SM0AOM
Well-Known Member
Geloso har en lång tradition. G209 var en mottagare som fanns sedan mitten av 50-talet och som byggde på det klassiska amatörbands-spolsystemet som tillverkades långt in i "modern tid".
Min egen "Geloso-line" G222TR och G4/214 är från mitten av 60-talet.
Man kan bara spekulera över hur många amatörutrustningarna som satts ihop av Geloso-byggbitar i Sverige genom tiderna.
Första gången Geloso-VFO:n nämndes i QTC var 1951 (4/101). Sedan kom byggbeskrivningar slag i slag. Mottagare med Geloso-"general-coverage" spolsystemet beskrevs även i QTC av SM5-1702 (sedermera SM5RK[SK]) och sedan i mer utvecklad form i Radio&Television 1959.
Tittar man på gamla QSL och på bilder av stationer i QTC från tidigt 50-tal till början av 70-talet ser man ganska ofta "TX: Geloso-VFO+807".
Det faktum att Geloso-VFOn gav en kontinuerligt variabel utfrekvens vare sig man ville det eller inte utgjorde en speciell utmaning för i synnerhet C-amatörerna vilka skulle, i varje fall i teorin, vara kristallstyrda.
Att få Geloso-VFO att låta som kristallstyrt var inte alldeles lätt.
Själv försökte jag mig på den modifiering med EF80 istället för 6CL6 som fanns i samtida QTC, men endast med begränsad framgång. På 80m blev det något bättre, men 40 och uppåt var fortfarande ganska "driftigt".
Den första Geloso-produkt som jag använde var 4/104, som fick ersätta kristallstyrningen i min "C-amatörrigg" med 6AG7+QE04/10. Frekvensstabiliteten lämnade en del att önska, och det lät definitivt inte som "kristallstyrt". Sedan ersattes Geloso med en W2YM FET-VFO+buffertsteg (med EF50!) och ansträngningarna att ta B-cert intensifierades.
144 och 432 MHz "seriösa delen" var dock mitt huvudintresse vid denna tid och där kördes det VXO-styrt.
En ganska "udda" Geloso-produkt var VFO:n , 4/103, för 144 MHz, där det fanns en VFO-styrd frekvensgenerering och en kristallstyrd. VFO:n gick på 16 MHz och kristallen på 12 MHz.
En 16 MHz VFO multiplicerad till 144 MHz får både dålig korttids- och långtidsstabilitet. Tanken var att man skulle använda VFO för att göra ett kort anrop och sedan kunna flytta sig till resp. kristallfrekvenser.
144 och 432 MHz "seriösa delen" var dock mitt huvudintresse vid denna tid och där kördes det VXO-styrt.
Snabbspolning framåt till nutid.
Å Stureby Radio finns f.n. en "line", en 4/101 med en anodmodulerad 807 efter, en 4/104 med 2x807 efter, en 4/102 med 2x1625 (controlled-carrier modulering) efter samt en ännu oinkopplad 4/105 blandnings-VFO eller" VFX". Den är tänkt att mata något lättdrivet, kanske ett YL1070 eller 4CX350A i klass B.
Tillhörande tidstypiska mottagare är t.ex. den tidigare nämnda G4/214, Radiovision Commander,
BC-342/348, "förkrigs-HRO" samt "R&T"-mottagaren från 1959.
"Ah, memories"
73/
Karl-Arne
SM0AOM
Min egen "Geloso-line" G222TR och G4/214 är från mitten av 60-talet.
Man kan bara spekulera över hur många amatörutrustningarna som satts ihop av Geloso-byggbitar i Sverige genom tiderna.
Första gången Geloso-VFO:n nämndes i QTC var 1951 (4/101). Sedan kom byggbeskrivningar slag i slag. Mottagare med Geloso-"general-coverage" spolsystemet beskrevs även i QTC av SM5-1702 (sedermera SM5RK[SK]) och sedan i mer utvecklad form i Radio&Television 1959.
Tittar man på gamla QSL och på bilder av stationer i QTC från tidigt 50-tal till början av 70-talet ser man ganska ofta "TX: Geloso-VFO+807".
Det faktum att Geloso-VFOn gav en kontinuerligt variabel utfrekvens vare sig man ville det eller inte utgjorde en speciell utmaning för i synnerhet C-amatörerna vilka skulle, i varje fall i teorin, vara kristallstyrda.
Att få Geloso-VFO att låta som kristallstyrt var inte alldeles lätt.
Själv försökte jag mig på den modifiering med EF80 istället för 6CL6 som fanns i samtida QTC, men endast med begränsad framgång. På 80m blev det något bättre, men 40 och uppåt var fortfarande ganska "driftigt".
Den första Geloso-produkt som jag använde var 4/104, som fick ersätta kristallstyrningen i min "C-amatörrigg" med 6AG7+QE04/10. Frekvensstabiliteten lämnade en del att önska, och det lät definitivt inte som "kristallstyrt". Sedan ersattes Geloso med en W2YM FET-VFO+buffertsteg (med EF50!) och ansträngningarna att ta B-cert intensifierades.
144 och 432 MHz "seriösa delen" var dock mitt huvudintresse vid denna tid och där kördes det VXO-styrt.
En ganska "udda" Geloso-produkt var VFO:n , 4/103, för 144 MHz, där det fanns en VFO-styrd frekvensgenerering och en kristallstyrd. VFO:n gick på 16 MHz och kristallen på 12 MHz.
En 16 MHz VFO multiplicerad till 144 MHz får både dålig korttids- och långtidsstabilitet. Tanken var att man skulle använda VFO för att göra ett kort anrop och sedan kunna flytta sig till resp. kristallfrekvenser.
144 och 432 MHz "seriösa delen" var dock mitt huvudintresse vid denna tid och där kördes det VXO-styrt.
Snabbspolning framåt till nutid.
Å Stureby Radio finns f.n. en "line", en 4/101 med en anodmodulerad 807 efter, en 4/104 med 2x807 efter, en 4/102 med 2x1625 (controlled-carrier modulering) efter samt en ännu oinkopplad 4/105 blandnings-VFO eller" VFX". Den är tänkt att mata något lättdrivet, kanske ett YL1070 eller 4CX350A i klass B.
Tillhörande tidstypiska mottagare är t.ex. den tidigare nämnda G4/214, Radiovision Commander,
BC-342/348, "förkrigs-HRO" samt "R&T"-mottagaren från 1959.
"Ah, memories"
73/
Karl-Arne
SM0AOM
