Signalen börjar nog ebba ut hos de flesta pga lokala störningar kan jag tro. Konditionerna är kanske inte heller de bästa just nu.
Jag laborerade en stund med ICEPAC AREA gällande en 1/2-vågs dipolantenn 0,3 våglängder över marken och med bredsidan i öst/västlig riktning. Kartan nedan visar System Loss Median klockan 05 UTC för 3,5 MHz.
Här kan man läsa ut att minimum utbredningsdämpning fås i området sydöstra England, Holland, Belgien västerut och baltstaterna österut. Mitt i de gröna områdena är dämpningen c:a 95 dB. Vi ser också att Stockholm ligger i det orangefärgade området som representerar c:a 105 dB. Längst västerut finns några grå öar som representerar 140-150 dB.
Utbredningen ändrar sig givetvis med både tid och konditioner så prognoser som dessa får tas med en nypa salt. Dock kan de användas för att undersöka hur olika antenner och antennhöjder påverkar resultatet och vilka tider på dygnet som ger högst sannolikhet för att få kontakt.
Om vi tänker oss att vi sänder med 1 kW (+60 dBm) och utbredningsdämpningen till Stockholm är 105 dB så återstår -45 dBm när signalen kommer fram. På en kalibrerad S-meter motsvarar -45 dBm c:a S9+25 dB. Inte helt orimligt.
Ett annat exempel är Newfoundland och öarna VE1 dit dämpningen är c:a 150 dB. +60dBm - 150 dB = -90 dBm som på en kalibrerad S-meter motsvarar drygt S6, vilket nog också är en rimlig signalstyrka för 1 kW till en dipol på morgonkulan.
Ett tredje exempel gäller en sändare med 100 mW uteffekt. Det är +20 dBm. Hur pass bra hörs den på Island? +20 dBm -130 dB = -110 dBm vilket motsvarar nästan S2 på en kalibrerad S-meter. Inte illa med så låg effekt men rimliga värden de också.
Kan vi ha nytta av sådana här prognosprogram eller är de värdelösa som en del påstår?
/Bengt
.