ww2 mottagare

[SM7EQL]

Jag lyckades pracka på en kompis två st BRT40o för några år sedan genom att hota -tar du inte hand om dom så åker de i containern på elektronikåtervinningen. Svag som han var både i armar och psyke så hjälpte jag honom att lasta in mottagaren i bilen. Han oroade sig för vad XYL skulle säga men i containern skulle de min själ inte gå sa han. Typisk radioamatör och skrotsamlare.

För några veckor sedan kom han förbi med en GEC-BRT400S som han fått från annat ställe. Han hade kommit till insikt om att det räckte med en eller två mottagare och nu skulle denna tredje köras till tippen om jag inte ville ha den. Ja, vad gör man då. Inte fan kan man låta någon slänga en sådan fin mottagare i elektronikåtervinningen, en mottagare som dessutom var i något bättre skick än de två jag skänkt honom tidigare. -Jag har ont i ryggen så du får lyfta ut mottagaren själv från bilen sa han. -Jaha du... Tur att min rygg är stark och musklerna i armarna ännu starkare. Nu står åbäket på golvet i verkstaden i avvaktan på att bli krigsplacerad i radiomuseet och driftsättas. Absolut ingen mottagare jag behöver så där akut men en fin mottagare är det. Inte tu tal om den saken. Jag skall nog lyckas bli av med den en vacker dag när någon med svag själ med dåligt immunförsvar inte kan stå emot ett gratis erbjudande. Gratis endast idag - annars går den till återvinningen. Men till dess vill jag nog använda den fina mottagaren ett tag. Jag får uppfinna en anledning helt enkelt. Rörljudet är fylligt och osen av bränt damm och varm Bakellite är inte fy skam heller. Bör inte saknas i något hem.

 

[SM7EQL]

Såg i manualen att BRT400 bara väger 30 kg.! Men det är väl som cementsäckarna. På min tid bar vi runt på två 50 kg säckar på axlarna utan att fundera på att de vägde bly och nu är en 25 kg säck eller om de kanske är ännu lättare för tunga för hobbygjutarna så de måste ha hjälp att lyfta in säcken i bilen. Tror också att ganska många stillasittande radioamatörer har klena armmuskler när jag tänker efter. Kan det inte vara så enkelt?

 

[SM7SEK]

Jag skänkte bort min BRT400 till en nybliven amatör. Han kånkade hem den men vad som hände sedan med radion är inte känt. Jag håller på att så sakteliga (lär väl ta ett par år) att renovera en Racal RA-117. Och på tur efter den står en RA-17 med VLF converter och väntar. Jag blir nog färdig lagom till pensionen

Tyvärr har inte nuvarande radioshack plats för båtankare, men det finns planer på att framöver flytta ut till ett vidbyggt förråd. Där kommer jag att ha gott om plats för både reparationer och radiokörning.

 

[SM3GUJ]

Såg i manualen att BRT400 bara väger 30 kg.! Men det är väl som cementsäckarna. På min tid bar vi runt på två 50 kg säckar på axlarna utan att fundera på att de vägde bly och nu är en 25 kg säck eller om de kanske är ännu lättare för tunga för hobbygjutarna så de måste ha hjälp att lyfta in säcken i bilen. Tror också att ganska många stillasittande radioamatörer har klena armmuskler när jag tänker efter. Kan det inte vara så enkelt?

Den mottagare jag hade var definitivt tyngre än 30 kg. Har hittat en hemsida där vikten anges till 35 kg. http://www.rigpix.com/miscrx/gec_mt600.htm
Och mottagaren på bilden där är på pricken lik den mottagare jag hade, som den såg ut när jag köpte den. Senare skaffade jag en racklåda till den, och satte infällbara handtag på sidorna.
En annan sak som jag vill ta upp är att vad jag vet så är väl GEC-BRT 400 inte en WW2-produkt, utan den kom väl efteråt? Hittade en manual på nätet http://www.vmarsmanuals.co.uk/archive/3903_GEC_BRT400_Operating_Handbook.pdf
daterad september 1948.

 

[SM0AOM]

Den mottagare jag hade var definitivt tyngre än 30 kg. Har hittat en hemsida där vikten anges till 35 kg. http://www.rigpix.com/miscrx/gec_mt600.htm
Och mottagaren på bilden där är på pricken lik den mottagare jag hade, som den såg ut när jag köpte den. Senare skaffade jag en racklåda till den, och satte infällbara handtag på sidorna.
En annan sak som jag vill ta upp är att vad jag vet så är väl GEC-BRT 400 inte en WW2-produkt, utan den kom väl efteråt? Hittade en manual på nätet http://www.vmarsmanuals.co.uk/archive/3903_GEC_BRT400_Operating_Handbook.pdf
daterad september 1948.

BRT400 är förvisso ingen WW2-produkt, men den har alla karaktäristika hos typiska trafikmottagare under tidsepoken 30-tal till 50-tal.
För alla praktiska ändamål är den en exakt funktionsmotsvarighet till RCA AR-88 eller förkrigs Hammarlund Super-Pro.
Med Collins som notabelt undantag var i princip alla trafikmottagare stöpta i samma form.

Anledningen till att BRT-400 blev så vanlig i Sverige var att departementet tvingade alla vapenslag att köpa samma sorts radio när materielen skulle moderniseras efter kriget.

Ur en diskussion om BRT-400 i ett annat forum:

"Beträffande de olika beteckningarna för samma "radio" var ursprunget att de olika "tygförvaltningarna" (KATF, KMF och KFMF) hade tänkt sig att köpa olika materiel efter kriget. Man gjorde marknadsundersökningar och planerade studieresor både hit och dit.
Detta skedde emellertid under valutabristens år efter kriget, och när "departementet" nåddes av signalerna att de olika försvarsgrenarna avsåg att handla på olika ställen kom direktivet uppifrån att man tvingades samordna sin anskaffning.
En viss sordin kom att läggas på planerna, och efter lite tandagnisslan kom dessa förslag fram:
- National HRO-5 ("Beväringarna slarvar bort spolkassetterna")
- Hammarlund SP-400X ("Dyr och beväringarna klarar inte av bandspridningen")
- Marconi CR-100 ("Föråldrad")
- RCA AR-88/CR-91 ("Föråldrad och dyr")
- GEC BRT400 ("Halva priset mot SP-400X")
Man valde BRT400 med kostnadsmotiveringen, och för att man även var i färd med att köpa radiolänkmtrl från GEC.
Förvaltningarna gav i viss mån igen på departementet genom att låta ta fram var sin modellbeteckning, dokumentation och underhållsplan..."

73/
Karl-Arne
SM0AOM

 

[SM0BRF]

BRT400 var väl ingen höjdarradio när det begav sig, men den var ett under av stabilitet och selektivitet jämfört med min TRIO 9R-4J, som jag hade hemma .

/Roland

 

[SM0AOM]

BRT400 var väl ingen höjdarradio när det begav sig, men den var ett under av stabilitet och selektivitet jämfört med min TRIO 9R-4J, som jag hade hemma .

/Roland

Inga av förkrigs- eller WW2-mottagargenerationerna var några "höjdarradio".
Dock anpassade man sig till situationen och lärde sig att hantera trafiken även med sådan materiel.
Operatören fick vara lätt på handen och kunna använda DSP:n mellan öronen.

Collins radikala grepp med en kristallstyrd första LO och variabel MF i 75A och 51J-mottagarna var ett genombrott som förbättrade bandspridning och stabilitet så att riktigt selektiva MF-filter gick att använda även på de högre frekvenserna.

Enklare apparater som 9R-4J hade ingen temperaturkompensering och var gjorda med "billiga" komponenter.
Samma sak med de flesta andra apparater i de lägre prisklasserna som t.ex. Hallicrafters S-40.
Gårdagens proffs och amatörer var verkligen beundransvärda när de kunde uppnå så pass goda resultat när apparater med så mediokra data var legio.

73/
Karl-Arne
SM0AOM

 

[SM0AOM]

En snabb genomgång av Osterman samt lite andra källor gav denna lista över mottagare som "stöptes i samma form" under perioden 1935-1960:

SRT SR25
GEC BRT400
Marconi CR100
BC-312
BC-348
BC-1147
Collins 51F-1/51N-1
Eddystone 940
RCA AR-88
National HRO
Hammarlund Super-Pro 10-400
RME 79
SRA MKL-940
Hallicrafters SX-28
Hallicrafters SX-25
Hallicrafters SX-62
Hallicrafters SX-42
Philips BX-925
Philips CR-101
Murphy B-40
Murphy B-41
National NC-400
National NC-120
Eddystone 504
Eddystone 680
Eddystone 730
Telefunken E52
Redifon R-50M
National NC-183
Howard 490
Autophon E52A
STC AMR-300

73/
Karl-Arne
SM0AOM

 

[SA2CLC]

Ojdå
Det var en diger lista det.
Ser nu att det kommit ut en SP-600 på "tradden". Endast avhämtning också. Kanske läge att lite löst planera en ev semestertripp till sm3, beroende på hur mycket priset sticker iväg.
Har en till fundering förresten. Har sett en del MT600 till salu ett par gånger, är det samma mottagare som BRT400, bara med svensk miltärbeteckning? Ser ju iallafall bra lika ut på bild.
//Tommy, SA2CLC

 

[SM0AOM]

Mt600 är BRT402S vilken i sin tur är en version med svensk paneltext för Armén.
Samma mottagare fast med annan frontpaneltext var MRM-8 i Flygvapnet samt m/50 i Marinen.
Tidiga FS-demodulatorer (Lorenz, Philips) hade MF-ingång så många Mt600 modifierades med en 455 kHz MF-utgång till Mt601.

En Hammarlund SP-600 i bra skick är ett mycket bra "boatanchor-val". Den är visserligen inte WW2 men är fortfarande representativ för sin era (1950 och senare).
Man ska dock se upp med plastkapslade papperskondensatorer i SP-600. De drabbas ofta av läckage som är tidsödande att hitta och reparera.
Alla SP-100 till 400 har samma grundkonstruktion från 1936. SP-400 är en något ändrad efterkrigsproduktion med lite bättre komponenter än förkrigs- och krigsproduktionen.

En mottagare för "konnässören" är National HRO av förkrigs- eller krigstidsproduktion. Tar ett tag att vänja sig vid, men ger riktigt bra prestanda p.g.a. plug-in spolkassetterna.
AR-88 kommer nog delad 2:a prestandamässigt med samtida Hammarlund Super-Pro och BRT-400
Hittar man en BC-342 med kristallfiltret är den också ganska bra.

73/
Karl-Arne
SM0AOM

 

[SA2CLC]

I morse dök det upp en låda på 22kg på farstun. En välpaketerad BC-348R har fått ett nytt shack att vistas i. Gjorde en okulärbesiktning av kretsarna och efter lite kontrollmätning av 220volten så hakade jag på vridtrafon och har sedan kl 9 stegat upp spänningen med ca 20v intervall. Till min stora glädje verkar den fungera bra. Kristallfiltret fungerar, BFO'n verkar också fungerar bra. Visserligen är väl kontrollerna aningen "raspiga" men det blir ju ett trevligt pyssel. Fått in en del bc-stationer kring 17mhz, samt lyssnat lite cw på 30m. Ska se hur den klarar ssb ikväll då 80m börjar befolkas.
//Tommy, SA2CLC

 

[SA2CLC]

Sådärja.
Har nu lyssnat med stationen en del, och läst på litegrann, och innan jag använder den mer så ska jag nog byta ut micamold-kondensatorerna. Den ser ju inte alltför komplicerad ut att plocka isär, även om man blir imponerad av mekaniken under skalet. Den verkar bara ha en modifikation, förutom 220v nätaggregat, som innefattar att man istället för originalets tvågangade potentiometer för volymen monterat två pottar. Vad det ska vara bra för vet jag inte. Kanske ni andra vet. På banden upp till 3.5-6mhz har jag en del nätbrum, så en kondensatorcheck kan nog vara på sin plats.
//Tommy, SA2CLC

 

[SM3CIQ]

Karl-Arne,

Kanske vet du vilken SP-XXX som fanns i flygvapnet -58-1959 då jag var på "Frösö Radio" F4. Kan än idag se den framför mig..men minns inte vilken det var. Lookouten var som SPR 210X enl. rigpix. Har letat i flera år efter en bild som kunde ge en AHA-upplevelse men NIL.

Det var rent guddomligt att ta "väder" på CW med denna hightecpyts, jämfört med den "chassieradio" jag hade hemma. Hemma kunde jag inte använda skrivmaskin då rishögen stod på samma bord som Haldan, då förpassades man 50kHz hit eller dit.

Nostalgi, ok, men vore kul att veta.

73 / Uffe

 

[SM3CIQ]

SA2CLC skrev:

"I morse dök det upp en låda på 22kg på farstun. En välpaketerad BC-348R har fått ett nytt shack att vistas i. Gjorde en okulärbesiktning av kretsarna och efter lite kontrollmätning av 220volten så hakade jag på vridtrafon och har sedan kl 9 stegat upp spänningen med ca 20v intervall. Till min stora glädje verkar den fungera bra. Kristallfiltret fungerar, BFO'n verkar också fungerar bra. Visserligen är väl kontrollerna aningen "raspiga" men det blir ju ett trevligt pyssel. Fått in en del bc-stationer kring 17mhz, samt lyssnat lite cw på 30m. Ska se hur den klarar ssb ikväll då 80m börjar befolkas.
//Tommy, SA2CLC"

Spännande Tommy! Jag avundas dig..Men med tanke på hur det ser ut i mitt shack, så riskerar jag nog ett 50-årigt äktenskap. Så jag föredrar att följa dina äventyr.

73 / Uffe

 

[SM0AOM]

Karl-Arne,

Kanske vet du vilken SP-XXX som fanns i flygvapnet -58-1959 då jag var på "Frösö Radio" F4. Kan än idag se den framför mig..men minns inte vilken det var. Lookouten var som SPR 210X enl. rigpix. Har letat i flera år efter en bild som kunde ge en AHA-upplevelse men NIL.

Det var rent guddomligt att ta "väder" på CW med denna hightecpyts, jämfört med den "chassieradio" jag hade hemma. Hemma kunde jag inte använda skrivmaskin då rishögen stod på samma bord som Haldan, då förpassades man 50kHz hit eller dit.

Nostalgi, ok, men vore kul att veta.

73 / Uffe

Det var antingen SP-110LX eller SP-210LX. Båda hade beteckningen MRM-5 i FV.
SP-110 var lite tidigare (1936/37), och jag tror att den blev vanligast.

När SP-210 skulle börja levereras i volym 1940 så hade avspärrningarna börjat.
Därför utvecklades MKL-940 (MRM-6) som ersättning hos SRA.

Det står om SP-110/MRM-5 på:

http://www.fht.nu/fv_bilder_radio_fyl_fmr_1.html

och

http://www.radioblvd.com/hammarlund_super_pro.htm

En av mina MRM-5 finns på bild där.

73/
Karl-Arne
SM0AOM

 

[SM3CIQ]

Tack Karl-Arne,

Du löste det.. Efter att ha sett dessa så är jag säker på att det var SP110/MRM-5.
Det enda jag har kvar från den tiden är Svenska Radio Aktiebolagets Typ Bug 140, en Mc Elroykopia som du säkert känner till.

Tack för länkarna, trevlig läsning..
73 / Uffe

 

[SM0AOM]

Det var rent guddomligt att ta "väder" på CW med denna hightecpyts, jämfört med den "chassieradio" jag hade hemma. Hemma kunde jag inte använda skrivmaskin då rishögen stod på samma bord som Haldan, då förpassades man 50kHz hit eller dit.

Det var ett bra tag sedan jag körde min SP-110.
Så idag så drogs den igång på 40 m CW för att fräscha upp känslan lite.
Med det smala 2-kristallfiltret samt det yttre audiofiltret med 300 Hz centerfrekvens och 80 Hz bandbredd inkopplat lät det verkligen bra.
Förstår att du tyckte att det var "gudomligt" att ta långa telegram med en sådan mottagare.

Min egen mottagarsmak har förändrats en del sedan jag blev "100 % telegrafi" för dryga 10 år sedan.
Prestanda får en annan tolkning sedan telegrafin blivit det primära trafikslaget.
En del dyra mottagare (som Telefunken E1800 och Collins 651S-1) har inte samma bra egenskaper på CW som på SSB.
Medan en del åtskilligt enklare apparater som Hammarlund Super-Pro, Eddystone 830/5 och Plessey PR-155 ger en mycket fin upplevelse av telegrafin.
Alltför många "plastradio" har också en tydlig optimering av mottagaren för SSB-trafik.
Ett undantag tycks vara Elecrafts produkter.

73/
Karl-Arne
SM0AOM

 

[SM3CIQ]

Karl-Arne
Nu blir jag avundsjuk - skulle vilja vara med och lyssna

/Uffe -CIQ

 

[SM0AOM]

Karl-Arne
Nu blir jag avundsjuk - skulle vilja vara med och lyssna

/Uffe -CIQ

Det är en helt annan känsla med riktig amatörradio med användning av riktiga apparater med
elektronrör. Kanske dags att även hämta upp Geloso VFO-n med efterföljande 807-or ur källaren.
Ganska charmigt med lite frekvensdrift så att man alltid ligger lite "snett på kanalen" efter varje sändningspass.

Har funderat lite på olika mottagares uppträdande.
Förr var det så mycket trafik så att överstyrningsegenskaperna (dynamiken) och selektiviteten verkligen blev kritiska.
Skulle man leta fram svaga amatörsignaler mellan megawatt-rundradiostationerna på 40 m märkte man av dåliga prestanda på en gång. Det var alltså en mycket påtaglig skillnad mellan "elit" och "gärdsgårdsserie".

Jag erinrar mig början av 80-talet när riktigt bra mottagare testades på Enköping Radio med dess stora LP-antenner riktade söderut.
I "gröten" på 7 MHz var det ofta så att sämre mottagare helt dränkte en svagare signal i olika distorsionsprodukter.
Genom att använda RF-gain på rätt sätt gick det ibland att få fram signalerna, men inte alltid.
Mottagare i dåtidens toppklass som t.ex Racal RA-3791 eller WJ-8718 kunde oftast få fram signaler som inte hördes alls i t.ex.
Drake R-4B eller den gamla Hallicrafters S-20R som stod kvar i verkstaden.

Dagens situation är att aktiviteten har minskat radikalt både på amatörbanden och på de övriga HF-banden.
Den "gröt" av extremt starka signaler som fanns tidigare har försvunnit, så även mottagare med ganska mediokra prestanda kan ta fram
signaler som ligger i den atmosfäriska eller man-made bruströskeln. Eftersom man-made brus har ökat en hel del sedan 70/80-talen är
nettoeffekten att kravet på mottagardynamik i själva verket har reducerats.

Det går alltså att optimera andra egenskaper idag än för en generation sedan. Mottagare som har prestanda som var helt otillräckliga på 70/80-talen
ger idag fullt användbara resultat. Dessa har ofta en mer behaglig upplevelse av i synnerhet telegrafi än sina mer sentida efterföljare.

På något sätt har vi gått varvet runt.
Genomsnittsbeläggningen av i synnerhet amatörbanden ligger nu på en nivå som kanske motsvarar 50-talets.
Det minskade dynamikbehovet medger att även enklare materiel nu kan användas med goda resultat.

Undantaget kan vara "contest-helgerna", men då brukar de som inte håller på med sådant hålla sig i från
amatörbanden oavsett.

73/
Karl-Arne
SM0AOM

 

[SM3CIQ]

Ja vad skall jag säga, Jo gå ned i källarn och hämta upp Geloso-vfo`n och tillbehör. Hade en gång en sådan + en Heatkit dx20 (tror jag det var), byggdes ihop på någon vecka (man var het på den tiden) rx var en Geloso 209. så nog är jag trimmad på qrg-drift alltid. Kul med nostalgi. Ha det fint Karl-Arne, ser fram emot frekvensdriften..
/ -CIQ