SM7MMJ, ok det verkar som att jag var på rätt spår, man utgår från cell-id. Sen hittade jag en ny benämning på class-id som jag kanske ska ta med på ett visitkort: Location manager...
SM2VJX. Din attityd är samma som vanligen framförs vid ifrågasättande av ny kommunikationsteknik. T.ex. där räddningstjänsten får frågan om man inte är sårbar för att Rakel inte fungerar. Näää... det har aaaaldrig hänt.
Jag tror att mitt referensunderlag skiljer sig mot ditt en smula. Under några få år nyligen reste jag runt och mätte järnvägen i Sverige, Norge, Danmark och Holland. Jag använde GPS som sidosystem i mätningarna. Sidosystem då järnvägen fortfarande håller sig med ett tvåaxligt system för x och y och ett separat enaxligt för z. Systemen har olika tolerans. Under 3,5 år genomförde jag i genomsnitt 500 mätningar per dag. Under transporter hade jag förmånen att prova flera olika billiga bil-GPS också. De fungerade utmärkt för det mesta men gav mig också många tillfällen till skratt då de fullständigt var vilse i pannkakan.
Sammantaget är mitt råd att om man verkligen behöver lita på ett navigationshjälpmedel så är karta och kompass fortfarande det enda som fungerar. Förutsatt förstås att man har kunskapen som kräver något mer än att titta på en grafisk bild som påstår något man inte kan kontrollera. Att mäta är att veta heter det, men man måste också ha kunskap om mätsystemets begränsningar och förmåga att tolka och bedöma trovärdigheten i mätresultatet.
SM2OWW. Navstar GPS var ursprungligen en strikt militär satsning av USA. Systemet var också perfekt för sjöfarten och bättre än t.ex. Loran. Systemet har ett kontrollsegment för satelliterna där basen ligger i Colorado. Kontrollen samlar data från ett antal monitorstationer världen över och de fjärrstyr satelliternas datorer och styrsystem.
Satelliterna befinner sig på 20200 km höjd och för att ständigt få täckning över hela jorden krävs 24 stycken. De kör i sex olika banor och varje satellit hinner med två varv per dygn. Idag finns det säkert över 30 st Navstar-satelliter men en del är döda eller har tagits ur produktion pga "dålig hälsa". Sist jag kontrollerade var det 28 st i drift. Sen finns också ett ryskt, ett europeiskt och jag tror även ett kinesiskt system i rymden.
Under ökenkrigen i början av 90-talet fanns bara hälften av satelliterna uppe. När man skulle GPS-mäta i Sverige fick man först tanka ner bandata från US Coast Guard för att få en uppfattning om när det var möjligt att mäta. När så USA:s militär beställde full täckning över mellanöstern ändrade kontrollstationen i Colorado satelliternas banor för att optimera enligt militärens önskan. Här i Sverige var det då hopplöst att använda GPS. Det kunde gå att få till någon snabb mätning någon gång under dygnet. Här ska sägas att eftersom US Coast Guard då krypterade almanacksdata från satelliterna så var kodmätning oanvändbart i mätsammanhang. Noggrannheten uppgick i bästa fall till +/- 20m men vanligen 5ggr sämre än så. Därför krävdes bärvågsmätning som behövde minst 30 minuter per mätning för att få till någorlunda godtagbar positionsnoggrannhet, alltså åtminstone inom decimetern.