Skall amatörradio vara enkel och grundläggande?

[SM7MCD]

I en annan tråd uppmärksammades G4ILOs blogg, jag citerar ett stycke.

G4ILO skriver:
"There is a danger that the pursuit of technology could turn ham radio into a poor copy of existing communications networks. Ham radio has endured because it has held on to its traditions involving relatively simple technology that most hams can understand and even build for themselves. If we ever lose sight of that the hobby is as good as dead."

En intressant tanke som jag själv inte reflekterat över, men som kan funka. Problemet är att jag i stort sätt aldrig möter ungdomar som är intresserade av punkt till punkt-kontakter utan ser helt andra möjligheter som väcker intresse kring amatörradio och sändare. Fågan är om vi starka traditionalister som ofta (alltid) hävdar att "det var bättre förr" vågar att ompröva vår definition av vad som är amatörradiotrafik så att även ungdomar lockas av att lära sig att använda enkel och grundläggande sändarteknik.

Några av oss har funnit ett intresse att arbeta med olika modulatorer och vi har vid olika tillfällen använt musik för att utvärdera teknisk standard på utsändningen. Hos en del amatörer har detta rört upp känslorna och man har direkt pekat på B:90, som kommer från den tid då "allt var bättre" dvs förr.

Jag har vid flera tillfällen fått stort intresse från både elever på gymnasiet som studenter på högskolan, och man har funnit olika vägar för att utvärdera olika modulationsprinciper, samt att det framför allt lockar till egna experiment.

Samtidigt som vi beklagar oss för att det inte kommer nya ungdomar till hobbyn så kan man fundera på om vi är beredda att släppa in ungdomar med nya idéer i hobbyn eller kan det vara så att vi och vår hobby är fast och förlorade i svältdöden eftersom alltför många av oss lever enligt devisen: Så kan man inte göra för så har ingen gjort förut...


Läs bloggen i sin helhet: G4ILO's Blog: Is technology good for ham radio?

 

[SM7EQL]

När jag läste igenom G4ILO:s bloggpost fastnade jag för hans uttalande; "The more high-tech ham radio becomes, the less magic there is."

Huruvida det är ett giltigt argument för dagens unga ungdomar tvivlar jag starkt på.

Enkla ting är väl inget som imponerar på ungdomar och ordet magi finns nog inte ens i ungdomars ordförråd och finns det så undrar jag om ungdomarna har förmåga att se det magiska i tekniken.

Är inte "The more high-tech ham radio becomes, the less magic there is." också en spillra från en svunnen tid då allt var bättre?

/Bengt

 

[SM7PNV]

Är inte "The more high-tech ham radio becomes, the less magic there is." också en spillra från en svunnen tid då allt var bättre?

/Bengt

Jo där har han nog gått vilse i argumentationen.
Som gymnasie elev på början av åttiotalet när Oscar 10 precis blivit driftsatt så byggde jag och några andra upp en anläggning för att köra den på Kattegatt skolan under SM7ABOs ledning.
Snacka om att vi att vi blev fascinerade av att köra satellit och att man kunde höra hur ljudet var fördröjt när det kom tillbaka från transpondern fast det gick med ljusets hastighet! (Oscar 10 låg i en Molnya bana och var väldigt långt ifrån jorden vid Apogee)
Det var verkligen så mycket high-tech som det kunde bli på 80 talet med banspårning, inverterade frekvenser på upp/downlink svaga signaler som krävde sin lyssnare.
Vi var några som därför blev radioamatörer pga av att det var så mycket High-Tech.
Däremot var vi inte så himla imponerade av CW/SSB eller RTTY körning även om det var nytt för oss.

Så jag skulle vilja vända på hans resonemang, ju mer High Tech desto större lockelse.
Det kanske inte är sant för alla nya radioamatörer men det var i alla fall sant för vår lilla grupp då.
Särskilt att det utmanade oss att använda matematik för att räkna på transponder skift, dopplereffekt, ban-postion, men även ABOs mångåriga erfarenhet och sunda förnuft behövdes för att kunna bygga en bra anläggning där alla dB var viktiga i både upp och ned-länk.
Jag antar att vi kände oss lite som ingenjörer som var tvungna att använda all vår förmåga och den känslan kan vara väldigt potent, särskilt om man jobbar i en grupp för att lösa ett gemensamt problem.

Idag är det Software defined radio, nätverkad radio och annat som är cutting edge.
Man kan enkelt tänka sig ett nätverk av enkla TX eller RX stationer som kan agera som en stor Phased array eller köra interferometri för att filtrera ut enskilda stationer, här finns plats för mycket lek och lär.

Framtiden kan bli hur intressant som helst om vi vill och vågar fortsätta experimentera och ta in nya idéer och folk med kunskaper i nya discipliner.
Amatör radion är inte död, men lockelsen av att bara sitta och prata i en mikrofon med en utlänning är borta eftersom varenda kotte göra det dagligen på internet i forum via E-mail etc.

Framtiden lockelse med den här hobbyn kommer att förändras i takt med nya landvinningar som den alltid har gjort men en sak tror jag förblir konstant, lusten att utforska, lära, och interagera mellan människor.

//Harry

 

[SM7EQL]

Hej Harry,

Håller med dig fullständigt i allt du skriver.

>>>Amatör radion är inte död, men lockelsen av att bara sitta och prata i en mikrofon med en utlänning är borta eftersom varenda kotte göra det dagligen på internet i forum via E-mail etc.

Dock hakade jag upp mig på ovanstående stycke...

Faktum är att en stor del av amatörerna, gamla som unga sitter och pratar med andra via radio trots att förbindelsekvaliteten är både bättre och säkrare via Internet. Billigare också för den delen eftersom det inte behövs en dyr radio och antenner. Varför denna omväg?

Man kan vidare fråga sig vad som kan locka nya unga ungdomar att bli radioamatörer. Jag har själv inget entydigt svar men är väldigt nyfiken på hur unga ungdomar tänker här.

För min egen del och efter drygt 40 års erfarenheter inom alla möjliga nischer av elektronik och radiokommunikation tycker jag att G4ILO:s uttalande "The more high-tech ham radio becomes, the less magic there is." stämmer bra - för min egen del.

Dock hade det inte stämt alls när jag tog cert 1969. Jag hade då inga ambitioner att köra med enklare och sämre grejor än min kristallstyrda två-rörs sändare. Nej, jag försökte så gott jag kunde med mina bristfälliga kunskaper att bygga en tre-rörssändare och så fort jag fick råd så skaffade jag en Drake C-Line och ställde hembygget på hyllan. Drake var verkligen High-Tech på den tiden och endast Collins var dyrare men också betydligt sämre rent radiomässigt, men det visste man ju inte då.

/Bengt

 

[SM5NFT]

Intressant diskussion. Är det inte vad man lyckas åstadkomma själv som är utmaningen och det som ger glädjen i hobbyn? Om det sedan är att försöka kommunicera via satelliter, göra interkontinentala försök med en pixie, eller samla maximalt med poäng i någon tävling spelar kanske inte så stor roll, det viktiga är att man inte tar för många genvägar för då finns inte utmaningen kvar. Det gäller att kunna suga på karamellen så länge som möjligt.

Något som jag ser lite då och då är amatörer börjar om från början igen. Efter att ha utvecklat och förfinat sin station med dyrare och mer avancerat utrustning under en längre period, så tappar man plötsligt tråden och börjar leta efter anledningen till att man en gång började med amatörradio. Man kanske går över till QRP, eller börjar bygga enrörs-sändare eller något annat där man kan känna en utmaning igen.

Det verkar ibland som att det inte endast är svårt att locka unga, utan också att få de äldre att bibehålla glöden efter att ha prövat det "värsta" av det mesta.

/arne

 

[SM0ETT / Hans]

Ja, det är tekniken som är den stora skiljelinjen mellan de som börjar med
amatörradio och de som, efter några år, fortsätter.

Ärligt talat, vad finns på svenska, förutom boken för att fixa certprovet,
för att täcka utbildningsbehovet de följande 5 - 10 åren?
NADA!!!

Möjligtvis ARRL:s feta bibel på engelska, men då måste man först hitta den
och våga börja läsa engelskan. Det klarar inte dagens ungdom, tyvärr.

Om vi fångar upp de nya amatörerna och ger dem (och även äldre) fort-
bildning i elektronik, teknik, hålfasthetsberäkningar (för antennmaster och
väggfästen) så skulle betydligt FÄRRE hoppa av efter något år med certet!

Det är när de har prövat (och tröttnat) på repeatertrafiken som vi måste
"plocka upp" de svaga med nya kunskap och utmaningar.

Här ligger en överlevnadsutmaning för oss äldre amatörer att "dra sitt strå
till stacken"!
Annars, som idag, så kommer amatörradion att långsamt dö ut.

Vad gör lokala klubbars utbildningsgrupper?
Om de överhuvudtaget finns!

 

[SM7EQL]

ETT skrev; "Ärligt talat, vad finns på svenska, förutom boken för att fixa certprovet, för att täcka utbildningsbehovet de följande 5 - 10 åren? NADA!!!"
-----

Håller inte med dig alls Hans.

SSA:s bok KONCEPT för amatörradiocertifikat är en utmärkt lärobok i grundläggande ellära och radioteknik för den som vill förstå sambanden och inte primärt söker en enkel genväg som gör det möjligt att besvara frågorna i nuvarande amatörradioprov med godkännande.

Utöver KONCEPT-boken som fokuserar på amatörradioteknik finns en del andra läromedel som används inom gymnasieskolan och som säkert kan användas.

>>>Vad gör lokala klubbars utbildningsgrupper? Om de överhuvudtaget finns!

Det är idag oerhört svårt att finna medlemmar som dels har kunskaperna och dels har tid eller vill engagera sig ideellt och ställa upp som kursledare. De få som trots allt kämpar på ute i klubbarna är med få undantag pensionärer eller har passerat 50-strecket för länge sedan.

För den som vill lära sig mer och som har egen drivkraft finns dock inga hinder. Aldrig förr har väl så många läromedel och möjligheter till självstudiemateriel funnits som idag. Det är snarare ett överskott på kursmöjligheter och som gör det svårt att välja.

/Bengt

 

[SM0AOM]

Håller helt med Bengt.

"KonCEPT" är härledd ur den kunskapsnivå som egentligen avses i T/R 61-02 och vilken är krav för den högsta licensklassen i länder som tar amatörradio på allvar.

Beträffande svårigheterna att få tag på frivilliga som kan undervisa inom t.ex. klubbarna så ligger den ofta i att de som har kunskaperna är ganska upptagna.

Sedan finns aspekten att man som yrkesman och "ESR-aktivist" inte alltid finner att SSA:s nuvarande bok är på den nivå som man vill bli förknippad med. Trots att jag varit medförfattare till boken. Det känns ibland lite fel att bidra till "kravlös snabbutbildning".

När jag ibland föreläser om olika radiotekniska ämnen brukar jag utgå från teman i den professionella litteraturen påspädd med kurslitteratur från CTH.

73/

Karl-Arne
SM0AOM

 

[SM3BDZ]

Beträffande svårigheterna att få tag på frivilliga som kan undervisa inom t.ex. klubbarna så ligger den ofta i att de som har kunskaperna är ganska upptagna.

Huvudet på spiken! Så är det och dessutom finns en inbyggd, och enligt min mening sund, motvilja att medverka till snabbutbildningar över ett veckoslut...

Ändå tror jag inte att just teknikintresset är den enda drivfjädern för att nyblivna amatörer skall bli och förbli aktiva. Många av de yngre har fångats av spänningen och tävlingsmomentet som deltagade i tester ger. Som "spin off" ger det oftast att man börjar intressera sig och lära sig mer om tekniken för att optimera sin station. Samtidigt tränas man till goda operatörer, inte minst på CW.

Jag tycker att det är både imponerande och inspirerande att se hur t ex SM2WMV, SM3SGP m fl satsar och bygger mäktiga stationer. Möjligen sinar kraften så småningom men om ni frågar mig kommer de ändå garanterat att förbli aktiva!

73/Lasse

 

[SM7EQL]

Det här med utbildning är intressant.

På klubben här i Lund påbörjade vi idag en miniutbildning i handhavande av klubbstationen. Tanken föddes förra mötet då det framkom att ingen av de aktiva besökarna i klubben kunde stämma av det gamla slutsteget som hängt med sedan tidigt 70-tal. Problemet som man noterat var att det fanns två rattar märkta Tune och Load som man inte visste något om. Därför var stickkontakten i väggen urdragen och koaxkablarna bortkopplade.

För oss Old Timers kan ju detta låta som ett skämt men försök att se på saken med de nya radioamatörernas ögon. De har med få undantag aldrig fått möjlighet att bygga en enkel kristallstyrd rörsändare med ett Pi-filter på utgången som vi gjorde och som blev vår första praktik som radioamatörer. De har i stället startat sin bana med en transistoriserad transceiver försedd med en 50 ohms koaxkontakt på baksidan. Inbyggda skyddskretsar garanterar att radion inte går sönder hur mycket man än strular till det för sig. Riskfritt och bekvämt.

Kvällens övning gick ut på att förklara hur ett Pi-filter är uppbyggt och hur ett sådant skall stämmas av. Vi gick igenom hur Tune-ratten snabbt skulle ställas in för minimum anodström och hur Load sedan skulle ökas i små steg upp tills anodströmsdippet blev litet men ändå tydligt. Deltagarna fick veta att det var lätt att bränna rören om man sände bärvåg mer än 10 sekunder och om Tune-ratten stod i en ogynnsam position. Många blev säkert skrämda av att nya rör kostar kanske 500 kr styck.

Lektionen som tog c:a 30 minuter avslutades med praktiska övningar. Av 7 kursdeltagare anmälde sig en självmant att prova på att stämma av PA-steget, ett SB-200. Efter att ha repeterat rattrörelserna ett tiotal gånger så gick det bra till slut. Jag noterade att vederbörande hade svårt att koordinera handens rörelse med avläst dip på det analoga instrumentet men också att det gick bättre gång för gång. Övning ger färdighet. Nästa vecka skall vi repetera övningen och sedan kanske det går av bara farten. Man kan tänka sig att skriva ihop en fusklapp med de olika momenten tydligt listade.

Några fler frivilliga som ville eller vågade försöka stämma av fanns inte. Dock tvingade jag en deltagare som lite motvilligt gick igång. Det gick ganska bra efter ett par försök men även här var det svårt att få handen och ögonen att samverka. Manuella inställningar i kombination med avläsning av analoga skalor ligger helt enkelt inte i tiden.

I övrigt består klubbstationen av en förkrymt okomplicerad ICOM-transceiver, en bordsmikrofon och el-bugg. Med en omärkt koaxialomkopplare kan man välja mellan en dipol på 80 m och en 3 elements Yagi för 10-15-20 m. Genom att lyssna kan man dra slutsatsen att den ena antennen är bättre än den andra på t ex 80 m. Vi skall märka upp omkopplaren nästa vecka.

Sedan augusti 2010 har det körts 5 QSO från klubbstationen varav 3 av en medlem som passerat 80 år. Jag har själv kört ett QSO förra veckan och någon annan ett i oktober 2010 eller när det nu var.

Frågan är hur man tar sig vidare i ett verkligt scenario som detta. Jag har i ett svagt ögonblick lovat att ställa upp som kursledare och nästa gång skall vi kika lite närmare på hur en vridkondensator ser ut och hur den fungerar. Vi skall även kika på hur spolen i Pi-filtret kopplas om när man byter band.

Tanken här är att kursdeltagarna som samtliga haft sina certifikat flera år, några mer än 20, skall få en känsla för vad som finns bakom panelen i en radio och hur de olika komponenterna ser ut i verkligheten. Förhoppningsvis kan jag förmedla en eller flera Aha-upplevelser också.

Ett kursupplägg som detta kräver inga större förberedelser och som kursledare kan jag improvisera och anpassa mig efter situationen. Längre fram i kursen kan vi gå igenom hur en radiostation byggs upp och vilka enheter och kablar som behövs för att kunna köra PA-steget och få antennreläet att dra.

Kanske går det att tända en gnista som får en och annan att intressera sig för tillämpad radioteknik först på systemnivå och kanske i förlängningen ända ner på komponentnivå.

Andra ämnen som efterfrågats är antenner för kortvåg och hur sådana kan monteras m m. Jag uppfattar saken som att det trots allt finns ett ganska stort intresse att lära sig mer men samtidigt går det inte att hoppa över grunderna och utan vissa grundkunskaper är det helt omöjligt att lära sig mer.

Vi får se vart detta leder.

Man kan sedan fundera på om det skall vara vårt jobb att inspirera, locka, tvinga och pracka på nya radioamatörer kurser och utbildningar eller om vi helt enkelt skall avvakta och enbart hjälpa de som av egen fri vilja ber om hjälp och kanske t o m tjatar på oss att hålla kurs för dem.

Inom SSA diskuteras hur vi skall bli fler, hur amatörradion skall föryngras, hur nya skall kunna rekryteras. Samma frågor har diskuterats till leda i klubbstyrelserna. Hur skall vi kunna aktivera medlemmarna, vilka föredrag skall vi hålla, vilka aktiviteter och medlemstjänster skall vi erbjuda.

Hur ser det ut med balansen mellan tillgång och efterfrågan?

Fundera på detta, alla glada debattörer och skribenter, kursledare, nya och gamla amatörer och övriga läsare här på Ham.se

/Bengt

 

[QRP]

Hur många av er klarade av att stämma av en Ra 200?
Fyra vred på antennenheten plus sändarenhet.

Idag är det ju ATU som gäller ...

//QRP

 

[SM6FPG]

Hur många av er klarade av att stämma av en Ra 200?
Fyra vred på antennenheten plus sändarenhet.
Idag är det ju ATU som gäller ...

//QRP

Vi som gjort lumpen som gnistar!

 

[SM0AOM]

Om man ska vara petig så är det just en ATU som man stämmer av på en Ra200.
Resten av sändaren innehåller gangade permeabilitetsavstämda kretsar som följer
frekvensinställningsskalan.

När antennen ligger inom SWR 2:1 cirkeln eller så i arbetsfrekvensomådet 2 - 8 MHz behöver man inte bekymra sig om någon avstämning förutom frekvensinställningen.

Däremot behövde man "stämma av" Ra200:s storebror Ra620. Där var sändaren uppbyggd med individuella avstämda kretsar för både försteg och effektsteg, och slutligen fanns det en ATU.

Proceduren där var att först stämma av CT450-sändaren i konstlast
till den effektnivå man skulle använda, först förstegen till rätt gallerström och sedan effektsteget till rätt anod-, skärmgaller- och HF-strömmar, därefter att förinställa ATU:n och sedan justera den till max antennström med reducerad effekt. Som sista steg finjusterade man med full effekt.

Precis samma upplägg använder jag för att inte förstöra slutrören i min Drake-Line i förtid.

73/

Karl-Arne
SM0AOM

 

[QRP]

Om man ska vara petig så är det just en ATU som man stämmer av på en Ra200. Resten av sändaren innehåller gangade permeabilitetsavstämda kretsar som följerfrekvensinställningsskalan.
73/

Karl-Arne
SM0AOM

Vad synd då har man ju släpat på massa skrot i onödan
om man redan från början kunde utesluta antennenheten.
Jaja, nu är iaf hela försvaret nedmonterat och resten sköter
man ju via Twitter & Facebook inga tunga prylar att släpa på.
//QRP

 

[SM7MCD]

Ett kursupplägg som detta kräver inga större förberedelser och som kursledare kan jag improvisera och anpassa mig efter situationen. Längre fram i kursen kan vi gå igenom hur en radiostation byggs upp och vilka enheter och kablar som behövs för att kunna köra PA-steget och få antennreläet att dra.

Kanske går det att tända en gnista som får en och annan att intressera sig för tillämpad radioteknik först på systemnivå och kanske i förlängningen ända ner på komponentnivå.

Andra ämnen som efterfrågats är antenner för kortvåg och hur sådana kan monteras m m. Jag uppfattar saken som att det trots allt finns ett ganska stort intresse att lära sig mer men samtidigt går det inte att hoppa över grunderna och utan vissa grundkunskaper är det helt omöjligt att lära sig mer.

Vi får se vart detta leder.

Man kan sedan fundera på om det skall vara vårt jobb att inspirera, locka, tvinga och pracka på nya radioamatörer kurser och utbildningar eller om vi helt enkelt skall avvakta och enbart hjälpa de som av egen fri vilja ber om hjälp och kanske t o m tjatar på oss att hålla kurs för dem.

Med min erfarenhet av utbildning vill jag lägga följande kommentarer:

Ingången till detta är att Bengt har valt lära eleverna hantera något som få nya amatörer har och har man köpt en radio med automatavstämning så kan systemkomponenten "rörslutsteg" inte bli intressant om man inte lärt sig att använda en antennavstämning först. Därmed blir det extra svårt att som utbildare skapa en didaktisk dialog med eleverna som innebär en självgående förändring, helt enkelt för att det finns så mycket kunskap kvar för att man skall ha nytta av den nyfunna kunskapen.

Därför är Tore -CBS och hans träelektronik så bra för att den S-match han arbetat med både är enkel att bygga (två träbitar, en spole, en kondensator och en toroid + några träskruvar) och enkel att använda. Denna enkla S-match blir därmed ett verkyg för att kunna testa de flesta konstiga antenner som går att hitta vid en sökning på Internet.

Många köper en station + automattuner + G5RV eller motsvarande antenn, de antenner man kan prova med denna kombination är tämligen begränsad. Men med en enkel tuner byggd med träbitar och träskruv skapar man ett interface till att kunna prova nästan alla antenner som man hittar på Internet, något som ger massor av amatörer en direkt förändring av de möjligheter som erbjuds vid den egna stationen.

Denna direkta koppling som detta skapar till elevens egna station ger en möjlighet för att man som utbildare skall kunna hitta en förtroendeskapande grund att fördjupa den didaktiska dialogen med. Det som eleven direkt märker är att den nyvunna kunskapen går att snabbt avsätta till ett konkret resultat. Där är grunden att nå dagens amatörer anser jag.

Så tyvärr tror jag att Bengt börjat på ett sätt som gör hans jobb väldigt svårt då arbetet med att kommunicera användbarheten av kunskapen är på detta sätt en väldigt lång väg innan eleven kan använda kunskapen på sin egna anläggning. Risken är stor att många tröttnar på vägen.

Mitt förslag till klubbprojekt:
Strunta i snacket att riktiga amatörer använder lödpenna, ta fram skruvdragaren och montera en S-match med träskruv och sockerbitar... Där har ni ett klockrent klubbprojekt som direkt medför en ny horisont för deltagarnas möjligheter att börja prova olika antenner och utveckla sin egna station.

 

[SM5DXU]

Vad synd då har man ju släpat på massa skrot i onödan
om man redan från början kunde utesluta antennenheten.
Jaja, nu är iaf hela försvaret nedmonterat och resten sköter
man ju via Twitter & Facebook inga tunga prylar att släpa på.

En telegrafist i på I20 i Umeå myntade i mitten av 1960-talet uttrycket "En svensk soldat blir inte skjuten i krig, han bär ihjäl sig!" Tänk så skönt att åtminstone det hotet inte längre är aktuellt.

/ Göstha

 

[SM7EQL]

Tack för tipset Leif, om att satsa på träelektronik i sin ädlaste form. Jag får väl kapa till en 1"-bräda och samla ihop en hög kullerförsänkta mässingskruv till nästa kurstillfälle. Har dock bara den äkta sortens skruv, den med ett långt spår i genom huvudet.

Jo, du har säkert rätt angående vikten av att eleven måste se nyttan med utbildningen. Om man vare sig har eller tänker köpa sig ett ålderdomligt PA-steg med radiorör och som inte är automatavstämt så finns det ju inga sakliga skäl att lära sig stämma av ett Pi-filter eller gräva ner sig i anodströmmar och höga spänningar i 2 kV-klassen.

Jag har grunnat på det du skriver hela dagen. Även om du har rätt, vilket jag inte betvivlar, så infinner sig någon sorts moment 22 i ditt resonemang.

Eleven är initialt ointresserad av PA-steg vilket gör att det saknas motiv att lära sig mer i detta ämne. Å andra sidan, om man genom listig pedagogik kan skapa ett intresse för att skruva på rattar genom att börja med något annat liknande men mer användbart som t ex en CBS trätuner så kan man på sikt locka tillbaks eleven till PA-steget och kanske även få denne att skaffa ett eget sådant - ett sådant gammalt med rör och Pi-filter.

Det skulle vara ett stort steg tillbaka i den tekniska utvecklingen men samtidigt väldigt lärorikt för eleven att få känna på hur man manuellt stämmer av något som i de moderna apparaterna sker av sig självt utan operatörens medverkan eller ens kännedom. Jag skall grunna vidare på det där med brädor och träskruv ty det är säkert en utmärkt bra väg att gå vidare i radioutbildningen.

/Bengt

 

[SM7EQL]

Jag grävde lite i junkboxen och fann en Line Flattener som vi använde på 80-talet när vi körde contest från klubben. En av riggarna var en sådan där modern 50 ohms apparat som drog ner effekten vid högt SVF och därför gick det inte att köra den mot ett av de hembyggda PA-stegen där ingångsimpedansen var lite för hög.

En Line Flattner är i all sin enkelhet just ett Pi-filter som transformerar en impedans till en annan. Det hastigt ihopkomna hembygget på bilden nedan är avsett för 7 MHz.

Det finns så klart moderna High Tech Line Flatteners att köpa för den som har det gott ställt. Helt automatiska och som kan användas mellan PA-steget och antennen.

Rockwell Collins Line Flattener

Kan det vara ett spännande objekt att diskutera kring på en klubbträff månne?

 

[SM7MCD]

Bengt skriver att han ser "ett sorts moment 22" i mitt resonemang och mycket riktigt så finns det liknande problem här. Det kallas ibland för den didaktiska dualiteten, man måste ha kunskap för att få kunskap. Frågan är var man börjar och varför man lär ut just det momentet, dessutom vem som lär ut. Det är en del av de klassiska frågorna man försöker att besvara inför en utbildningssituation.

I en modern amatörradiostation finns det två ingångar till klassisk DIY-fix, mikrofonen och antennen. Om vi väljer antennen som ingång så kommer en anpassning att vara nödvändig i någon form. Det är alltså relativt enkelt för en utbildare att skapa en motiverande situation med elevernas station som utgångspunkt och med den nybyggda anpassaren kan man direkt börja testa olika antenner.

En line flattner är bra om eleverna har ett slutsteg och behöver en justering av anslutningen till sin sändare, annars blir det en ganska meningslös pryl. Man kan bygga den som en anpassare, men jag tycker att det är ganska svårt att förklara varför den fungerar på ett väldigt förenklat sätt.

Med S-matchen utgår man från en resonanskrets som finns beskriven även i vissa gymnasiekurser och man adderar antenntråden till denna krets. Kanske inte helt rätt i alla detaljer, men ändå tillräckligt rätt för att inte vara fel. Att inte kunna förklara alla detaljer första gången är ett vanligt problem inom många områden och något man ofta får acceptera.

Så jag kommer tillbaka till att man bör börja med något som erbjuder en direkt ingång till en ny horisont med den utrustning som finns hemma för deltagarna.

 

[SM7EQL]

MCD skrev; "...man måste ha kunskap för att få kunskap."
-----

Det är väl just detta som är det stora dilemmat i kråksången?

Den kunskap som nuvarande amatörradioutbildning i form av veckoslutskurser och SSA:s bok Bli Sändaramatör erbjuder räcker inte på långa vägar för att ge eleven ens de mest elementära grundkunskaperna som kan utgöra en lägsta möjliga kunskapsplattform att sedan bygga vidare ifrån.

Som jag ser det så syftar boken till att förklara för eleven hur ett antal frågor skall besvarar på ett sådant sätt att de kan anses vara korrekt besvarade. Introduktionskursens omfattning och djup är exakt anpassat till ett antal typfrågor som representerar en mycket liten del av den totala mängden grundkunskaper som egentligen krävs för att få ett rimligt utbyte av hobbyn.

Den kännedom (inte kunskap) om kretsar, om ohms lag, om antenner m m som eleven tillägnar sig är att betrakta som lösryckta kännedomsöar (inte kunskapsöar) i en gigantisk sjö av kunskap men som saknar broar som förbinder öarna med varandra. Det är inte meningsfullt att kunna räkna med ohms lag om man inte vet vad lagen kan användas till och varför.

En och annan nykomling som har förkunskaper från teknisk högskola eller från en egen hobbyverksamhet sticker ut här, och är naturligtvis bättre rustad att studera vidare på egen hand. Men det jag åsyftar här är de många nykomlingar som kommit in i hobbyn helt utan några förkunskaper i ämnet radio och som enbart har den vanliga gymnasieutbildningen som i princip alla har idag. Och som kanske inte ens är intresserade av radio i en djupare bemärkelse.

Så frågan är om det är möjligt att vidareutbilda en sådan person i ett ämne om denne saknar de mest basala grundkunskaper som behövs för att förstå sambanden. Svaret är naturligtvis nej. Det är omöjligt.

Vi har då två huvudvägar att välja.

Antingen börja om från noll och repetera matematiken, de fyra räknesätten, bråk och potensräkning m m. Därefter ta oss an grundläggande begrepp som elektrisk laddning och elektrisk stöm ohms- och jouls lagar, elektriska fält och magnetiska fält. Vi kommer sedan in på kapacitans och elektromagnetisk induktion, induktans m m. Nästa stora block blir växelströmslära där toppvärden, medelvärden m m måste redas ut. Så småningom kommer vi till svängningskretsar och filter.

Det är en oerhört lång väg dit och det krävs antingen regelrätta tvångsmetoder med piska och rotting eller ett eget intresse för att orka med en sådan "repetition" särskilt om man redan har gått en amatörradiokurs, avlagt amatörradioprov med godkännande och därmed blivit radioamatör med rätt att sända och delta i alla aktiviteter som står till buds.

Den andra vägen blir då att hoppa över allt som har med teori och teoretisk förståelse för sambanden att göra. Fortbildningskursen i ett sådant fall skulle kunna ha som mål att lära eleven att handha sin radiostation ur ett knapptryckarperspektiv.

Det är inte nödvändigt att kunna räkna på resonanskretsar och svängningsvillkor för att använda en radioapparat eller ställa in rattarna på ett PA-steg. Det som krävs är i grunden att eleven får en viss förståelse för rattarnas verkan och hur de ställs in med hjälp av t ex ett visarinstrument på panelen. Ungefär som vi kan lära en bilförare att växla vid vissa varvtal eller att hålla lagom hastighet genom rondellen så att bilen inte far ut i kantstenen med punktering som följd. Faktum är ju att det finns många bilförare som kör på ett föredömligt sätt men som inte ens kan byta tändstift eller byta hjul... Skulle de bli bättre bilförare genom att känna till hur vevaxeln ser ut och hur ventilspelet justeras? Knappast.

Rubriken på denna tråd är "Skall amatörradio vara enkel och grundläggande?"

Ja, det är väl upp till var och en att välja hur denne vill utöva sin hobby - enkel och grundläggande eller komplicerad och avancerad. Jag skrev i ett tidigare inlägg, och citerar mig själv;

"Man kan sedan fundera på om det skall vara vårt jobb att inspirera, locka, tvinga och pracka på nya radioamatörer kurser och utbildningar eller om vi helt enkelt skall avvakta och enbart hjälpa de som av egen fri vilja ber om hjälp och kanske t o m tjatar på oss att hålla kurs för dem. Inom SSA diskuteras hur vi skall bli fler, hur amatörradion skall föryngras, hur nya skall kunna rekryteras. Samma frågor har diskuterats till leda i klubbstyrelserna. Hur skall vi kunna aktivera medlemmarna, vilka föredrag skall vi hålla, vilka aktiviteter och medlemstjänster skall vi erbjuda." Slut citat.

Så här på blanka förmiddagen funderar jag på om MIN HOBBY är att konstruera och bygga radio för min egen personliga tillfredsställelse eller om MIN HOBBY är att vara kursledare, engagera mig ideellt i föreningar och hjälpa andra att ta sig vidare för att i en framtid kunna syssla med samma fantastiska hobby som jag själv brinner för - nämligen att från eget huvud konstruera och bygga radio eller i alla fall få en djupare inblick i sakernas tillstånd så att radioapparaternas alla rattar och knappar kan utnyttjas optimalt.

/Bengt