Windom vs "dipol"
Jag tycker att Windomantennen är värd uppmärksamhet.
Om man jämför fjärrfältet med en traditionell halvvågsdipol, där man dessutom inte har några common modeströmmar på feedern, är skillnaden i praktiken helt försumbar.
En ”T-antenn”, med symmetriskt ansluten vertikalledare däremot har ju ett strålningsdiagram, som en ren vertikal.
Windomen, med sin, i viss mån, strålande matarledning, är givetvis olämplig som antenn i dagens miljö med oräkneliga elektronikbukar inom delar av en våglängd. Eftersom den historiskt sett använts flitigt och även i vissa sammanhang även idag kan vara ett utmärkt val, tex vid portabelkörning, tycker jag dock att det kan vara intressant att försöka förstå hur den fungerar och inte avfärda den som en ”T-antenn”, vilken som helst.
Man måste givetvis ha någon form av ”motvikt”, men den höga impedansen gör att man klarar sig med mycket enkla medel.
73, Roland SM0BRF
Jag tycker att Windomantennen är värd uppmärksamhet.
Om man jämför fjärrfältet med en traditionell halvvågsdipol, där man dessutom inte har några common modeströmmar på feedern, är skillnaden i praktiken helt försumbar.
En ”T-antenn”, med symmetriskt ansluten vertikalledare däremot har ju ett strålningsdiagram, som en ren vertikal.
Windomen, med sin, i viss mån, strålande matarledning, är givetvis olämplig som antenn i dagens miljö med oräkneliga elektronikbukar inom delar av en våglängd. Eftersom den historiskt sett använts flitigt och även i vissa sammanhang även idag kan vara ett utmärkt val, tex vid portabelkörning, tycker jag dock att det kan vara intressant att försöka förstå hur den fungerar och inte avfärda den som en ”T-antenn”, vilken som helst.
Man måste givetvis ha någon form av ”motvikt”, men den höga impedansen gör att man klarar sig med mycket enkla medel.
73, Roland SM0BRF
Last edited:
