sig nya utövare är det hög tid för alla oss radioamatörer att tillsammans med våra intresseorganisation agera.
Förhoppningsvis är vissa radioamatörer mer diplomatiska än andra liksom det finna seriösa radioklubbar som tar sitt ansvar genom att vidareförmedla kunskaper och erfarenheter och genom handling förklarar innebörden av Ham Spirit och The Art of Radio till nykomlingarna.
En grupp människor är dock svår att kommunicera med - några väldigt få men i gengäld mycket dominanta, högröstade personer vars högsta nöje tycks vara att ifrågasätta så många frivilliga överenskommelser som möjligt. Det är personer, kanske med svåra komplex, som envist förnekar betydelsen av att ett bra klimat på banden är viktigt.
Att överenskommelser och oskrivna lagar tillkommit i samförstånd radioamatörer och intresseorganisationer emellan under lång tid i syfte att så många som möjligt skall få ut så mycket som möjligt av sin hobby nej detta intresserar inte denna grupp amatörer
Radioamatörerna har lämnats på en öde ö att ta hand om sig själva under devisen frihet under ansvar
Frihet hör vi dagligen många exempel på men var finns ansvaret?
73
Bengt SM7EQL
Koden från 1928 slår fast att;
---
En Amatör är en gentleman. Han uttnyttjar inte medvetet etern för sitt nöjes höga skull så att han minskar andras. Han underkastar sig de förpliktelser hans förening åtager sig gentemot allmänheten och staten.
En Amatör är laglydig och plikttrogen.
En Amatör är framåtsträvande. Han håller sin station a`jour med teknikens senaste framsteg. Den är välbyggd och effektiv.
En Amatör är vänlig. han sänder långsamt och tåligt när någon begär det. Han råder och hjälper nybörjare. Han bistår och samarbetar gärna med lyssnare. Allt detta kännetecknar den verklige amatören.
En Amatör är behärskad. Radion är hans hobby. Han låter den aldrig inkräkta på de skyldigheter han har mot sitt hem och sin familj, sitt arbete, sin skola och sitt land.
En Amatör är fosterlandvän. Hans kunskaper och hans station står alltid till fosterlandets tjänst.
---
Trots kodens tillkomst 1928 är innebörden fortfarande självklarheter som kan förstås av de allra flesta. Med små moderniseringar av språket borde koden kunna vara högaktuell än i dag.
Amatörradio vid den tiden var lika med morsetelegrafi. Sedan dess har amatörradion utvecklats enormt och många nya och näraliggande intresseområden och teknologier har tillkommit.
Idag finns inga koder förutom möjligtvis morsetelegrafin som mot alla odds lever vidare.
Många yngre tar inte tillräcklig hänsyn till varandra, några äldre radioamatörer med mångåriga erfarenheter undviker att hjälpa dom som inte tillhör den inre kretsen av gamla goda vänner.
Många, både unga och gamla, tycks lida konstant brist på tålamod t ex i Pile-up:s. Andra har skapat en egen hobby i hobbyn som tycks gå ut på att öppet smutskasta andra amatörer och i provokativt syfte använda grovt ovårdat språk på banden. Detta tvärt emot all vedertagen praxis om hur en verklig radioamatör bör bete sig.
Lagar, Föreskrifter och bestämmelser uppfattas allt mer som rekommendationer som därför inte behöver följas. Många radioamatörer känner inte ens till vilka rekommendationer som finns och några som känner till dom bryr sig ändå inte. Det gäller inte mig tycks dom resonera.
Tillsynen från myndigheternas sida har för länge sedan upphört och intresset från de nationella amatörradioorganisationerna, (i Sverige SSA) att värna om amatörradions fortsatta existens som den hobby den är eller kanske borde vara lyser med sin frånvaro. Att värva ännu fler medlemmar däremot står i fokus. Ju fler desto bättre. Kunskaper och kompetens upplevs som hot av de som inte vill, kan eller orkar förkovra sig. Så ser det ut i många länder, inte bara i Sverige och inom SSA.
Om intresset för amatörradion skall bestå och på sikt locka till sig nya utövare är det hög tid för alla oss radioamatörer att tillsammans med våra intresseorganisation agera.
Förhoppningsvis är vissa radioamatörer mer diplomatiska än andra liksom det finna seriösa radioklubbar som tar sitt ansvar genom att vidareförmedla kunskaper och erfarenheter och genom handling förklarar innebörden av Ham Spirit och The Art of Radio till nykomlingarna.
En grupp människor är dock svår att kommunicera med - några väldigt få men i gengäld mycket dominanta, högröstade personer vars högsta nöje tycks vara att ifrågasätta så många frivilliga överenskommelser som möjligt. Det är personer, kanske med svåra komplex, som envist förnekar betydelsen av att ett bra klimat på banden är viktigt.
Att överenskommelser och oskrivna lagar tillkommit i samförstånd radioamatörer och intresseorganisationer emellan under lång tid i syfte att så många som möjligt skall få ut så mycket som möjligt av sin hobby nej detta intresserar inte denna grupp amatörer
Radioamatörerna har lämnats på en öde ö att ta hand om sig själva under devisen frihet under ansvar
Frihet hör vi dagligen många exempel på men var finns ansvaret?
73
Bengt SM7EQL
