The Ham Spirit & the Art of radio

SM7EQL

Kortvågs- och UKV-tekniker
Det slitna uttrycket “Ham Spirit” fick sin mening redan 1928 då Paul M. Segal, W9EEA uppmanade amatörradiorörelsen att införa en etisk kod som radioamatörerna skulle känna sig stolta över och vilja respektera. Hans etiska kod kom snabbt i tryck bl a som en introduktionstext i ARRL:s "Handbook for the Radio Amateur”

Koden från 1928 slår fast att;

---
En Amatör är en gentleman. Han uttnyttjar inte medvetet etern för sitt nöjes höga skull så att han minskar andras. Han underkastar sig de förpliktelser hans förening åtager sig gentemot allmänheten och staten.

En Amatör är laglydig och plikttrogen.

En Amatör är framåtsträvande. Han håller sin station a`jour med teknikens senaste framsteg. Den är välbyggd och effektiv.

En Amatör är vänlig. han sänder långsamt och tåligt när någon begär det. Han råder och hjälper nybörjare. Han bistår och samarbetar gärna med lyssnare. Allt detta kännetecknar den verklige amatören.

En Amatör är behärskad. Radion är hans hobby. Han låter den aldrig inkräkta på de skyldigheter han har mot sitt hem och sin familj, sitt arbete, sin skola och sitt land.

En Amatör är fosterlandvän. Hans kunskaper och hans station står alltid till fosterlandets tjänst.
---

Trots kodens tillkomst 1928 är innebörden fortfarande självklarheter som kan förstås av de allra flesta. Med små moderniseringar av språket borde koden kunna vara högaktuell än i dag.

Amatörradio vid den tiden var lika med morsetelegrafi. Sedan dess har amatörradion utvecklats enormt och många nya och näraliggande intresseområden och teknologier har tillkommit.

Idag finns inga koder – förutom möjligtvis morsetelegrafin som mot alla odds lever vidare.

Många yngre tar inte tillräcklig hänsyn till varandra, några äldre radioamatörer med mångåriga erfarenheter undviker att hjälpa dom som inte tillhör den inre kretsen av ”gamla goda” vänner.

Många, både unga och gamla, tycks lida konstant brist på tålamod t ex i Pile-up:s. Andra har skapat en egen hobby i hobbyn som tycks gå ut på att öppet smutskasta andra amatörer och i provokativt syfte använda grovt ovårdat språk på banden. Detta tvärt emot all vedertagen praxis om hur en verklig radioamatör bör bete sig.

Lagar, Föreskrifter och bestämmelser uppfattas allt mer som rekommendationer som därför inte behöver följas. Många radioamatörer känner inte ens till vilka rekommendationer som finns och några som känner till dom bryr sig ändå inte. Det gäller inte mig tycks dom resonera.

Tillsynen från myndigheternas sida har för länge sedan upphört och intresset från de nationella amatörradioorganisationerna, (i Sverige SSA) att värna om amatörradions fortsatta existens som den hobby den är – eller kanske borde vara – lyser med sin frånvaro. Att värva ännu fler medlemmar däremot står i fokus. Ju fler desto bättre. Kunskaper och kompetens upplevs som hot av de som inte vill, kan eller orkar förkovra sig. Så ser det ut i många länder, inte bara i Sverige och inom SSA.

Om intresset för amatörradion skall bestå och på sikt locka till sig nya utövare är det hög tid för alla oss radioamatörer att tillsammans med våra intresseorganisation agera.

Förhoppningsvis är vissa radioamatörer mer diplomatiska än andra liksom det finna seriösa radioklubbar som tar sitt ansvar genom att vidareförmedla kunskaper och erfarenheter och genom handling förklarar innebörden av ”Ham Spirit” och ”The Art of Radio” till nykomlingarna.

En grupp människor är dock svår att kommunicera med - några väldigt få men i gengäld mycket dominanta, högröstade personer vars högsta nöje tycks vara att ifrågasätta så många frivilliga överenskommelser som möjligt. Det är personer, kanske med svåra komplex, som envist förnekar betydelsen av att ett bra klimat på banden är viktigt.

Att överenskommelser och oskrivna lagar tillkommit i samförstånd radioamatörer och intresseorganisationer emellan under lång tid i syfte att så många som möjligt skall få ut så mycket som möjligt av sin hobby – nej detta intresserar inte denna grupp ”amatörer”

Radioamatörerna har lämnats på en öde ö att ta hand om sig själva under devisen ”frihet under ansvar”

Frihet hör vi dagligen många exempel på men var finns ansvaret?

73
Bengt SM7EQL
 
Hmmm?

Bengt,

Vad menar du egentligen med ditt inlägg? Är det för att skapa en debatt eller är det bara säkerhetsventilen i skallen som gick och du behövde få ur dig en packe frustration?

Visserligen har du naturligtvis med all sannolikhet på gränsande till visshet och SSA, som en tidstypisk förening i Sverige, vars funktionärer ofta i första hand är föreningsfunktionärer som har tagit till sin uppgift att driva en förening, med eller utan medlemmarnas stöd... Medlemmarna är dock ett nödvändigt on och an stor del av föreningsinkomsten. Hur många av föreningens funktionärer är aktiva radioamatörer egentligen.

( OBS! Inget elakt påhopp! Jag är bara nyfiken på hur många aktiva styrelse medlemmar och funktionärer det finns i SSA ! )

Visst har vi en kategori sändaramatörer som kanske borde använda telefon och e-mail istället för att bedriva Söndagsmorgnarna på 80m... Men det är väl för komplicerat med telefon och e-mail eftersom man då måste lära sig något nytt.

Du får faktiskt förstå Bengt, att motstånd mot förändringar är en åkomma som även drabbar radioamatörer. Detta är en av anledningarna till att teknikmotståndet ofta ökar med åldern på oss radioamatörer. Efter ett tag räcker det inte med starkare lampor och kraftigare förstoringsglas för att idka hemmabyggande...

Etik?

Jag tror att detta ord inte finns medtaget i vare sig den moderna skolutbildningen eller amatörradioreglementet? Varför tror du att radioamatörerna som i sig borde vara en spegling av samhället idag, skulle ha en högre nivå av etik än vad som finns ute i samhället av idag.

Hur testar man etik förresten?

Så då tillbaka till min omdelbara reaktion på ditt inlägg Bengt -

Har någon varit elak mot dig idag? :mad:



Hubba


Dan / M0DFI
 
M0DFI skrev: Etik? Jag tror att detta ord inte finns medtaget i vare sig den moderna skolutbildningen eller amatörradioreglementet? Varför tror du att radioamatörerna som i sig borde vara en spegling av samhället idag, skulle ha en högre nivå av etik än vad som finns ute i samhället av idag.

Hur testar man etik förresten?
------------------

Mitt inlägg kom naturligtvis inte till av slumpen i någon sorts frustration. Snarare kom det till för att sammanfatta den verklighet som råder och pekar dessutom på några saker som kanske går att rätta till, på lång sikt.

Etik är ett okänt begrepp...

Etik kan definieras som en konsekvent och systematisk uppfattning om vilka handlingar som är rätta respektive orätta. En organisation som RSGB eller SSA kan också ha en etik, t ex genom att kommunicera en tydlig bild av vilka handlingar och mål som anses eftersträvandsvärda eller som bör undvikas. På SSA:s webbplats finns t ex en version av Amatörernas Hederskodex. SSA kommunicerar ut etik där. Få känner till att den finns och budskapen når inte ut till alla de som inte aktivt och målmedvetet letar sig in i webbplatsens katakomber...

Här är SSA-versionen för den som vill jämföra med 1928 års utgåva: http://www.ssa.se/sektion_utb/goda.php

Många av oss upplever (du?) idag att den nedbusning av banden som förekommer inte får några konsekvenser. Här i Sverige har vi SSA vars uppgift bl a är att tillvarata medlemmarnas intressen.

Vilka är våra intressen? Att låta ett lite fåtal busa ner och förstöra för ett flertal som sköter sig - knappast.

Den som regelbundet läser QTC känner till att man ifrån föreningens sida håller en ganska låg och försiktig profil när det gäller att informera sina medlemmar om vikten att följa t ex bandplaner och bedriva amatörradiotrafiken på ett acceptabelt sätt. De som inte är SSA-medlemmar nås inte alls av det som i skrivs ibland.

SSA har inga sanktionsmöjligheter och skall inte heller agera polis eller tillsätta etiska råd som skall utdöma straff. Den tiden är förbi och ingen önskar den tillbaks. Ingen vill ha svarta listor i QTC på personer som uppfört sig illa. Sannolikt hade dessa listor tagit lika stor plats som andra resultatlistor som redan finns. Dessutom hade det gått åt mycket trycksvärta.

Amatörbanden och vad som händer på dessa är precis som du skriver, bara en spegling av samhället i stort men trots det finns det gränser för vad som den sköter sig behöver acceptera. Om du är medlem i en golfklubb och envisas med att spela fotboll på golfbanan åker du sannolikt ut ur klubben. Om du mot förmodan får stanna kvar i klubben så beror det troligen på att "golfklubben" inte sysslar med golf.... Är du radioamatör och bedriver medveten störsändning och öppet förtalar andra radioamatörer t o m med angivande av namn och signal m m är du fullt accepterad beroende på att en tyst massa inte vågar ge sig tillkänna precis som vår intresseorganisation SSA som skjuter tillbaks problemet - det får ni lösa själv det är inte SSA:s problem.

Vad är det då för mening att vara med i SSA? Är det enbart för att få Tidningen QTC och för att få QSL-kort några gånger per år... ja, kanske är det bara dessa två saker som intresserar den stora majoriteten av medlemmarna.

Vi får se om det finns fler debattörer med åsikter ifrågan.

73
Bengt EQL
 
Hmmm.... jag har faktiskt funderat på att använda just golf som ett jämförande exempel:
Om golfsporten skulle avregleras lika friskt som amatörradion så skulle till och med jag kunna ge mig ut på en fin och välansad golfbana.
Förmodligen skulle jag bli bryskt utslängd från anläggningen efter att ha dragit fram som en jordfräs över greenerna.
Golf är inget speciellt stort intresse för mig, så jag skulle bara ta det hela med en axelryckning och dra vidare mot nya äventyr.
Problemet är bara att jag lyckats förstöra en hel golfbana, vilken det kan ta väldigt lång tid att återställa. Skulle det dessutom komma en hel hord av sådana som jag så skulle skadan bli omöjlig att reparera. Till slut skulle till och med de seriösa golfarna ge upp och antingen överge sporten eller själva börja trasa sönder spelytan......
 
Etik

Hehe Bengt...

Kort sagt -- Håller med du...

Längre sagt:

Etik debatten är alltid svår att hantera. Vem skall vara etik domare etc etc.

After att ha varit aktiv inom radio sedan 1969, så har jag naturligtvis skaffat mig en uppfattning om hur regler skall tolkas.

Personligen skulle jag vilja se en tillbakagång till "Televerkets Centralförvaltning, Urf Farsta" policy'n att regler är skapade för att alla skall kunna använda banden och då även en "enforcement" av gällande regler.
Jag har själv fattat beslut om att lyfta bort licenser för amatörer som brör mot regler och förordningar.
Därmed inte sagt att jag vill ha "polisverksamhet" från en del självutnämnda sheriffer inom amatörradion!

Om man har stiftat ett antal regler som omgärdar (skyddar) amatörradion så skall dessa regler följas <PUNKT> Om reglerna är felaktiga, då skall reglerna ändras, inte bara låta bli att följas.
Det är absolut vansinne att inte följa upp de dumheter som en del personer syslar med. De kommer bara att fortsätta med dumheterna om det inte finns en definierad påföljd!
Resultatet kommer att bli att vi förlorar än mer aktiva radioamatörer.

När det gällde att tolka regler för att verka på radiobanden hade jag alltid en gyllene regel som lyder ungefär:
"En gång är ingen gång men två gånger är en för mycket".

Om någon bär sig olämpligt åt så skall vederbörande ha en varning, om det händer igen - "out", kanske för en tidsperiod och om personen återfaller inom tidsperooden så skall avstängningen vara permanent.

Du kan inte ana all dumheter som jag hört och sett om mänskliga rättigheter och andra lösryckta förklaringar till varför folk beter sig som de gör...

Här i England är det enklare, förtal är straffbart och om det görs i ett publikt media som radio etc, då kan det bli avsevärda skadestånd.

I Sverige kan man tydligen inte stämma skjortan av folk utan får tåla rena felaktigheter utan att kunna gå till tings över förtalet. En del av vad som skrivits i QTC har ibland varit av så låg standard så att det skulle vara intressant om folk började stå upp och kräva ansvar.

Ansvar och etik är två saker som oftast hänger ihop.

Om inte radioamatörer som missköter sig göres ansvariga för brott mot radiolagen och de regler som trots allt reglerar amatörradion, varför skulle man då inte bryta mot vanlig Svensk lag och hitta på och prata dumheter om andra radioamatörer?

Dessvärre så ser vi nu en uppluckring av reglementet här i England eftersom GHCQ har fått resursproblem, det är viktigare att lyssna efter andra nyckelord såsom , Bin Laden etc etc.
Man har således väldigt lite tid till att följa upp störande amatörer.

Vad beträffar SSA så har jag den uppfattningen att de knappast skulle kunna vara en polisiär myndighet eftersom alla Svenska amatörer inte är medlemmar.
Antingen skapar man ett lag krav på att alla amtörer skall vara SSA medlemmar eller så måste PTS följa upp regelbrotten och i förekommande fall ta hjälp från polisen.

Men, finns egentligen viljan kvar? man kanske inte blir vald till styrelsen nästa gång om man har följt reglerna?


Huja...........


Dan / M0DFI
 
Last edited:
M0DFI skrev: Vad beträffar SSA så har jag den uppfattningen att de knappast skulle kunna vara en polisiär myndighet eftersom alla Svenska amatörer inte är medlemmar.
Antingen skapar man ett lag krav på att alla amtörer skall vara SSA medlemmar eller så måste PTS följa upp regelbrotten och i förekommande fall ta hjälp från polisen.
-------

SSA borde enligt min bestämda åsikt överhuvudtaget inte syssla med något som ens kan liknas med myndighetsutövning. Man skall istället värna om sin status som oberoende ideéll förening. (medlemmarna bestämmer detta naturligtvis - jag kan bara ha en åsikt)

Det SSA gör idag är att handlägga i princip alla amatörradioärenden eftersom PTS önskar rationalisera bort (avreglera) så mycket som lagen medger. Vad som hade hänt om SSA inte påtagit sig denna uppgift vet vi inte. Kanske hade PTS tvingats behålla sin amatörradioavdelning (bra) eller så hade man avreglerat ett steg till och släppt allt fritt (dåligt).

Nu är vi emellertid i ett läge där SSA har tagit över och med tillstånd av PTS bestämmer detaljerna i provkraven för amatörradiocertifikat, bestämmer reglerna för provförrättning, utser och auktoriserar provförrättare, utfärdar amatörradiocertifikat med påtecknad anropssignal samt administrerar specialsignaler. Det vill säga all den handläggning som tidigare sköttes av PTS.

Då amatörtjänsten numera är undantagen tillståndsplikt (PTSFS 2005:8) saknar PTS möjlighet att återkalla tillstånd (de finns ju inte längre) och ett certifikat kan inte heller återkallas eftersom det utgör ett bevis på tillägnad kunskap. SSA kan naturligtvis inte heller återkalla ett utdelat certifikat av samma anledning.

Den tillsyn som PTS som myndighet trots allt är skyldig att utföra är begränsad till de tekniska kraven, d v s tillse att vederbörande håller sig inom amatörbanden och inte överskrider tillåter maxeffekt. Vad själva radiosamtalet handlar om är inte PTS sak. Den som har synpunkter på ovårdat språk etc får vända sig direkt till rättsväsendet och stämma sin motpart etc. Få är beredda att gå så långt eftersom risken att förlora sannolikt är större än att vinna ett sådant mål.

Kvar att "styra och reglera" är då våra respektive intresseföreningar RSGB och SSA. Någon polisiär verksamhet kan det inte bli tal om. (ingen önskar detta) Riskerna för att t ex SSA hamnar inför skranket i domstol är uppenbar. SSA har varken ekonomi eller resurser att driva sådana mål. Medlemmarna är sannolikt inte villiga att låta sina medlemsavgifter sluta som skadestånd till den som betett sig illa etc. (Yttrandefrihetsgrundlagen är för stark här i Sverige.)

Alternativet som då återstår är att på sakligt sätt med väl underbyggda argument informera både befintliga och nya tillkommande radioamatörer om vad som gäller - etik och ansvar - i amatörradiohobbyn. Detta tar lång tid, 5...10 år om det går bra.

Om vi fallerar även här så ser jag inte hur vi ens skall kunna behålla den nivå vi har idag, sannolikt kommer amatörradion att succesivt urholkas ännu mer (vad tyder på motsatsen?) till en punkt där den inte längre är berättigad sett ur myndigheternas ögon och där våra egna argument att försvara oss inte räcker till.

När vi väl är där (troligen bara en tidsfråga) borde det inte vara några problem för PTS/Regeringen eller om det sker på internationell nivå (ITU) att dra sina slutsatser. I bästa fall kan vi få lov att fortsätta utan "allvarligare" regleringar utöver krav på CE-märkt fabriksbyggd utrustning med lämplig ERP-begränsning. T ex 100 Werp. Det sämsta scenariot vad det nu kan vara vill vi inte veta.

Vad blir då kvar av det som vi idag kallar amatöradio och som inte liknar den amatörradion som fanns 1969 då tydligen både du och jag tog cert....

Detta är naturligtvis en svart bild jag ger...håller med...

Kanske finns det någon bland läsarna med djupare insikter i myndigheternas regelverk än jag som ser ljusare på saken?

Varsågod

73
Bengt
 
Hela livet består av förändringar, man har inte samma åsikter som barn som man har som vuxen, världen ser inte ut idag som för 30 år sen etc. Man kan tycka vad man vill om förändringar men det går inte att stoppa utvecklingen, det vore naivt att tro att amatörradion inte skulle förändras med tiderna, det är nödvändigt om hobbyn ska överleva och verkligheten i dag är inte samma som den var 1969. Vad gäller "the ham spirit" tycker jag att du slår huvudet på spiken, det är vad som verkligen kännetecknar en radioamatör. Jag kan dock konstatera att det har inget att göra med om man har tagit det nya "skämtsamma" certet eller om man tog det gamla "riktiga". Det är bara att kika runt här på forumen så finner man en del äldre signaler som uppenbarligen aldrig hört talas om ham spirit. Vad gäller framtiden är det ingen omöjlighet att det från myndigheternas sida blir inskränkningar för amatörradion. Finns det en stor mängd amatörer, (om än med en för stunden lägre kompetens) så blir det svårare för politikerna att stöta sig med denna grupp potentiella väljare, kanske blir det på sikt amatörradion räddning? Har du tänkt på det?
 
Det skrivs att SSA inte ska agera "enforcer" i lagligt sammanhang. Det kan jag hålla med om MEN varför agerar inte SSA med stöd av sina stadgar? Enda saken dom kan agera med, "sköt dig i enlighet med våra stadgar eller bli utesluten från SSA." Eller är det bara en papperstiger? Kanske någon ur styrelsen kan svara mig KONKRET på detta och inte bara en massa kringskrams.
 
SA6ADJ skrev: Finns det en stor mängd amatörer, (om än med en för stunden lägre kompetens) så blir det svårare för politikerna att stöta sig med denna grupp potentiella väljare, kanske blir det på sikt amatörradion räddning? Har du tänkt på det?
--------

Nej, och ur ett internationellt perspektiv tror jag inte ett för ett ögonblick på ett sådant påstående.

Amatörradions räddning ligger snarare i vidmakthålla den status amatörradion representerar för att på så sätt även fortsättningsvis göra den berättigad som en s k Radio Service enligt ITU:s definitioner. Faller vi utanför där så är det slutkört. Det är 100% säkert.

En annan "räddning" kan vara att bli betydligt fler utövare vilket kan säkerställas genom fortsatt avreglering där man på sikt tar bort t o m det "skämtsamma provet" du nämner, men som "kompensation" inför krav på CE-märkning etc. Då har amatörradion fått samma regulativa status som privatradion har idag. Det enda som då skiljer är frekvensbanden.

För en ganska stor andel av dagens utövare tycks detta inte spela någon roll, kanske beror detta på det faktum att väldigt många har bakgrund som freebander eller kommer från privarradiobanden. Dessa individer kanske inte ännu insett vilken potential och vilka enorma friheter vi som radioamatörer har. Friheter att köra helt obegränsad effekt (ERP) när det gäller t ex mikrovågsbanden och alla de trafikslag som gäller där och på kortvåg med stora riktantenner etc. Listan kan göras lång om det behövs fler argument.

Så här kan man spinna vidare. Man måste se probelemt i ett större perspektiv och vara klar över att det i hela världen finns mycket starka marknadskrafter som vill göra business på frekvenshandel, d v s sälja frekvenser till högstbjudande.

Det är nog inte så många som tänker så långt? De flesta bryr sig inte och därför faller det mesta inom vårrt samhälle sönder steg för steg. Inte bara inom amatörradio.

73
Bengt EQL
 
sm7vvg said:
Enda saken dom kan agera med, "sköt dig i enlighet med våra stadgar eller bli utesluten från SSA." Eller är det bara en papperstiger?

Ett rent "realpolitiskt" resonemang...
Medlemsavgifterna är f.n. viktigare än stadgarna.
Frågeställningen "kvalitet kontra kvantitet" är således också "tabubelagd".

sa6adj said:
Det är bara att kika runt här på forumen så finner man en del äldre signaler som uppenbarligen aldrig hört talas om ham spirit

Som jag ser det så länge man kan hålla isär vad som sägs/görs på Internet och på amatörbanden så må det vara hänt. Internet är en nästan helt oreglerad verksamhet där man i stor utsträckning "har sig själv att skylla".
Amatörbanden däremot är en internationellt reglerad gemensam nyttighet, och där bör det ställas högre krav på både kunskaper och "uppförande".

sa6adj said:
Finns det en stor mängd amatörer, (om än med en för stunden lägre kompetens) så blir det svårare för politikerna att stöta sig med denna grupp potentiella väljare, kanske blir det på sikt amatörradion räddning?

Jag har svårt att tänka mig att det skulle gå att uppnå en sådan "kritisk massa" av radioamatörer i Sverige att det skulle börja tas politiska hänsyn.

Snarare skulle en sådan tillväxt av radioamatörer riskera att få en motsatt effekt, när EMC-problem och allmänhetens rädsla för radiostrålning kanske får fullt politiskt genomslag. Betänk att f.n. är "publikum" i stort sett bara bekymrat för strålning från mobiltelefonbasstationer, och har hittills lämnat radioamatörerna ganska ifred. Med 10000 eller 20000 ytterligare aktiva radioamatörer finns det en påtaglig risk för att detta förhållande ändras.

Att på bred front försöka framföra skäl att amatörerna skulle utgöra en "nationell resurs" håller inte heller särskilt bra.
Redan idag är intresset ganska svalt bland de tilltänkta avnämarna för en sådan "resurs",
och verkar bli svalare ju mer energiska uppvaktningarna blir.

73/

Karl-Arne
SM0AOM
 
VVG skrev: Det skrivs att SSA inte ska agera "enforcer" i lagligt sammanhang. Det kan jag hålla med om MEN varför agerar inte SSA med stöd av sina stadgar? Enda saken dom kan agera med, "sköt dig i enlighet med våra stadgar eller bli utesluten från SSA." Eller är det bara en papperstiger? Kanske någon ur styrelsen kan svara mig KONKRET på detta och inte bara en massa kringskrams.
-----------------

För att SSA skall kunna agera enligt §3 krävs att någon tar ett initiativ.

Så här kan du göra:

1. Bli medlem i SSA. Då får du möjlighet att göra din röst hörd och har de rättigheter som ges av stadgarna.

2. Skicka in en motion till Årsmötet om de ändringar, klagomål, krav etc du vill ha genomförda eller bahandlade.

3. Som alternativ, skicka in en skrivelse till SSA Styrelse och begär att den behandlas.

Om vi i styreslen inte tar upp din skrivelse (kan hända om den bedöms osaklig) kan du överklaga till Årsmötet.

Något i den stilen.... Ytterst få utnyttjar sina medlemsrättigheter och ännu färre bryr sig. Många klagar dock - även icke medlemmar.

73
Bengt EQL
 
Tyvärr är det väl så att det inte händer så mycket inom SSA som man skulle önska.
Att använda sin rätt som medlem var något som jag försökte mig på för en del år sedan , Med resultat att en i styrelsen sabbade en pågående polisutredning trots tillsägelse att knipa ihop.

Hade varit trevligare och effektivare om samtliga funktionärer och styrelsemedlemmar ängnat sig åt vettiga sysselsättningar än internpajkastning , gnälla på hur DL sidor ser ut etc etc . Detta stycket skall inte läsas som om att alla håller på med ovannämnda, det finns flertalet som gör ett jäkla bra jobb trots motstånd från olika håll.

MEN ..

Glöm inte bort att vi skriver nu 2006 och inte 1928..

På den tiden (1928) hälsade folk på varandra på gatan och lyfte på hatten för varandra .. Idag blir du nerslagen om du tilltalar fel person utan att blivit ombedd att göra det

I princip allt har förändrats överallt. Vissa saker till det bättre och andra till det sämre..
tyvärr har en del av amatörradion förändrats till det sämre. Men det finns ju ljuspunkter oxså. Tycker inte att man kan titta bakåt 100 år i tiden o tro att något som sades då skall vara oförändrat idag. Då borde vi alla köra med häst o vagn och stänga av färgen på TVn.. det var ju bättre på 60 talet när inte färgtv fanns ...

Nu ett par frågor att fundera över.

Hur många amatörer fanns det 1928 ?? och hur många av dessa var skitstövlar som förstörde för andra ??

Hur ser siffrorna ut idag ? rent teoretiskt borde skitstövlarna oxså öka i takt med att vi blir fler och fler på banden .. Tråkigt men sant.

Nu har jag svamlat klart och överlåter ordet till någon annan.

// Freddy / SM7WDG

PS Anders / SM7TJC jag hänger gärna med ut en runda på golfbanan , tror att min golf är minst lika illa som min telegrafi , trots jag har övat hårt på telegrafin .. .och inte golfen. DS
 
SM7WDG skrev: Hur många amatörer fanns det 1928 ?? och hur många av dessa var skitstövlar som förstörde för andra ??

Hur ser siffrorna ut idag ? rent teoretiskt borde skitstövlarna oxså öka i takt med att vi blir fler och fler på banden .. Tråkigt men sant.
---------------------------

SSA bildades 1925 i Stockholm av ett fyrtiotal radiointresserade. Året därpå fanns 24 medlemmar. Tio år senare hade antalet ökat till 247. Under andra världskriget låg all amatörradio i träda och 1940 noterades 105 medlemmar. Årsavgiften var då 4 kronor.

1945 kallade SSA till ett "återupptagande av föreningsverksamheten efter kriget". Aktiviteten ökade snabbt och hela 672 medlemmar räknades in.

Sex år senare, 1951 hade antalet ökat till 1889. Årsavgiften var 20 kronor. Antalet höll sig därefter ganska konstant, och var år 1960 1860 st.

1971 noteras 3066 st varav 374 lyssnaramatörer. Under 70-talet i samband med införande av T-licensen fördubblas antalet och var 1982 hela 6461 medlemmar. Detta var inte nog, "all time high" noterades kring 1987-88 med toppnoteringen 6848 st.

Några år senare, 1991 hade antalet backat till 6600. Årsavgiften var då 310 kronor.

Medlemsantalet fortsatte att sjunka och passerar 6083 st för år 1994. Fyra år senare, 5766 st.

I slutet av 2003 var vi 5430 medlemmar och årsavgiften var 440 kronor.

År 2005 slut och snart kommer ny statistik.

73
Bengt SM7EQL
 
skall det ses som en ekvation ?? där Skitstövlarna är X ??
eller du har inte någon input om den saken ?
snygg statestik..eller inte .

Grejen är ju att det visar egentligen inte hur många amatörer vi är ..
Vem sa att amatörer är med i SSA. vi är ju ett släkte som är kända för att vara snåla , tycka att allting var bättre förr och gärna skall vara lite bättre än de andra.

Vidare så är siffrorna bara för Sverige , men jagtycker man skall se amatörradion i ett mer globalt perspektiv och räkna med dem utanför sveriges gränser

Men siffrona talar för sig själv .. skall man vara med i SSA eller inte ?

:-)

// Freddy
 
Last edited:
SM7WDG skrev: Vidare så är siffrorna bara för Sverige , men jag tycker man skall se amatörradion i ett mer globalt perspektiv och räkna med dem utanför sveriges gränser
--------------------

I dag finns cirka 13 000 tillstånd för amatörradio och 5 000 tillstånd för
jaktradio registrerade hos PTS. Källa PTS för något år sedan innan PTSFS 2005:8 trädde i kraft.

När det gäller det internationella läget så är statistiken lite si och så. År 2000 såg det i alla fall ut så här: http://www.iaru.org/statsum00.html De tal som presenteras där grundar sig på uppgifter som de nationella IARU-föreningarna (SSA) lämnat in. Senast SSA lämnade uppgifter var 1997. Kanske dags igen.

>>>>Men siffrona talar för sig själv .. skall man vara med i SSA eller inte ?

Alla som känner ansvar för amatörradions fortlevnad bör vara med i SSA och på så sätt medverka till att vi får en bättre trafikkultur på banden än den som vi kan lyssna till idag. Ytterst få vill ha sämre ordning och de få som vill det måste vi våga tillrättavisa, med hjälp av sakliga argument och information.

>>>>skall det ses som en ekvation ?? där Skitstövlarna är X ?? eller du har inte någon input om den saken ? snygg statestik..eller inte .

Den enda statistik som vi har på "skitstövlarna" (din benämning) är den vi själv hör på banden när vi lyssnar. Det är en liten klick som förstör för det stora flertalet.

Nya radioamatörer som från början är "oförstörda" snappar snabbt upp jargongen och fortsätter i samma stil, porr- och sexsnack, mer eller mindre öppet förtal och annan skit som inte hör hemma inom amatörradion.

73
Bengt EQL
 
SM7WDG skrev: Vidare så är siffrorna bara för Sverige , men jagtycker man skall se amatörradion i ett mer globalt perspektiv och räkna med dem utanför sveriges gränser
-------------------------

Jag gör en komplettering till mitt föregående inlägg.

Att se amatörradio i ett globalt perspektiv är både intressant och lärorikt. Det vi diskuterar i denna tråden och i flera andra trådar handlar om vad amatörradio är eller borde vara. En stor andel utövare ser amatörradio som ett sätt att prata med andra personer om ditt och datt enbart för nöjets skull. Om vi förutsätter att detta prat sker med färdigbyggd kommersiellt tillgänglig utrustning (ICOM YAESU etc) behövs i princip varken certifikat eller tillstånd. Tryck in PTT:n och prata...

Den andra ytterlighetet är den andel utövare som ser amatörradion som ett sätt att experimentera med radiosändare, radiommunikation, vågutbredningsfenomen, antenner och radioteknik. Vi förutsätter i detta resonemang att det är helt OK att även här använda fabriksbyggd kommersiellt tillgängd utrustning från tex ICOM och Yaesu etc).

Den lilla andel radioamatöre som bygger sin egen utrustning lämnar vi utanför, den är sannolikt försvinnande liten. Inte ens jag som propagerar för mer teknik finns i denna grupp. Det mesta är fädigköpta prylar.

Två tydliga ytterlighetsgrupper. En grupp som vill prata och ha kul. En annan grupp som är genuint intresserad av tekniken inom radiokommunikationen och elektroniken och som genom utövandet av amatörradio har som mål att frivilligt förkovra sig.

Hur stora dessa grupper är i förhållande tillvarandra vet vi inte riktigt men om vi lyssnar på banden så pratas det väldigt mycket om annat än radio. Stundtals är det svårt att hitta en konversation som handlar om annat än samtalsämnen som väder, mat, sjukdomar, politik etc...

När vi sedan i samma globala perspektiv kikar på kompetensfodringarna för amatörradiocertifikat så känner vi redan till de svenska kraven. De Föreskrifter som ytterst reglerar amatörradion finns i PTSFS 2005:8. Nivå och omfattning av kompetenskraven specificeras av det läromedel som används av SSA och som faktiskt är det enda läromedel som är godkänt att använda i Sverige (vet folk om det?) Läromedlet är SSA:s bok "Bli Sändareamatör - Grundutbildning". Någon vidareutbildning finns inte i SSA:s regi och det finns heller inga planer på att ta fram något sådant under överskådlig tid. (Baserat på färska uppgifter från Sektion Utbildning, SSA)

Om vi jämför nivån och omfattning av SSA:s läromedel "Bli Sändarematör" med motsvarande kompetensnivå för t ex Canada, Tyskland, ja faktiskt för en majoritet av världens alla länder blir man mörkrädd för att yttrycka sig milt.

SSA:s läromedel håller ungefär den miniminivå som de länder som har en speciell Novis-licens i ett system med flera nivåer. "Novis - mer avancerad och högsta nivå" eller vad vi nu vill kalla dom för. Noviserna har oftast mycket kraftiga begränsningar, t ex låg effekt och vissa frekvensband, oftast 2m och 70 cm. Ungefär som vårt gamla T-certifikat, eller ännu längre tillbaks C-certifikatet som här i Sverige medgav 10 W kristallstyrd telegrafi på 80, 40 och 15 m. En bra inkörsport tyckte man då...

För att ta ett exempel från Afrika, så har "South African Radio League" nyligen reviderat sin "Radio Amateur Examination Manual" som omfattar det som en radioamatör i Sydafrika får kämpa sig igenom och som det Sydafrikanska "SSA" tycker att man bör kunna för att bli radioamatör. Dessutom är man tydligen restriktiv med provtagningstillfällena då det enbart erbjuds två sådana per år. Vår och höst. Blir man kuggad så får man plugga vidare och vänta 6 månader. Här i Sverige ringer vi bara till klubbkompisen Kalle så fixar det sig nog.

För den som vill jämföra svenska förhållanden med sydafrikanska så kan Manualen studeras här: en pdf-fil på knappt en Mb och 220 A4 sidor.
http://www.sarl.org.za/_download/RAE Manual 2005.pdf

Oberoende vad som nu är bäst för vår globala amatörradio så kan man konstatera vitt skilda synsätt på vad en radioamatör bör kunna och hur amatörradio uppfattas i olika länder...

Ja, det blev lite långt inlägg, men världen är ju stor..

73
Bengt EQL
 
SM7EQL said:
Nivå och omfattning av kompetenskraven specificeras av det läromedel som används av SSA och som faktiskt är det enda läromedel som är godkänt att använda i Sverige (vet folk om det?) Läromedlet är SSA:s bok "Bli Sändareamatör - Grundutbildning". Någon vidareutbildning finns inte i SSA:s regi och det finns heller inga planer på att ta fram något sådant under överskådlig tid. (Baserat på färska uppgifter från Sektion Utbildning, SSA)

Ett ganska märkligt sätt att resonera från SSA. Att inte anse att vidareutbildning
inom teknik är något prioriterat ger verkligen "fel signaler". Dessutom finner jag det anmärkningsvärt att man kan föreskriva att ett enda läromedel är "godkänt" (vilka är sanktionsmedlen om jag t.ex. skulle använda mina två "stöttepelare"; Hallén's "Elektricitetslära" tillsammans med ITU-RR som kursmaterial för elever med mer avancerad litteratursmak...?).

Man kan tycka vad man vill om licensklasserna, men de var sprungna ur en numera svunnen helhetssyn. Resonemanget var helt enkelt att störningsriskerna från amatörer med en lägre kunskapsnivå var större, då kompenserade man detta med att tillåta en lägre sändningseffekt, eller förvisa dem till frekvenser där internationell
vågutbredning inte förekommer så ofta. Ett ur "nyttoperspektiv" helt oantastligt resonemang.

Dagens system ger tillåtelse till att använda relativt höga effekter på alla frekvenser med i internationell jämförelse mycket låga examinationskrav.

Det sydafrikanska exemplet är tydligt influerat av det brittiska upplägget, med en
ingångsnivå, en mellannivå samt en högsta nivå. I England anses man faktiskt behöva en
termins studier för att klara den högsta nivån, vilket ger en fingervisning om stoffets omfattning.

Som Bengt/EQL är inne på så lurar olika hot i vassen.
Ska man förekomma dessa så blir det enligt min mening nödvändigt att göra en höjning av provkraven, och låta den nuvarande examinationen utgöra en "novislicens".
En "full licens" får man efter något år om man dessutom läser en tilläggskurs som ansluter till T/R 61-02. Bra ledning för innehållet i en sådan kurs får man i t.ex. de tyska eller brittiska proven.

Om man menar allvar med en sådan nyordning ska givetvis alla redan licensierade som önskar "full licens" skriva nya prov, utan undantag.


73/

Karl-Arne
SM0AOM
 
SM0AOM skrev: Ett ganska märkligt sätt att resonera från SSA. Att inte anse att vidareutbildning inom teknik är något prioriterat ger verkligen "fel signaler". Dessutom finner jag det anmärkningsvärt att man kan föreskriva att ett enda läromedel är "godkänt" (vilka är sanktionsmedlen om jag t.ex. skulle använda mina två "stöttepelare"; Hallén's "Elektricitetslära" tillsammans med ITU-RR som kursmaterial för elever med mer avancerad litteratursmak...?).
---------------------------------------

Dina stöttepelare har nog ingen chans att bli "av SSA godkänt läromedel" ej heller Stig Malmströms Grundläggande radioteknik del 1, 2och 3 från Svenska AB Gasackumulator, Radioavdelningen, Stockholm - Lidingö.

Skämt å sido..

SSA anger i Föreningen Sveriges Sändareamatörers anvisningar SSA 2004:1om examineringskrav för amatörradiocertifikat, beslutade av SSA:s styrelse den 7 juli 2004.

att;

"Godkänt läromedel och övningsprov För utbildning inom ämnesgrupperna I och II har SSA godkänt läroboken "Bli Sändaramatör" utgåva 5. Övningsproven i denna bok är några exempel på provfrågorna vid prov för amatörradiocertifikat."

Innebörden av detta skall tolkas som att den omfattning och det kunskapsdjup som boken tillsammans med de ingående övningsproven ger skall gälla som kompetensfodringar för ett amatörradiocertifikat i Sverige.

Det innebär i praktiken att det knappast finns anledning för t ex en radioklubb att utbilda med egna läromedel eller andra läromedel på en högre nivå.

Eftersom det i det avtal som SSA:s "av SSA auktoriserade provförrättare" ingått med föreningen stadgas att vid provförrättning får endast SSA:s prov användas så är saken klar.

Det är därför boken Koncept För Radioamatörcertifikat inte kunde bli godkänd - den är helt enkelt för svår. Ändå speglar boken exakt de rubriker ända ner till underrubriker som följer av CEPT TR 61-02 och som gäller i många andra länder, t ex Tyskland.

Det kan vara intressant att känna till att det inom CEPT finns ett förslag att införa en Novis-licens för att på så sätt underlätta nyrekryteringen av radioamatörer. Denna kan dock inte införas i Sverige, av praktiska skäl, eftersom Sveriges nuvarande krav för amatörradiocertifikat motsvarar just novisklass.

Därför skulle det mest logiska ha varit att Sverige behåller det nuvarande amatörradiocertifikaten som en Novis-licens och inför en "full licens" för att på så sätt harmonisera med det "övriga globala perspektivet".

Ett omprov enligt Karl-Arnes recept hade sannolikt medfört minskade QRM på banden men också minskat medlemsantal i SSA. Det är nog här vi har de verkliga problemen.

73
Bengt EQL
 
SM7EQL said:
Ett omprov enligt Karl-Arnes recept hade sannolikt medfört minskade QRM på banden men också minskat medlemsantal i SSA. Det är nog här vi har de verkliga problemen.

73
Bengt EQL
Hej!

Jag tror ett omprov vore ett oerhört bra alternativ för svensk amatörradio för då skulle många sovande klubbar o amatörer tvingas vakna till och ordna uppdateringskurser,,,.

Skulle faktiskt varit skoj! men det kommer aldrig att hända.

73 Håkan SM7WSJ
 
>>> Skulle faktiskt varit skoj! men det kommer aldrig att hända.

Nej, det kan vi nog glömma. Det som är mest tragiskt är att det från SSA och Sektion Utbildnings:s sida inte finns några som helst ambitioner att satsa på vidareutbildning av sina medlemmar.

Helt uppenbart nöjer man sig med den grundutbildning som boken Bli Sändareamatör representerar. Det minsta man kunde begära av SSA vore att Sektionen skyndsamt (under våren) tar fram följande dokument;

1. Kursplan för en frivillig "full licence" som kunde användas av klubbarna.

2. Lärarhandledning med litteraturhänvisning. Den kan t ex peka på SSA:s egen bok Koncept för radioamatörcertifikat.

3. Ett Diplom eller Certifikat som visar att adepten har tillägnat sig kunskaper.

Vad skall nu detta vara bra för?

Ja, vad har vi SSA till om inte för att värna om amatörradio i det stora hela. Läser vi ITU:s definitione av Amatörradio så blir det kanske ännu tydligare;

"amateur service: A radiocommunication service for the purpose of self-training, intercommunication and technical investigations carried out by amateurs, that is, by duly authorized persons interested in radio technique solely with a personal aim and without pecuniary interest."

IARU där SSA är medlem använder samma definition men sedan tar det slut... grundutbildning räcker.

Många andra nationella amatörradioorganisationer kan erbjuda internetbaserad vidareutbildning. Vilka möjligheter att börja som amatör och på frivillig väg vidarutveckla sig inom något speciellt område, radioteknik, vågutbredning, EME eller en kurs som motsvara "full license"

73
Bengt EQL
 
Back
Top